Stevenage - Notts County
Inför England-Italien: Succé eller ingenting alls
En EM-kvartsfinal där det på förhand borde vara ovisst men där England ses som favoriter, inte minst i sitt eget land. Vi vet fortfarande inte var Italien står. På måndag vet vi.
Ett klassiskt möte mellan ett catenaccio-spelande landslag med en usel filmare i laget och ett bollspelande lag med uttalat hög moral. År 2000 var det självklart vilket som är vilket. År 2012 är det lika självklart. Fascinerande att rollerna kan skifta så totalt. Ändå är det förvånande ofta schablonbilden vinner. Den som inte sett förändringen har bott i en jordkällare sedan värdländerna blev utsedda.
England kan bara komma sist eller ta guld. Det är alternativen om man följer den egna pressen före ett mästerskap. Vilken besvikelse att då alltid åka ut i kvartsfinal. Nu kan de kyssa förbannelsen bye-bye.
Jag hade mer än gärna trott på en italiensk semifinalplats. Det gör jag inte. Prandelli har på en månad monterat ned det han byggt upp på 22. Han som skulle skapa en ny landslagsidentitet inom tydliga ramar har nu själv börjat kladda utanför. Spelsystem byts, spelare byts. Inget verkar gott nog. I kvalet fanns en kontinuitet, i slutspelet ingen alls.
England och Hodgson har gjort samma sak på samma tid fast tvärtom.
I rådande situation, och möjligen med motståndsformationen i tanken, har Prandelli gått tillbaka till grunden. Fyra backar, varav tre av de startande varit långt ifrån givna i kvalspelet. Chiellinis skada är ett stort problem, men det finns inget annat att göra än att lita på gubbarna som finns att tillgå. Ogbonna är även han justerad så vilka som kommer starta är lätt att förutspå.
Abate tycks ha sprungit om Maggio på högerkanten. Övriga tre blir tre B-spelare - Barzagli, Bonucci och Balzaretti. Lägg till den på sin blogg briljerande Buffon och det ser ännu mer B-betonat ut.
Prandellis mittfältstrio med Marchisio, Pirlo och Thiago Motta fortsätter om inte ex-brassen tvingas kasta in handduken på grund av skada. Han ersätts som offensiv spets på Prandellis supertajta mittfält av Montolivo eller Nocerino. Eller möjligen Diamanti, om Prandelli gamblar. De Rossi kompletterar och ingen känner någon som helst otrygghet.
Längst fram är förstavalet Cassano och andravalet Balotelli. De startar med andra ord. Är det någon gång Balotelli ska göra skillnaden för Italien är det nu.
Skulle Gli Azzurri nå semifinal innebär det att Euro2012 kommer bli ihågkommet. Det var 12 år sedan sist. Skulle man åka ur i kvartsfinal kommer ingen minnas turneringen om ett år. Inget att förlora med andra ord. Fiaskorisken är redan undanröjd.
Förväntningarna innehåller ett bekvämt bolltrillande Italien mot ett avvaktande och disciplinerat England. Så långt känns det okej. Vilket som visar sig vara bäst för kvällen är omöjligt att säga. Resultatmässigt förväntar jag mig ingenting. Drömläge med andra ord.
Matchen kommer sluta 0-0, även efter förlängning. Buffon kommer inte rädda en enda straff.
