Det blev en oerhört spännande kväll i grupp C. Italien hade inför matchen mot Irland allt i sina egna händer så länge inte Spanien och Kroatien skulle spela oavgjort med minst 2-2. Prandelli ställde upp med en ny uppställning för EM-slutspelet, men en gammal uppställning sett till tidigare matcher under EM-kval och träningsmatcher. Även om förändringen var väntad kändes det märkligt att man valde att ändra så mycket trots att Italien spelat helt okej under de två första matcherna – och speciellt med tanke på att det fanns en chans att spela med tre samspelta backar från Juventus som under säsongen haft Italiens bästa försvarsspel.

Primo tempo

Gli Azzurri började matchen lite halvdarrigt men lyckades successivt ta sig in i matchen och ta kommandot. Bollinnehavet växte och man åstadkom också en del bra chanser som tyvärr brändes. Di Natale hade möjligheter flertalet gånger men man såg tidigt att matchen inte skulle bli särskilt lyckosam för Toto. Italien dominerade stort men det var genom en fast situation som man gjorde det första målet. En kort Pirlo-hörna nådde Cassano på första stolpen som snyggt skarvade in bollen strax över mållinjen. Hade det inte funnits en straffområdesdomare hade målet säkerligen kunnat dömas bort felaktigt då man var tvungen att se reprisbilderna för att se hur tydligt bollen var inne. Bra där domaren! Efter målet fick Italien upp ångan ordentligt och det andra målet hängde i luften. Man matades dock aningen och gick in i halvtidsvilan med uddamålsledning och ett gigantiskt övertag i bollinnehav och genomförda passningar.

Secondo tempo

Efter pausen fick Di Natale återigen chansen att utöka Italiens ledning men brände återigen. Man fortsatte att skapa hyfsade chanser och kunde med lite flyt fått dit tvåan. I den 57:e minuten skadades Chiellini i en närkamp och fick byta mot Bonucci. Några minuter senare gjorde Prandelli sitt andra byte då en överraskad Cassano fick kliva av till förmån för Diamanti. Ett till synes mycket märkligt drag och det kändes trist att inte Giovinco fick chansen. Förmodligen ville Prandelli dock ha in lite mer styrka mot det tuffa fysiska motståndet.

Tyvärr tappade Italien återigen sitt tempo, precis som i matcherna mot Spanien och Kroatien, och lät Irland komma in i matchen. Pirlo tappade onödigt bollen flertalet gånger på egen planhalva och började se trött ut, något som självklart påverkade laget enormt då mycket spel går igenom honom. Irland bytte in anfallsspelare och istället för att gå för 2-0, vilket hade varit det enda rätta med tanke på att 1-1 mellan Spanien och Kroatien hade räckt för att skicka ut Italien vid 1-0 vinst, föll man hem och såg allt mer panikslagna ut med idel rensningar. I den 74:e minuten kom emellertid ett efterlängtat byte då Balotelli fick äntra planen istället för en tröttkörd Di Natale. Balotelli fick emellertid knappt röra bollen inledningsvis då Italien slog bort passningar och knappt fick tag i bollen. Nervositeten var extremt hög vid det läget av matchen och när Spanien gjorde 1-0 mot Kroatien i slutet blev situationen nästan ohållbar. Ett (!) kroatiskt mål hade skickat ut Italien ur EM. Fokuset låg därför inte helt och hållet på Italienmatchen men när Keith Andrews blev utvisad i den 89:e minuten började Italien pressa för att få in mer mål. Och ett till fick man in. Efter en hörna pangade Balotelli in bollen med ryggen vänd mot målet och sin markerare, O’Shea. Riktigt snyggt och viktigt att Balotelli fick sätta ett mål. Vid målfirandet verkade dock Balotelli allmänt sur och såg ut att vilja gasta något till den italienska bänken, men Bonucci stoppade honom och höll för hans mun så att han inte skulle kunna skrika någonting. Minutrarna senare slutade matchen och Italien fick hålla andan en minut eftersom Spanien-Kroatien fortfarande inte var slut. Lyckligtvis slutade den matchen 1-0, vilket fick de italienska spelarna att skrika ut sin glädje. Italien är vidare till kvartsfinal (som grupptvåa)!

Tankar efter matchen

Som tidigare nämnt gjorde Italien ingen bra match. Man inleder bra men faller återigen ihop och gör en sämre andra halvlek än den första. Kanske det mest anmärkningsvärda var att spelarna så trötta ut och inte såg ut att orka hela matchen. Prandelli gör också en del märkliga beslut men som tur var straffade de sig inte. Jag kan tycka att det är märkligt att starta med en Di Natale som inte orkar spela en hel match, speciellt när en stor och stark spelare som Balotelli hade behövts mot Irlands fysiska lag. Di Natale var måhända delaktig men saknade udden framför målet. Att starta med Thiago Motta som trequartista kändes också underligt och gav inte speciellt mycket bortsett från en hyfsad target som kunde låta laget flytta upp. I den rollen bör dock en mer kreativ spelare finnas. Att dessutom ta in Diamanti istället för exempelvis Giovinco var också ett tveksamt beslut. Prandelli bör få kritik för detta även om laget nu har tagit sig vidare till kvartsfinal.

Äh, nu ska jag inte gnälla mer – vi är i alla fall i kvartsfinal. Det var till och med otroligt nära att vi slutade som gruppetta (vid 0-0 mellan Spanien och Kroatien). Nästa motståndare blir förmodligen Frankrike och jag känner mig för första gången positiv inför fortsättningen. Italien har en tendens att vakna till ordentligt efter gruppspelet och jag tror därför att vi har stora chanser att gå vidare. Det sjukaste är att Italien egentligen bara är tre vinster från ett EM-guld. Framöver kommer det vara otroligt små marginaler som avgör och har Italien turen på sin sida kan man faktiskt gå långt. Ett EM-guld kanske är att drömma för mycket, men en sån här kväll väljer jag att göra det ändå.

Italien-Irland 2-0 Cassano 35, Balotelli 90

Italien: Buffon; Abate, Barzagli, Chiellini (Bonucci 57), Balzaretti; De Rossi, Pirlo, Marchisio; Thiago Motta; Cassano (Diamanti 63), Di Natale (Balotelli 74)

Irland: Given; O’Shea, St Ledger, Dunne, Ward; McGeady (Long 65), Whelan, Andrews, Duff; Doyle (Walters 76), Keane (Cox 86)