Gästkrönika: Den bästa av ligor
Det återstår drygt en vecka innan ett utav världens största ligor drar igång igen, nämligen Serie A. Den prekära strejken som säkerligen inte undgått någon är snart över och längtan till premiären växer alltmer med tiden. Snart är det dags att återigen skåda en nation vars fotboll inte har några gränser.
Fusk, bedrägeri, hat, hierarki, skandaler och paktspel är endast några ord som länge har förknippats med den italienska ligan. Ligan som en gång i tiden var den allra största, har på sistone tappat sitt anseende och till och med släppts förbi sig den tyska ligan i rankningslistan. Detta har lett till att Bundesliga har snott fjärdeplatsen från Serie A, som i sin tur leder till en Champions Leauge-flytt. Visserligen är det sorgligt att se att den italienska fotbollsnivån har sjunkit på sistone, men faktum är att det ur ett annat perspektiv kan göra den kommande upplagan av säsongen alltmer prestigefull, kämpig samt dramatisk att följa. Det är som vanligt flera topplag som vill nå en eventuell plats i Europas finrum och för att kunna uppnå den ambitionen måste varje lag uppfylla deras krav samt förväntningar. Personligen tror jag att förväntningarna samt förhoppningarna är högre i år i jämförelse med i fjol, och det kan man enkelt konstatera genom att se på den galna mercaton som har pågått under uppehållet.
Å andra sidan, är den italienska ligan bland de mest oförutsägbara ligorna i världen. På senare tid har många lag gått från att vara mediokra mittenlag till att bli topplag. Bottenlagen har i sin tur klättrat högre upp i tabellen. Och de som aldrig troddes åka ut, kunde inte överleva ligans långvariga period. Ur ett historiskt perspektiv har det länge varit så att ligan har stått mellan fyra lag: Juventus, Milan, Inter och Roma. Andra lag har varit odiskutabla inom guldstrids sammanhang. Oftast har ligan avgjorts redan efter trettio spelade matcher. Och det lag som blev ligamästare, behöll oftast den trenden några säsonger i rad. Av dessa anledningar blev ligan tråkigare att följa, speciellt ur opartiska vyer och ligan började med tiden tappa sitt intresse. Mest på grund av att mästarlagen hade en tendens att med målsnåla resultat punktera matcherna i tidigt skede, men även för att man innan säsongen kunde förutsäga vilket lag som skulle ta hem den trovärda skölden. Vem har tex glömt den gamla damens era innan Calciopoliskandalen, som efter skandalen tydligt bytte sin roll med Inter som därefter tog över eran?
Idag ser inte läget likadant ut. Den föregående säsongen är ett tydligt exempel på att ligan har bytt anlete. Jumbolag överraskade topplagen, nykomlingarna gjorde succé, derbyn var mer nervkittlande än någonsin och vändningarna var otroliga. Med andra ord har det på sistone skapats en ny dimension av den italienska fotbollen. Man vet inte längre vad man ska tänka eller tro, utan ligan har blivit obalanserad vilket i det här sammanhanget ska iakttas som något positivt. Vem kunde tex ana att: Napoli och Lazio skulle bli säsongens utropstecken? Vem kunde tro att Juventus skulle gå mot sitt andra raka floppår efter kolossala förändringar inom truppen samt ledarstaben? Vem kunde gissa på att Sampdoria och Bari skulle vara de två lag som inte var kapabla att överleva det tuffa spelschemat och därmed åka ut? Och vem visste egentligen att Antonio Di Natale och Edison Cavani skulle bli rubrikernas män?
Man kan nu tro att alla ligor precis som Serie A, är lika oförutsägbara och att det finns flera lag som gör upp om guldet, men så är det dock inte. La Liga som anses vara den mest spännande ligan att följa, avgörs redan efter ett El clasico-möte. Guldet är sannerligen endast mellan två lag, dvs Barcelona och Real Madrid. Lag som Valencia, Sevilla, Villarreal & Co, är inte ens involverade i den striden. Detta kan enkelt tydliggöras genom att bara se på det enorma poänggapet mellan ligans tvåor och treor. Det kan i vissa stunder skilja ungefär tjugo poäng mellan dem. Det borde nog tala sitt tydliga språk om hur ojämn ligan är för de resterande klubblagen, bortsett från Real och Barca förstås.
Min personliga uppfattning är att en liga skall inte vara alltför förutsägbar eller oförutsägbara, för då kan man otvivelaktigt konstatera att Allsvenskan är världens mest oförutsägbara ligan. Det lag som en gång vinner SM-guld, blir tills nästa säsong "sönderköpt" och slutar därför på en nedflyttningshotad plats. Det ska varken vara som La Liga, eller Allsvenskan när det kommer till det samtalsämnet, utan det ska finnas en balans och den typen av balans finner man i Serie A. Man kan aldrig veta vilka lag som kommer vara involverade i kampen om scudetton. Man kan dock ha ett hum om vilka det tros bli, men det slutar oftast med att man blir överraskad efter säsongens slut.
Som tidigare nämnt så kommer den kommande säsong att bli bland de mest dramatiska, vi hittills har sett. Majoriteten av klubbarna har gjort en väl genomförd mercato och vissa har till och med transformerats helt och hållet. Med storsatsande lag och en borttagen plats från Champions Leauge i åtanken, kan det endast leda till att motivationen samt viljan hos spelarna i respektive lag höjs, vilket i sin tur hettar upp ligan rejält.
Precis som många andra tänker jag rent hypotetiskt, förutspå den numera oförutsägbara italienska ligan och gissa på vilka jag tror kommer att göra upp om årets hederliga titel. Jag kan utesluta två lag, närmare bestämt båda Romlagen. Roma har tappat sin kanske mest skarpaste spelare: Jeremy Menez och har sålt sin vassa målgörare Mirko Vucinic. Man har däremot satsat på spelare som: Bojan, Kjaer och Gago, vilket är imponerande. Å andra sidan, tror jag inte det är några succévärvningar och inga spelare som håller i längden. Lazio har i årets mercato tydliggjort att gammal är äldst. Cissé och Klose är två bra värvningar, men att satsa på dem som startmän är inte en bra kombination. Hade man behållit Zarate, som är en spelare som kan utföra saker och ting på egen hand, så hade det varit en välbehövlig resurs att dra nytta av. Utifrån den informationen ser inte Lazios trupp lika stark ut som i fjol.
Lagen som kommer att kriga om guldstriden enligt mig är: Milan, Inter, Juventus och Napoli. Den sistnämnda, har enligt många gjort den bästa mercaton av alla de andra lagen genom att kunna behålla trion Hamisik, Cavani och Lavezzi. Med dem i spetsen kan allt vara möjligt, det har dem redan bevisat och att det kommer hålla ytterligare ett år, råder det inga tvivel om. Juventus har återigen transformerats till ett nytt lag, med en ny tränare samt trupp. Den nye Antonio Conte, har klart och tydligt poängterat att han vill ha ett lag som för matcherna och vinner mycket boll. Vilket låter som det gamla Juve. Detta har han även bevisat genom att värva passande spelare för hans offensiva formation. Spelare som Elia, Vidal och Vucinic är alla spelare som många lag är i behov av. Dessutom har man förstärkt backlinjen med Lichtsteiner som är en löpvillig högerback, vilket den gamla damen länge varit i behov av. Mittfältets matematiker Pirlo har även värvats för att styra och ställa på mittfältet. Bianconeri kommer i år att återvända till sin nygamla Stadio Delle Alpi, vilket kommer att dra till sig många spelarintäkter. I dagsläget har Juve ljusast framtid, men de har dock en del att arbeta med gällande deras spelsystem.
Precis som Juve, fick Inter även de en ny tränare med en ny spelstil och ett nytt tankesätt. GianPiero Gasperini, 3-4-3-formation kan bli något lyckat med tanke på de spelare man har att använda sig utav i de positionerna. Han vill förstås se ett offensivt spel med ett mittfält som ständigt ska producera lägen till anfallarna som ska förvalta dem. Han vill även ha en stabil backlinje som ska kunna klara sig utan någon support framifrån. Under mercaton förlorade laget Etoo, men vad gjorde egentligen det när man istället köpte Forlan och Zarate som lämpliga ersättare? Båda är renodlade anfallare som kan sätta skräck på motståndarna. Man har även värvat Poli och Alvarez som kan tillföra mycket. Det väsentliga är dock att man lyckades behålla Sneijder som förvisso är hjärtat i lagets mittfält. Nu när man har nämnt alla topplag så återstår det endast ett, närmare bestämt de regerande mästarna Milan. Mexes, Aquilani och Nocerino är inga riktiga storköp, men det är man heller inte i behov av så länge allt fungerar enligt Allegris planer. Man inväntar dock mr ”X” som i nuläget verkar vara antingen: Diarra eller Kaka. Det återstår att se, vem det blir. Galliani har dock hävdat att mister X, är en värvning som skiljer sig med de andra. Det är upp till stor sannolikhet en toppspelare som direkt kommer slå in sig i startelvan, vilket Diarra och Kaka kan göra.
Nu när jag skriver för ”La Curva” måste jag försöka vara så opartisk som möjligt, även trots att mitt hjärta dunkar för Juventus. Så därför får jag inte skriva vilka jag hoppas på och vill ska ta hem den efterlängtade titeln, även om nu alla är medvetna om det. Däremot hoppas jag att ni alla njuter av den kommande säsongen, för något som däremot kan förutsägas om den är att den kommer att bli helgalen. Premiärens dagar är inräknade och tills dess är det bara att luta tillbaka och föreställa er det ni vill uppleva i de trettioåtta matcherna och det lag som ni eventuellt vill se som vinnare ur den tuffa striden. Även om er önskan inte blir verklighet, så kan ni ändå trösta er med att ni har följt den mest passionerade, prestigefulla, konkurrensmässiga och vackraste ligan på denna jord. Det är vad Serie A hatare inte ännu har insett och därför lever de i total förnekelse.
