Amarcord: Il triplete 2010
Aldrig tidigare hade ett italienskt lag lyckats med att ta en trippel. Inför säsongen var det långt ifrån självklart att José Mourinhos manskap skulle ta över Europa. Inför säsongen kom Lúcio, Wesley Sneijder, Thiago Motta, Diego Milito och Samuel Etoo till klubben. Varav samtliga kom att bli vitala delar i 2010 års europamästare. Att vinna Serie A, Coppa Italia och Champions League samma säsong är en merit som Nerazzurri än idag är ensamma om i Italien.
FC Internazionale hade skördat framgångar under framförallt perioden 2006-2009. Inför säsongen 2009-10 så valde Zlatan Ibrahimovic att flytta till Barcelona för en chans att vinna Champions League, något som han inte upplevde var möjligt i Inter. Då valde Inter att agera, genom att bland annat plocka in Diego Milito, Thiago Motta, Samuel Etoo, (del av affären som Zlatan ingick i) Wesley Sneijder, Goran Pandev och Lucio.
I efterhand kan man prata om det som ett av de bästa transferfönstrena av en klubb i modern tid, men där och då visste man inte riktigt vad det skulle leda till. På UEFAs koefficentrankning så fann man Inter på tiondeplats, det vill säga i pott B. Inter lottades i samma grupp Dynamo Kiev, Rubin Kazan och FC Barcelona. Efter många om och men så tog Milanoklubben andraplatsen i gruppen bakom FC Barcelona, regerande Europamästare. Chelsea och CSKA Moskva slogs ut på vägen mot klubbens tredje Champions League-titel.
Men inte förrän Pedro gav Barcelona ledningen tidigt i första semifinalen på Stadio Giuseppe Meazza så fick man se grintan ta över. Inter började skapa chanser på löpande band och satte press på bortalaget. Världens bästa fotbollsspelare 2010, enligt undertecknad, Wesley Sneijder ger Inter hopp med ett tidigt kvitteringsmål. Matchen fortsatte med mycket målchanser för båda lagen, men Julio Cesar och Diego Milito skulle se till att Inter fick en fördel med sig till returmötet. 3-1 mot ett av tidernas bästa lag, var ett riktigt styrkebesked från ett Nerazzurri som var hotat mot CSKA Moskva bara veckor tidigare. Gerard Pique gav Barcelona hoppet sent i returmötet, men mästarna räckte inte till mot Mourinhos herrar.
Samtidigt så ledde man ligatabellen under den större delen av säsongen och det var inte förrän i slutet som AS Roma gjorde det spännande på riktigt. Omgång 20-31 innebar sex oavgjorda matcher och två förluster, men också en förlust mot tvåan Roma, något som gjorde att de såg sin chans. Dock skulle Nerazzurri ta sig i kragen och vinna sina fem sista matcher i ligan, varav en mot Juventus. Diego Militos 22 mål såg till att det blev ännu en ligatitel för Inter, den femte i rad. 18 till antalet, samma som idag, är lika många som AC Milan och var där och då inte allt för långt bakom Juventus rekord.
I cupen skulle fem uddamålsvinster ta laget till titeln, och finalen mot ligatvåan Roma var en fingervisare i varför Inter drog det längsta strået i ligan.
Det återstod bara en stor match, och den såg alla framemot. I Madrid, på Santiago Bernabeu. Mot Louis Van Gaals väloljade Bayern München. Väl på plats i den spanska huvudstaden så möttes laget av sällan skådat stöd i en Champions League-final, och ett tifo i absolut världsklass. Med två högljudda supporterskaror i ryggen så var båda lagen taggade när matchen kom igång. Men Inter skulle ta ledningen i den 35e minuten, en ledning man sedan aldrig tappade. Diego Milito, nyförvärvet från Genoa (!) gjorde ett vackert mål på passning av den briljanta Wesley Sneijder. Laget som var påväg ut ur turneringen i gruppspelet och sedan mot CSKA Moskva i kvartsfinalen, var nu i extas. Precis innan halvtidssignalen gjorde duon bakom första målet nästan ett till. Men med ombytta roller. Paraden av Butt räddade Bayern för en stund.
Supertalangen Thomas Müller kom närmast i den andra halvleken att kvittera för Bayern München, men den tyska giganten klarade inte av att få in bollen i mål. När Samuel Etoo spelar fram Diego Milito och bara Daniel Van Buyten är kvar att rädda tyskarna så plockar argentinaren fram sitt triumfkort, och vips var både målvakten och försvararen slagna. Som taget ur en saga, Milito blev en symbol för att det aldrig är för sent att slå igenom på riktigt. 30 år gammal får han sitt internationella genombrott, som inte varade alltför långt efter finalkvällen i Madrid.
Idag är de alla odödliga i den blåa sidan av Milano.
