Krossade drömmar på Italiens bakgård
Ibland går det inte alltid som man tänkt sig. Något som Albinoleffes Guri Baqaj fått lära sig den hårda vägen. Här ger han sin berättelse, ocensuread och med mycket känslor.
Det var en glädjens dag när övergången till Albinoleffe blev klar under sommaren 2009. Det gick fort, knappt tre dagar och sedan var övergången ett faktum. En dryg miljon kronor fick LB07 samtidigt som Albinoleffe fått till sig en av Sveriges mest intressanta anfallare födda 1990. Ett treårskontrakt som skulle vara början på ett helt nytt liv för, idag, 21-årige Guri Baqaj.
Med löften om spel i Serie B framåt våren och ett A-lagskontrakt så var det en nöjd och förväntansfull 18-åring som anlände till Bergamo. I staden där Glenn Strömberg är en legend, något Guri tydligt påpekar, så skulle han få möjligheten att träna med lirare som Ivan Pelizzoli, Luigi Sala och Davide Bombardini. Spelare, vars karriärer kanske passerat zenit, men som ändå skulle sporra unge Guri.
Förutom Guri så fanns det ännu en svensk talang i den ljusblå klubben, försvararen Joakim Askling. De bodde intill varandra och även om de kanske inte umgicks överdrivet mycket så var det en snäll kille som inte gjorde mycket väsen av sig. Askling spelar för övrigt i Spårvägens FF idag, i division 2 och hans avsked från Albinoleffe påminner mycket om Guris. Något vi kommer komma till längre fram.
Att Serie B är en tämligen stor liga i Italien men ses med nedvärderande ögon utanför förstår inte Guri. Många lag i såväl Serie B som C skulle lätt kunnat ge lagen i till exempel Allsvenskan en match. Det räcker att kolla på lönerna dessutom. Snittlönen i Albinoleffe låg runt 130-140 000 i månaden medan de lite mer kända spelarna snittade runt 300 000 kr i månaden. Med andra ord inte så ”b” som man kanske på förhand kan tro.
Starten i Albinoleffe inleddes på bästa möjliga sätt. Bara dagar efter ankomsten nätade han direkt mot Sampdorias Primavera i cupen. Tyvärr räckte det inte hela vägen till vidare avancemang men Guri visade direkt att han var här för att leverera. Succén lät inte vänta på sig och yngligen fortsatte på den inslagna vägen genom att göra ytterligare fyra mål på de inledande sju matcherna i Primavera-serien. Bland annat fick såväl Inters- som Milans Primavera känna på hans giftighet framför mål. Spelare som han bland annat ställdes mot var Rodney Strasser, Alexander Merkel och John Obi. Strasser den som imponerade mest på mig då, tycker Guri.
° ° °
Så, vad hände då egentligen? Varför fick han aldrig chansen att spela med A-laget och varför återvände han hem till Sverige med krossade drömmar?
Enligt Guri började allt omkring jul. Prestationerna med Primavera hade gått bra och som förväntat ville han nu börja spela med A-laget. Att enbart träna med A gav inte tillräckligt och det var nu som det var dags för Albinoleffe och framförallt sportchefen Andrea Valotti att börja leva upp till sina löften. De kom hela tiden med nya förklaringar till varför det dröjde. Ibland var det för att hans italienska inte var tillräckligt bra, andra dagar på grund av att resultaten i ligan inte var bra. Somliga för att han inte sprang tillräckligt mycket på plan.
För Guri lät detta som rena bortförklaringar då han var överlägset bäste målskytt i Primavera-laget och den som hade spelat näst flest matcher. Han förstod inte mycket av det som sportchefen Valotti pratade om men gav det ändå en chans till. Dock skulle det så småningom utveckla sig till en ännu fulare historia för Guris del.
I maj, precis när säsongen avslutats så bestämmer Guri sig för att han fått nog. Inte nog med att han blivit förd bakom ljuset gällande hans chanser till spel så har klubben hamnat efter med fem månadslöner. Varje gång Guri försökte få tag på någon som skulle hjälpa honom så var det nya förklaringar, precis som i julas. Sagt och gjort, Guri packade väskorna och åkte hem till Sverige igen trots att klubben tillslut erbjöd sig att kompensera för sitt agerande. Dock ansåg Guri att klubben missbrukat hans förtroende och tackade för sig.
Just klubbens agerande har förvånat Guri. Att en klubb så pass högt upp i seriesystemet agerar på detta sätt är chockerande. Han känner att Albinoleffes och framförallt sportchefen Valottis agerande är under all kritik. Dem utnyttjar ens svaghet eftersom de vet om att man är ensam i ett främmande land, säger han.
När vi går in på ämnet så dyker det upp fler intressanta punkter. Att organisationen inte alls är särskilt bra och där det ibland kändes som om det fanns makter utanför plan som styrde. Han nämner att A-lagstränaren Mondonico knappt var ansvarig på träningarna och där det alltid fanns mellan 15-20 personer utöver staben på varje match och träning.
° ° °
Att han är besviken på klubbens agerande märker jag. Ändå talar han varmt om själva tiden. Fotbollsmässigt är det den bästa tiden i hans karriär med en kvalitet som vi här hemma bara kan drömma om. Varje träning kändes som en uttagning och pressen som lades på en tillförde en extra dimension. Han lärde känna två av sina närmaste vänner idag, bröderna Perparim och Mehmet Hetemaj. Bägge två huserar fortfarande i Italien där storebror Perparim nyligen blivit såld till Chievo och där Mehmet är kvar i Albinoleffe.
Precis som med Nazad så bad jag honom beskriva ett par av de mer namnkunniga karaktärerna han stötte på under tiden i Albinoleffe:
Ivan Pelizzoli: ”Tränade en gång i veckan kanske men var ändå given. Presterade alltid när det gällde. Lugn och trevlig kille som tyckte om att byta bilar ofta. Varierade ofta mellan Audi Q7, S5 och en Ferrari.”
Luigi Sala: ”Cool snubbe. Älskade att smörja in håret med balsam och är en typisk italienare med svenska ögon sätt. Renrakad och alltid med bakåtslickat hår. Luktade dessutom konstant vanilj så det var ljuvligt att stångas mot honom på träningarna (haha). Rutinerad och en riktig ledare.”
Davide Bombardini: ”Lagets primadonna. En klassisk nr 10 som allt spel skulle gå via. Satt nästan alltid helt näck med benen i kors och ett par tofflor efter matcher och träningar. Med en cigg i munnen. För skön typ som fick göra lite som han ville.”
Perparim Hetemaj: ”Bodde praktiskt taget hos mig. Lite av en tjejtjusare som älskade att hitta på saker. Lärde honom spela Assassins Creed på Xbox vilket slutade med att han kunde sitta sju timmar om dan framför TV:en. Hans agent är son till Marcello Lippi.”
Mehmet Hetemaj: ”Min närmaste vän under tiden där. Snäll men tempramentsfull kille. Han och jag busade ofta med Askling som bodde intill mig. Sprang en gång igenom hela byggnadskomplexet insmord inget annat än raklödder.”
Emiliano Mondonico: ”Arrogant som sällan pratade med oss spelare. Diskuterade ofta laguttagningarna med Sala och Bombardini. Var inte heller särskilt aktiv på träningarna utan gick mest runt och observerade. Jag tyckte vår assisterande Daniele Fortunato var bra mycket bättre.”
° ° °
När Guri återvände hem till Sverige under sommaren förra året blev det allt tydligare att hans dagar i Albinoleffe var räknade. Han fick relativt tidigt kontakt med Halmstad som lånade in honom från Albinoleffe under hösten 2010. Det blev ett par matcher för Guri med HBK i Allsvenskan men inga mål och inför 2011 lånades han i sin tur ut till LB07. Även där har det inte riktigt blivit den succé som han förväntade sig och nu står han med ett år kvar på kontraktet med Albinoleffe.
Att återvända till Italien känns i dagsläget som en utopi även om han inte helt säger det. Det som hänt mellan honom och klubben har rivit upp stora sår men samtidigt vet vi alla hur fort det kan vända inom fotbollen. Leffe kommer ifrån en svag säsong i Serie B och med många spelare som lämnar vet man aldrig riktigt vad som kan hända. Om det inte blir något med Bergamo-klubben är Guri dock villig att blicka framåt och försöka hitta sig en ny klubb. Albinoleffe kommer inte att stå i vägen för en eventuell övergång tror han och därför hoppas han kunna fortsätta sin karriär någon annanstans.
Guri åkte hemifrån som en pojke men återvände hem som en man. Det är hans egna sammanfattning av tiden i Italien. En tid med mycket blandade känslor men som i slutändan utvecklat honom enormt mycket. Därför återstår bara frågan – förblir det hans stora ögonblick i karriären?
° ° °
Guri…
…om skillnaden mellan Atalanta och Albinoleffe:
”Vi tränade nära varandra och delade arena men det var också allt. Lite som natt och dag. På Atalantas parkering stod det ofta en 6-7 Ferrari, någon Maserati och kanske 4-5 Porsche. Redan där märkte man att skillnaden mellan Serie A och B är stor rent ekonomiskt. Mer fans hade dem dessutom och mer bevakning från media. Doni var den största stjärnan där just då.”
…om dagarna som proffs i Italien:
”Vaknade runt 8-9 för att träna kl 10. Italienarna äter sällan frukost utan ofta en kaka och kaffe bara. Därefter gemensam lunch för att sedan (ibland) träna igen på eftermiddagen. Vi trände i snitt 8-9 pass i veckan plus en match. Alltid ledig dagen efter match. Dessutom fick jag gå på italienskalektioner två gånger i veckan. I övrigt rätt lugnt där jag annars sov, lirade Xbox och gick ut och åt med bröderna.”
…om klubbens medicinering:
”Kände man sig dålig eller svag i kroppen så erbjöd de en ofta vitamintillskott i form av tabletter och sprutor. Fick ofta vitaminsprutor innan matcherna för att ge mig extra energi. Lärde mig till och med namnet på sprutan, Cobaforte. De gjorde allt för att man skulle spela, även om du inte kände dig 100%-ig.”
…om kvaliteten på spelarna och träningarna:
”Det bästa jag varit med om under min karriär. Träningarna var långa, ibland 2-3 timmar, men väldigt givande. Delade alltid upp anfallare för sig, yttrar för sig, mittbackar för sig, osv. Individuell träning som utvecklar en enormt, mycket spetskvalitet. Hade sex olika tränare som hjälpte till. Tydliga rollfördelningar där alla hade en specifik uppgift att sköta på plan. Kollektivet är inte lika viktigt som här hemma.”
…om den italienska fotbollsmentaliteten:
”De hatar att tappa bollen. Bollinnehav är allt. Ibland kunde de bli rasande om du tappade bollen men ändå vann tillbaka den efteråt. Varför tappar du den i första läget och slösar på din energi i onödan brukade tränaren säga. De avskyr att springa.”
…om tiden i HBK:
”Trivdes jättebra och kom till en bra klubb. Dock ändras det lite när spanjoren Pep kom dit med alla sina spanjorer. Du kan inte tro att du kan förändra en hel klubb bara så genom att plocka dit en massa spanska spelare. Och vi har ju sett hur det har gått så här i efterhand. Jag hoppas det vänder för dem.”
° ° °
Jag tackar Guri för hans tid och även Nazad som hjälpte till att ordna det hela. Samtidigt önskar jag Guri all lycka och hoppas att hans fortsatta karriär fortsätter på ett önskvärt sätt.
