Il Tridente: "Pazzini och Balotelli är bäst"
Panelen diskuterar tränarbyten i Serie A, potentiella ersättare till Rossi och Cassano samt Berlusconi som Milan-president.
Cassanos och Rossis säsonger är med största sannolikhet över, vilket ställer till problem för Prandelli och Italien. Vilka tycker du att de potentiella ersättarna i startelvan bör vara och varför?
Magnus Sundberg: Konkurrensen är hård i det italienska anfallet och Prandelli har en uppsjö av duktiga målskyttar att välja bland - inte minst Romas nyblivne landslagsdebutant, Osvaldo. Matri går också från klarhet till klarhet i Juventus och den före detta Cagliari-anfallaren har verkligen visat att han även klarar att leverera i en storklubb som Juventus.
Mitt val faller hur som helst på Pazzini och Balotelli. Pazzini är en måltjuv av rang som är otroligt distinkt i sina avslutningar och därutöver en formidabel huvudspelare. "Pazzo" har dessutom visat att han kan göra mål i Gli Azzurri. Balotellis far sade nyligen att hans son "äntligen har börjat spela för laget", och jag håller med. Balotelli ser betydligt mer sansad och fokuserad ut än i fjol - han faller inte lika lätt, han gnäller inte lika mycket - och han börjar, sent omsider, förstå vikten av lagspel. Jag hoppas innerligt att Balotelli behåller fokus och tar till sig av alla goda råd från Mancini och Prandelli för att fortsätta utvecklas till den världsspelare han har potentialen att bli.
Nicole Fältlöv: Helt klart Pazzini och Balotelli. Även om Cassano och Rossi är oerhört saknade så behöver Prandelli inte oroa sig, för jag är säker på att Balotelli och Pazzini kan sköta jobbet galant. Vi fick ju oss ett smakprov i fredags när Italien mötte Polen, och det såg riktigt bra ut. Balotelli är en unik spelare som kan tillföra enormt mycket. Pazzini är - trots att han i Inter ännu inte riktigt visat vad han går för - en anfallare i världsklass.
Gustaf Sjöstedt: Pazzini-Balotelli. Helt enkelt för att de är bäst. Pazzini kanske inte varit helt klockren i Inter, men för mig är han ändå en mycket bättre spelare än Matri, som väl är alternativet. Balotelli är inget att snacka om. Han är utan konkurrens den mest talangfulla spelaren från Italien på många år.
Flera klubbar har helt nyligen bytt tränare. Vilken klubb anser ni dragit det längsta respektive kortaste strået?
Magnus Sundberg: Precis som Per-Erik Wesslén (Brescia red) framhåller, och arugmenterar väl för, så tycker jag att Iachini i Sampdoria är ett spännande val. "Beppe" Iachini tog som sagt två lag - Chievo och Brescia - från Serie B till förstaligan, vilket är imponerande. Nu ligger i och för sig Sampdoria hela 12 poäng bakom serieledarna Torino, och det blir svårt för favorittippade Doria att vinna ligan, men väl en kvalplats finns inom räckhåll. För den som är intresserad att läsa mer om Iachini, och vilken tränarprofil han har, så rekommenderar jag varmt att ni läser Wessléns inlägg här.
Ballardini gör sin tredje sejour i Cagliari, men jag tycker att karln känns en aning flyktig. Han har inte stannat längre än en säsong i en och samma klubb på flera år. När han nådde fina resultat med Palermo så önskade han inte förlänga kontraktet vilket följaktligen ledde till att han fick sparken. Kanske inte så konstigt i och för sig när Zamparini är ens chef? I Lazio vann han visserligen Supercoppan, men ligaspelet är inget Ballardini gärna vill minnas... Nej, jag hade inte satsat på Ballardini.
Nicole Fältlöv: Att ersätta Mihajlovic med Delio Rossi kan ha varit det bästa Fiorentina gjort på länge. Delio Rossi är en otroligt duktig och smart tränare - det räcker bara att se vad han har gjort i Lazio och Palermo for att förstå vad han går för. Trots att han hade problem med klubbpresidenterna gjorde han ett utomordentligt jobb. Han vet helt enkelt vad han gör.
Gustaf Sjöstedt: Det är ju lite olika situationer, ambitioner och ekonomier som man måste ta hänsyn till. Men det mest spännande är förstås att Delio Rossi tar över Fiorentina. Till skillnad från Mihajlovic har han ju gång på gång bevisat sin duglighet. Att Rossi tar över i Florens känns både självklar och lyckat.
Mindre spännande tycker jag att Cesena och Daniele Arrigoni känns. Cesenas trupp är ju egentligen ganska intressant, men flera tränare verkar ha tackat nej till jobbet. Arrigoni är alltså inte på något sätt första alternativ. Jag tycker inte heller att Arrigoni är någon vidare tränare. Hans resultat de senast åren är som bäst OK, medan insatserna för Bologna och senaste Sassuolo varit rent dåliga. Enda pluset jag kan se är att han faktiskt är född i Cesena och spelat 50-talet matcher för klubben, men det väger knappast upp för en på övriga punkter tveksam utnämning.
Berlusconi har uttryckt en önskan om att bli Milan-president efter att han avgår som premiärminister. Vad anser ni om detta?
Magnus Sundberg: Berlusconi med sina narcisstiska personlighetsdrag kommer antagligen att använda presidentskapet i Milan som någon slags "lyxhobby", och inte längre som en politisk reklampelare för sin egen person. Berlusconi gillar att synas, höras och ständigt befinna sig i en Britney Spears-artad "center of attention-tillvaro". Milan - Silvios lyxhobby.
Nicole Fältlöv: Ingen större nyhet om ni frågar mig. Milan är Berlusconis lilla "älskling" - förlorar han allt annat har han fortfarande sin kära klubb kvar. Som Milan-president kommer Berlusconi förmodligen investera mer i klubben. Det förvånar mig inte om det kommer att byggas en ny arena i hans namn. Givetvis kan man räkna med att höra mer om Berlusconi i Milan-sammanhang. Om det är på gott eller ont återstår att se.
Gustaf Sjöstedt: Ja, det är väl egentligen i den funktionen han verkat, även om han officiellt inte haft titeln, så det borde väl inte innebära någon drastisk förändring. Ekonomiskt skulle man ju kunna tänka sig att Berlusconis avgång som premiärminister skulle kunna innebära att mer pengar investeras i exempelvis spelarköp. Det har ju varit ett vanligt argument, för vad man upplevt som en återhållsamhet från Berlusconis sida, att det skulle se för illa ut om Italiens premiärminister investerade stora summor i Milan, samtidigt som landet missköttes ekonomiskt. Å andra sidan tycks ju Berlusconi på senare tid snarare ha stoppat in pengar i Milan när hans politiska karriär gått knackigt, som exempelvis förra sommaren. Det skulle ju i så fall betyda ett mindre intresse för den offentlighet som presidentskapet i Milan innebär, nu när den politiska karriären med största sannolikhet är avslutad.
