Il Tridente: "Onödigt av Zarate"
Panelen diskuterar Zarates straff efter jättebråket förra helgen, Coppa Italias betydelse och vilka lag som spelar den vackraste fotbollen i Italien.
Coppa Italia är nu kvartsfinalerna spelade. Hur ser ni på den turneringen? Ointressant kuriositet eller ett spännande komplement till ligan?
Gustaf Sjöstedt: Jag har svårt att se någon som helst mening med Coppa Italia. Som jag ser det är varken spelare, presidenter, tränare eller fans intresserade (undantaget Napoli i veckan då). Med tanke på vad ligan betyder rent ekonomiskt, men också statusmässigt, har inget lag egentligen råd att satsa på cupen heller. Förutsättningarna för att vinna den blir då helt enkelt en närmast obscent bred trupp vilket förstås bara är möjligt för ett fåtal klubbar. Det är inte unikt utan gäller i princip varje inhemsk cup, utom möjligen FA-cupen.
Och för att vara lite konstruktiv: För mig hade cupen (och även andra nationella cuper) fått större existensberättigande om det fanns en internationell Cupvinnarcup där bara cupvinnarna spelade. I Italiens fall skulle turneringen också bli intressantare om alla deltagande lag gjorde det på samma villkor. Alltså inga seedningar och inga Serie A-giganter som kliver in när alla utom de bästa Serie B-klubbarna är utslagna. Det spännande med en cup är ju när det lilla laget trotsar alla odds och för en match på året rår på någon av jättarna. För det är i de mindre lagen som cupens potential finns.
Magnus Sundberg: Coppa Italia är inget som värderas i Italien, varför cupspelet känns lika intresseväckande som att bläddra igenom farfars frimärkssamling. I Frankrike har cupen en helt annan prestige, liksom FA-cupen i England, vilket Sjöstedt redan har nämnt. Cupspel för i synnerhet storklubbarna, och bottenlagen, känns mer som en distraktion och potentiell källa till överjävliga skador, som riskerar att spoilera säsongen. Men enligt traditionens alla regler så kommer cupen att fortsätta existera, trots att den på det stora hela är ointressant, mest på grund av dess upplägg och prestigelöshet.
Nicole Fältlöv: På ett sätt känns det som att Coppa Italia har blivit mer spännande nu än vad det någonsin har varit. Matchen mellan Inter och Napoli samt Romderbyt är bra exempel på att fler lag har börjat bry sig mer om cupen. Inter-Napoli höll hög nivå från start till slut och det märktes tydligt att Mazzarris mannar var sugna på revansch efter förlsuten mot Inter för några veckor sedan. En vinst i cupen kan säkert hjälpa till att öka självförtroendet, inte minst för de lag som har det tufft i ligan, men även för de som siktar in sig på en CL-plats eller ligaguld. Jag kan heller inte klaga på att jag får se mer av italiensk fotboll.
Lazios Zarate fick en två matchers lång avstängning efter att ha råkat slå till en assisterande domare då han måttade ett slag mot Albin Ekdal. Vad anser du om straffet? Är det befogat?
Gustaf Sjöstedt: Ja... jag tycker kanske det verkar lite kort. Visserligen menade han väl inte att träffa domaren och visserligen var det nog inget särskilt hårt slag heller, men ändå. Knytnävsslagsmål hör naturligtvis inte hemma på en fotbollsplan. Sen brukar ju domar för förseelser på planen, i eller utanför spelet, lite för ofta baseras på effekt. Jag skulle gärna se att man baserade mer på uppsåt eller princip. Hade han slagit av domaren eller Ekdals käke hade ju straffet blivit längre, men hade det egentligen varit nån skillnad på handlingen?
Sen kan man ju fundera på om inte Lazio på något sätt borde markera mot Zarate, för det här känns som det sista klubben behöver. Provocerad eller inte: det känns som flera års turbulens har potential att rusa tillbaka in i klubben som fungerat så förvånansvärt bra under hösten.
Magnus Sundberg: Zarate smällde upp dramatikens dörrar i förra veckan och agerade på sant skolpojksmanér – där provokationer ofta renderar i knytnävskamper. Visst är avstängningen befogad, även om jag menar att det italienska fotbollsförbundet, generellt sett, är ganska fega när det kommer till att dela ut straff för osportsligt beteende. Ta till exempel Tottis överfall på Balotelli i fjol, som renderade i en fyra matchers lång avstängning i Coppa Italia. Vill man visa upp en nolltolerans mot dylika aktioner så borde man väl skippa silkeshandskarna?
Som kontrast till denna modlöshet kan man ta Spanien. I Spanien valde man att statuera ett exempel då Real Madrids Pepe blev avstängd i tio matcher efter hans utvisning i matchen mot Gestafe i april 2009. Portugisen hade då sparkat vilt mot Casquero. Tio matcher. Det kallar jag ett straff. Fotbollen som sport och som bärare av kultur, förlorar i trovärdighet om inte våldsamma handlingar på planen bestraffas därefter.
Nicole Fältlöv: Definitivt. Eftersom det redan hade uppstått ett bråk under matchen var det givetvis fortfarande spänt mellan spelarna, men Zarate agerade onödigt när han kastade en boll på Matteo Rubins nacke - något som förmodligen startade det hela. Bolognas tränare Malesani påstår dessutom att argentinaren spottade på Rubin. Att Rubin var helt oskyldig tror jag dock inte, och vänsterbacken kan mycket väl ha provocerat fram bråket. Hur som helst var det respektlöst av Zarate - och att putta bort de två domarna som försökte stoppa bråket var ingen bra idé. Det var även onödigt av Gimenez att komma inrusande på plan, mitt under matchen, när det första bråket ägde rum. Ett agerande som kostade honom två matchers avstängning.
Enligt Giampaolo Pozzo spelar Udinese bäst fotboll i Serie A. Håller ni med? Vilket/vilka lag tycker ni spelar den vackraste fotbollen i Italien?
Gustaf Sjöstedt: Vackert kan betyda mycket. Förra säsongen tyckte jag att Inter och Bari på var sitt sätt spelade väldigt vackert. I höst har jag gillat Napoli och Lazio, återigen på var sitt sätt. För ett par år sedan var väl Genoa allas favorit. Så offensivt eller defensivt spelar inte så stor roll, det vackra är väl just när ett lag fungerar väldigt väl. När man ser vilka intentioner man har och hur man sedan omsätter dem praktiskt. Udinese är ju vackert för att det är välskött. På planen och utanför. Man har en duktigt tränare, ett arbetande spelarmaterial och ett anfallspar som kan gå utanför ramarna. Utanför planen har man sålt D'Agostini, Candreva och Floro Flores, spelare som hade potential att vara nyckelspelare, men som garanterat inte kommer att saknas.
Sen kan jag tycka att det finns spelare som nästan på egen hand kan göra sina lag vackra. Jag sitter mig gärna igenom 90 minuters Bresciakramp för att få se Diamanti skapa ett ögonblicks magi; eller tittar på ett syrefattigt Genoa bara för att se att det fortfarande är Milanetto som drar i mittfältstrådarna.
I slutänden beror ju vad som är vackert på var man har sympatierna. Så för mig spelas ju förstås den vackraste (och på senare den fulaste) fotbollen i Italien på Armando Picchi.
Magnus Sundberg: Warhol sade en gång: ”Beauty? What is that? Beauty in itself is nothing.” Vad som är vackert blir alltså vackert genom en betydelse – det inbegriper givetvis även fotbollen. Personligen så gillar jag när det finns en struktur, en tydlig spelfilosofi och plan hos ett lag och hur de arbetar tillsammans för att få ut det mesta av sitt spel. Kaosartad hawaiifotboll, utan klara riktlinjer eller struktur, har jag inte mycket för. Även om det också kan vara frustrerande att se ett lag som inte vill bjuda till spel så är det, icke desto mindre, en del av charmen med fotbollen. Det är när skilda fotbollsfilosofier kolliderar och utmanar varandra, som vi finner en balans – en balans som är nödvändig för att sporten ska vara intressant, och utvecklas.
Personligen tycker jag att Udinese och Napoli, liksom Roma, utnyttjar sina resurser på ett utmärkt sätt, som också visar sig i deras spel. Det må kanske vara så att Udinese för tillfället spelar den mest attraktiva fotbollen i landet, även om jag menar att det inte är så intressant i sammanhanget. Det viktiga är, enligt min mening, att ett lag hittar sin specifika stil på många nivåer – sin särskilda identitet – som sedan, likt en känslomässig tornado, kolliderar med andra lag och deras särskilda spelstilar. Jag motsätter mig genast all form av konformitet vad gällande spelsätt – då jag menar att det oundvikligen leder till fotbollens död.
Nicole Fältlöv: Udinese har under säsongen spelat en ytterst underhållande fotboll. Matchen mot Inter senast är ett lysande exempel på vad le zebrette kan åstadkomma. Udinese borde få lite mer cred för deras fantastiska insats denna säsong. Jag tycker däremot att flera lag spelar underhållande och vackert, även om det oftast skiljer sig från omgång till omgång. I början av säsongen var det till exempel Lazio som – enligt mig - imponerade mest. Och jag njuter alltid av att se ett storspelande Napoli, men även Palermo när laget spelar som bäst hemma på La Favorita.
Panelen tar gärna emot läsarfrågor. Har du en fråga du vill se besvaras i "Il Tridente" mejlar du den till Italien@svenskafans.com
