Paradoxen Europa
Samtidigt som de italienska lagen satsar för att nå ut i Europa vill man inte riskera att halka efter i ligaspelet. En ond cirkel som nu lett till dystra utsikter ute i Europa för italienska lag.
Udinese missar för andra året i rad en plats i Champions League. Samtidigt går Italien miste om viktiga koefficienter för att återerövra den där fjärde platsen som gått förlorad. Ligan som tidigare hade tre direktkvalificerade lag står nu med endast två direkt och ett som får kvala. Fortsätter det på den här vägen måste vi snart kanske börja titta bakom oss snarare än framför oss för att inte tappa ytterligare platser. En skrämmande utveckling som dock har sina faktorer.
Att topplagen i Italien inte längre har samma styrka som t.ex. lagen i England och Spanien är ingen nyhet. Milano-lagen har halkat efter medan Juventus precis återvänt efter en ohälsosam frånvaro. Napoli, ett av få lag som på förhand känns riktigt farligt, är inte ens med. Om Rom-lagen skulle kunna göra det bättre låter jag vara osagt men det faktum att Udinese för andra gången misslyckas betyder att Italien behöver de riktiga storklubbarna representerade ute i Europa.
Många italienska lag säger att de vill nå en plats i Europa inför säsongen. Ta t.ex. mindre lag, utöver Udinese, som exempelvis Palermo, Fiorentina och Sampdoria. De placerar sig högt i ligatabellen, får chansen att delta i Europacupspel men lyckas för det mesta knappt ta sig förbi den inledande gruppspelsomgången i Europa League. Med all respekt för de inblandade lagen så måste man kunna förvänta sig mer ifrån de italienska lagen. Samtidigt så är det lite utav en paradox då lagen inför Europacupmatcherna ofta ställer upp med B-betonade lag eller rentav utfyllnadsspelare.
När det gäller Champions League är det utav vital betydelse att starkaste möjliga lag representerar Italien. Handen på hjärtat så vet nog de flesta att Inter eller Napoli skulle göra bra mycket bättre ifrån sig i Champions än t.ex. Udinese eller Lazio. Bredden, ambitionerna men framförallt mentaliteten i de olika klubbarna skiljer sig så pass mycket åt att det inte längre går att blunda för.
Hade Maicosuels Pirlo-kopia gått hem hade han kanske varit en hjälte ikväll. Istället har han strött ännu mera salt i de öppna sår som knappt hunnit börja läka ihop innan de rivs upp igen. Att Juventus och Milan ensamma ska försvara de italienska färgerna i Champions gör mig inte ett dugg lugnare. Juve kan förvisso överraska men bara det faktumet att de tredjeseedats vittnar om den usla förutsättning laget har. Milan vågar jag inte ens gå in på av rädsla för vad jag kan tänkas komma på.
Europa League förblir en mycket viktig turnering där England och framförallt Spanien och Tyskland har insett dess värde och attraktionskraft. Det är i Europa som de riktigt stora pengarna finns. Många positiva resultat där har bidragit till att spansk och tysk fotboll idag är så pass högt ansedda bland anhängarna idag. Pengarna som genererats ifrån positiva resultat i Europa har därefter återinvesterats i klubbarna för att kunna bli ännu slagkraftigare.
Det är sällan man inte ser lag från dessa länder bland topp fyra av den enkla anledningen att man satsar på turneringen. När italienska lag ställer ut skorna en kylig torsdagskväll kommer tyska lag rustade till tänderna för att ta tre poäng. Det kan inte vara svårare än så och ju längre tid de italienska lagen tar på sig att lära sig det, desto längre tid kommer det ta för italiensk fotboll att återhämta sig i Europa.
° ° °
