EXKLUSIVT: Juvelen Udinese släppte
En exklusiv intervju med Rubin Kazans Roman Eremenko som berättar om hur hans liv i Udine hjälpt honom till att bli en bättre spelare idag.
Den 25-årige mittfältaren Roman Eremenko har gjort flera matcher på den europeiska toppscenen för två av Öst-Europas största klubbar. Först i Dinamo Kiev och därefter i Rubin Kazan. Han är Finlands dyraste spelare genom tiderna efter övergången på 13 miljoner euro och är en ledargestalt i Finlands landslag. Ändå började allt i lilla Udine för finnen med ryskt påbrå.
Jag fick en lång pratstund med Roman dagen innan matchen mot Samuel Eto’o:s Anzhi. En lågmäld och ödmjuk person som genom hårt arbete och starkt psyke tagit sig till den stora scenen idag. Ändå började allt i Udinese, klubben som är känd för sin fina scoutingverksamhet och organisation. I detta fall får man tyvärr säga att klubben nog gick miste om en juvel när de inte tog tillvara på Romans kvaliteter.
Kan du berätta om hur Udinese fick upp ögonen för dig när du fortfarande spelade i Jaro i Finland?
- Jag spelade med Jaro:s A-lag och fick via min agent så småningom reda på att Udinese var intresserade utav mig. De ville inte heller att jag skulle provspela utan det var en övergång direkt de var intresserade utav. Därför kändes det rätt att gå till klubben eftersom de verkligen verkade vilja ha mig utan något provspel.
Fanns det något under själva scoutingprocessen som stack ut? Jag tänker på klubbens annars fina verksamhet när det gäller att hitta unga spelare.
- Nja. I mitt fall var det mer att klubben hade scouter på plats som studerade mig. De har scouter utplacerade runt om i världen vilket jag märkte när jag väl anlände i Udine. Det dök varje vecka upp nya spelare som provspelade med oss i Primavera. Somliga fick stanna kvar medan andra fick vända hem. En stor omsättning av provspelare helt enkelt.
Den första säsongen i Udinese handlade mycket om omställning. Nya rutiner, nytt språk och en ny mentalitet. Å andra sidan kanske hans bakgrund hjälpte honom att anpassa sig snabbare än andra.
- Det var en liten omställning att komma till Italien. Ta hand om sig själv och lära sig ett nytt språk. Språket är väldigt viktigt i Italien, engelska existerar inte. Som tur var så hjälpte Udinese mig väldigt mycket under den tiden. Sen hade jag ju även Nazad som fanns där och bidrog starkt med den sociala biten. Eftersom vi båda kunde prata svenska så underlättade det mycket.
Nazad var, för den som minns mitt tidigare reportage om honom, en annan spelare som befann sig i Udineses Primaveralag under denna period. Sommaren 2005 anlände de båda till Udine och där Roman sakta men säkert tog för sig och utvecklades gick det inte lika smort för Nazad. Jag frågar Roman varför han tror det gick som det gick för sin kamrat.
- Det är svårt att säga men i Italien måste man vara lite av en egoist. Ta för sig och ha mycket stark karaktär och personlighet. Just mentaliteten är av mycket stor vikt just i Italien. Ingen annanstans har den mentala biten spelat så stor roll som i Italien. Och kanske var det så att Nazad var för snäll helt enkelt. Om det nu kan anses vara något negativt.
Den första säsongen i Udinese, 05/06, bestod uteslutande av spel med Primavera. Dock fick han träna många gånger med A-laget och berättar om hur en liten spelare snabbt fångade hans hjärta.
- Di Natale var fantastisk. De saker han gjorde på träningen…otroligt. För mig är han den bästa spelaren jag spelat tillsammans med på en plan. Vilken blick och första-touch han har.
Men är det inte underligt att han aldrig representerat en större klubb då?
- Det beror på hur man ser på det. Kanske är Udinese den perfekta klubben för Di Natale och Di Natale den perfekta spelaren för Udinese? I en större klubb som Milan eller Inter hade han kanske inte kunnat få utrymmet att göra det han gör i Udinese. Somliga spelare är bara så, de måste få ges utrymme att ta plats.
Jag frågar honom om Simone Pepe och Fabio Quagliarella också.
- Pepe har en arbetsmoral som vi inte kan blunda för. Det är nog därför han är så uppskattad av tränarna. Den kan ingen ta ifrån honom. Quagliarella likaså, en mycket ambitiös spelare med bra tillslag.
Fanns det någon annan som stack ut under tiden i Udinese?
- Gökhan Inler. En mycket skicklig spelare som jag hade förmånen att spela tillsammans med på mitten. Han är lite mer defensivt lagd än mig men en mycket klok spelare som gjort bra ifrån sig. Han är ju i Napoli idag och är en viktig spelare där. Tyckte också att Muntari var duktig och som sprang extremt mycket.
Roman har koll märker jag. Jag frågar honom om det finns några bittra miner från tiden i Italien och Udinese.
- Absolut inte. Jag har Udinese att tacka för mycket. Hade det inte varit för den klubben hade jag aldrig kanske befunnit mig här idag. En professionell förening med mycket bra organisation som alltid skötte sig. Inte en enda gång slarvade de t.ex. med spelarlönerna eller liknande vilket inte alltid är så självklart. I Italien är Udinese mitt favoritlag utan tvekan. Roligt att det gått bra för dem denna säsong.
Under din tid i Udinese så gick det rätt mycket upp och ner. Tränare som kom och gick – vilken tränare har spelat störst roll för dig just där?
- Cosmi var där första säsongen men var rätt speciell. Han var bra på att motivera spelare men kanske ingen större taktiker. Han kunde få utbrott minns jag, det var inte så värst kul.
- Sen kom Galeone. En äldre herre som nog var den som betydde mest för mig. Han gav mig och många andra unga förtroendet direkt och jag fick starta många matcher under hans ledning. Tyvärr gick det inte lika bra för övriga i laget och han fick lämna efter ett tag.
- Därefter kom Malesani och det var inte särskilt lyckat. Relativt tidigt insåg jag att det inte skulle bli särskilt mycket speltid för mig och jag glömmer aldrig hur min agent på sista transferdagen den 31:a januari ringde mig och sa att Siena ville ha mig. Jag hade nog bara två-tre timmar att tänka på saken men bestämde mig för att ta chansen.
Under andra halvan av säsongen 06/07 gick Roman på lån till Siena där han skulle få uppleva många trevliga stunder.
- Siena var ett roligt äventyr. Staden och hela Toscana var underbart. Där fick jag verkligen se en annan del av Italien jämfört med Udine. Samtidigt som jag fick mycket med speltid så blev det en lyckad period där allt kulminerade i sista omgången.
Inför den sista omgången säsongen 06/07 krigade Siena för att hålla sig kvar i Serie A. En vinst mot besökande Lazio var ett måste och Roman fylls med glädje och känslor när han berättar om dagen.
- Det stod 1-1 med bara minuter kvar och jag fick hoppa in i den 80:e. Fem minuter senare så gjorde vi 2-1 och vann matchen. Efteråt minns jag hur alla fans stormade planen för att hylla oss. Jag blev plockad på alla mina kläder och hade tillslut bara underkläderna på mig. Det var en fin dag och känsla.
Efter att ha hållit kvar Siena i Serie A återvände Roman till Udinese för att förbereda sig inför en ny säsong med Udinese och återigen med ett nytt namn på tränarbänken – Pasquale Marino.
- Det kändes bra när han kom och jag fick spela en hel del på försäsongen. Därefter började säsongen och redan i den andra omgången fick vi storstryk av Napoli hemma med 5-0. Efter det så hände något och jag fick knappt någon speltid längre. Det fortsatte så hela säsongen och blev nog bara en sju-åtta matcher den säsongen vilket kändes som ett steg bakåt.
Säsongen 07/08 är nog ingen större hit i Romans bok och när han under sommaren 2008 fick reda på att Dinamo Kiev var intresserade tog det inte långt tid att bestämma sig.
- Marino var ju kvar och det kändes som om jag inte skulle få spela särskilt mycket ändå. Sedan var ju Dinamo Kiev en klubb som alltid deltar i antingen Champions League eller Europa League. För mig betydde det mycket och jag tog chansen som senare visade sig vara rätt drag.
Tiden i Dinamo Kiev utvecklade Roman oerhört. En titt i statistiken ger honom rätt. Låneperioden 08/09 blev en permanent deal och det blev ytterligare två säsonger i Kiev med debut i Champions League mot Arsenal. Samma säsong kom även första målet i Champions mot Fenerbache och sakta men säkert blev han en viktig pjäs hos de ukrainska jättarna.
Totalt blev det 127 matcher för laget och sju mål. En ligatitel och två Supercup-titlar dessutom där han även fick uppleva en av sina tyngre förluster någonsin.
- Jag glömmer aldrig den matchen. Vi ledde med 1-0 mot Inter och var på väg att kvalificera oss när de vände på matchen på bara några minuter. Än idag fattar jag inte hur vi kunde förlora. Att det laget sen skulle gå och vinna hela Champions League kunde man aldrig tro efteråt. De var ju så nära att åka ur.
Jo den matchen kommer man ju ihåg. Sen har du ju haft förmånen att spela med en riktigt stor legend i italiensk fotboll – Andriy Shevchenko. Vad kan du säga om honom?
- Det är en stor spelare som man bara kan beundra. Det var rätt stort när han återvände till Kiev. En schysst kille som inte är någon diva. Det gick att snacka med honom och man såg att det var en spelare som, trots sin ålder, kunde avgöra matcher.
Förra säsongen blev det en hel del spel i Europa League för Roman och hans Dinamo Kiev. De tog sig till kvartsfinal innan de åkte ut mot framtida finalisten Braga efter 1-1 och fler gjorda bortamål. Desto mer positivt för Roman var att han med sina sex framspelningar tog hem assistligan i Europa League. Något som spädde på hans fina utveckling.
Inför denna säsong ställdes hans Dinamo Kiev i kvalet till Champions League mot Rubin Kazan. Även där blev det dessvärre förlust men ödet hade redan stakats ut. Precis innan transferfönstret stängde bestämde just Rubin Kazan sig för att lägga upp 13 miljoner euro för Roman och säkrade därmed hans tjänster. Där är han idag och har sällskap av två andra Serie A-bekantingar som råkar vara två av hans närmaste vänner i laget.
- Jag umgås nog mest Martins och Bocchetti i laget. Martins talar bra engelska medan Bocchetti och jag kommunicerar på italienska. Jag tror nog han är rätt glad att jag kommit eftersom han nog tyckte det var en stor kulturkrock när han kom hit. Öst-Europa är ju speciellt på sitt egna sätt och vis.
Han var rätt eftertraktad sommaren 2010. Många höjde nog på ögonbrynen när han lämnade Genoa för Rubin.
- Jo, kanske. Men jag tror att han fick ett riktigt bra erbjudande som man inte kunde tacka nej till. Ska jag vara ärlig tror jag att många klubbar här i öst kan erbjuda löner som troligtvis bara toppklubbarna i Europa kan göra. Resten av småklubbarna har ingen chans att mäta sig med öst.
Hur är det med din storebror Aleksei som också gjort två säsonger i Lecce och som nu spelar med dig i Rubin?
- Han hade det bra i Lecce. Spelade under Zeman som var hyperoffensiv vilket passade min bror. Sen tror jag han lämnade eftersom han fick ett mycket bättre erbjudande ifrån Ryssland. Och nu spelar vi ju tillsammans vilket alltid är kul. Familjen betyder mycket.
Familjen ja. Romans pappa har tidigare spelat i Ryssland och är tränare i Jaro idag. Att han spelat en stor roll i Romans karriär är ingen underdrift.
- Min pappa har betytt oerhört mycket för mig. Det är han som lärt mig allt det basala inom fotbollen. Han har förberett mig på bästa möjliga sätt.
Och så har du ju din egna lilla familj i Ryssland också?
- Det stämmer. Fru och barn. De betyder också väldigt mycket för mig. De ger mig en trygghet utanför fotbollen som gör det enklare att prestera på plan. Det är lätt att hamna på villovägar, speciellt här i öst, om du är singel så därför är det en trygghet som jag verkligen uppskattar.
Vi börjar närma oss slutet. Roman har tålmodigt besvarat mina frågor och hans svenska imponerar stort. Precis som hans ödmjukhet och utförliga svar.
Vad är ditt mål med fotbollen framöver?
- Just nu är det viktigaste att hålla sig frisk och skadefri. Därefter är det bara att kämpa på och kriga. Visst skulle jag vilja prova på lyckan i någon storklubb i Europa men samtidigt trivs jag och min familj bra i Kazan.
Öst är på frammarsch. Hur länge till tror du det dröjer innan Ryssland har ett vinnande lag i Champions League?
- Inom fem år tror jag. Först får Barcelonas dominans ta slut, därefter kan nog ryska klubbar utmana tror jag.
Är Barcelona favoritklubben?
- Ja. Som ung var Zidane och Rivaldo mina idoler men idag är det trion Messi-Xavi-Iniesta som jag ser upp till. Även Zlatan är en stor idol. Alla gånger jag mött honom har jag inte kunnat sluta tänka på hur en så stor person kan ha så fin teknik. Han är verkligen grym.
2011 visade sig vara ett fantastiskt år för Roman. Årets finska spelare dubbelt upp (både av förbund och journalister) samt fina insatser på nationell och internationell nivå. Lägg därtill övergången till Rubin Kazan samt de 42 landskamper han redan gjort för Finland.
I mina ögon är Roman Eremenko juvelen Udinese släppte alldeles för tidigt. Å andra sidan öppnade det upp vägar som gynnat den gode Roman på sikt. Nu är bara frågan om vi får se honom på italiensk mark igen?
° ° °
Roman spelade för övrigt fulla 90 minuter i matchen mot Anzhi som slutade med en 1-0 seger. Ett stort tack till Roman Eremenko för att han ställde upp samt till Nazad Asaad som hjälpte till att förverkliga intervjun. Vem vet - kanske dyker det upp en ny intervju med storebror Aleksei, Oba Oba eller Bocchetti nästa gång?
° ° °
Ni glömmer väl inte att besöka min blogg Tutto Calcio?
