Bokslut 10/11: Atalanta
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Nästa objekt är Atalanta representerat av Malte Back.
- Hur har utfallet av mercaton, sommar plus vinter?
Under sommaren blev det såklart rejält snurr med tanke på att vi åkte ur. Försvann gjorde bland andra Tiberio Guarente och Jaime Valdés, men många tongivande spelare stannade kvar – något som får ses som den största framgången vad gäller sommarens mercato.
I spektrumets andra ände hittar vi en av de största flopparna i Serie B, Milanprodukten Matteo Ardemagni, som på ett halvår bara lyckades göra ett mål.
Under januarifönstret var det som vanligt mycket rykten, men så värst mycket hände inte. Ardemagni skeppades iväg till Padova där han bara lyckats marginellt bättre. In kom istället den lovande Sampdoriatalangen Guido Marilungo, som även han har mycket kvar att bevisa, tillsammans med rutin i form av kroaten Sasa Bjelanovic och ex-landslagsmannen Gennaro Delvecchio
- Säsongens spelare?
Supportrarnas pris gick till 38-årige kaptenen Cristiano Doni, men oavsett hur mycket jag gillar honom kan jag inte tycka att det var rätt. Istället skulle jag ge det till målvakten Andrea Consigli som har presterat på en hög och jämn nivå hela säsongen. Fortsätter han så även nästa säsong blir det väldigt svårt att hålla kvar honom.
Priset för säsongens överraskning gick för övrigt till 21-årige mittfältaren Giacomo Bonaventura. En att hålla ögonen på nästa säsong!
- Bästa från säsongen annars?
Det har sett väldigt bra ut från och med december då en förlustfri svit, som skulle stå sig ända till mitten av april, påbörjades. Sedan årsskiftet har laget visat upp en trygghet och ett självförtroende som verkligen imponerat.
Fast ska vi koka ner det till ett specifikt ögonblick blir det såklart slutsignalen i matchen mot Portogruaro där uppflyttningen blev klar.
- Sämsta från säsongen?
Det måste vara perioden precis innan den fina sviten började, när tränaren Stefano Colantuono hängde löst efter dubbla nederlag mot Livorno och en storförlust mot Empoli. Samtidigt verkade Novara oslagbara, och när dessutom både Siena och Varese gick bra fick man känslan av att chansen på en direktplats höll på att glida iväg.
- Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Några stora missar är svåra att peka ut under en så pass lyckad säsong. Men kanske borde man gjort någonting annorlunda med anfallsvärvningarna Matteo Ardemagni och Guido Marilungo.
Båda två borde kunna göra, och har tidigare gjort, en hel del mål på Serie B-nivå, men på varsitt halvår mäktade de sammanlagt bara med tre mål. Jämför man det med fjolårssäsongens skörd (Marilungo 13 i Lecce och Ardemagni 22 i Cittadella) så blir det uppenbart att det finns outnyttjad potential där.
- Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Serie A och allt vad det innebär.
Ofta klagas det över halvtomma arenor, men ett år i Serie B, med ett totalt publiksnitt på runt 4 000 och där Triestina har ett skynke med målade supportrar över ena långsidan, ger onekligen perspektiv.
- Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Jag blev väldigt rörd av Palombos agerande efter slutsignalen, när nedflyttningen var ett faktum. Fotboll när det berör som mest.
I övrigt charmades jag, som så många andra, av Napoli och Udinese som båda bjöd på många minnesvärda ögonblick.
Laget:
- Målvakter 7,5:
Consigli har varit suverän hela säsongen utan att egentligen svikta någon gång. Andremålvakten Frezzolini gjorde det bra när han luftades i cupen.
- Backlinje 7:
En otrolig spets och bredd i mittförsvaret där Daniele Capelli varit den som imponerat allra mest. När de andra alternativen heter Manfredini, Troest och Talamonti är det inte så konstigt att laget sett så starkt ut bakåt.
På flankerna har Federico Peluso gått från svajig till seriens kanske bästa vänsterback, samtidigt som trotjänaren Gianpaolo Bellini varit fortsatt stabil. En stark lagdel, helt klart.
- Mittfält 6,5:
Även på mittfältet har Atalanta en bredd som få, om ens något, lag i Serie B kan mäta sig med. Ibland har dock udden saknats, framför allt i början av säsongen när Doni spelades framför tre centrala fältare och Ferreira Pinto gick skadad. Efter formationsbytet till 4-4-2 blev det bättre, då både Doni (12 mål, de flesta från fasta) och Bonaventura (9 mål) lyckats avlasta anfallarna i målproduktionen.
Carlos Carmona och Gennaro Delvecchio har visat sig vara nyttiga värvningar som tillsammans med Edgar Barreto utgjort ett starkt och balanserat innermittfält.
- Anfallare 6:
När både Ardemagni och Marilungo drabbades av måltorka fick istället rutinerade Simone Tiribocchi kliva fram. Med en match kvar att spela leder han den interna skytteligan på 13 mål. Näste anfallare efter honom är Francesco Ruopolo med 8, som gjort en godkänd debutsäsong i klubben. Godkänt är också ett betyg som passar anfallsbesättningen i stort, som helt klart måste förbättra sig/förstärkas för att kunna hävda sig i Serie A.
- Tränare 6:
Ett tag blåste det väldigt snålt kring Stefano Colantuono. I takt med att resultaten började komma mojnade vindarna, men att han ska träna Atalanta nästa säsong är långt ifrån säkert, uppflyttningen till trots.
Allt annat än uppflyttning hade såklart varit ett fiasko med tanke på de resurser han haft till sitt förfogande, men att han nu fixat två uppflyttningar på två försök åt Atalanta ska han såklart ha cred för.
