Il Tridente: "Novara har imponerat"
Panelen tar tillfället i akt att fokusera på annat än Serie A när det ändå varit uppehåll. Vad har Serie B att erbjuda den här säsongen? Dessutom minns man en legendar som fortfarande är aktiv.
När Serie A tagit break har istället Serie B trampat gasen i botten med tre matcher på åtta dagar. Vilket lag och vilken spelare skall man hålla ett extra öga på i andraligan i år?
Hampus Nielsen: Då Palermos förre chefsscout, Pasquale Sensibile, läst klart sin utbildning till direttore sportivo, så blev han erbjuden ett jobb i Novara som just direttore sportivo. Det var i maj 2009 då Novara låg i Lega Pro Prima Divisione. Jag var då väldigt snabb med att säga att inom några få år så kommer vi att få se Novara i Serie A. Novara vann Lega Pro Prima Divisione och nu har laget sex vinster på åtta matcher i Serie B.
Jag står fast vid det jag sa i maj 2009, snart får vi se Sensibiles Novara i Serie A. Laget har en fantastisk målvaktstalang i Samir Ujkani, Marco Rigoni är en mittfältare som kan Serie B och sen finns de två anfallarna Pablo Gonzalez och Cristian Bertani. Den där Gonzalez är en spelare man ska hålla ett extra öga på, han vinner skytteligan i Serie B.
Gustaf Sjöstedt: Siena och Atalanta gäller väl som favoriter och har också börjat bra. Uppstickaren, som kanske inte alla har koll på är Novara. Novara bjuder på fantastisk fin organisation på och vid sidan av planen. På hemmaplan har man fyra raka segrar, och då har man ändå tagit emot tunga lag som Livorno och Atalanta. Anfallstridenten Motta-Betrani-González har inlett fullständigt fantastiskt och på bänken finns rutinerade kort som Ventola och Fontana. Frågan är väl om man har bredden för en så lång säsong, men än så länge ser det riktigt spännande ut.
Det finns förstås otroligt mycket duktiga och sevärda spelare i Serie B, en hel del av dem har redan gjort starka säsongen i Serie A och ytterligare andra kommer att göra det. Men eftersom jag redan varit inne på Novara fortsätter jag där med Pablo Andrés González. Den argentinske anfallaren gör sin andra säsong i Italien. Pasquale Sensibile plockade in honom till förra säsongen, då hade han visserligen en fin säsong från Argentinas lägre divisioner bakom sig, men var ändå ett oskrivet kort. På 25 Lega Pro matcher gjorde han totalt fem mål, men klubben visade förtroende för honom. I år har han redan gjort sju, låt vara att fyra av dem kom i samma match. Men González är stark i straffområdet, har ett rappt skott och är precis den fokuspunkt som mer tekniska spelare som Betrani, Rigoni och Motta behöver där framme.
Magnus Sundberg: Novara har imponerat på mig i höst. De innehar för närvarande den andra direktplatsen. Novara spelar med stor beslutsamhet och har visat upp mod och ett jävlaranamma som säkerligen oroar lag såsom Atalanta, Torino och Livorno. Angående spelare så tror jag att Torinos slovenske yttermittfältare Lazarevic kan bli en av seriens stora behållningar. Han löper som en frisläppt bondhund och har en uppoffrande spelstil, vilket uppskattas av fansen.
Del Piero får inget nytt kontrakt efter säsongen, och det spekuleras därför i att Juventus lagkapten kommer att avsluta karriären i Turin och lägga skorna på hyllan. Hur kommer du att komma ihåg honom?
Hampus Nielsen: Det är alltid en olustig känsla när de största Serie A-profilerna lägger av, de man följt sedan man var ett litet barn. Jag är inte ett särskilt stort fan av Alessandro Del Piero men jag kan heller inte förneka hans storhet. Han har haft en strålande karriär och vunnit allt utom EM och UEFA-cupen. Jag kommer alltid att minnas honom som en lojal och mycket ödmjuk lagkapten.
Gustaf Sjöstedt: Oh. Del Piero är ju en av de där spelarna man fått följa hela karriären, från lovande via superstjärna till veteran. Jag kommer nog aldrig glömma hur han som ”föredetting” vann skytteligan i Serie A, och i sista matchen innan skytteligatiteln ännu var klar gav han bort en straff till ”konkurrenten” Trezeguet. Stort.
Lite tristare är väl att Del Piero på landslagsnivå hamnade i kläm mellan två andra stora 10:or; Baggio och Totti och därmed aldrig egentligen fick vara den stora stjärnan och ledaren på den nivån. Hans fantastiska lojalitet till Juventus innebär ju också på gott och ont en stark identifiering med ”lo stile juve” och vad det kom att betyda. Under 2000:talet, hans tid som lagkapten, har det ju handlat mycket om doping och calciopoli. (Jag menar inte att detta var/är en särskilt juventinsk åkomma, men det är trots allt laget som i första hand kommit att förknippas med det.) Summa sumarum har Del Piero med sin professionella framtoning varit ett föredöme i fotbollen och han lojalitet till Juventus har förstås någonting gammaldags och romantiskt över sig.
Magnus Sundberg: Del Piero och Juventus har hållit varandra i handen i 17 år, utan att någonsin släppa taget. Tillsammans har de upplevt segrar både i ligan och i internationella cuptävlingar, tillsammans har de också upplevt calicopoli och Serie B. Hjärtats strängar bedarrade aldrig under klubbens svåra period, utan gjorde bara Del Pieros kärlek än starkare. Det är något att beundra.
Utöver Del Pieros vinnarmentalitet, professionalitet och givetvis – fotbollsmål – är det hans osvikliga klubbkänsla som gör honom till en levande legend och föredöme för fotbollspelare världen över. Men Del Pieros karriär kunde ha slutat tidigare, om det inte hade varit för en envis brorsa. Modern försökte jämnt och ständigt tvinga Del Piero att stå i mål, för hon var rädd att han skulle skada sig om han spelade längre upp i planen. Då satte Del Pieros bror ner foten, och menade att Alessandro skulle spela anfallare och ingenting annat. Så kufen från Conegliano blev ingen miniatyrmålvakt, utan en anfallslegend. Och han är för evigt inskriven i Juventus historia med tidlöst bläck. Tacka brodern för det.
Med en ständigt skadad Buffon så har målvaktsfrågan blivit ett av de större problemen för Prandelli att lösa. Vem anser ni vara lämpligast för uppgiften att ersätta Buffon och varför?
Hampus Nielsen: "Sirigu är Italiens bästa målvakt. Målvaktstabellen i Italien? Mycket lätt. Sirigu är på förstaplats, alla andra är bakom," sa Walter Zenga i somras och jag kan bara hålla med.
För mig är det givet. Salvatore Sirigu är det bästa valet. Han håller högst nivå och är jämnare än alla andra. Han stod för en helt fantastisk säsong förra året och ser nu ut att bekräfta sig genom att göra ytterligare en fin säsong. Legendariska målvakter som Zoff och Zenga jämför sig med Sirigu, inte tvärtom.
Förra säsongen var hans första i Serie A och han hade nästhögst snittbetyg i ett rekordbra Palermo. Sirigu är nästa stora målvakt i Italien och de andra kan inte riktigt jämföra sig med honom. Viviano är bra, Curci är bra, Mirante är bra, Marchetti också, men ingen av dem är på den nivån som Sirigu visar upp.
Gustaf Sjöstedt: Det finns två resonemang jag utgår ifrån här, men resultatet blir ändå det samma: Prandelli ska satsa på Viviano och Sirigu.
I scenario ett kommer Buffon tillbaka efter sin skada i OK skick och tar tillbaka tröja nr 1 och vaktar målet i sex år till. Man kanske då kan argumentera för att ge platsen till en rutinerad keeper under tiden. Men då kommer man stå inför samma problem och man kommer kasta dagens talanger på samma hög som vi i dag har Amelia. Så ge de lovande chansen att skaffa sig erfarenheten, det kommer att betala sig. Sen kan man ju också tänka sig att iom Buffons dominans (och brassemålvakternas dominans i Italien) har de rutinerade killarna inte heller så mycket rutin från de stora sammanhangen. I scenario två kommer inte Buffon i närheten av sitt forna jag, alternativt fortsätter skadeproblemen. Då är det inget snack.
Viviano eller Sirigu då? Jag tycker nog att Sirigu är den stora talangen av de två. Men jag kan inte kritisera Prandelli för att välja Viviano. Han har ändå lite mer i bagaget än Palermos burväktare.
Magnus Sundberg: Italien har en stark tradition av att producera målvakter av högsta klass så det hade varit tråkigt om just målvaktspositionen blev lagets akilleshäl. Viviano, Sirigu och Marcehetti konkurrerar om platsen bakom Buffon. Viviano vaktar i nuläget stolparna för Gli Azzurri och har visat upp ett imponerande lugn, snabba reflexer och pondus. Viviano har också beskrivits som något av en straffexpert, vilket låter spännande. Mitt val faller helt enkelt på Viviano. Marchetti och Sirigu har inte samma närvaro, och utstrålar inte alls samma självförtroende som Viviano. 24-åringen som är delägd av Bologna och Inter har dragit på sig blickar från Arsenal och Fiorentiana. Så vi får se vad framtiden har i sitt sköte för den unge målvaktstalangen.
Panelen tar tacksamt emot läsarfrågor att besvara. Om du har en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till italien@svenskafans.com.
