Ränder går aldrig ur
Ränderna står för så mycket mer än vi tror.
Hur kommer Milan att klara sig? År noll säger Allegri och jag är beredd att hålla med. Milan utan Silva och Ibra är fortfarande ett väldigt bra lag. Räkna med förstärkningar innan serien drar igång. Folk glömmer ibland att Milan är Milan och att större spelare lämnat klubben tidigare. Spelare kommer alltid att komma och gå men ränderna går aldrig ur. Och det är just ränderna som skrämmer motståndarna.
Kolla bara på Juventus förra säsongen. De är på år ett nu. När laget stod inför en revolution gjorde laget det ingen trodde att de skulle kunna klara av och vann Scudetton. De gjorde det utan förmodade landslagsstjärnor som Krasic och Elia. Istället var det doldisarna som klev fram och lotsade laget till titeln. I mina ögon var det till och med som så att Milan ofta förlitade sig alldeles för mycket på bl.a. Ibra och Silva. Nu får istället hela laget bidra och kanske går det ännu bättre då? Ett kollektiv vinner oftast i längden.
En annan parallell till Juve. För tre säsonger sedan storsatsdes det och stjärnor som Felipe Melo och Diego hämtades in. Dessa skulle då vara lagets fixpunkter och leverera. Vi minns alla hur det gick. Ibland funkar det bättre utan fixstjärnor även om de såklart underlättar. Inter under 90-talet och början av 2000 ett annat exempel. Alla som följer fotbollen vet om att det inte alltid är det bästa laget på pappret som vinner. Hur kan man annars förklara att Alessandro Birindelli har nio titlar på meritlistan eller att McDonald Mariga vunnit Champions League?
Chelsea visade även i Champions att deras seger kom när det minst anades. Satsningen var ju liksom ”förbi”, på sätt och vis i alla fall. Tränaren sparkad, storvärvningen Torres på bänken men ändå ”gamlingar” som Drogba och Lampard som pushade laget mot titeln. Fotbollen har aldrig varit logisk och jag tycker den blir mindre logisk för varje år som går. Oavsett hur mycket pengar du pumpar in så kommer ränderna aldrig att gå ur. Form is temporary but class is permanent.
För mig är Serie A lika intressant som alltid. Juve har något ruskigt intressant på gång, Milano-lagen känns lurigare än på länge samtidigt som Napoli och Roma kryllar av potential. Och då har jag inte ens snackat om nykomlingarna Sampdoria och Torino där spelare som Obiang och Ogbonna kommer att överraska. Insigne, Muriel, Nainggolan, Cuadrado, m.m. – för mig är detta lirare som jag bara väntar på ska explodera och synas utanför Italien. Sen får dem gärna sticka utomlands för dyra pengar och floppa (Zapata) eller flippa (Pastore). Så länge vi har Udinese och Guidolin kommer det alltid att dyka upp nya förmågor som spetsar till vår vardag. Typ.
Jag avslutar med att citera ifrån filmen Catch me if you can;
Frank Abagnale Sr.: You know why the Yankees always win, Frank?
Frank Abagnale Jr.: 'Cause they have Mickey Mantle?
Frank Abagnale Sr.: No, it's 'cause the other teams can't stop staring at those damn pinstripes.
Underskatta inte rändernas makt.
° ° °
För övrigt hoppas jag att någon italiensk klubb hämtar hem Beppe Rossi i sommar från Villarreal. Vilken förstärkning han skulle kunna bli till våren…
