Toppstriden, del 1
Vi har kommit fram till det centrala, till själva kärnan av hela konceptet med ett seriesystem. I denna del behandlas den mest prestigefyllda uppgörelsen av dem alla, nämligen den som utspelar sig i tabelltoppen i landets högsta serie. Det är här som pressen är som störst på alla inblandade. Det är här som oddsen är som högst och det är här som varje match är potentiellt avgörande.
Man kan säga att toppstriden består av två delar, även om de tenderar att gå in i varandra under säsongens gång. Den ena är kampen om skölden, 'Lo Scudetto', ligasegern, mästartiteln. Den andra är kampen om Champions League-platserna.
Titelstriden handlar för det mesta om de tre traditionella storlagen; Juventus, Inter och Milan. Faktum är att vi får gå tillbaka till 1942 för att hitta en säsong då inget av dessa lag placerat sig bland de tre bästa. Den gången tog Roma sin första ’scudetto’. Inte sedan Roma tog sin tredje titel säsongen 00/01 har något annat lag än ''de tre stora'' vunnit ligan.
Ifjol bröt Milan slutligen Inters dominans, 5 raka titlar hann de blåsvarta kamma hem innan man fick nöja sig med en andraplats och cupseger ifjol. Napoli överraskade alla när man knep tredjeplatsen. En titt på respektive lags spelarmaterial tyder på att dessa lag kommer att befinna sig i toppen även kommande säsong. De flesta observatörer är överens om att titelstriden utspelar sig i Milano. Stadens båda lag har för tillfället de starkaste trupperna.
En bit västerut, i Turin, gör Juventus ett nytt försök att återta den position man hade innan Calciopoliskandalen 2006. De två senaste säsongerna har varit nattsvarta för de vitsvarta. Före säsongen 09/10 hade man slutat utanför topp tre endast en gång på de femton senaste försöken (säsongerna som avgjordes i rättssalar borträknade). Juventus är alltid det lag med allra störst press på sig och med de senaste fem åren som bakgrund är den pressen större än någonsin.
Massimiliano Allegri ersatte inför fjolårssäsongen Leonardo på AC Milans tränarbänk och vann ligatiteln redan under sin första säsong. Allegris Milan påminner mycket mera om Carlo Ancelottis lag än om Leonardos. 4-3-1-2 och en defensivare grundinställning gjorde åter Milan till ett svårslaget lag. Fokus ligger på kollektivet och offensivt förlitar man sig i stor utsträckning på individuella prestationer av någon ur den offensiva ’tridenten’. Allegris Milan har framför allt en mycket högre lägstanivå än Leonardos, på det sätt som karaktäriserar ett mästarlag. Lagets två mest kreativa spelare, Ronaldinho och Pirlo, fick sparsamt med speltid förra säsongen. Istället användes framgångsrikt mera fysiska spelare som Kevin Prince Boateng och Mark Van Bommel. Idag finns varken Ronaldinho eller Pirlo kvar i truppen.
Under denna säsong kommer Allegri att fortsätta på den inslagna vägen. ’Registan’ har ersatts med ett defensivt ankare och vi lär få se januarivärvningen Van Bommel dela på den uppgiften med trotjänaren Massimo Ambrosini. Sent anlände Alberto Aquilani (Liverpool) och räven Clarence Seedorf är bäst lämpade som kreativ mezz’ala, och får stort kreativt ansvar då laget spelar utan ’regista’. Den tredje mittfältaren ska agera bollvinnare och djupledslöpare. Med Flamini skadad kommer stridshästen Gennaro Gattuso spela mycket på den positionen. Mr. X skulle enligt Berlusconi presenteras under mercatons sista dag. De höga förväntningarna infriades knappast, men man visar ändå upp en italiensk landslagsman. Antonio Nocerino (Palermo) är ingen stjärna av den dignitet som supportrarna drömt om, men är definitivt en allroundspelare modell bättre.
Robinho spelade stora delar av förra säsongen som ’trequartista’ och ser ut att kunna fortsätta göra det, även om han knappast lär vara given. Tidigare nämnda Seedorf och Aquilani, men även Antonio Cassano är också kapabla att spela bakom anfallarna. I (bl.a.) italienska supercupfinalen var det Kevin Prince Boateng som gjorde det. Ghananen spelar trequartista på ett helt annat sätt än de tidigare nämnda. Hans offensiva spel bygger på kraftfulla djupledslöpningar och hans defensiv är bättre då hans presspel är utmärkt. Boateng kan, tack vare funktionell teknik, oklanderlig fysik och enorm energi, även användas i alla övriga mittfältsroller.
Även i år äger Milan en spelare tillsammans med Genoa (Boateng ifjol), unge Stephan El Shaarawi ser intressant ut och kan möjligtvis utmana om trequartistapositionen på samma sätt som ''KPB'' gjorde förra säsongen.
De rödsvartas backlinje var mycket bra ifjol och kompletterades dessutom genast när transferfönstret öppnade. Thiago Silva är numera topp-5 i världen på sin mittbacksposition och var ligans bästa spelare ifjol. Brassen har tagit över efter Alessandro Nesta som försvarsledare och är fortsättningsvis den som ska hålla ihop defensiven. Bredvid honom kommer nämnde Nesta och nye Philippe Mexés (Roma) att dela på speltid. Sedan tidigare har man Mario Yepes som pålitlig uppbackning. Även Daniele Bonera finns kvar i truppen och kan användas som mittback eller på någon av ytterbackspositionerna. Ignazio Abate ser ut att ha löst högerbacksproblemen som Milan dragits med ända sedan Cafú lade skorna på hyllan. Vindsnabbe Abate blev bättre ju längre förra säsongen led och ser ut att kunna utvecklas ytterligare.
Taye Taiwo (Marseille) är mannen som ska lösa vänsterbacksproblemet. Giuseppe Pancaro är (om man bortser från de gånger Paolo Maldini vikarierade där under 00-talet) den senaste spelaren som gjort det riktigt bra som vänsterback i Milan och det var under mästarsäsongen 03/04. På förhand känns nigerianen som ett osäkert kort. Hans rätlinjiga spelstil är inte automatiskt vägvinnande i Serie A. Darrige Luca Antonini och rutinerade Gianluca Zambrotta agerar reserver. Den sistnämnde fungerar även utmärkt till höger.
På målvaktssidan ser det riktigt bra ut. Christian Abbiati visade under säsongen som gick en gång för alla att han är en målvakt i världsklass. Han har dessutom jämnheten som krävs i ett topplag. Bakom honom finns Marco Amelia, som håller hög nivå. Det gör även tredjemålvakten Flavio Roma. Doldisen Roma hade sju säsonger som ordinarie i Monaco (var han bl.a. konkurrerade ut AS Romas nye andremålvakt Tony Sylva) bakom sig innan han kom till Milano inför säsongen 09/10. Lazioprodukten ståtar dessutom med tre landskamper och en Champions League-final på sitt CV.
Anfallsbesättningen ser mycket stark ut (se ’’Milans anfall’’), och med rätt bollar att jobba med från mittfältet kan det bli hur bra som helst.
Inter hade trippelbaksmälla ifjol och upplevde vad man hoppas var en mellansäsong. Leonardo, som ersatte Benítez i December fick inte fortsatt förtroende. Istället sätter man laget i händerna på förre Genoatränaren Gian Piero Gasperini. I skrivande stund ser det ut som om ''Gasp'' kommer att envisas med favoritsystemet 3-4-3 fastän de flesta är överens om att spelarmaterialet är anpassat för 4-3-3.
Målvaktsbesättningen är stark. Julio Cesar är fortfarande en av de allra bästa och Luca Castellazzi är egentligen för bra för att vara andremålvakt. Gamle Paolo Orlandoni är tredjeval.
Trebackslinjens prestation blir oerhört viktig (se ’’Inters trebackslinje’’).Gasperinis Genoa var ett av ligans bästa lag på att anfalla och det finns all anledning att tro att hans Inter kommer att vara det. För att kunna utmana om titeln krävs dock en pålitlig defensiv och där har Gasperini sin största utmaning.
Mittfältet utgörs alltså av två kantspelare och två man centralt. Joel Obi ser ut att kunna bli ett stort utropstecken till vänster. Maicon var långt ifrån storfomen förra säsongen, men om han kan hitta tillbaka till den nivå han hållit i många år innan den så är Inters högerkant i goda händer. Egna produkten Faraoni kan användas på båda kanterna. Det kan även Nagatomo (numera helt lösköpt från Cesena) och nye Jonathan (Santos).
Centralt kan Gasperini välja mellan Cambiasso, Motta, Stankovic, Sneijder och nye Poli (Sampdoria). Cambiasso lär även i år få dra ett tungt lass som organisatör och krigare. Ifall Sneijder används längre fram i banan blir det främst Thiago Motta eller Andrea Poli som får stå för kreativitet lite längre ner. Javier Zanetti kan användas överallt på mittfältet och kaptenen ser, 38 år gammal, inte ut att ämna slå av på takten.
Till anfallstrion har Gasperini många starka namn att välja mellan. Samuel Eto'o var Inters i särklass bästa spelare ifjol. Han finns inte längre kvar i truppen. Istället blir både han och Inter många miljoner rikare efter att ryska Anzhi Makhachkala öppnat plånboken. Notoriske målskytten Diego Forlan var inte längre given i Atletico Madrid och togs snabbt in efter att Eto’o lämnat. Uruguayanen är ingen långsiktig lösning, men är en så pass smart spelare att han lär hitta målet under ett par år till. Diego Milito och Giampaolo Pazzini är en central anfallasduo som räcker långt, vilket troligtvis innebär en kantposition för den mångsidigare Forlan. Ricardo Álvarez (Vélez Sarsfield) är en spännande yngling och ett gott kantalternativ.
På ’mercatons’ sista dag fick följetången kring Mauro Zarate ett slut då han blev klar för utlåning (med köpoption) till Inter. Den lille argentinske trollkarlen har enorm potential, och ses av många som en framtida storstjärna. Med honom i laget har man framtidskapital och samtidigt en spelare som, om han får tränarens förtroende, kan spela en avgörande roll i anfallet redan idag. De blåsvartas offensiv ser nu riktigt spännande ut, och det finns alla möjligheter att få till ett slagkraftigt anfall.
Ifall Gasperini inte vågar använda Sneijder på mittfältet kan vi få se en annan typ av tridente, i vilken holländaren släpar bakom två mera renodlade anfallare. I en sådan roll skulle även framtidslöftet Coutinho (-92) kunna användas. Brasilianaren kom till Inter från Vasco Da Gama förra sommaren men lyckades inte slå sig in i startelvan.
De båda Milanolagens ’mercaton’ får godkänt betyg, trots att Milan inte levererade den där riktiga stjärnvärvningen. Möjligtvis kompenserar man fansen med en sydamerikan i januari, men truppen ser redan nu tillräckligt stark ut för Serie A-spel. Champions League är en lurigare femma. Inter fortsatte i stor utsträckning att värva för framtiden, men truppen innehåller så mycket kvalitet att det ska räcka för att utmana om titeln.
Strejken förlängde den underbara säsongsuppladdningen, som ju innebär att allt fortfarande är oskrivna blad. I nästa del undersöks flera förhandstippade topplag. Dessutom kommer allmänna tankar kring toppstriden, missa INTE det!
