Och så var de bara en
Napoli utslagna. Inter utslagna. Milan vidare med nöd och näppe. Första mötenas eufori har förbytts till tragik efter returerna. Vad gick egentligen snett och vad händer nu?
VIKTEN AV RUTIN. Det är en sådan klyscha men går inte att betona. Rutin ifrån Europacupspel är ovärderligt. Speciellt i slutspelsfasen. Milan visade det så tydligt i andra halvlek mot Arsenal. Efter genomklappning i första var det gamlingen Van Bommel som dirigerade på mitten. Lugnade ner. Fick laget att lyfta. Att andas. Bollinnehav. 34 år gammal. Massvis med rutin. Ovärderligt. I returen på London syntes det ännu tydligare. Chelseas gamla garde med Drogba, Essien, Terry och Lampard har genomgått dessa prövningar förr. De visste exakt vad de skulle göra och när de skulle göra det. Rutinen har än en gånt talat. Napoli? Att det var första gången Mazzarri och hans tre tenorer spelade en åttondelsfinalretur blev vi varse om. Jag lider med dem.
ITALIEN SLOG UT ITALIEN. Ungefär så blir det ju. Di Matteo på bänken. I Chelsea. Att han gett laget en nytändning är det inget snack om. Glädjen efteråt tydlig. Di Matteo - italienare som slog ut Italiens charmörer. Italiensk opera när den är som bäst. Filmmakare De Laurentiis kunde inte ha bett om ett mer välregisserat drama. Har Di Matteo en framtid i Serie A månne? På Meazza under tisdagskvällen samma sak. Dramatiskt. Osannolik avslutning. Deschamps är ingen fransman. Han är italienare. Håller hov på italienska. Elegant. Charmig. Vinnare. Typiskt italienskt. Att han vunnit allt på klubblagsnivå syns. Med landslaget också för den delen. Som lagkapten. Rutinen finns där. Vad har Ranieri på meritlistan?
SLUTET OCH BÖRJAN. För Inter kan uttåget vara början på slutet. Stommen av spelare som vunnit allt börjar bli till åren. Sakta men säkert lär de nu tackas av. Slutet på en era är kommen. Åttondelen summerar på något sätt hela Inters säsong. För Milan känns det lite som tvärtom. Början på något stort. Unga. Entusiastiska. Hungriga. Krydda det med lite gammal god rutin. Perfekta ingredienser för en vinnarlag. Med lite tur så klart. Napoli hamnar någonstans mittemellan. Man vill till Champions. Man klarar av Champions. Men har man råd att missa ett år utanför? Ligaspelet som blivit lidande har satt djupa spår. Spår som nu kan bli ofantligt dyra i det långa loppet. Vad som händer härnäst vet vi först i sommar. Revolution. Eller evolution.
VAD VI HAR ATT VÄNTA. Napoli och Inter återgår nu till serielunken. Ingen vidare läsning. Napoli var på gång men hur reagerar man efter uttåget? Detsamma gäller Inter. Såg äntligen lite positivt ut för dem. Champions är ju prioritet ett nu. För båda. Men lagen är många. Och platserna få. Milan har redan abonnerat på en. Juve ser ut att ta en till. Men där bakom duggar det tätt. Inter behöver den mest av alla. Vilken stor tränare vill träna ett Europa League-lag nästa säsong? Napoli behöver den också. Kanske inte på samma sätt. Men ändå. Matchen mot Chelsea är värdefull erfarenhet för Napoli. Det är sådana erfarenheter som får alla involverade att växa ytterligare. Alla behöver förlora ibland. Det är så man lär sig. Rutinen måste ju gro någonstans. Fast utan vidare spel i Champions behöver de gå vidare till nya äventyr. Där de kan dra nytta av sina lärdomar. Annars är lärdomarna till ingen nytta. Å andra sidan älskar spelarna sitt Neapel. Och Neapel älskar sina spelare. Snacka om dödläge. Moment 22.
° ° °
Följ mig på Twitter @Elgreco_1. För den som vill.
