Gästkrönika: Calcio - mer än bara fotboll
Shervin Nasiris resereportage om den politiska situationen hos lagen och fansen i den eviga staden.
Den italienska fotbollen, il Calcio, är så mycket mer än en sport i Italien. Den är en stor del av vardagen men också kulturen och politiken. Fotbollen är som en religion i Italien, eller som italienarna själva kallar det ”fede calcistica”, fotbollstro. Varje lag har sin egen historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden och kopplas ofta till olika politiska rörelser och ideologier. Livorno är laget som ofta viftar med kommunistflaggor medan Lazios supportrar, och andra sidan, hyllar Benito Mussolini. Il Calcio har oftast använts i maktsyfte av politiker och landets ledare sedan Mussolinis tid. På Piazzor och arenorna i rom finns spåren av det fascistiska Italien fortfarande kvar. Slagorden på husväggarna i Rom och skulpturen på vägen till Stadio Olimpico påminner ständigt om fascismen i Italien.
Det är en varm och solig dag i mitten av maj, solens sista strålar skiner över Monte Mario, berget i Rom som har Stadio Olimpico vid sin fot. Äntligen är söndagen här och det är dags för ännu en omgång i Serie A.
Ikväll är det dessutom inte vilken match som helst, hemmalaget Roma möter serieledarna Juventus. En toppstrid om ligaguldet, den åtråvärda ”Scudetton”.
Giallorosso ligger på andra plats och det skiljer hela sju poäng mellan lagen med tre matcher kvar att spela. Med andra ord säkrar "den gamla damen" ligaguldet genom att vinna kvällens match och Roma kan med hjälp av en vinst närma sig Juventus i serietabellen och fortfarande ha en minimal chans att vinna ligan.
Men det är inte bara en match mellan två fotbollslag, utan även en kamp mellan den starka ekonomin i norra Italien och de mindre resursstarka och fattigare städerna från södra delen av landet. AS Roma uppfattas av många i Rom som ett arbetarlag som grundades i arbetarstadsdelen Testaccio i södra Rom. Juventus tillhör däremot den rikare norra delen av landet och har utanför sin egen sfär fått epitetet som det fuskande laget. Bland annat p.g.a. mutskandalerna 2006 då laget blev nedflyttade till Serie B efter att klubbens president Luciano Moggi dömdes för mutbrott.
Det var då han genom mutor påverkat val av domarna till sin fördel. Även andra lag som Romas ärkerival Lazio , Silvio Berlusconis AC Milan och Fiorentina var inblandade i muthärvan och fick påbörja säsongen med minuspoäng. Att det idag pågår en omfattade utredning kring Juventus nuvarande president Andrea Agnelli och hans samröre med maffian hjälper inte heller direkt att tvätta bort det redan dåliga ryktet laget har av sina motståndare.
Det är några timmar kvar till avspark. Folkmassorna klädda i gulröda tröjor har börjat samlas i området runt arenan och det hörs ramsor. Det syns inte många bortasupportrar, vilket inte heller är så konstigt då myndigheternas hårda restriktioner för bortafölje närmast gör det omöjligt för fansen att mötas.
Gatuförsäljarna har fullt upp med att servera Panino Di Porchetta och öl till folk på väg mot arenan. Andra säljer Giallorosso tröjor, halsdukar och flaggor. Nästan alla har nummer tio på ryggen.
Folkmassorna går över Tibernkanalen på Duca D´Aosta bron som länkar samman Flaminiokvarteret och idrottsanläggningen Foro Italico, som Stadio Olimpico är en del av, den tidigare kallade Foro Mussolini som byggdes på uppdrag av den fascistiske ledaren Benito Mussolini 1928. På bron ser man skulpturer från andra världskriget som hyllar krig, makt och nationalism från Mussolinis tid vid makten.
Bland allt spännande som händer kring fotbollen i Italien är det lätt att glömma bort att Serie A är Mussolini och fascismens arv. Det är ännu lättare att glömma bort om man inte är i Italien och låter sig påminnas av alla slagord på gatorna som hyllar il Duces diktatur.
När Mussolini tog makten skapade han ett seriesystem för fotbollen. Syfte var att skapa en nationell stolthet och koppla samman idrotten med regimen. Han ville skapa en samlingsplats där människor kunde träffas och känna gemenskap för att kunna sprida regimens fascistiska propaganda. Han valde därför att göra stora satsningar på den redan populära fotbollen i Italien och omvandla den till en nationell sport, folkets sport som skulle ena Italien. Det hade gått så långt att spelet brukade till och med upphöra en bit in i andra halvlek för att sända Mussolinis radiotal ”Parla Roma” via högtalarna. Han hade hittat den perfekta plattformen för att sprida sin propaganda.
Under hans styre byggdes tretusen arenor runt om i Bel paese som än idag står kvar. Idrottsanläggningen Foro Italico med en åskådarkapacitet på 85000 personer är bara en av tusentals. Fascismen har alltid varit intimt kopplad med folksporten sedan Mussolinis tid och är det än idag.
Precis efter ingången till Foro italico på väg mot Stadio Olimpico kan man genom att studera de olika symbolerna på marken få en bra inblick av historien och fascismens krafter i Italien. Stora muskulösa män i strid med leoparder och lejon, beväpnade i spjut och sköldar.
På Stadio Olimpico lyckas Roma vända matchen efter att ha legat under med 1-0 och besegrar mäktiga Juventus från norr. Matchen slutar 3-1.
Men det största euforin kom inte efter målen eller slutsignalen.
Det går inte att beskriva stämningen på Stadio Olimpico när Francesco Totti kommer in på plan med några minuter kvar av matchen. Romafansen blir helt galna trots att stadens stora son inte ens hinner röra vid bollen. Kanske var det det sista de skulle se av honom på planen.
”La Roma rovina la festa juve ..scudetto rinviato”, Roma förstör Juves fest och Scudetton skjuts upp står det på Metros förstasida dagen efter.
Någon som är stolt över Romas vinst är 67-årige George. Han är en hängiven Romasupporter och bor i stadsdelen Testaccio där hans favoritklubb grundades 1927. En arbetarstadsdel med många Romasupportrar med ett lag som än idag uppfattas av många som arbetarnas lag, i alla fall bland den äldre generationen. Klubbens yngre supportrar har likt Lazios och många andra klubbars supportrar i Italien blivit alltmer involverade i den nyfascistiska rörelsen som växt fram på senare tid.
Här i Testaccio finns Romas första arena från 1929 Campo Testasccio fortfarande kvar. På planen där det en gång spelades stora matcher finns nu bara skog. Förutom de slitna strålkastarna som sträcker sig långt över träden och den rostiga skylten med AS Romas gulröda färger finns det inte mycket som tyder på att det en gång funnits en arena med plats för 20 000 åskådare här.
Längst arenans långsida finns nu flera verkstäder och hantverkarlokaler där George har sin smedsverkstad. Han har sedan 50 år tillbaka tillsammans med sin yngre bror Rocco arbetat här i stadsdelen som smed. De kommer från en arbetarfamilj som har sina rötter i stadsdelen Testasccio.
När jag frågar honom om vilket lag han hejar på skriker han Roma med stolthet. Som om det vore helt självklart. Det gör hans bror och hela hans familj med:
Men Giallorosso är ju inte det enda laget i Rom. Romas ärkefiende Lazio är Roms äldsta lag och har varit en motpol till Roma genom tiden. Stadio Olimpico är, än så länge, båda lagens högborg. Derbyn mellan dessa två lag är bland de största i sitt slag i Italien. Det är en högriskmatch som ofta slutar i våldsamheter.
Aquile med dess fans har varit det lag som förknippats mest med fascismen och Benito Mussolini. Med spelare och supportrar som öppet hyllat Mussolini genom att visa upp stora banderoller med Mussolinis bild, sjunga fascistiska sånger och skrika ”Duce” .
Lazios Ultragrupp ”Irridiccibili” har starka kopplingar till Italiens största nyfascistiska rörelser som till exempel Forza Nouva och NAR. Irriducibili är lagets allra mest trogna supportergrupp, de lever och andas för Lazio. Nästan hela Lazios läktare - Curva Nord - ägdes av gruppen från 90-talet fram till 2007. När de var som starkast ägde de radiokanaler och 14 butiker i Rom. De hade även stort inflytande inom klubben med nära kontakter med många spelare och även ledningen. Men nu har de kraftigt försvagats. Det har lett till att den nyfascistiska rörelsen fått ännu mer fäste i Curva Nord menar Mats Lerneby som är expert på italiensk fotboll och skrivit boken Disamore.
En mötesplats för Irriducibili är Excalibur bar i Piazza Vescovio. De hänger på baren och Villa Ada-parken i kvarteret, umgås och förbereder sig inför matcherna.
På väggen intill baren syns slagord som hyllar SS Lazio och fascismen med keltiskakors. Med stora bokstäver i blått på väggen intill står det ”Gabriele Vive ”. Det är en hyllning till Laziosupportern Gabriele Sandri som sköts till döds av italiensk polis när Lazio- och Juventus-supportrar drabbades samman i november 2007. Laziosupportrarna var på väg till Stadio San Siro i Milano för att se Inter spela mot Lazio när de stötte på Juventus supportrar som var på väg till Turin för att se Juventus spela. Gabriel Sandri var en 26-årig DJ och nära vän med Laziostjärnan Lorenzo De Silvestri som spelade för Lazio under perioden 2006 - 2009. Han hade strax före dådet skickat ett meddelande till Laziospelaren och sagt att han skulle åka till Milano för att stötta honom.
Gabriele Sandri var på väg för att se matchen när han några timmar före avspark sköts av polismannen Luigi Spaccarotella när han befann sig i en bil i området nära drabbningen mellan supportrarna. Matchen spelades aldrig den kvällen mellan Lazio och Zlatans Inter. Luigi Spaccarotella dömdes till sex års fängelse för mordet.
Händelsen skakade hela Italien. Vreden hos många Ultras ökade och många våldsamma upplopp var att vänta. För första gången gick Romas och Lazios supportrar ihop och marscherade mot Olympiastadion och drabbades samman med poliser. Polishatet hade förenat ärkerivalerna.
Gianluca Curzi som har drivit baren Excalibur tillsammans med familjen i 25 år berättar att Garbriele Sandri var här med Laziosupportrarna och drack öl innan han åkte iväg för att se matchen.
Iklädd i Lazioshorts tar han en klunk ur sitt vinglas som han håller i handen och pekar mot porträttet av Gabriele Sandri på andra sidan gatan. Hela familjen är hängivna Laziosupportrar och han själv är en före detta medlem i ultragruppen Irriducibili:
Gianluca skryter om hur många gånger han druckit öl med kända spelare från Lazio och fått signerade tröjor av dem. Han berättar också om hans besök i Sverige på Ullevi när Lazio spelade mot Gais. Alessandro Nesta tyckte att han var galen eftersom han hade rest själv från Rom till Göteborg för att stötta laget.
Att Gianluca Curzi sympatiserar med fascismen och är en Mussolini-anhängare är ingenting som han hymlar med. Han tycker att allting var bättre förr när Mussolini styrde landet. Det är lätt att glömma bort hans extrema åsikter när man pratar fotboll med honom. Han verkar ju rätt trevlig och är pratglad.
Han är missnöjd med dagens samhälle och har tröttnat på den höga arbetslösheten och höga fattigdomen i Italien. Han jämför hela tiden dagens Italien med hur det var förr när Mussolini styrde landet. Det var samhällsidealet enligt honom:
Författaren och historikern Anders Bergman anser att det är missnöjet mot samhället som nyfascismen i Italien utnyttjar för att hämta näring. Han har bland annat skrivit boken Italiens svarta hjärta där han kartlägger de nyfascistiska rörelserna i dagens Italien och beskriver hur fotbollen blivit en arena för nyfascismen i Italien. Det är oftast utsatta personer i samhället som söker sig till Ultrarörelsen menar han:
Gianluca är snabb med att dricka upp vinet så han korkar upp en ny flaska och fyller på sitt glas.
Men problemet med fascismen finns inte bara i Lazios Curva Nord utan finns nu bland alla lag, menar Anders Bergman:
Anders Bergman berättar vidare att Forza Nouva och andra nyfascistiska rörelser rör sig i dessa kretsar för att rekrytera medlemmar, de allra mest våldsamma supportrarna som kan ge sig på migranter och invandrare men även utföra fruktansvärda dåd. De brukar dela ut kampanjblad bland supportrarna under matcher. Många ur Irriduccibili är medlemmar i de Nyfascistiska partierna. Problemet är värst på läktarna så kallade Curva Nord och sud där ultragrupperna är som starkast.
Antonio Roversi som är en italiensk sociolog tror att även internet haft en avgörande roll för deras framväxt. De har hittat en plattform där de lättare kan hitta liktänkande och organisera sig. Vissa av dessa personer bildar hela sin världsuppfattning via olika extrema forum på nätet. Men krafterna har alltid funnits i samhället anser han.
På senare tid har ämnet diskuterats flitigt och italienska fotbollsförbundet har haft problemet på bordet. De har vid flertal tillfällen bötfällt Lazio och andra lag utan att det gett resultat.
Det finns en kultur av korruption i Italien som gör det svårt förklarar Anders Bergman i sin nya bok - Modern italiensk politik:
”I början av 1990-talet uppdagades den alltmer korrupta kulturen. Mutskandalen Tangentopoli skakade hela det italienska samhället som ledde till att de största partierna i Italien kristdemokraterna och Socialistpartiet utplånades som en direkt konsekvens av den omfattande korruptionen. Nu ritades Italiens politiska karta helt om och i kölvattnet av korruptionsskandalen växte ilskan över de korrupta politiska partierna i Rom, som en konsekvens av detta fick främlingsfientliga och populistiska partierna i Rom ännu mer stöd”.
Idag finns en rad fascistiska partier i Italien som är aktiva på den politisks scenen. Några exempel på de största organisationerna är Forza Nouva, Casaggi, Movimente Sociale Fiamma Tricolore, La Destra som samarbetar med Casapound i Rom och La Militia i Rom.
Än idag används den italienska fotbollen i maktsyfte. Det färskaste exemplet är Silvio Berlusconi, Italiens före detta premiärminister som ägde fotbollsklubben AC Milan 1994-2017. Hans gamla parti Forza Italia (heja Italien) har fått namnet från det italienska fotbollslandslaget. Han brukade använda sig av fotbollstermer inom politiken och hans lokalavdelningar kallades för ”Azzuri” (himmelsblå) som är det italienska landslagets smeknamn. Han menade att hans framgångar med Milan i början av 1990-talet då han vann den italienska ligan och Champions league berodde på hans ledarskap och att han nu kunde använda sig av sina framgångar i politiska sammanhang.
2008 gjorde AC Milans före detta målvakt Christian Abbiati ett uttalande i en intervju med italiensk media om att han är fascist. Det gjorde honom ännu mer omtyckt bland Milans fascistiska supportrar.
Varken Anders Bergman eller Gianluca tror att fascismen kommer försvinna från fotbollsarenorna i Italien. Det har snarare blivit värre trots att det inte är lika synligt på arenorna. Det tror Anders Bergman beror på att klubbarna vill skydda sitt internationelle rykte och sina ekonomiska intressen snarare än att bekämpa problemen med extremism i Curvorna. De fascistiska krafterna har däremot inte försvagats menar han.
Gianluca dricker en stor klunk ur sitt vinglas o berättar med ett leende att han ska titta på cupfinalen mellan Lazio – Juventus som spelas om två dagar. Han ska sitta på Curva Nord i Stadio Olimpico.
