Supporter i fokus: Jesper Lindberg
Vi blir mer personliga med en laziale bosatt i Norrbotten som blev frälst på plats på Olimpico.
- Vem är du och hur hamnade du på SvenskaFans?
Mitt namn är Jesper Lindberg, bor i Luleå och är 24 år gammal. När dåvarande Lazioredaktion 2008 ville ha fler skribenter ansökte jag om att få skriva, något jag lärt mig att älska i vuxen ålder. Att kombinera två passioner i mitt liv lät som en god idé, och här är vi nu. SvenskaFans har ett genomtänkt, spännande koncept som är både roligt och givande att vara en del av. Det känns bra att göra en insats för sin klubb.
- Varför blev det just Lazio? Val eller slump?
I mitt fall växte det fram, men ganska sent i livet. Jag är inte laziale sedan barnsben utan höll i min tidiga ungdom på Chelsea. Runt millennieskiftet höll jag på Lazio i Italien men följde inte laget lika slaviskt som jag gör idag. Den stora vändningen kom egentligen 2006 efter att ha sett Lazio-Livorno på Olimpico. Jag kommer aldrig att glömma ljudet från Curva Nord när jag för första gången stod utanför arenan och drack en Peroni.
- Vad är det viktigaste för dig som supporter?
Det absolut viktigaste för mig är att Serie A behåller sin själ och inte blir ett nytt England. Blir det så är det väl bara den tyska fotbollen och dess relativt fria läktarkultur man kan imponeras av. För varje steg man tar mot en mer så kallad familjevänlig upplevelse dör den italienska passionen, läktarkulturen och kärleken litegrann. Det är konstigt att det bara är i tifosi som tycks bry sig om att pengar och plast tillåts gå före stolthet historia och passion i alla lägen. Makthavarna gör det då inte. Jag inser att man måste förnya arenorna, men man borde aldrig hindra bortasupportrar från att resa, införa supporterkort hit och dit och varken förbjuda flaggor eller bengaler på läktarna.
När det gäller Lazio i synnerhet skulle det vara roligt att se fler egna produkter gå hela vägen. Som De Silvestri, typ, gjorde.
- Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Oj, vilken svår fråga. Jag är stolt över så många aspekter att det skulle ta för lång tid att plita ner dem. Lite kortfattat är Lazio en anrik förening med vackra färger, där många stora profiler och stjärnspelare passerat genom åren. Men jag är kanske allra mest stolt över den unika gemenskap som Laziofans, oavsett ursprung, åtnjuter.
- Och minst stolt över?
Usel hemsida. Dålig insyn i klubben för en vanlig tifoso. En president vars band till supportrarna är nästintill obefintligt. Att vi nu förlorat tre raka derbyn... Det svider.
- Vad vill du att alla ska känna till om Lazio?
Att man bildades 1900, hela tjugosju år före Roma. Att Lazio är en av världens största idrottsföreningar sett till antalet grenar. Att man som enda romerska lag tagit en titel i Europa. Fortfarande är det också så att ingen spelare någonsin gått direkt från Lazio till Roma, eller tvärtom, vilket jag ser som ett riktigt sundhetstecken.
- Vilka är era största rivaler?
Roma, givetvis, men på det ideologiska planet står Livorno som våra i särklass största rivaler. Roma av skäl som alla förstår, Livorno på grund av den diametralt motsatta politiska åskådningen som existerar inom vissa delar av lagen curvor.
- Vad kallas Lazio-supportrar?
Laziali är det vanligaste uttrycket, "burini" kallas vi av romanisti vilket kan översättas som bonde med en nedsättande ton. Roligt. Biancocelesti kännetecknar egentligen laget, men kan också användas för klubbens supportrar.
- Står Lazio-supportrar för något politiskt?
Det mest tröttsamma ämnet när det kommer till Lazio rör den politiska åskådningen inom supporterkretsarna. Antingen är man fascistisk bonde från Viterbo eller så är man fascistisk överklass från Via Veneto. Är man inte det, utan kanske bosatt i Sverige, är man helt enkelt svensk fascist. Ja, många tycks ju resonera på det viset.
Visst har Lazio fascistiska inslag i Curvan, men utan att fördjupa sig alldeles för mycket i detta ämne så är politik plus fotboll en helt annan sak i Italien än i Sverige. Nästan samtliga curvor är politiskt bundna, några långt till höger och några långt till vänster, och jag anser att det är ett faktum vi ska vara glada för då fotbollen blir så mycket större och mer passionerad. Jag tycker det är skamligt när det kastas glåpord och apljud efter svarta spelare, men Lazio är långt ifrån värst när det kommer till just detta. Ändå är det i stort sett bara Lazio som har den stämpeln i Sverige idag.
- Hur påverkar ditt supporterskap ditt vardagliga liv?
Jag går runt med en Laziopin på rockslaget av den anledningen att jag vill ha Lazio nära hjärtat. Jag är så stolt över att dela passionen för klubben med både italienare och svenskar, och jag tänker på Lazio lika ofta som jag tänker på öl och... ja. Matcherna följs givetvis och ofta sitter jag på nätet och letar nyheter. En nackdel är dock att man utan skaplig italienska missar väldigt mycket, och det är väl den största anledningen till att man vill bättra på sina språkfärdigheter.
De nästintill dagliga drömmarna om Rom, denna fantastiska stad till trots, överskuggas av drömmarna om Stadio Olimpico och jublet från Curvan efter ett derbymål. Ingen tvåtusenårig byggnad slår det.
- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Jag har sett Lazio live sju gånger. Första gången var på Nya Ullevi under Gothia Cup då man mötte IFK, jag minns inte vilket år det var, men jag minns att Mihajlovic gjorde mål på frispark. Sedan har jag från 2006 och framåt sett, i tur och ordning, Livorno, Milan, Fiorentina, Roma, Roma och Roma igen våren 2009. Ifjol blev det tyvärr ingen resa till den Eviga Staden, men förhoppningsvis blir det av nu i vår. En match på plats är verkligen så mycket större än på tv och jag hoppas att alla laziali i Sverige någon gång lyckas ta sig till Olimpico.
- Vilken årgång av Lazio är den bästa du sett?
Årgången då man vann Scudetton. Då var Lazio ett storlag på alla plan, hade både bredd och spets, och många fantastiska karaktärsspelare. Tillbaka till den nivån kommer vi nog aldrig... På senare tid skulle jag säga att årets upplaga är den klart bästa sedan dess. Men det är faktiskt en ansenlig skillnad på Veron och Ledesma, eller Simeone och Brocchi.
- En särskild match du minns?
Det finns ett par. Första matchen på Olimpico i april 2006 mot Livorno kommer jag aldrig att glömma, första gången är ju som med allt annat här i livet väldigt speciell. Efter det har det blivit ett antal matcher till, bland annat tre derbyn (två vinster, ett kryss) med Behramis derby 2008 som kronan på verket. Det är svårt att beskriva med ord hur fantastiskt det var att befinna sig på Olimpico när Lazio gjorde 3-2 i 92:a minuten. Utan att överdriva så är den kvällen det klart största jag upplevt i hela mitt liv, och även om jag så ser tjugo derbyn till kanske jag aldrig får vara med om något liknande igen.
- Favoritspelare nu och genom tiderna?
Jag anser att Paolo Di Canio är vår störste spelare de senaste tjugo åren, tillsammans med Nesta. Hans hjärta för klubben och den inställning han visade i match efter match kommer aldrig att glömmas i min bok. Det är svårt att uttala sig om spelare som Giordano, Chinaglia eller Re Cecconi då jag aldrig sett dessa legendarer spela fotboll.
I dagens trupp ser jag upp till lojale och professionelle Tommaso Rocchi. Han är knappast den bäste fotbollsspelaren i laget, men han är en man som verkligen förtjänat att bära lagkaptensbindeln, vilket man inte kan säga om varken Oddo, Zauri eller Liverani som också burit den på 2000-talet.
- Ultimat drömvärvning?
Den ultimata drömvärvningen? En Nesta av år 2000 och en Di Canio av -95...
Om vi ser till spelare idag så har jag i ärlighetens namn alltid gillat Adriano och drömt om att se honom i Lazio. Den Adriano som var riktigt bra för ett antal år sedan, vill säga. Dagen han blev klar för Roma var en svart sådan för min egen del, även om det visat sig vara en floppvärvning. Att han nu spelat i Roma gör att han går bort och jag väljer istället Bastian Schweinsteiger - enligt mig den ultimata mittfältaren. Det är väl för övrigt dags för en högklassig tysk att fortsätta på Karl-Heinz Riedles inslagna spår i Lazio, något som fjolårets lån Hitzlsperger inte var i närheten av.
- Realistisk dröm inför framtiden?
Fortsätter Lotito värva smart och sälja dyrt kan man möjligtvis hoppas på att Lazio etablerar sig som en klubb som oftast utmanar om en CL-plats. Att konsekvent hamna topp fem, topp sex är dock oerhört tufft och för att nå dit måste Lazio som organisation höja sig flera snäpp. Vad jag tror är att Lazio sett över kommande tjugo år kommer att fortsätta vara ett mittenlag, ibland CL-spel, ibland lite längre ner i tabellen. En scudetto dröjer väl 30 år kanske.
- Finns det någon annan klubb i Italien du unnar framgång?
Trots att Lazio och Inter har gemellaggio har jag väldigt svårt för den blåsvarta Milanoklubben. Jag tycker däremot om Milan, vilket inte har ett uns att göra med Zlatan. Milan har alltid varit en klassisk storklubb ute i Europa och har gjort mycket gott för den italienska fotbollen, samtidigt som man alltid haft stora profiler i laget. Jag ser hellre Milan i toppen av tabellen när säsongen ska summeras än Inter eller Juventus.
Utöver Milan har jag även vissa känslor för Sampdoria - en klubb som i likhet med Lazio också har en gyllene epok bakom sig, stora profiler har passerat revy, man är mindre än Genoa och känns sympatiska på något sätt.
