Att bita den hand som föder en
Om den pågående strejken i Serie A mellan förbundet (LEGA) och det italienska spelarfacket (AIC).
Hur många av oss Serie A-fantaster visste ens vad AIC, Associazione Italiana Calciatori, var innan strejken bröt ut igår? I en värld där vi vanliga människor har svårt att föreställa oss hur livet som proffs är verkar det inte vara nog för AIC och dess medlemmar, spelarna själva. Det verkar vara två punkter som berör; dels att en spelare inte ska kunna bli utfryst från A-truppen samt att de bäst betalda spelarna i respektive lag ska bistå med en liten del av den nya skatt som klubbarna tvingas betala. För mig två helt idiotiska anledningar till att gå ut i strejk med tanke på de extravaganta summor spelarna tjänar idag.
LEGA, fotbollsförbundet, har visserligen agerat långsamt och borde ha tagit itu med problemet bra mycket tidigare. Istället lät de tiden gå i hopp om att AIC:s hot om strejk enbart var ett tomt hot. Något det dessväre inte var och nu står vi alla här, förlorare hela högen. Vi går miste om en hett efterlängtad premiär samtidigt som spelarna själva får vänta (minst) ytterligare två veckor på premiär. Något som kan kosta lag som deltar i Europacup-spel dyrt då övriga ligor redan då kommer vara en dryg månad in på sitt schema.
AIC borde ha insett att en strejk inte är ett realistiskt sätt att lösa detta problemet på. Deras medlemmar, spelarna alltså, är högt priviligerade människor som lever i en helt annan tillvaro än oss supportrar som faktiskt hjälper till att sponsra deras löner. Vi är dem stora förlorarna egentligen. En medelmåttig spelare i Serie A kan jag tänka mig snittar runt 200 000 kr i månaden och har då samtliga sina kostnader betalda av klubben. Logi, husrum och transportmedel allt bekostat av klubben, om man nu inte väljer att själv köpa de dyraste lyxbilarna, bygga de fetaste villorna och äta på de mest exklusiva restaurangerna.
Att ett kollektivavtal ska finnas kan jag köpa men hur AIC inte kan acceptera att deras medlemmar redan har det bra ställt utan vill ha ännu mer utav kakan är oförståeligt i min värld. Att det sedan går ut över mig och resten av er supportrar svider ännu mer i mitt hjärta. Jag har svårt att tro att spelarna själva vill detta och frågan är hur eniga dem egentligen är i AIC då det för det mesta är Damiano Tommasi som yttrar sig.
Jag tror knappast att spelarna är särskilt intresserade av detta och att strejken troligtvis blåses av till omgång 2. Dock är skadan redan skedd och det helt i onödan. Italiensk fotboll har redan ett ömtåligt rykte och inte har spelarfacket gjort det bättre av det här. De borde istället ta sig i kragen, fråga sina medlemmar om de verkligen lever så pass dåligt att de måste strejka och kanske inse att de har det rätt bra ändå. Tro mig, jag vet hur det känns att slita för sina pengar hos en arbetsgivare som daltar om varenda minsta detalj i kollektivavtalen men inte går jag ut i strejk för det inte? Och då jobbar jag ändå för ett Fortune 500-bolag som inte behöver snåla.
Kanske borde AIC ta sig en titt utanför sin lilla bubbla och inse att de håller på att bita den hand som föder dem?