Lagbanner
Il Tridente: Totti - hur mår du?

Il Tridente: Totti - hur mår du?

Panelen inleder det nya året med frågor som berör Tottis situation i Roma, Cavanis potential och vad Leonardo bör tänka på i Inter.

Totti har återigen uttryckt sitt missnöje med att få finna sig i en plats på bänken. Är det den rollen som Totti kommer att inneha i dagens Roma och hur ser du på hans framtid?

Gustaf Sjöstedt: Ranieri sa väl helt nyligen att Totti är ”central för projektet”. Exakt vad det betyder vet vi väl inte riktigt, men med tanke på åldern kan det ju inte vara så att laget skall fortsätta byggas runt honom. Ranieri måste väl rimligtvis menat att Totti är central mer som traditionsbärare och lagpappa. Problemet med det är att Totti inte verkar det minsta intresserad av att vara någon lagpappa. Han vill vara prins av Rom, sin klubbs mest lysande stjärna och självklara fokuspunkt för anfallsspelet.

Men idag håller inte Totti längre fysiskt för att spela varje minut och hans aktionsradie imponerar inte. Så så länge han inte byterr klubb, vilket förstås är en fullständigt absurd tanke, så får han helt enkelt acceptera mindre speltid. Alternativet är att lägga skorna på hyllan, vilket inte direkt känns som ett måste ännu. Han är bevisligen fortfarande kapabel att producera magi när det vill sig och i vissa situationer en otrolig tillgång. Att låta Totti hoppa in ett par minuter in på övertiden som senast mot Samp tycker jag däremot var lite osmidigt beteende från Ranieri med en fortfarande väldigt skör och fåfäng prins.


Nicole Fältlöv: Det är fullt förståeligt att Totti blev frustrerad över att hoppa in mot Sampdoria när det bara var några få minuter kvar av matchen. Ranieri förklarade senare att han trodde att de skulle få mer än tre minuters tilläggstid och att han absolut inte ville förolämpa Totti på något sätt. Men förolämpad var just det Totti kände sig, som senare i sin blogg skrev att han är ledsen över sin situation och att han inte kan hjälpa sitt lag fullt ut. Till Corriere dello Sport berättade lagkaptenen dessutom att han är osäker på sin framtid i Roma, vilket genast satte igång en diskussion om Tottis vara eller inte vara i klubben. Förmodligen var det just detta Totti ville ha, en diskussion och ett svar på varför han inte får tillräckligt med speltid. Det ska bli intressant att se hur Ranieri reagerar på detta. Förmodligen kommer vi få se lite mer av Totti i vår. Jag kan personligen inte se honom i en annan klubb än Roma, och jag tror utan tvekan att han avslutar sin karriär i klubben.

Magnus Sundberg: Totti är, och kommer alltid att vara, en kärlekskrönt prins och symbol för Roma. Men det finns inget ungdomselixir (även om Zanetti fortsätter spela med samma frenetiska tempo), och åldern börjar ta ut sin rätt. Totti är för stillastående och har inte samma driv i steget som tidigare. Därför blir han mer begränsad som spelare, och kanske borde Totti inte längre tillåtas vara lagets givna referenspunkt i anfallsspelet? När jag ser på Tottis situation så minns jag hur Capello valde att bänka Del Piero när Ibrahimovich kom till klubben. Med tanke på resultaten är det svårt att hävda att demontränaren hade fel i sin uttagning. Nu befinner sig er Pupone, precis som Del Piero gjorde då, på bänken och givetvis känner Totti – som givit Roma allt, och lite till – en viss sårad stolthet. Ranieris sätt att behandla Totti i förlustmatchen mot Sampdoria var, trots allt ovärdigt en spelare av Tottis dignitet, och jag hoppas innerligt att det hela var en enstaka företeelse.   
 
Totti måste dock inse sina begränsningar och jobba hårt, precis som alla andra, för att rättmätigt förtjäna sin plats i startelvan. Det sägs att man dödar det man älskar. Men Totti kommer, inom sinom tid, att förstå sina begränsningar och samtidigt utnyttja sina kvalitéer som fotbollspelare för att hjälpa Roma – både nu och i framtiden. Kärlek övervinner allt – även sårad stolthet. 
 

Cavani gjorde ett hattrick med tre distinkta nickmål mot Juventus, som såg Napoli vinna över den gamla damen på San Paolo. Hur bra kan den unge uruguayanen bli?

Gustaf Sjöstedt: Jag gillar verkligen Cavani. Verkligen. Jag kommer ihåg att jag såg honom i sydamerikanska U20-mästerskapen i samband med att Palermo värvade honom och han var verkligen imponerande. Då kallades han väl den nye Ibrahimovic, även om jag även då mest imponerades av kraften och löpstyrkan. Så mina förväntningar var ganska höga och jag tycker nog man såg potentialen redan från början i Palermo, även om han fick hålla till i Amauri och Miccolis skugga. Nivån han hållit nu i Napoli överraskar dock även mig, inte minst med tanke på hur många andra framträdande VM-spelare snarare visat nån slags baksmälla efter sommarens övningar.

Trots det undrar jag om det egentligen kan bli så mycket bättre. Men jag ser egentligen inget problem med det. Den kontinuerliga form som Cavani visat över hela säsongen måste väl rendera någon slags ”världsforward”epitet och det är ytterst få spelare förunnat att ta ytterligare kliv efter det. Fortsätter Cavani att leverera på den här nivån över tid, och då även i en större klubb, så kommer han räknas som en av sin tids bättre anfallare och med sin kombination av slitvarg och avslutare vara en stor tillgång för de lag han representerar.

Nicole Fältlöv: Tji fick Moratti och alla andra presidenter som inte vågade värva uruguayanen för 17 miljoner euro. Moratti har själv erkänt att han begick ett stort misstag genom att inte köpa anfallaren och att han i dag ångrar sig enormt. Fullt förståeligt. Men det är däremot också ganska förståeligt att många var osäkra på hur bra anfallaren kunde bli, även om Cavani alltid ansetts vara en spelare med enorm talang. Det berodde väl främst på att Cavani både i Palermo och i landslaget i lätt hamnade i skymundan. I Napoli har anfallaren tvärtom fått ta för sig mer vilket har gett ett fantastiskt resultat. Samarbetet med lagkamraterna fungerar dessutom utmärkt. Jag tvivlar inte en sekund på att Cavani kan bli Napolis frälsare. Inte heller på att han en dag kan bli en av de absolut bästa spelarna i världen.

Magnus Sundberg: Cavani är vad italienarna brukar säga, ”fuoriclasse”, och har under sin succéartade säsong i Napoli visat upp en mognad, inställning och målfarlighet som är få förunnade. Lägg därtill att “El Matador” jobbar oerhört hårt för laget, och kan spela på ett flertal olika positioner, så förstår man hur viktig han är, och kommer att bli, för Napoli. Uruguayanen från Salto har redan gjort 13 mål i ligan och 7 i Europa League – alltså 20 mål totalt. Imponerande. Hur bra Cavani kan bli? Cavani måste fortsätta att leverera mål och bibehålla en hög lägstanivå – då kan han bli en av världens främsta anfallare.

Leonardo har fått en perfekt start som ny Inter-tränare och brassen själv tror att laget har en stor chans att vinna scudetton. Kommer Leo att lyckas i Inter?

Gustaf Sjöstedt: Det beror förstås på vad man menar med lyckas. Om man menar scudetton så tror väl jag som alla andra att avståndet är för långt. Om man istället menar att ro Interskutan i land på en CL-plats och kanske utmana i Coppa Italia, vilket troligen är vad Inters klubbledning menar, så kommer Leonardo nog göra det. Han har alla förutsättningar man kan begära.

För det första har han ett grymt spelarmaterial att tillgå. När nu Ranocchia tätat Samuelhålet tycker jag återigen att man har Italiens i särklass mest kompletta spelarmaterial. Han verkar ju också vilja spela Eto'o och Milito tillsammans på topp, vilket troligen är rätt väg. Rutinen och den taktiska kompetensen finns i truppen och för Leonardo handlar det således om att entusiasmera, vilket han redan verkar vara halvvägs i land med. Benitez verkade såväl spelare som fans ha tröttnat på redan innan han tillträdde, medan det motsatta tycks gälla Leonardo.

Nicole Fältlöv: Visst var man från början lite skeptisk till Morattis beslut att ersätta Benitez med Leonardo efter bara en halv säsong. Att sparka en tränare mitt i säsongen, när man dessutom haft en stor skadekris i stort sett hela hösten, kändes lite riskabelt. Men samtidigt fick man känslan av att det var det bästa Moratti kunde göra. Varken spelarna eller Moratti själv kom bra överens med Rafa, som aldrig slog sig till ro i klubben. Benitez var helt enkelt inte rätt man för jobbet. Inter behöver en karismatisk och positiv tränare, som tar till vara det Mourinho har byggt upp, för att sedan successivt skapa en egen identitet. Och det är precis det Leonardo vill göra. Brassen må vara en färsking, men man får inte glömma att han är ytterst smart. Leonardo visar ständigt, på ett eller annat sätt, hur mycket han respekterar Mourinhos era i Inter. Bara genom att öppet berätta att han ringt Mourinho för att be om råd fångade han flera Inter-supportrars hjärtan.

Och visst har Inter sedan matchen mot Napoli sett mer entusiastiskt och passionerat ut. Tre vinster i rad är en drömstart och jag tror att Leonardo onekligen kan lyckas i Inter, som jag själv anser vara en av de största utmanarna till Milan. Sedan kan man spekulera i århundraden kring varför en Milan-ikon väljer att ta sig an jobbet som Inter-tränare. Men vem hade egentligen tackat nej till att träna världens bästa lag?

Magnus Sundberg: Leonardo måste få samtliga spelare att dra åt samma håll, något som hans föregångare Benitez, inte lyckades med. Det viktigt att ha en tränare som motiverar, berömmer och får sina spelare att bli till en enda solid och synkad enhet – som hade gått igenom ett regn av pilar för att vinna. Leonardo känns som en betydligt mer karismatisk person än sin föregångare, som säkerligen kan sporra sina spelare. Dock känns det inte som att Leonardo har den nödvändiga erfarenheten, eller taktiska kunnandet, som krävs för att lyckas i till exempel Champions League. Men vem vet… den gamle Milan-ikonen kanske överträffar sig själv? Det är alldeles för tidigt att svara på vilket lag som kommer att vinna ligatiteln, men visst är Inter en av kandidaterna.


Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com
 

Redaktionen magnus.sundberg@yahoo.se2011-01-14 16:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva