Il Tridente: Tessera del Tifoso är olagligt
Panelen diskuterar Tessera del Tifoso, Tottis funderingar på att lämna Roma samt vilken tränarprofil som är mest saknad i Serie A.
Codacons har bedömt Tessera del Tifoso som olagligt. Hur ser ni på det och vilka effekter tror ni det kommer att få?
Nicole Fältlöv: Jag förstår grundtanken för Tessera del tifoso, att man vill minska våldet under matcherna och helt enkelt ha en lugnare atmosfär på arenorna runtom i landet. Däremot tycker jag inte att man har lyckats särskilt bra och jag är säker på att det de som ställer sig bakom detta är ytterst få. Inte bara för att man måste införskaffa detta kort för att kunna köpa säsongskort samt biljetter till bortamatcher i Serie A och Coppa Italia, utan också för att det även blir ens Visa-kort. Och det är just det som Codacons anser vara olagligt. Italiens inrikesminister Anna Maria Cancellieri har sagt att man nu ska gå igenom konsumentrådets beslut och därefter ge ett svar. En ändring kommer ju säkerligen att ske förr eller senare, och förmodligen upphör kortet att vara ett kreditkort. För jag tror tyvärr inte att man kommer att lägga ner hela Tessera del tifoso.
Gustaf Sjöstedt: Det är ju det faktum att Tesseran är ett slags betalkort som har bedömts som olagligt, att möjligheten till att få den här typen av ID knyts till ett konto. Således måste den aspekten av det försvinna. Längre effekter är lite svårare. Det beror väl på hur man på inrikesdepartementet ser på tesseran. För vissa har det förstås varit succé, men priset har varit högt. Vill man ha kvar det kan jag inte se några problem med att stöpa det i ny form, utan betalfunktionen. Vill man å andra sidan avveckla, vilket nog inte är helt omöjligt, är det här förstås ett gyllene läge.
Magnus Sundberg: Den uppenbara svårigheten är att finna en gyllene medelväg vad gällande att söka förhindra fotbollshuliganismen, men samtidigt värna om den fina läktarkulturen i Italien. Det har på intet sätt varit en lätt uppgift, och ”No al calcio moderno-förespråkarna” har fått vatten på sin kvarn i en hetsig debatt där fansen – den stora massan – har fått betala priset för ett fåtal huliganers verk.
Ta bort betalfunktionen, kartlägg de värsta bråkstakarna och dess falanger, öka kameraövervakningen och dela ut hårda straff till alla typer av fotbollsrelaterad huliganism och rasism. Men en sak gäller det att förstå: fotbollen är ingen enskild del av samhället, det på många sätt en spegel av detsamma. Därför gäller det att inte se detta som ett ”fotbollsproblem”, utan ett samhällsproblem. Annars lär det blir svårt för politikerna att göra en korrekt analys av problemet.
Efter förlusten mot Juventus erkände Totti att han har haft funderingar på att lämna Roma. Tror ni att detta är möjligt och till vilken klubb tror ni han hade anslutit till?
Nicole Fältlöv: Möjligt är det ju då vad som helst kan hända inom fotbollsvärlden. Men jag har svårt att se det ske med tanke på att Totti är Roma, som Sabatini själv sa för några dagar sedan. Att ta emot kritik från sina egna supportar kan inte vara lätt, men som den stora fotbollsprofilen han är borde Totti vid det här laget vara ganska så van vid det. Å andra sidan tänker man inte alltid på vad man vräker ur sig i hettans stund. Jag tror inte att Totti lämnar Roma, men om han skulle göra det så hade han troligtvis lämnat Serie A och Italien.
Gustaf Sjöstedt: Han sa det ja... Men jag har svårt svårt att se det hända. För mig verkar det som att Totti älskar Roma mer än han älskar fotboll, då blir det förstås svårt att motivera sig till spel någon annanstans.
Ett alternativ för spelare som är så intimt förknippade med en klubb är ju att välja ett lag i en annan liga, lex Raul eller Guti. För det känns helt vansinnigt att se Totti i ett annat Italienskt lag. Men samtidigt verkar Totti lite för hemmakär för att flytta utomlands. Så summa sumarum, av nämnda anledningar, tror jag Totti avslutar sin karriär i Roma. När det blir är däremot en annan fråga.
Magnus Sundberg: Varje år, utan undantag, får Totti en Real Madrid-tröja med hans namn och nummer tio på ryggen i julklapp av en anonym avsändare. I detta paket finns också en lapp där det står: ”Så här hade det sett ut om du hade spelat i en riktig storklubb…” En rolig anekdot. Och Totti har sannerligen inte saknat erbjudanden från Europas toppklubbar, men ingen kan bestrida Il Capitanos kärleksband till Rom och Roma. I den bemärkelsen är Totti en lojalitetens förkämpe i en värld där klubbtillhörighet blott handlar om ekonomiska faktorer. Han har alltid följt sitt hjärtas väg, och så kommer det förbli.
Men stundtals så ploppar den där lilla, obehagliga frågan upp: Är Totti en belastning för Roma? Guldpojkens senaste kontrakt var långt ifrån okontroversiellt, och vem minns inte fansens besvikelse när de kastade tillbaka hans tröja? Få, om ens någon enskild fotbollsspelare, har så mycket makt inom en klubb som Totti. Detta är ett skruvat faktum som normaliserats, någon som han har vant sig vid. Även om en sådan situation är långt ifrån optimal kan tyckas. Med Tottis särskilda ställning i klubben i åtanke blir det därför svårt för honom när kritiken kommer inifrån, och inte minst från de egna fansen som stöter på honom på stan. Totti har icke desto mindre sagt att hans ord missförstods, men att han starkt ogillade pikarna. End of story.
Kom ihåg att vi talar om en kille som tackade nej till ett erbjudande från Milan i unga dar för att vänta på ett kontraktsförslag från Roma. Hej då ligatitlar! Hej då Champions League! Men hej, hej kärleken!
Vilken italiensk tränarprofil saknar du mest och varför?
Nicole Fältlöv: Jag hoppas verkligen att Fabio Capello återvänder till Serie A. För mig symboliserar han Milan under första halvan av 90-talet. Fyra scudetti och 4-0-vinsten över Barcelona i Champions League-finalen 93/94 kan inget annat än inge stor respekt. Capellos övriga meritlista är heller inte att leka med - han är helt enkelt en legend. Jag har även stor respekt för Roberto Mancini som är oerhört ödmjuk mot sina spelare, men samtidigt hård när det väl gäller. För mig är han en mästare. Två oerhört smarta tränare som Italien saknar.
Gustaf Sjöstedt: Det är klart att stora namn som Capello, Spalletti och Mancini hade varit roligt för ligan. Ett lite mindre namn som jag tycker gjort sig förtjänt av nytt jobb är De Canio, som gjort fina resultat de senaste åren i Lecce.
Sen saknar jag förstås Renzo Ulivieri, bra tränare och en person som är rädd för att ha åsikter. Han är för närvarande president i tränarfacket och med tanke på att han är sjuttio bast är väl en comeback på bänken inte särskilt trolig. Men sakna honom kan man naturligtvis ändå.
Magnus Sundberg: Jag saknar främst två Milan-legendarer, närmare bestämt Don Fabio och Ancelotti. Capello är som den där väderbitne fiskaren som kan styra kosan ur vilken storm som helst, och alltid, alltid leverera. Han är rak i sin kommunikation, hård och perfektionistisk och har lyckats överallt än så länge (med undantag för England). Har jagat Cassano under ett träningspass i Roma och skrikit: ”Spring inte! Bara fegisar springer!”
Ancelotti. Det var ett sant nöje att följa Ancelottis Milan i Champions League, och jag skulle säga att få tränare kan uppnå resultat som denne allvarsamme herre i den finaste av klubbturneringar. Det var liksom alltid lite mer spännande att se Milan under Ancelotti i duellerna med exempelvis Fergusons Manchester United och Benitez Liverpool. "Carlo" är givetvis saknad i fotbollsitalien.
Det är min stora förhoppning att Ancelotti ska få träna Roma i framtiden. Det vill både han och fansen. Vill man skapa ett starkt kollektiv av ett lag med utgånspunkten i försvarsspelet är Ancelotti perfekt. Du vet vad du får. Vill man istället ha en hönsgård av förvirrade spelare, interna bråk, hawaiifotboll och uteblivna segrar – ja, då satsar man på Luis Enrique...
