Bokslut 10/11: Cagliari
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Nu till Cagliari och Hossein Nayebagha.
- Hur har utfallet av mercaton varit, sommar plus vinter?
Blandat. Inga nya spelare som har tillfört så mycket, men vi behöll vissa spelare under sommaren, som har utvecklats ytterligare efter succé förra säsongen. Jag tänker här främst på Astori och Matri. Matri släpptes iväg i sista stund under vintermercaton. Då hade han redan hunnit skjuta oss halvvägs till nytt kontrakt, och fördubblat sin prislapp om vi skulle spekulera i hur mycket en försäljning hade gett under sommaren. Ett stort minus gäller förstås det absurda i att Federico Marchetti satt och ruttnade på bänken en hel säsong, efter att ha blommat ut som en av ligans absolut bästa målvakter 09-10. Visst är man glad att vi lyckades utan honom, men det blev en extrem resursslöseri att inte casha in på hans höga värde inför säsongen. Det enda som klubben lyckades åstadkomma där blev att visa för Marchetti vem det är som bestämmer saker och ting i Cagliari.
- Säsongens spelare?
I och med att Matri lämnade skeppet halvvägs står det mellan Astori och Cossu om man ska tolka det som vem som har varit bäst. Men om man tolkar det som den som utmärkt sig mest är det Radja Nainggolan. Den unge mittfältaren som kom förra våren och nu skulle få en hel säsong på sig att sakta växa in i laget. Istället fick han kliva in direkt i premiären mot Palermo när kapten Conti var skadad, och blev sedan kvar i startelvan säsongen ut. Radja har spelat väldigt moget med tanke på bristen på rutin och är både stark och spelskicklig. Har dessutom gjort ett par riktigt snygga mål. Kommer att bli ännu bättre i framtiden.
- Bästa från säsongen annars?
Trots att det var Donadoni som "räddade" säsongen är de bästa minnena från de inledande omgångarna med Pierpaolo Bisoli. Lazzari rullade in 5-1 mot Roma och vi släppte knappt in några mål i början. Efter oanade höjder under Allegri var det självklart att trenden skulle vända i negativ bemärkelse, men istället verkade saker och ting bli ännu bättre, och Bisoli skulle vara den nye demontränaren. Det var några härliga veckor där man nästan drabbades av hybris.
- Sämsta från säsongen?
Det gäller egentligen för hela Serie A, men att säsongen dog så tidigt med en rad betydelselösa matcher som Cagliari sket i att vinna. Jag är inte den som vill att laget ska vinna för vinnandets skull, men att i nästan 10 omgångar behöva följa matcher där laget inte gav allt var extremt tråkigt. På slutet orkade jag egentligen inte titta på matcherna.
- Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Vi gjorde saker som kunde, och i vissa fall borde, ha varit stora misstag, men det redde ut sig ändå för det mesta. Att sätta Marchetti i frysboxen istället för att få betalt borde ha varit ett enormt misstag. Att sparka Bisoli i november och ersätta honom med Roberto Donadoni verkade vara ett farligt dumt beslut då, men det blev succé. Att sälja sin målkung innan man säkrat nytt kontrakt var kaxigt, men visade sig bli en smart affär. Så i slutändan är det stora misstaget att inte ha utnyttjat slutomgångarna till att spela in talanger. Donadoni fortsatte att spela med bästa elvan i onödan. Lag som Cagliari brukar inte ha möjligheten att ge talanger speltid. Nu hade man det och gjorde ändå ingenting åt saken.
- Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Kan inte på rak arm komma på något som verkligen höjer min entusiasm. Snarare känner jag en oro över att vi ska få problem med målproduktionen, eller att Donadoni åter får se ett jobbigt slut på sitt jobb, etc. Möjligen kan jag hoppas att Acquafresca hittar tillbaka till storformen. När Matri drog till Juventus fick han ändå göra mer mål än vad han gjort på ett bra tag - nu har han åtminstone insett att han kan göra mål fortfarande.
- Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Svårt att plocka ut nåt specifikt eftersom det både i toppen och botten handlade om negativa överraskningar. Bottenstriden avgjordes lite för tidigt och det fanns ingen heroisk upphämtning för något av lagen därnere. I toppen fick Inter en ganska väntad baksmälla, Roma kom ner på jorden efter en överprestation säsongen innan och Juventus blev nästan ännu värre än vad man hade varit under Ferrara och Zaccheroni. Milan blev visserligen det första laget att bryta Inters titelsvit efter Calciopoli, och Zlatan-historien där kommer att vara en huvudrubrik i historieböckerna, men med tanke på att laget inte var färdigbyggt och att man bekräftade skeptiska attityder till lagets förmåga genom relativt tidigt uttåg i Champions, är intrycket mycket att Milan vann för att man var minst dåliga av topplagen.
Så kanske är det Napoli och Edinson Cavani som är det bestående minnet i stort. Napoli kvalificerade sig för Champions League för första gången någonsin, till stor del tack vare Cavani, som över en sommar förvandlades från en hyfsat farlig kontringsspelare till en superstjärna. Det var som att han förtrollades av att vara i Neapel som sydamerikan, med Maradonamyten och allt som det för med sig. Ändå är det bortamatchen mot Parma som har etsat sig fast i minnet - en match där Cavani hade börjat tappa formen. Napolis vackra mål (med hjälp av uselt försvarsspel) i kombination med stämningen där napolitanarna ägde halva arenan, och betydelsen för segern då, gjorde det hela till en oförglömlig match.
Laget:
- Målvakter 6:
Under hösten var Michael Agazzi ett underskattat namn i hela ligan. Med några få inhopp efter sin ankomst våren 2010, fick han det stora ansvaret efter det som hände med Marchetti, och gjorde det riktigt bra. Hade det lite jobbigare omkring årsskiftet, men i det stora hela blev det en framgångsrik säsong för honom.
- Backlinje 7:
Agostini gjorde en stabil säsong som vanligt, medan Pisano och Perico gjorde godkända insatser på högerkanten. Utropstecknet är förstås det fantastiska unga paret Canini och Astori i mitten, som nu efter Diego Lopez avsked fick en ännu mer framträdande roll och skötte det stora ansvaret utan problem. Jag blir glad och stolt varje gång jag tänker på mittbacksparet som vi förfogar över. Inte lika välbalanserat som Cannavaro-Nesta i landslaget för tio år sen, men hade ändå kunnat bli en klassiker, om det inte vore för att Cagliari är Cagliari. Canini och Astori kommer inte att kunna spela kvar och utvecklas ytterligare några år. Någon kommer att försvinna ganska snart. Förmodligen redan under sommaren.
- Mittfält 7.5:
Mittfältet har egentligen inga svagheter. För några år sen var det alltid ett par skador ifrån att "tvingas" komma med några mediokra namn här och där, men Biondini, Conti, Lazzari, Nainggolan och anfallslänken Cossu gör tillsammans mittfältet till Cagliaris starkaste lagdel. Det finns både elegans, spelförståelse, kraft och teknisk briljans.
- Anfallare 6:
Matri levererade under hösten, Nenê och Acquafresca fyllde på med nästan 15 mål tillsammans. Det blev lite jobbigt på slutet när Matri hade stuckit och Nenê ådrog sig en långtidsskada, och under Bisolis mer försiktiga spel hämmades målproduktionen, men sett över hela säsongen fanns det inte så mycket att klaga på när spelarna väl var tillgängliga.
- Tränare:
Bisoli 5.5: När Cagliari radade upp nollor bakåt i början var det imponerande, men med tiden blev detfrån ett svårslaget lag till ett lag som också hade svårt att vinna. Nollorna hade sitt pris i det att anfallarna saknade understöd. Egentligen fick Bisoli för lite tid på sig för att visa vad han går för, men sammantaget var det godkänt, inte mer.
Donadoni 7: Så länge som det fanns något att spela för var Donadoni en stor succé. Han är inget geni, men i det långa loppet talar resultaten sitt tydliga språk. Det började med en rätt tursam seger borta mot Brescia och även efter den första hemmasegern fanns en misstanke om att gubben kanske bara hade flyt, men med facit i hand så var det ett lagmaskin som han förfogade över fram till det att motivationen började ta slut. Exakt vad Donadoni gjorde är svårt att peka på. Det var inte något nytt. Mer att Cagliari började spela som man hade gjort under Allegri - ett samlat kollektiv defensivt som ställde om snabbt när läget gavs, och hade alltid många alternativ där framme, tack vare mittfältarnas genomtänkta löpningar.
