El Kabir: ”Jag har min stolthet.”
I en ny exklusiv intervju berättar Cagliaris 23-årige anfallare Moestafa El Kabir om sin tuffa uppväxt, problemen i Holland samt varför speltiden i Cagliari uteblivit.
Få 23-åringar har en historia att berätta som Moestafa El Kabir. Holländaren med marockanskt påbrå har hunnit gå igenom många episoder i sitt relativt korta liv. Ändå har han lyckats debutera i Eredivisie, Allsvenskan och Serie A. En spelare som tog hela Sverige med storm efter sina imponerande 15 mål på 33 matcher. Kort därpå kunde inte längre klubbarna hålla sig väck och det var en glädjens dag när Mjällby stolt kunde avslöja att El Kabir blivit utlånad till Cagliari inför denna säsong.
Sejouren i Serie A inleddes på bästa möjliga sätt. I debuten, på Roms mäktiga Olimpico iförd tröja nummer 10, sänkte El Kabir hemmalaget Roma med ett välplacerat avslut bakom landsmannen Stekelenburg. En debut som bådade gott inför framtiden men som också kommit att bli hans enda mål denna säsong. Det har bara blivit sex matcher till sedan dess och så småningom ska vi få veta varför.
Men vi tar det från början. Jag ringer upp El Kabir bara dagar efter Morosinis olyckliga död och oundvikligen frågar jag honom om hur stämningen är i Italien samt i Cagliari.
- Det är jättetråkigt det som hände. Jag fick själv rysningar när jag såg bilderna. Vi har några killar i laget som spelat tillsammans med honom och som personligen kände honom. Man har själv förlorat vänner i den åldern så man vet vad de går igenom. Det går inte riktigt att beskriva sorgen men samtidigt så påminns vi om att livet kan vara över på en sekund.
Hur är det egentligen med de medicinska tester som ni utför inom klubben?
- Vid min övergång så genomgick jag ett EKG-test för att kolla hjärtat. Inga problem utan allt visade sig vara bra, tack och lov.
Är det aktuellt att testa er igen nu efter det som hänt?
- Inte vad jag vet i alla fall. Det tror jag inte. Jag känner mig frisk.
El Kabir har inte haft den enklaste uppväxten, milt sagt. Född i Marocko men flyttade tidigt till Amsterdam där hans föräldrar samt sju syskon än idag finns kvar.
- Jag har inte levt ett lyxliv. Mina föräldrar fick slita för att ge oss barn mat på bordet och tak över huvudet. Det var inte direkt nya Nike-skor om jag säger så.
Hur har din uppväxt präglat dig som spelare?
- Min uppväxt har tuffat till mig. Jag har spenderat mycket tid själv, på egen hand. Klarat mig ensam och tagit hand om mig. Inte att min familj inte tagit hand om mig men det har varit mycket på egen hand. Många gånger har det inte funnits någon där för mig och det stärker en som människa.
Han drar upp triviala och vardagliga saker när jag ber honom utveckla vad han menar. Att han fått klara sig ensam som ungdomsproffs i bl.a. Ajax, Feyenoord, Utrecht och NEC var inte det lättaste.
- Jag fick själv ta mig till träningar. Ordna skjuts och så. Det kanske inte låter som svåra grejer men allting måste man själv fixa. Som liten har jag fått lära mig att ta hand om mig själv. Jag har gått igenom mycket redan. Dock har jag blivit lugnare sedan jag kom till Sverige.
Lugnare?
- Ja, jag har mognat och blivit lite äldre. Tidigare har jag varit riktigt aggressiv men nu har jag lugnat ner mig.
Jag tror jag vet vad El Kabir syftar på. I Holland stötte han på lite problem under tiden i NEC som resulterade i disciplinära åtgärder. Först nu ger han sin version av det hela.
- Jag ska vara ärlig nu för jag vet att media ofta överdriver. Jag vet bäst av alla vad som hänt. Jag har aldrig haft problem med tränare, varken i NEC eller någon annanstans. Allt började i omklädningsrummet som var helkonstigt. Det fanns olika grupperingar där holländarna var för sig och utlänningar för sig.
- Det gick inte bra och jag var yngst i A-laget vilket vissa spelare trodde innebar att jag skulle bära bollar och putsa deras skor. Okej om det hade varit välmeriterade spelare i slutet av sina karriärer men vi snackar om vanliga grabbar i 25-årsåldern som ville styra och ställa med mig. Sånt funkar inte på mig och det lät jag dem få veta.
- På plan hjälpte jag alltid mina lagkamrater men det var framförallt i omklädningsrummet som det blev problem. När jag sen inte ville dansa efter vissa spelares pipa så gick de och berättade det för tränaren som därefter gjorde som han gjorde. Jag har min stolthet och underordnar mig andra men det ska gå till på rätt sätt.
Som tidigare nämnt har El Kabir spenderat tid i såväl Ajaxs som Feyenoords ungdomsakademier.
- Ajax är en av de bästa akademierna i världen. Det är där jag lärt mig the basics of football. Jag är glad över att få ha varit på dem ställena i mitt liv och det har lärt mig jättemycket som spelare och person.
Övergången till Cagliari kom lite som en blixt från en klar himmel när Mjällby bekräftade transfern under förra sommaren. Jag frågar Moestafa om det även var en överraskning för honom.
- Min plan var att komma till Sverige, göra succé och sen sticka. Det var den plan jag och min agent hade gjort upp och det föll rätt bra ut får man väl säga.
Hade Cagliari scoutat dig under en längre period?
- Nja, jag tror de såg mig första gången mot Malmö FF i Svenska Cupen när jag gjorde fyra mål. Som scout tror jag inte du kan få se en så mycket bättre match. Men det var ett par klubbar till som var intresserade fast Cagliari kändes som rätt val då.
Jo, det kan jag förstå. Förresten – jag läste nyligen att du var aktuell för Mjällby igen inför årets Allsvenska. Vad säger du om det?
- Både och. Vissa saker stämmer och andra inte. Visst fanns det kontakt mellan klubbarna men Cagliari ville behålla mig och nu får vi se vad som händer.
Du är på lån just nu från Mjällby om jag förstått det rätt?
- Ja, tyvärr är det så. Cagliari har till sista maj på sig att utnyttja köpoptionen på mig annars får vi se vad som händer. Att återvända till Allsvenskan är inte första prioritet även om man inte ska utesluta något.
När jag berättar för Moestafa om kontrasterna att först spela i Allsvenskan för att några veckor senare springa in på Olimpico mot Roma och dessutom näta skrattar han.
- Jag klarar det här. För mig är det inte så att nivåskillnaden är jättewow liksom. Det går att snurra upp vissa utan problem. Det är bara det att jag inte fått den speltid jag behöver för att kunna visa det oftare.
Det är här som konversationen börjar ändra skepnad. Moestafa börjar berätta om saker utanför fotbollen som ställt till det och som så många gånger förr är det skador som strulat till det.
- Det är mestadels otur nu som gjort att jag inte fått spela. Jag har haft problem med skador som gäckat mig och sedan slagits upp pånytt. Det gick så långt att jag fick besöka en specialist i Ronneby för att komma tillrätta med problemen.
Ja, du har ju varit rätt skadedrabbad under vintern och våren.
- Ja, visst har jag varit skadad och det gör sitt till. Jag är en explosiv spelare. Stretchar man inte tillräckligt efteråt eller tar hand om kroppen så blir det så här. Nu hoppas jag dock det ska vara över och att jag lärt mig från misstagen. Sen måste jag säga att fysioterapeuterna här har en del att lära sig ifrån Sverige.
Vad tycker du om konkurrensen i anfallet?
- Jag brukar inte fokusera på mina konkurrenter. Men man kan ju titta på hur många matcher dem spelat och notera hur lite mål dem gjort. Det är väl kanske bara en som egentligen levererat.
- Det finns två platser där framme. En av dem vill jag ska vara min. Det försöker jag visa på varje träning.
Vad har du att säga om tränarturbulens inom klubben?
- Det där är något som jag inte upplevt tidigare med tränare som kommer och går. Vår president är rätt stor som många här har respekt för. Han har ändå varit här i flera år nu.
Vad har du att säga om Ficcadenti och Ballardini?
- För mig spelar det ingen roll vem som är tränare. Jag har aldrig varit en sådan typ som fjäskar för folk utan försöker bevisa på plan vad jag kan.
Men hur kommer det sig då att du inte fått så mycket speltid?
- Jag vet vad jag kan och jag har bevisat det. Just nu är det viktigaste för mig att vara lugn och skadefri. Min agent och jag har kontakt dagligen och det är det enda han säger till mig – att behålla lugnet och kämpa på. Så jag gör det.
- Nu i lördags fick jag spela lite med Primavera och det var riktigt skönt att få spela igen. Visst, jag fick rött kort men känslan av att få spela igen bara var underbar.
Primavera-matchen mot Torino slutade dessvärre med en 1-0 förlust och som Moestafa berättar åkte han på en grov utvisning. Men inte för någon förseelse på plan – utan för att domaren kände sig förolämpad.
- Jag var kanske lite övertänd efter det långa spelstoppet men samtidigt ville jag verkligen vinna matchen och visa för tränaren och resten av laget att jag vill hjälpa till och bidra. Sen ska domaren ha sig en känga för han hade inte många rätt den matchen.
Han kan ha en poäng. Jag kollar upp matchrapporten efteråt och noterar att domaren skickat in en rapport till Lega Calcio som ser ut att rendera i en fem matcher lång avstänging. Och han var inte den enda utan ytterligare en lagkamrat verkade ha hamnat på fel sida hos domaren som även han fått en fem matcher lång avstängning. Nu återstår det att se om överklagan går igenom annars ser Moestafa ut att få följa den täta kampen från sidlinjen – tyvärr.
- Jag hoppas min överklagan går igenom så att jag är disponibel under sluttampen. Det finns inte på kartan att åka ner och jag vill verkligen bekräfta för alla att jag har vad som krävs på denna nivån.
Innan vi avslutar ber jag honom beskriva ett par av lagkamraterna som onekligen är några av ligans mest intressanta.
Radja Nainggolan: ”Min närmaste vän här. Vi umgås mycket utanför plan också. En av de bästa spelarna jag spelat tillsammans med. Var riktigt nära att lämna för Juve i vintras.”
Davide Astori: ”Vår bästa mittback. Jag vill hela tiden möta honom på träningarna. Det är ingen slump att han blivit uttagen i landslaget. Kommer säkert lämna i sommar.”
Albin Ekdal: ”Vi snackar mest på träningarna. Vi har lite olika personligheter. Pratat lite om EM och han hoppas kunna komma med och gör sitt bästa.”
Sebastian Eriksson: ”Krigar för att komma tillbaka vilket han är nu. Gjort flera träningar med laget och jag är glad för hans skull att han är tillbaka nu.”
Andrea Cossu: ”Gillar att stå i centrum. Lite av en skämtare. Fotbollsmässigt är han dock en mycket bra spelare.”
Victor Ibarbo: ”Han älskar bollen.”
Daniele Conti: ”Grymmaste snubben. Tillsammans med Radja och Astori är de lagets tre bästa enligt mig. Mycket känsliga fötter. Delar inte pappa Brunos kärlek för Roma.”
° ° °
El Kabir om…
…omställningen från Allsvenskan till Serie A:
- Det tog lite tid att komma in i laget med nytt språk och ett nytt system. Dock gick debuten som smort och jag hade ett stort smile på läpparna den dagen. För mig var den insatsen också en bekräftelse på att jag håller på denna nivån.
…om vilken arena som är bäst:
- San Siro var klart mäktigast men vilken katastrofal plan de hade. Det gick inte att spela på den nästan. Juventus Stadium är fräsch och hade en väldigt fin matta. Olimpico är den arena jag har bäst minnen ifrån – såklart. Säsongens höjdpunkt för mig.
...tillvaron på Sardinien:
- Här är mycket fint och varmt med stränder och god mat. Solen skiner varje dag nästan och jag har ofta vänner på besök. Annars är min bästa vän mitt Playstation just nu.
…att återvända till Allsvenskan och t.ex. MFF:
- Det beror på. Just nu vill jag helst stanna i Europa. Både kvaliteten på fotbollen och pengarna går inte att jämföra. Vi får se vad som händer när säsongen är slut.
° ° °
Ett stort tack till Moestafa El Kabir för att han ställde upp samt till Agon Mehmeti som förmedlade kontakten.
