Säsongens lag 11/12: Anfallare 1
Skribenterna på Italien-sidan har traditionsenligt tillsammans röstat fram säsongens främsta spelare i Serie A, som presenteras i "Säsongens lag". Den förste anfallaren har en tämligen självskriven plats i laget.
Zlatan Ibrahimovic - Milan
Spelade matcher: 32
Spelade minuter: 2808
Mål: 28
Assist: 6
Gula kort: 3
Röda kort: 1
Passningsprocent: 77,1
Skott/match: 4,4
Milan-redaktionens Henrik Edman berättar om en unik svensk skyttekung, Zlatan Ibrahimovic:
Zlatan slog personligt målrekord, tycker du att han fortsätter att utvecklas i sitt spel och vilka områden är det han finslipat i så fall?
- Zlatan har utvecklats mycket det senaste året, inte minst fysiskt. Han har precis genomgått sin klart bästa säsong under karriären och har aldrig varit så här bra tidigare. Han tränade målmedvetet under förra sommaren med inriktning på att orka en hel säsong, då han tidigare varit snäppet sämre under vårsäsongerna jämfört med höstarna.
Det som Zlatan blivit klart bättre på är att han numera alltid väljer effektivitet framför det spektakulära. Det är i sig en mognad, många spelare som precis nått toppskiktet vill göra det vackert framför allt och då blir inte de självklara valen primära längre. Av alla mål han gjorde under säsongen är det väldigt få som är vackra, till skillnad från KPB som varit precis tvärtom (än så länge). Jag är övertygad om att Zlatan inte hade gjort hälften så många mål om antalet vackra mål hade varit fler, vilket kan tyckas motsägelsefullt. Men många chanser missas av spelare som ofta söker det spektakulära istället för det enkla. Zlatan har tack vare ovan nämnda blivit dödligt effektiv och självförtroendet är bättre än någonsin vilket inte minst hans fantastiska straff-facit visar på.
Jag saknar dock att han resonerar på samma sätt vid frisparkarna. Det är fortfarande för mycket macho-stuk över dem, där han gärna vill visa kalibern på sin bössa. Det oförglömliga frisparksmålet mot Cagliari visade på att han har tillräcklig precision för att bli en fruktad frisparksskytt, om han använder pensel istället för granater.
Milan bygger ju mycket av sitt spel kring Zlatan och låter honom få mycket utrymme och enligt rykten har han också mycket inflytande utanför planen. Vilka för- och nackdelar ser du med att centrera så mycket kring honom?
- Tanken är väl att blidka Zlatan och få honom att känna att han är spindeln i nätet. Få honom att känna att han är Milans Messi, en untouchable som också skulle kunna skicka ett sms till tränaren för att göra sig av med spelare han inte gillar. Allt detta för att han ska kunna prestera på sitt maximum. Men jag är inte alls säker på att Zlatan är som Messi i det fallet. Visst, Zlatan är en diva, en egoist på många sätt. Men jag tror att respekt är en ledstjärna för Zlatan, och den tappar han inte gentemot andra bara för att han blivit en världsstjärna. I vissa ögonblick gör han det - som vi har sett många gånger – men det är i stridens hetta. Får han tid på sig att fundera tror jag respekten blir den tyngre delen av vågskålen. Men jag kan absolut ha fel, Zlatan kanske har samma behov som Messi och i så fall är fördelen med detta att han blir bättre av fjäsket för honom.
Nackdelen är ofantligt mycket större än den eventuella fördelen. Det är livsfarligt att göra en spelare större än klubben, för precis så känns det. Spelare, ledare, vissa fans och ägaren står i givakt och är livrädda för att stöta sig med Zlatan. Man kan visa respekt och värdighet utan att frukta någon såsom jag tolkar att det är idag. En fruktan att han lämnar om inte allt sker på det sätt han vill.
Man får aldrig sätta sig i en sådan situation, speciellt inte med Zlatan Ibrahimovic. Han kan få för sig att lämna ändå, även om han skulle få allt serverat på ett silverfat. Då står alla med brallorna nere, handfallna och ställda inför faktumet att de gick all-in på en förlorande hand. Milan säger att de även fortsättningsvis ska bygga laget runt Zlatan. Men vad händer om han plötsligt lämnar i slutet av augusti? En plan B med ett par veckor kvar till säsongsstart?
En annan stor nackdel med denna Zlatan-centrering är att han spelat i varenda match han kunnat. Trots att han själv skulle må bättre av lite vila då och då, vilket han visade då han kom tillbaka efter incidenten med Aronica. När han var avstängd vann Milan sin enda match mot en av de fem bästa motståndarna i Serie A, där Maxi Lopez och El Shaarawy stod för väldigt bra insatser och såg till att Milan vann genom sina mål.
Hur kan man veta hur de andra anfallarna utvecklas om villkoret alltid är att de måste fungera bra ihop med Zlatan? Pato t.ex. kommer aldrig att utvecklas om han måste spela med Zlatan. Det kan vara så med några av de andra också. Det finns bara ett sätt att ta reda på det, och det är att våga låta det ske, att våga bänka Zlatan då och då även om han är spelbar, att för en gångs skull våga säga nej till Zlatan. Det skulle alla må bättre av, t.o.m. Zlatan själv.
Jag vet att det är som att svära i kyrkan, men OM Milan känner sig tvingade till att bygga hela sin verksamhet runt Zlatan, då är det dags att frigöra sig från bojorna. Då har sitsen blivit ohållbar.
Galliani bl.a. har börjat jämföra Zlatan med de riktigt stora anfallsnamnen som varit i Milan genom tiderna. Var någonstans i den hierarkin skulle du vilja placera honom?
- Nej, där håller jag inte alls med Galliani om han nu menade det han sa eller om det var för att smickra Zlatan. Visserligen är det alltid svårt att göra jämförelser över tid, och till Zlatans försvar måste sägas att han inte varit omgiven av så stora spelare som exempelvis Shevchenko, van Basten, Nordahl, Altafini, Inzaghi m.fl. var.
Men det finns ändå minst en handfull anfallsspelare som varit bättre rent fotbollsmässigt ur en historisk synvinkel. Ser man till förmågan att föra sitt lag till framgångar mot andra storlag så har Zlatan inte räckt till jämförelsevis med de stora anfallsnamnen i Milans historia, han har tidvis fått kritik för att han inte är lika bra mot storlagen och det är ju svårt att säga emot med facit i hand så här långt. Zlatan har inte direkt förhöjt sina medanfallares prestationer jämförelsevis, en synvinkel som ofta glöms bort. Det är väl det största dilemmat med Zlatan och är nog så viktigt för en anfallare som den individuella kunskapen.
Sist men inte minst har Zlatan varit i Milan alldeles för kort tid för att överhuvudtaget kunna nämnas i samma termer som de allra största. Zlatan är fruktansvärt bra, en av världens allra främsta anfallare idag, men ur ett jämförande historiskt perspektiv i ett av historiens allra största lag? Nej, inte en chans. Han är fortfarande en bit ner i hierarkin, kanske runt tionde plats av alla anfallsnamn, vilket ändå måste framhållas som en fantastisk prestation.
På grund av de många skadeproblemen i Milan så har det roterats friskt bland partners till Zlatan under säsongen. Vilka två offensiva spelare tycker du att han trivs och fungerar bäst med?
- Inte ett helt självklart svar, men jag väljer Cassano och Robinho. Zlatan har ju tidigare själv sagt att han vill spela med Inzaghi, men denne har spelat ytterst sparsamt under säsongen och är därför svårbedömd i denna fråga.
Med Cassanos spelförståelse har Zlatan det lättare att inta rätt positioner. Det har många gånger varit en fröjd på mer än ett sätt att följa de båda herrarnas samspel under säsongen.
Men jag tycker att det fungerat bra med Robinho också, för Zlatans del vill säga. I Robinhos fall har det också varit avhängigt av vem den tredje offensiva spelaren varit. Problemet med Robinho är som alla vet att han är otroligt ineffektiv vid avsluten, men fram till dem fungerar det bra med Zlatan, och att Robinho ideligen sumpar solklara målchanser har ju inget med Zlatan att göra.
Omgångskrönikör Håkan Diks slutord:
Gör sin kanske bästa säsong någonsin och vinner skytteligan i överlägsen stil. Ändå förblir han titellös för första gången på många år och kanske är det just därför. Milan förlitade sig lite väl mycket på Ibras genialitet och när inte han hade en bra dag hade inte heller Milan det. Ett fenomen vars status i Italien är orubbligt idag.
Tidigare vinnare:
2010/11: Edison Cavani (Napoli) - Zlatan Ibrahimovic (Milan) - Antonio Di Natale (Udinese)
2009/10: Fabrizio Miccoli (Palermo) - Diego Milito (Inter) - Antonio Di Natale (Udinese)
2008/09: Diego Milito (Genoa) - Zlatan Ibrahimovic (Inter) - Marco Di Vaio (Bologna)
2007/08: Adrian Mutu (Fiorentina) - Marco Borriello (Genoa) - Alessandro Del Piero (Juventus)
Marko Uusitalomarko.uusitalo@svenskafans.com@markowarheart2012-06-06 08:00:00
