Il Tridente: "Spelarna har rättigheter de också"
Panelen ger sig bland annat in i debatten huruvida det är rätt av spelarfacket att överväga strejk eller inte. Först besvaras en läsarfråga.
Läsarfrågan: Lär Cassano bli kvar i Sampdoria, eller kommer han byta till en större klubb, i så fall vilken och när? Kommer han byta liga eller blir det inom Serie A i sådana fall? /Jens Olsson från Real Madrid-redaktionen
Gustaf Sjöstedt: Det snackas ju, även om det dementerats från Samphåll, om en del problem med Cassano precis nu. Sampdoria har rett ut den typen av problem tidigare och även om man gör de nu också tror jag ändå det finns ganska stora möjligheter att Fantantonio rör på sig, förr eller senare. Han är 28 år och Samp är nog inte slutet på hans karriär. Alla klyschor om mognad (”från terrorist till helgon”) i och med ålder, giftermål och barn har även de någon sanning i sig vilket gör att större lag nog kan vara intresserade. Den fotbollsmässiga biten råder det ju ingen tvekan om.
Vilka lag som skulle kunna vara aktuella är en svårare fråga. Personligen tror jag inte Cassano är så intresserad av att flytta utomlands igen, vilket ju begränsar valmöjligheterna ganska drastiskt. Det tidigare påstådda intresset från både Juve och Inter verkar ju dessutom ha svalnat ordentligt. Ska man ändå gissa, och varför inte, så känns puckelryggarna ändå troligast. Marotta och Delneri har ju haft goda resultat med Cassano tidigare, så varför inte igen.
Hampus Nielsen: Vid den här tidpunkten av hans karriär tror jag faktiskt Cassano har allt att vinna på att stanna i Sampdoria. Jag tror också han är fullt medveten om det. Han har funnit en omgivning som passar honom perfekt och det skulle bli svårt för honom att nå samma status hos fansen i en annan klubb som den han redan har hos Sampdorias fans. Cassano har en stor möjlighet att bli en legend i Sampdoria, eller rättare sagt han kommer bli sedd som en legend i Sampdoria om han blir kvar några år till. Sett till den ekonomiska biten så har han det också väldigt bra i Samp med en lön nära €3 miljoner per säsong.
Efter att ha varit utanför landslaget ett par år under Lippi, så har Cassano nu inte bara spelat till sig en landslagsplats utan han har också fått en mycket viktig roll i Prandellis landslag. Den platsen skulle han sätta på spel vid en flytt och frågan är om det är värt att riskera det inför kommande EM?
Cassano har redan provat på spel utomlands och det gick inte särskilt bra. Han har blivit eller kommer att bli pappa och han har nyligen gift sig. Skulle han mot förmodan lämna Sampdoria så tror jag därför det blir till en annan italiensk klubb, kanske Del Neris Juventus. Rätta mig om jag har fel, men Cassano har väl också flera gånger gjort klart att han tänker bli kvar i Sampdoria?
Magnus Sundberg: Cassano är i första hand, kanske mer än någonting annat, en livsnjutande rebell som hela tiden vill suga märgen ur livet. I andra hand är Bari-sonen en fotbollspelare. Och det är därför Cassano antagligen kommer att stanna i Genua.
I klubbar som Roma och Real Madrid är pressen på spelarna konstant, och Cassano trivs helt enkelt inte i en sådan miljö. I Roma tog hans ego överhanden. I Real Madrid höll han på att bli en italiensk Barbapapa av alla bakelser, kakor och delikatesser. Lägg därtill otaliga tränarbråk och eskapader, och bilden klarnar något.
Enligt min mening finns det någon sorts självdestruktiv process som igångsätts hos Cassano när pressen blir för stor. Och då ploppar alla möjliga sattyg upp som gubben i lådan. Kort sagt så finns det någonting otämjeligt i Cassanos natur som motsätter sig press, krav och ständigt vill bekämpa auktoriteter. I Roma så hände det en gång att självaste Capello jagade Cassano på träningsanläggningen och skrek: ”Spring inte, bara fegisar springer!”
Sampdoria räddade den komplexe rebellen, tog honom till sig och gav honom tillbaka spelglädjen. Genua gav honom vattenpolospelerskan Carolina Marcialis. Cassano har mognat och utvecklats, både spelmässigt och på ett personligt plan. Men han behöver verkligen, liksom alla andra, en trygg bas. Och i Sampdoria har Cassano äntligen hittat sitt hjärtas hem. Tack för det.
Det har diskuterats strejk eller inte strejk den kommande helgen, då ägarna och spelarfacket inte kunnat komma överens om ett nytt kollektivavtal. Hur ska vi egentligen förhålla oss till strejkande mångmiljonärer?
Gustav Sjöstedt: För det första måste naturligtvis alla ha rätt att strejka. Med det sagt förstår jag om det sticker i ögonen på folk som knappt får det att gå runt att mångmiljonärer som bor i palats hotar med att inte spela fotboll för att de är missnöjda med sina avtal. Frågan om spelarnas absurda löner är dock en annan femma och man skall också komma ihåg att arbetsgivarna i det här fallet utgörs av mångmiljonärer med vansinnigt megalomana tendenser. De regler ägarna försökte driva igenom var i sig extrema och handlar om att försätta oönskade spelare med utgående kontrakt i en väldigt utsatt situation.
Hampus Nielsen: Ja, vad ska man säga egentligen… Visst är det fantastiskt att även de bäst betalda fotbollsspelarna har något att klaga på. Men spelarna har rättigheter de också och förtjänar ett bra kollektivavtal.
Kollektivavtalet kanske inte är så viktigt för spelare som Ibrahimovic, Totti, Sneijder och Buffon. Det är istället spelare som känner sig osäker på sin framtid som gör rätt i att vara missnöjda och då tycker jag faktiskt det är bra att alla spelare följer med och hotar med strejk. Det sägs ju att Lega ville ha med en klausul som gör så att klubbarna har rätt att dumpa oönskade spelare. Hade jag varit Massimo Oddo så hade jag också velat ha ett nytt kollektivavtal då.
Magnus Sundberg: Strejken har skjutits upp och kan istället komma att äga rum den 30 november. Förbundet vill ha en klausul som ska göra det lättare att sälja eller sparka oönskade spelare.
”Vi är inga djur”, röt AIC:s representant Massimo Oddo nyligen, som menade att spelarna var trötta att ses som objekt och inte som människor. Vidare lät Oddo meddela spelarnas besvikelse över att inte tillåtas delta i parallella aktiviteter utanför fotbollen. De var också missnöjda med att deras hälsovård och att vissa yrkesmässiga rättigheter åsidosattes. ”Vi kämpar för mänskliga rättigheter här”, markerade Milan-backen. AIC menar allvar.
Att strejka är en stor grej i Italien, och trivs man inte med de rådande förhållandena – ja, då tvekar man inte att strejka. Samtidigt som man lätt kan förbryllas och irriteras över missnöjda och strejkvilliga mångmiljonärer så måste man komma ihåg att de inte står utanför systemet eller samhällslivet – de är människor, inte robotar. Det är lätt att glömma att merparten av fotbollsspelarna är från arbetarklassen. Dessa människor tänker inte åsidosätta sina principer eller rättigheter om de upplever sig bli kränkta, bara för att de råkar de råkar vara priviligerade. Vad ska då allmänheten tycka? Allmänhetens kategoriska och enkelspåriga syn på fotbollspelare pendlar ständigt – antingen är man en avgudad fotbollsikon eller en överbetald diva (en dålig sådan ofta, dessutom). Sällan är man märklig nog bäggedera.
Det gäller att se saker och ting utifrån olika perspektiv. Fotbollspelare står som sagt inte utanför systemet – och någonting så skruvat som en spelarstrejk skulle kunna påminna oss om detta. Dock tror jag inte att strejken blir av utan att man når en överenskommelse med Lega A inom kort.
Många på förhand topptippade lag har inlett säsongen oväntat svagt. Italiensk media rapporterar att Gasperini (Genoa), Allegri (Milan), Ranieri (Roma), Rossi (Palermo) och Mihajlovic (Fiorentina) är tränare som redan efter tre omgångar ligger illa till och riskerar sparken. Hur ser ni på de olika tränarnas situationer?
Gustav Sjöstedt: Det är ju naturligtvis, det vet vi alla, absurt att göra sig av med tränare efter tre-fyra omgångar. Men vi vet också att detta är Italien. Särskilt vansinnigt blir det av att ett par av nämnda tränare är nya på sina poster, medan Rossi och Ranieri så sent som för ett par månader sedan var frälsare i sin respektive klubbar.
Vad det gäller de enskilda tränarna så är min känsla att det är just dessa båda plus Gasperini som ligger risigast till. Med Zamparini är ju en spark aldrig särskilt lång borta och Ranieri och hans lag verkar inte vara i balans, samtidigt som Lippi sägs lura i vassen. Gasperini å sin sida har kommit rejält på kant med Preziosi. Där jag hoppas att Roma och Palermo har tålamod, så kanske det är dags för Gasperini och Genoa att gå skilda vägar. Ingen kan förringa Gasperinis framgångar med laget, men precis som i fallet Prandelli-Fiorentina förra säsongen, tycker jag man sett tecken på stagnation hos Genoa. Att de flesta av de spektakulära spelarköpen gjorts över huvudet på Gasperini, som i sin tur fortsätter att förlita sig på sina gamla trotjänare, adderar till en situation som nog bara kan, och kanske bör, sluta på ett sätt.
Milan och Fiorentina tycker jag anställde fel tränare från början, men jag tror nog de får sitta kvar ett tag till.
Hampus Nielsen: Inledningen på säsongens Serie A är verkligen bisarr med ett, i skrivande stund, Cesena som toppar tabellen medan Udinese, Fiorentina, Palermo och Roma är i botten.
Även om alla de nämnda tränarna har fått en ganska svag start på säsongen så är ändå deras situationer väldigt olika tycker jag. Som Gapserini tror jag sitter ganska säkert. Han har varit framgångsrik under många år med Genoa och är enligt mig deras viktigaste pjäs. Att sparka honom efter en hyfsat dålig månad vore märkligt. Dessutom har Preziosi som vanligt köpt många spelare och han bör därför ge Gasperini mer tid så att spelarna hinner anpassa sig innan han bedömer tränarens arbete.
Milan har precis som Fiorentina ofta tålamod med sina tränare. Det är två klubbar som brukar vänta på långsiktiga resultat och därför vore det konstigt om de kickar sina tränare efter en månad. Jag känner också att Milan och Fiorentina som klubbar helst undviker att erkänna misstag i form av dåliga val av tränare eller en svag mercato. Att tvingas byta tränare så här tidigt skulle vara ett stort misslyckande för dem. För Mihajlovic ser det dock ganska mörkt ut med ett tufft spelschema de kommande veckorna och ett lag som ser ut att sakna en riktig ledare på plan.
Jag tror inte Delio Rossi riskerar sparken under de kommande veckorna. Fansen har för första gången ställt sig bakom sin tränare. Zamparini och Sabatini har sagt att det inte finns någon bättre tränare ledig än Rossi. Miccoli är också tillbaka nu vilket förhoppningsvis kommer ge resultat. Rossi är inte Guidolin och jag vill tro att han sitter säker hela säsongen.
Claudio Ranieri tror jag också sitter ganska säker. Förra säsongen hade han allt att vinna, den här säsongen kommer det dock bli svårare nu när fans och klubb vill se liknande resultat. Sen har Roma faktiskt börjat de senaste säsongerna ganska dåligt men lyckas alltid börja prestera i oktober eller november. Det är ett trögstartat gäng men till våren är jag övertygad om att de ligger i topp och slåss om scudetton.
Förövrigt bör vi kanske nämna Udineses Francesco Guidolin. Jag som Palermo-supporter har ganska stor erfarenhet av Guidolin. För oss är han känd som en tränare vars lag alltid presterar under hösten medan de i princip kan gå utan seger i 10-15 matcher under våren. Det blir ofta så för att han inte har någon som helst aning om vad rotationssystem i en trupp innebär. Nu ser Udinese ut att få en tråkig höst, jag satsar mina pengar på att Zamparinis polare Giampaolo Pozzo blir den förste att sparka sin tränare, ersätter gör Donadoni.
Magnus Sundberg: Gasperini och Rossi sitter säkrare än sina ovannämna kollegor i nuläget skulle jag säga. Genoa har den senaste tiden ändå visat att man är på rätt väg, och Frey räddade Fiorentina vid flera tillfällen i onsdags. Genoa har ett nytt spännande lag på gång med flera nyförvärv, och det tar tid för nya spelare att acklimatisera sig och hitta rätt.
Ikväll tog Palermo en meriterande bortavinst över självaste Juventus och det lär Rossi kunna leva på ett tag i alla fall. Annars leder ju Palermos oberäknelige och temperamentsfulle president Zamparini ligan vad gällande sparkade tränare, varför statistiken talar emot Rossi. Men det går inte att förvänta sig perfektion av Palermo, vilket också Rossi förkunnade nyligen. Laget måste sätta upp realistiska mål och nyttja de resurser som finns. Stundtals så tenderar Zamparini att överskatta lagets spelarmaterial och tillgångar.
Milan med Allegri hade kunnat göra bättre ifrån sig, helt klart. Det återstår många poäng att spela om, men efter förvärven av Zlatan och Robinho, har laget målats upp som Inters stora antagonist i ligan i år. Och då gäller det att leverera. Milan brukar dock inte kicka tränare hur som helst utan ge dem tid.
Ranieri och Mihajlovic står och stirrar rätt ner i avgrunden. Både Roma och Fiorentina är vansinniga över ett flertal domslut som varit till lagens nackdel den senaste tiden. Hur som helst är resultaten under all kritik. Roma-spelarna fick inte den start man hade hoppats på efter de två första omgångarna, och pessimismen har tagit överhanden. På lördag väntar Inter – svårare än så blir det inte. Ett katastrofalt resultat där också så kan Ranieri mycket väl få kliva av rodret.
Mihajlovic har inte haft det lätt. Han började med att få nyckelspelaren Jovetic skadad och sedan en tid tillbaka är Mutu avstängd – två tunga avbräck. Samtidigt införskaffade man inte några riktiga ersättare. Precis som i fallet Roma verkar lagmoralen befinna sig sex meter under jord. Mihajlovic har hur som helst fått stöd från ledningen och supportrar. Både Roma och Fiorentina måste arbeta mer med den psykiska biten och arbeta för att skapa en harmonisk arbetsmiljö.
"Il Tridente" tar gärna emot läsarfrågor att besvara i artikelserien. Har du en fråga du vill att panelen ska ta upp, mejla den till italien@svenskafans.com
