Il Tridente: "Inte så svårt att notera en lysande Krasic"
Veckans panel fokuserar på två klubbar med olika ambitioner och kommenterar två av sommarmercatons hittills bästa investeringar - Krasic och Cavani.
Läsarfrågan: Udineses inledning har inte varit någon drömstart direkt. Hur kommer detta sig, det finns ju spelare med hög klass i truppen? /Linus Andersson
Hampus Nielsen: Det såg faktiskt ut så här förra säsongen också och då hade Udinese ett bättre lag än vad de har den här säsongen. Att ett lag som Udinese måste slåss i botten av tabellen två säsonger i rad visar bara hur jämn och tuff ligan är. Udinese har ett väldigt ungt lag som jag tror förlorar många matcher på grund av att spelarna saknar erfarenhet. Det är många spelare som går bort sig enkelt och som gör nybörjarmisstag. Det är inte ett tillräckligt cyniskt lag. Har det väl satt sig i huvudet på spelarna så kan det vara svårt att komma ur svackan och börja prestera igen.
Jag tror att Udinese måste förändra sin strategi på transfermarknaden lite. Det är helt okej att värva spelare för framtiden, men man måste komplettera det med spelare som kan göra en skillnad här och nu. Udinese har tappat Quagliarella, Felipe, D’Agostino och Pepe de senaste åren utan att ha kunnat ersätta dem fullt ut. Att sälja sina stora stjärnor utan att ersätta dem sprider fel signaler till övriga spelare. Det får Udinese att se ut som en klubb utan ambitioner.
Gustaf Sjöstedt: Inför säsongen funderade jag på om inte det kunde vara dags för Udinese att ramla ur, men påminde mig om lagets klasspelare och ändrade mig. Men hur hög klass håller de egentligen? Di Natale och Inler är förstås ren klass, men spelare som Sanchez, Zapata och Floro Flores? De har förvisso potential, men också en hel del kvar att bevisa. Och Pasquale, Coda och Pinzi?
Vi ska inte heller glömma att Udinese egentligen inte imponerade ifjol heller. Då räddades man av Di Natales, som man oavsett matchbild ändå kunde räkna med skulle trycka in en boll om han fick en halvchans. I år knackar det för honom och det finns egentligen ingen annan målskytt i laget.
Udinese har nu närmast Cesena och Brescia, två lag som är beredda på bottenstrid (även om de inlett fint). Udinese är det inte, men det känns som att de bör vänja sig vid tanken.
Magnus Sundberg: Udinese är som en söt ballerina som inte har någon riktig målsättning. Det räcker med att vara söt, le lite och tro att allt ska ordna sig. Därför faller Udinese, därför når man inte upp till sin högstanivå.
Det känn inte som att Udinese har en tydlig målsättning, och däri ligger problemet. Vad är klubbens mål? Vad ska klubben befinna sig i framtiden? Sedan förstår jag inte logiken i att sälja sina bästa spelare, men sen sätta sig på tvären när ett flertal klubbar kom och ryckte i Sanchez i somras? Varför inte sälja Sanchez för en dyr penning och köpa ett flertal dugliga spelare som hade kunnat ersätta de övriga som såldes?
I övrigt så har Di Natale nästan en överjordiskt stor press på sig – levererar inte han, ja då är man halvvägs till skärselden. Udinese måste spela mer balanserat med större självförtroende, värdera situationerna och sätta upp mål. För i nuläget känns det som att klubben är vilse.
Roma tog sin första seger för säsongen och det mot Inter. Innebär segern att Roma nu vaknat till liv och kan bli det där topplaget många förväntade sig inför säsongen?
Hampus Nielsen: Absolut, det var precis den segern Roma behövde och Ranieri har nu ett utmärkt läge att säkra sitt jobb och börja klättra i tabellen. Jag tror också att sättet Roma vann på kommer lyfta laget. Att göra matchens enda mål i 92:e minuten måste höja moralen rejält i ett lag. Det ger nog en helt annan effekt än om Roma till exempel skulle ha gjort matchens enda mål i första halvlek.
Trots moralhöjaren mot Inter så tror jag inte Ranieri har råd att hålla spelare som Vucinic och Simplicio på bänken. Vucinic visade förra säsongen vilken klass han håller och han bör vara given i Roma. Simplicio har under flera år varit en av ligans bättre trequartiste och det är en spelare som, med förtroende från tränare och lagkamrater, kan avgöra många matcher för Roma.
Gustaf Sjöstedt: Det är ju inget snack om att Roma är en en klubb för den absoluta toppen och jämfört med förra säsongen har man nu en annan bredd. Men lika säkert är att det är en riktigt stökig klubb, från styrelserummet ned i omklädningsrummet, där det åter rapporteras om motsättningar mellan Ranieri och Totti och nu även Adriano. Någonstans kanske det till och med är så det måste vara för Roma.
Om Roma vaknat nu eller inte är svårt att säga. Segern mot Inter var förstås otroligt bra för självförtroendet. Att man sedan, med flera reserver på planen lyckades revanschera sig mot Cluj hjälper nog också till. Men helgens möte med Napoli är en svår nöt även för ett vaket Roma och en förlust där och så är hela skeppet i gungning igen. Men på lite sikt tror jag Roma kommer vara med i toppen. Vi ska också komma ihåg att inget av de förmodade topplagen inlett helt prickfritt och att både exempelvis Milan och Juve befinner sig inom en segers räckvidd.
Magnus Sundberg: Roma jagar drömmen om scudetton, men precis när man tror att man har fångat drömmen så glider den iväg. Roma är, och har kanske alltid varit, ett lag som lider på grund av att man inte har psyket för att hantera pressade situationer. Segern över Inter var välbehövlig och det ingjöt säkerligen tro och självförtroende hos spelarna. Sen får vi se hur långt det räcker.
Laget älskar att vara den där underdogen som i sina bästa stunder kan slå fotbollsvärldens elitklubbar på käften. Men man klarar aldrig av att vara den som blir jagad – det visade man förra säsongen när man tappade serieledningen. Roma har mycket att jobba på rent psykiskt, helt klart. Vidare måste man utnyttja sitt spelarmaterial på bästa sätt (tänker främst på Menez som kan bidra med fart och teknik), lära sig att låsa matcher och mer anpassa spelet efter matchbilden. Först då kan man fånga drömmen om scudetton.
Nyförvärven Krasic (Juventus) och Cavani (Napoli) har levererat direkt för sina nya klubbar. Hur kommer det sig att de har lyckats så bra?
Hampus Nielsen: Det är två högklassiga nyförvärv som båda är i bra form. Cavani har i och med flytten fått en välbehövlig nytändning och han spelar med en helt annan inställning än vad han gjorde sista året i Palermo.
I Palermo hade Cavani också en annorlunda roll än den han har fått i Napoli. Där tog han ett större defensivt ansvar och man kunde ofta se honom långt ner på egen planhalva. Så här inledningsvis i Napoli så ser han mer ut att vara en anfallare som ska jobba runt och i motståndarnas straffområde och mer eller mindre bara fokusera på att göra mål. Det har också gett utdelning.
Varför Krasic lyckats har jag helt ärligt ingen bra förklaring till. Det är en riktigt bra fotbollsspelare som förmodligen skulle göra så här bra ifrån sig i alla ligor och i alla lag. Men han passar framförallt perfekt in i Del Neris lag. Samtidigt som många av Juventus spelare underpresterar så är det kanske inte så svårt att notera en lysande Krasic.
Gustaf Sjöstedt: En gemensam nämnare för de både är förtroendet. De är båda ohotade nummer ett på sina respektive positioner. Dessutom är de båda två väldigt professionella spelare. De går in och gör sitt jobb, för sig själva och för laget, och är inte beroende av att allting runt omkring dem funkar perfekt.
Att Cavani är så här bra tycker jag inte är en överraskning. Redan när Palermo hämtade över honom tyckte jag man märkte att det här var en kvalitetsspelare. Sedan dess har han väl fortsatt att utvecklas. Krasic hade jag betydligt sämre koll på innan säsongen och hans VM-insats imponerade inte på mig. Däremot är det väl en uppenbart optimal spelare för Del Neri, skapligt kreativ och oerhört snabb, han är handplockad för systemet och passar perfekt in i det.
Magnus Sundberg: Krasic visste vad han ville redan från början – att spela i Juventus. Hans envishet och målmedveten imponerar. När Man City ryckte i honom i somras så gav han dem nobben. Det blonda yrvädret skulle bara till Juventus, ingen annanstans. Serbens teknik, löpstil och fart (han är riktigt snabb de första 20 metrarna) är utmärkande för en modern kantspringare. Dessutom passar han ypperligt in i Del Neris spelsystem och har snabbt anpassat sig till det italienska spelet. Krasic är en blivande publikfavorit och kanske, kanske Nedveds efterträdare.
Cavani tackar Gud för att han fick komma till Napoli, Napoli tackar Cavani. Uruguayanen springer som en duracellkanin på speeed – han springer verkligen på allt, och skapar därmed chanser och utrymme för sina medspelare. Han är en sann lagspelare som blandar funktionell teknik med ett självuppoffrande spel som fansen älskar. Dessutom får han bra uppbackning i Hamsik och Lavezzi. I Napoli har den högreste anfallaren onekligen kommit till sin rätt. Tacka Gud för att Cavani stannade i Serie A.
"Il Tridente" tar gärna emot läsarfrågor att besvara i artikelserien. Har du en fråga du vill att panelen ska ta upp, mejla den till italien@svenskafans.com
