Bokslut 10/11: Parma
Säsongen avrundas med en bred summering av vad våra klubbar uträttat den gångna säsongen. Vi tar oss en titt på Parma och Emil Persson guidar oss genom säsongens bravader.
- Hur har utfallet av mercaton, sommar plus vinter?
Visst, framåt har vi spelare av kvalité, och exempelvis Amauri-värvningen är ju klockren. Men bakåt har säsongen varit en pina. Att Paletta värvades var positivt, men det hade behövts fler duktiga mittbackar. Paci håller inte för Serie A och Lucarelli bör som bäst vara tredjealternativ. Här har vi förlorat allt för många poäng, vilket uppmärksammades av supportrar redan i höst, men ingenting hände. Därför är jag främst starkt kritisk till att vi inte köpte in någon central försvarare under vintermercaton.
- Säsongens spelare?
Hade man fått dela upp det här i två hade Crespo fått utmärkelsen för sin höst och Amauri för sin vår. Båda hade fantastiska säsongshalvor, och de kändes bra mycket yngre än de är. Men eftersom de bara presterade under den ena säsongshalvan vill jag istället lyfta fram Zaccardo. Vår högerback har varit rakt igenom stabil och han förtjänar verkligen att lyftas fram. Nu återstår det bara att se om Zac stannar över nästa säsong.
- Bästa från säsongen annars?
Att slå Juventus två gånger om var fantastiskt. Men det som var skönast var när Colomba kom in. Han sågs inte som en frälsare och valet av honom var starkt kritiserat. Men vändningen som följde med seger efter seger som lyfte oss långt över strecket var magisk. För utan honom hade det mycket väl kunnat vara vi som satt i Sampdorias sits.
- Sämsta från säsongen?
Förlusterna hemma mot Bari och Lecce samt krysset mot Cesena sved. De gjorde att man blev uppriktigt orolig, och efter Bari hemma fick jag inte många timmars sömn. Bortamatcher på usla streamar mot AlbinoLeffe och Modena passerade framför ögonen och tårarna var nära. Ryktena om den uppgjorda matchen mot Bologna var även de tragiska. Dessutom måste Sampdorias nedflyttning nämnas här. Vi lider med våra genuanska bröder, och vi önskar dem all lycka och ett snabbt återtåg. Parma e Sampdoria, uniti in eterno!
- Gjorde ni några stora misstag under säsongen, i så fall vilka?
Det skreks på Marinos avgång långt innan den kom. Om det var idiotisk stolthet som vår ledning vägrade svälja, eller vilken den bakomliggande orsaken till att han inte försvann tidigare lär vi aldrig få veta. Men hade Colomba-effekten fått träda i kraft ett par månader tidigare hade många dagars oro kunnat undvikas.
- Vad ser du mest fram emot nästa säsong?
Jag tror och hoppas på att laget kommer prestera likt under Guidolin och att vi därför undviker bottenstriden. En Giovinco i ett harmoniskt lag kommer vara oerhört intressant, och om Galloppa får en hel försäsong kan han förhoppningsvis visa upp sig från sin bättre sida. För 09/10 var han stundtals magisk, lyckas han ta ett par steg till kan han bli ett namn på mångas läppar.
- Vilket är det mest bestående minnet från Serie A denna säsong om du bortser från ditt eget lag?
Sampdoria har jag redan nämnt, och även Udineses fantastiska resa har varit rolig att bevittna. Men de enskilda situationerna som bevisat varför jag älskar Italien och Il Calcio har varit Palombos ursäkt och Miccolis tårar mot Lecce. Bara i Italien utspelar sig sådana scener, och det är så oerhört vackert.
Laget:
- Målvakter 6:
Mirante har inte nått upp till den föregående säsongens nivå förutom nu mot slutet, men han har trots allt varit godkänd. Pavarinis insatser när han tvingats rycka in har varit fläckfria.
- Backlinje 5:
Ytterbackarna har utan tvivel varit godkända. Paletta har varit ok, men de övriga två mittbackarna har varit under all kritik, framförallt Paci. Kalabalik och hönsgård har varit mer regel än undantag och så fort motståndarna närmat sig straffområdet har man blivit nervös. Skräcken där bak har satt spår över hela banan. Här hittar vi anledningen till årets kaos.
- Mittfält 5,5:
Mittfältet är svårbedömt. Många spelare luftades, nivån var upp och ner men mest ner, i alla fall till Colomba tog över, därefter var det mittfältet som vann matcherna åt oss. Det är även mittfältet som är svårast att bedöma till nästa säsong. Eftersom insatserna var så blandade är det svårt att säga vem som pendlar upp och ner av sig själv och vem som bara led av lagets disharmoni.
- Anfallare 6,5:
Crespos höst, Amauris vår och Giovincos trolleritricks. De har varit underbara att se. Men även här finns frågetecken. Vad har hänt med Bojinov? Vilken nivå håller Marquez?
- Tränare
Här är det omöjligt att bara ge ett betyg. Colomba och Marinos insatser går inte att bedöma gemensamt.
Marino 3
Här stämde inte mycket. Den harmoni som präglat Guidolins lag var som bortblåst och att Marino jagades ner i omklädningsrummen av upprörda ultras säger det mesta. Måtte han aldrig mer återvände till Tardini. Den kvalité som trots allt finns i Parmas trupp syntes inte till.
Colomba 9
Wow! Colombas intåg var upphov till en av de fräckaste vändningar jag någonsin sett. Allt förändrades, laget jobbade för varandra och äntligen vann vi matcher igen. Det hotfulla strecket försvann långt bakom oss, och vi kunde slappna av de sista matcherna. Grazie Colomba!
