Lagbanner
Analys: Hur ska Hellas Verona lämna den eviga "Norwich-loopen?" 

Analys: Hur ska Hellas Verona lämna den eviga "Norwich-loopen?" 

Hellas Verona, klubben som en gång tampades med jättarna, har de senaste 10 åren reducerats till att vara Italiens "Norwich." Som en jojo har de studsat upp och ner mellan första-och-andradivisionen. Trots tre säsonger av placeringar på övre halvan, med ett projekt som såg spännande ut, var de tillbaka med kniven mot strupen förra säsongen. Här sitter jag och resten av alla "Gialloblu" i dressinen, förvirrade och undrar: "Vart är vi påväg?"

När Hellas Verona för tredje säsongen i rad hamnade på den övre halvan av tabellen trodde många att det var början på en annan tid i Hellas. En tid utan bottenstrider, utan kvalmatcher och vissa Hellas-supportrar började även drömma om Europa. Laget hade säkrat upp sin framtid, eller hade de? De sålde sina stjärnor titt som tätt, men ersatte dem med andra. Sen kom säsongen 22/23. Spelarna som såldes var storstjärnor, däribland min favoritspelare Antonin Barak. Men det som gick fel här var att Hellas började plocka från samma hylla som de gjort de tidigare åren. Spelarna som kom in hade varken potentialen som Jorginho eller högstanivån som Simeone. Istället kom spelare som Milan Djuric, en 32-åring som gjorde 5 mål i Serie A för Salernitana. Som tur för Hellas hade två stjärnspelare stannat, "wingbacksen" Faraoni och Lazovic - klubbens motsvarighet till Bayern Munchens "Robbery", som i flera år hade flugit längs vardera kant. Vore det inte för dem två hade Hellas spelat i Serie B i år. De är fortfarande kvar i klubben, men båda är över 30 och kommer inte upprätthålla samma nivå många säsonger framöver.

Tränaren – Marco Baroni
Baroni har i alla sina klubbar spelat en 4-3-3 med en offensiv prägel på sin fotboll. Han har enbart varit coach för klubbar med låga ekonomiska resurser. I sin debutsäsong i Serie A med Benevento, valde han att bibehålla den offensivt präglade bollinnehavsfotboll som varit framgångsrik i andradivisionen. De första 2 månaderna vann laget inte en enda match och Baroni fick sparken. Det gick något bättre för hans efterträdare Roberto De Zerbi, men laget var bortom räddning. Nästa Serie A-sejour gick bättre, men efter ett halvår sparkades han från Frosinone, som även de åkte ner. Säsongen därpå tog han Lecce till högstaligan. Skulle det bli ännu en nedflyttning eller var det tredje gången gillt? Jo, tillslut var förbannelsen bruten. Baronis mannar blev det första Lecce-laget att överleva en Serie A-säsong sedan 2010/2011. Skillnaden denna gång var att han anpassade spelstilen till spelarmaterialet och Lecce spelade en mer defensivt präglad kontringsfotboll. Noterar du Janne? Baroni hade tillämpat den klassiska sägningen: "anfall vinner matcher, försvar vinner titlar." Bedriften var stor för Lecce, men allra störst var den för Baroni.

Taktisk genomgång
Under träningsmatcherna har Baroni formerat laget enligt en dynamisk 4-4-2. I uppbyggnadsfasen är den generella rörelsen att en av de två innermittfältarna droppar ner och hämtar boll, likt hur Busquets placerar sig för Barcelona. Medan detta sker trycker en av anfallarna uppåt, medan den mer rörliga försöker hitta ytan mellan mittfältet och backlinjen. Innermittfältaren som blir över tar sig lite framåt, på den motsatta sidan som den droppande anfallaren för att skapa trianglar både i mitten och med kanten. Yttern drar sig inåt bredvid strikern och ytterbacken på den kanten trycker upp. Det som har blivit uppenbart under träningsmatcherna är att systemet kräver mycket av innermittfältarna, närmare specifikt att de är bolltrygga. Problemet är att Hellas har en mittfältskris. Förra säsongens bäste mittfältare Tameze har lämnat, den gamle men bolltrygga Miguel Veloso har lämnat, talangen Sulemana har lämnat och det största nuvarande namnet på mittfältet Ondrej Duda är skadad resten av 2023. Konsekvensen blev att Baroni experimenterade med mittbacken Dawidowicz i mitten. Slutsatsen från det lilla vi kunnat se är att Dawidowicz inte är någon "poor man's" John Stones. Målen har hittills kommit främst från att anfallaren får bollen felvänd, vilket triggar löpningar från yttrarna in bakom. Utöver det söker de sig gärna till inläggslägen, med tanke på att de har Djuric, en 2-meter lång bosnier inne i boxen. 

Genombrott – Cyril Ngonge
Han är nog spelaren som kommer gynnas mest av att Baroni kommit in. En offensiv lurig spelare som påminner om en lite tyngre och slarvigare Riyad Mahrez. Han fick spela på den släpande rollen bakom det bosniska tornet Djuric. Ngonge gjorde 1 mål mot Virtus Verona, samt var Hellas bästa spelare genomgående mot Bastia. Förra säsongen kom han i januari och var en stor anledning till att Hellas höll sig uppe. Han var Hellas tredje bästa målgörare på 3 mål och gjorde även 1 assist. Trots att han kom in sent var han bland de tio bästa i laget inom alla kreativa kategorier. Det låter inte speciellt imponerande, men när man väger in faktumet att han kom till klubben i januari inser man vilken påverkan han hade. Ett stort utropstecken den kommande säsongen och jag spår ett stort genombrott.  

MVP – Lazovic
Efter att Simeone lämnade förra sommaren har Lazovic fått dra ett ännu tyngre lass offensivt, något som blev extra tydligt i statistiken. 4 mål och 5 assist låter bra, men när vi väger in faktumet att han bidrog till 9 av de 31 målen Hellas gjorde förra året förstår man just hur viktig han är för anfallet. Än mer imponerande är att han startade de flesta matcherna som en wingback i en fembackslinje. Hans kreativa siffror tyder på att allt kring anfallen utgick från Lazovics egna briljans. Han gjorde 45 nyckelpassningar, det vill säga en passning som leder till ett avslut, vilket var dubbelt så mycket som tvåan Tameze. Lazovic skapade även 14 stora chanser, chanser som bör leda till mål. Hade det varit Haaland på topp istället för Djuric hade han nog vunnit assistligan. Ingen ny striker har hämtats in och vi får hoppas att Djuric toppar sin målsumma på 1 mål förra säsongen. 

Transferfönstret 23/24
Känslan kring Hellas aktivitet på transfermarknaden är att det påminner om Tottenham sommaren 2018. Två nya spelare, som inte var på lån förra säsongen, har tillkommit - båda kontraktslösa. En 24-årig högerytter vid namn Mboula från spanska andradivisionen och den rätt så välkända Riccardo Saponara, som kom gratis från Fiorentina. En gång var han stjärnspelaren som med sina 13 mål och 15 assist tog upp det Empoli-laget som senare gav Maurizio Sarri sitt stora genombrott på den stora scenen. Sedan dess har han aldrig hittat tillbaka till den formen, men att det fortfarande finns en bra spelare där inne finns det inga tvivel om. Utöver de två har Hellas värvat den erfarne Duda samt talangerna Braaf och Kallon. Braaf, som spelade i Manchester Citys ungdomsakademi, är den mest lovande av dem två. Duda, som tidigare har nämnts, är skadad fram till årsskiftet. 

Tottenham tog sig till Champions League-finalen säsongen de inte förstärkte något, men till skillnad från Hellas sålde de knappt några spelare heller. Hellas har sålt så pass många spelare, att de har genererat en inkomst på över 500 miljoner kronor i enbart övergångssummor. Något som tyder på att pengar finns för att täcka de hål som försäljningarna har lämnat i truppen. 

Bästa potentiella värvningar

Mittfältare – Morten Hjulmand
Hellas kan inte plocka från vilken hylla som helst, men detta är nog den absolut bästa spelaren som skulle kunna vara intresserad av att gå dit. En spelare som har gått under radarn för gemene man. Han är Lecces lagkapten, som förvisso har ryktats till bättre klubbar men inget konkret bud har kommit. Överlägset högst brytningar, vunna dueller, men också de tredje högsta kreativa siffrorna i laget. Lecce har ju förlorat både sin tränare och bästa spelare i Umtiti, därmed är de större kandidater i år för nedflyttningsstriden. Han känner tränaren och har spelat bra under honom, alltså en flytt han skulle kunna gynnas mycket av. 

Anfallare – Josh Maja eller Alfredo Morelos
Kring anfallspositionerna bör klubben spendera så lite pengar som möjligt, de pengarna bör istället läggas på att stadga upp mittfältet. Faktumet är att både Maja och Morelos är kontraktslösa just nu, två spelare som båda skulle kunna gå rätt in i startelvan. Maja kommer från en bra säsong i Bordeaux där han gjorde 16 mål och 6 assist i Ligue 2, medan Moreloshar varit en garanti för Rangers fram till förra säsongen, när han bråkade sig till att bli exkluderad från truppen hela säsongen. Maja har visserligen haft det svårt i högsta divisioner och enbart presterat i Championship eller Ligue 2, men till skillnad från Morelos så är han i bra form för tillfället. Morelos är en hetlevrad typ av striker som påminner mycket om en blandning av Tevez och Mario Balotelli, men med mindre talang än de båda. Den spelartypen är en "high risk, high reward", antingen är Morelos Hellas nästa bomber, eller utanför truppen om sex månader. 

I ärlighetens namn tycker jag att den kommande säsongen är väldigt svår att förutspå. Under alla åren jag har sett Hellas har de hoppat upp och ner mellan första-och-andradivisionen på ett sätt som bara går att likna med Norwich. Nu när Hellas har hållit sig uppe i 3 säsonger har de istället fastnat i en "Southampton-cykel" där Torino, Hellas motsvarighet till Liverpool, plockar alla våra stjärnspelare. Torino tog till och med vår tränare, Ivan Juric, som skulle leda Hellas till nästa nivå. Efter ett tag slutade Southampton producera storstjärnor och den senaste säsongen åkte de ur Premier League.

Hellas största problem är att de inte har ett långsiktigt projekt, likt Norwich tar de en säsong i taget. Laget hade en möjlighet att cementera sig som ett mittenlag, det som Brentford har lyckats med i Premier League. Skillnaden är att Brentford behöll sina grundpelare i alla delar av laget. Hellas har haft många spelare de senaste säsongerna som hade varit utmärkta att bygga laget kring: Simeone, Rrahmani, Amrabat, Zaccagni. Men istället för att bygga ett lag runt dessa, valde styrelsen den snabbaste lukrativa vägen. Det påminner lite om ett barn som spenderar hela sin veckopeng på godis varje vecka för att de är sugna på det i stunden och sedan inte har råd att köpa sin drömleksak.  

Det som jag tycker talar för att Hellas kommer klara sig även denna säsong är att både nykomlingarna och Lecce ser svagare ut på pappret. Men som vi vet är tränaren nyckeln för alla lag och med nästan samma spelartrupp som vi hade förra säsongen lyckades Juric ta Hellas till den övre halvan två år i rad. Hellas har ett bättre lag på pappret än Lecce hade förra säsongen, men saknar den kvalitativa balansen mellan lagdelarna som är nödvändig. Mittfältet måste rustas upp och ägarna har pengarna för att göra det. Det finns inga ursäkter nu, börja spendera pengarna, annars är Hellas tillbaka i Serie B om något år. Spelartruppen håller på att åldras och Hellas måste börja tänka långsiktigt. Nya unga spelare behöver komma in så att det gamla gardet, Hellas "Robbery" - Faraoni och Lazovic, kan börja slussas ut i god tid. Det är vår enda chans att komma bort från denna 10-åriga loop där Hellas går upp och ner, och upp och …

Källor:
Kickest.it
Transfermarkt.com

Jacobseiberlichjacob.seiberlich@gmail.comjacobseiberlich2023-08-03 16:50:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 16)
Goals of the week (omgång 15)
Goals of the week (omgång 14)