Complimenti Milan!
Milan är italienska mästare för 18:e gången och är det välförtjänt.
”Om någon kommer fråga mig var och när Milan vann sin Scudetto kommer jag att svara på Stadio Massimino och i omgång 22. En riktig styrkedemonstration ifrån de röda djävlarna som på allvar visar att de är laget att slå. Nyförvärven håller högsta klass (ja, även Van Bommel) och kommer att spetsa till en redan förträfflig trupp.”
Orden är mina egna skriva i omgång 22 efter att jag fått se Milan slå Catania på bortaplan med en man mindre i nästan en hel halvlek. Av någon anledning var det just i den matchen som Milan på allvar visade varför man idag är italienska mästare.
Det är det laget som varit stabilast under den gångna säsongen och som visat prov på en fin kombination av individuell skicklighet mixat med ett solitt maskineri. Max Allegri tar hem Scudetton på sitt första försök och visar alla belackar där ute att det visst finns hopp för framtidens italienska tränarkår.
Ledningen med Braida och Galliani i spetsen spetsade till en redan stark trupp under vintermercaton med ännu fler spetsspelare som kom att dra sitt strå till stacken. Ja, till och med Emanuelson. Det var aldrig något snack om vilket lag som i slutändan hade flest spelare som på egen hand kunde gå in och avgöra vilket till slut kom att fälla avgörandet.
Under säsongens gång har det funnits flera moment likt det i matchen mot Catania där Milan vaknat till liv och blixtrat till från ingenstans och avgjort matcherna. Det är denna lilla extra magi som gjort Milan till italienska mästare i en liga som annars känts väldigt knepig. Med all respekt för lag som Napoli och Lazio har de aldrig varit i närheten av Milans stabilitet.
Lokalkonkurrenten Inter var det lag som på allvar skulle utmana Milan men Morattis svaga hantering av tränarfrågan blev i längden avgörande även om jag tror det spelat mindre roll. Inter känns alltmer som det gamla medan Milan sakta men säkert spelar in sitt nya lag. Spelare som Thiago Silva, Boateng och Pato är de som ska leda Milan i det nya decenniet. Inte långt därefter finns hungriga och talangfulla spelare som Sokratis, Merkel och Emanuelson som även de vill bli framtida stöttepelare.
Ibra blev den tunga värvningen som alla hade hoppats på och hans 14 mål samt spel under hösten räddade många poäng. Under våren var det istället en annan ung kille, även han med 14 mål gjorda, som kom att bli hänföraren. Pato är Milans framtid i anfallsväg.
Samma dag som Milan säkrar Scudetton mot Roma kryssar Tottenham med nöd och näppe hemma mot Blackpool. Jag kan inte undvika att gå in på Champions och undra hur det kan slå så fel ibland. Italienska mästare ska inte behöva åka ut redan i en åttondelsfinal och framförallt inte mot ett lag, återigen med all respekt, som Tottenham. Mästarna har med andra ord en del att bevisa i Europa för att på riktigt kännas ”tillbaka”.
Silvio har lovat några presenter i sommar och kan Milan få igenom generationsväxlingen smidigt och låta framtiden spela in sig går Milan mot en mycket intressant framtid tillmötes. Offensiven känns redan idag i paritet med världens toppskikt och lyckas nu klubben bara bygga vidare på denna framgång så ser jag Milan som ett allvarligt hot i såväl nationell som internationell klubbfotboll under en lång tid framöver.
Jag gratulerar Milan och dess anhängare till en välförtjänt Scudetto och säger som de säger i Italien – Campione D’Italia!
