Bokslut 10/11: Brescia
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Först ut i artikelserien är Brescia och ciceron Per Erik Wesslén.
- Hur har utfallet av mercaton varit, sommar plus vinter?
En majoritet av Brescia-fansen anser att det var vintermercaton som var den direkta orsaken till nedflyttningen till Serie B. Tyvärr får man väl säga att president Corioni i januari visade sitt bristande fotbollskunnande. Eller sin dumsnålhet. Eller naivitet. Brescia värvade i princip en enda spelare, Cristiano Zanetti, och han var skadad i de flesta viktiga matcherna. Man hade behövt värva i stil med Cesena.
Corioni är självkritisk när det gäller mittfältsbygget, han borde ha gjort mer där. Offensivt värvade han bra under sommaren (Diamanti och Eder). Men kanske brydde han sig inte tillräckligt, egentligen, för att lägga ut pengarna som krävdes på mindre glamorösa, karaktärsstarka spelare.
- Säsongens spelare?
Det finns nog bara två att välja mellan: målvakt Arcari eller anfallare Caracciolo. Arcari har tagits ut i "Veckans lag" här på Svenska Fans ett flertal gånger, trots att han förmodligen är den minst kända av alla målvakter i Serie A. Han gjorde stormatcher mot många storlag, och den första april skojades det i Brescia om att han fått kontrakt från Barcelona. Men med tanke på Arcaris fina form den här säsongen var det inte världens mest galna idé.
Caracciolo har fått mycket skit från fansen, men faktum är att han tillhör topp 10 i ligan, om man ser till antal gjorda mål den här säsongen. Det är inte alls dåligt, för en anfallare i näst-jumbon. Målmässigt befinner han sig på samma nivå som Sanchez och Gilardino.
- Bästa från säsongen annars?
Att Brescia slog Roma (vi tog fyra poäng mot Tottis lag), och så de två oavgjorda matcherna mot Inter.
- Sämsta från säsongen?
Att Caracciolo missade straffen mot Inter i 91:a minuten. Hade han satt den straffen hade matchen slutat 2-1 till Brescia, och då hade man klarat nytt Serie A-kontrakt.
- Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Just de här hemska ödesmisstagen, som Caracciolos straffmiss, men även när vi ledde med 0-2 i Florens, och lät Fiorentina vända matchen till 3-2 på 5-10 minuter. Det var overkligt. Ödet ville inte att Brescia skulle överleva. Eller så var det helt enkelt orutin, brist på kyla. Det handlar om psykologiska faktorer, snarare än rent fotbollsmässiga.
- Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Att se Brescia pånyttfödas. Klubben fyller 100 år i år, och det känns helt rätt att födas på nytt i det läget. Nu har man åkt ur Serie A - igen. Senast det hände var 2005, och då blev det fem efterföljande år i Serie B. Nu blir det spännande att se hur Brescia reagerar. Corioni ska sälja och en ny ägare tar över. Spelartruppen kommer att förändras ordentligt. Allt blir nytt, men det är ändå samma anrika klubb, med 100 år på nacken, och 22 Serie A-säsonger. Det finns alltid en framtid för en sån klubb.
- Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Det mest bestående minnet från den här Serie A-säsongen, rent allmänt, är väl att det är den sista Serie A-säsongen som jag följt noggrant. Nu när Brescia tvingas till nedflyttning försvinner också mycket av mitt intresse för Serie A, och därför blir det ett slags farväl till hela ligan, för min del. För hur lång tid vet jag inte. Det beror på Brescia, när man lyckas återkomma. Jag kommer att koncentrera mig på Serie B nu. För övrigt kommer man förstås att minnas 2010-2011 som säsongen då Zlatan kom till Milan, och Milan vann ligan för första gången på sju år. Det är det stora, rent objektivt.
Laget:
- Målvakter: 7. Arcari var - som jag nämnde tidigare - ofta förekommande i "Veckans lag", och fick ofta höga betyg i italiensk press (och av mig). Särskilt stark mot storlagen, tyvärr en del mindre missar i andra "mindre" matcher. Sereni höll landslagsklass när han var frisk, men gick sönder - som befarat - rätt tidigt.
- Backlinje: 5,5. Alldeles för ojämnt presterat från denna lagdel. Ibland höll man tätt mot de allra starkaste, t.ex. när man mötte Udinese borta, när de var i sin målgladaste form. Då stod Zebina, Bega och de andra emot. Men vid andra, mer avgörande tillfällen, såg det virrigt och amatörmässigt ut. Kanske saknades en riktig ledare i de bakre leden.
- Mittfält: 5. Jag skulle inte ha något emot att byta ut alla mittfältare från den här senaste säsongen, ingen var bra nog. Visst, för Serie B skulle det nog räcka. T.ex. glimrade Zanetti i ett par matcher (men inte mer), och man såg positiva tendenser hos finländaren Hetemaj och grek-albanen Kone. 38-årige Filippini kämpade och slet "som ett djur", som Glenn Hysén skulle ha sagt, men det räckte inte på den här nivån. Här måste man lära sig sin läxa, och rusta upp bättre framöver.
- Anfallare: 5,5. Det var synd om Eder, skyttekungen från förra säsongen i Serie B (27 mål då). Han sprang hela tiden, sökte alla ytor och avslut, men det var för trubbigt och tamt och han fick verkligen ingenting gratis. Tydligen var skillnaden mellan Serie A och B väldigt stor. Allt som gick lätt i den lägre divisionen var nu nästintill omöjligt. Han fick lida oerhört för varje litet mål, och det blev bara en handfull (det var en orsak till nedflyttningen).
Caracciolo mer än godkänd, målmässigt, men han kunde inte göra allt själv. Och med ett dåligt mittfält fick han sällan de bollar han borde ha fått. Diamanti underpresterade i spelet alltsomoftast, osynlig eller bara frustrerad. "Nervös" påstod fansen på plats. Visst, några frisparksmål, men de kan inte dölja att han var en stor besvikelse, med tanke på de enorma förväntningar som fanns på denne artist som skulle vara Brescias nye Baggio.
- Tränare: 6. Jag kan inte vara för hård mot Iachini, och det är ytterst få Brescia-tifosi i Italien som tycker att Iachini ska ha någon skuld för den misslyckade säsongen. Han fick Brescia att spela bra i nästan alla matcher, det var bara i några matcher på slutet (visserligen när mycket stod på spel), och i mötet mot Milan borta, som man säckade ihop och underpresterade. Iachini sparkades mitt under säsongen, och Beretta kallades in för att leda laget, men efter en misslyckad (och mycket kort) tid bestämde sig president Corioni för att kalla tillbaka Iachini, som han bara skickat iväg på semester - så löd efterhandskonstruktionen.
Iachini bankade inte huvudet i väggen utan försökte tvärtom med alla möjliga spelsystem, 3-5-2, 3-4-1-2, 3-4-2-1, 4-3-1-2, 4-3-3, 5-3-2 (och Beretta laborerade med 4-1-4-1) - men ingenting gav den effektivitet mål- och poängmässigt som man hoppades på, och ansåg sig vara värda. Nästan alla Brescias förluster var uddamålsförluster. Spelarmaterialet räckte alltså inte riktigt till, och tränaren kan inte skyllas för det. Däremot kan man ge president/sportchef underbetyg (en 5:a, t.ex.).
