Grande finale Serie A - del 2: ”Vill skrika "Pum, Pum, Pum" i augusti”
Då var det dags att summera säsongen 2018/19. Vi har tagit kontakt med redaktionerna och fått deras syn på hur de tycker att den varit.
Det hela kommer komma ut i tre delar med tre frågor på varje del plus sen en fjärde del med några snabbfrågor ställda till redaktionerna.
Här kommer del två.
Varsågoda!
Hur har era nyförvärv skött sig?
— Gasperini och gänget tänker långsiktigt. Atalantas spelare drar såklart till sig uppmärksamhet när de beter sig som de gör på plan, och då gäller det att ligga några steg före. Zapata har, som ingen kan ha missat, varit en succé. 23 mål och sju assist är ett otroligt facit, och han fyller dessutom en viktig funktion i spelet där han stångas och bereder väg för Gomez och Ilicic att flyta runt i. Gollini inledde säsongen med att få turas om med Berisha om att vakta buren, men han imponerade inte och blev bänkad under en stor del av vintern. Under avslutningen tog Gollini över som nummer ett i målet igen, och då var han ganska bra. Jag är inte helt övertygad om att han håller som förstamålvakt, men säsongsavslutningen har i alla fall fått mig att inte helt ge upp hoppet. Reca och Varnier plockades in för framtiden och har som väntat inte gjort något avtryck. Chelsea-lånet Mario Pasalic har varit en användbar spelare i Atalantas ganska tunna trupp, och startat hälften av matcherna i Serie A. Han har ofta stått för stabila, men inte uppseendeväckade, prestationer. Samtliga poäng, fem mål och tre assist (fin statistik!), gjorde han under våren, vilket i alla fall tyder på att han är på rätt väg. Det återstår att se om Atalanta utnyttjar köpoptionen. (Erik Johansson)
— Överlag bra, utan att för den sakens skull briljera. Ett par exempel: Santander slutade på åtta mål, Dijks växte rejält under våren och januaritrion Lyanco-Soriano-Sansone hade stor del i lagets fina vår. (Mikael Mansjö)
— Donnarumma skulle ersätta Caracciolo, som är störst i Brescia någonsin (tillsammans med Baggio). Donnarumma fick överta tröja nummer 9, och gjorde 25 mål - vann därmed hela Serie B:s skytteliga. När Brescias italienska supportrar nyligen fick rösta (på den största fansidan) vem eller vilka som betytt mest för Serie A-avancemanget var det dock inte Donnarumma eller någon annan spelare som hyllades mest, och inte heller tränare Corini. Överlägset flest röster fick istället president Cellino, vår nye ägare sen något år tillbaka. Han har visat ypperlig fingertoppskänsla i att värva bland andra Donnarumma. Brescia behöver egentligen ingen sportchef, för presidenten vill och kan styra allt själv på den fronten. (Per Erik Wesslén)
— Våra nyförvärv har skött sig helt okej - förutom Asamoah- men vi hade såklart hoppats på bättre insatser av dem. (Mio Wallin)
— Över lag bra. Ronaldo har motsvarat förväntningarna och varit vår kanske bästa spelare, även om han inte lyckades ge oss CL. Han har spelat mest av alla under säsongen och har nästan gjort lika många poäng som matcher. Framförallt har han visat mer vilja och målmedvetenhet än någon annan i truppen, och det känns nästan som att laget har svikit honom och inte tvärtom. Cancelo hyllades som världens bästa högerback under hösten, men tappade form efter skadan i december och stod för några ödesdigra blunders i säsongens viktigaste matcher. Bonuccis återkomst blev tyvärr ingen succé. Även om han fortfarande är en av ligans bästa mittbackar är han inte längre lika fantastisk som när han lämnade, vilket inte minst blev tydligt i Europaspelet. Emre Can tog lång tid på sig att acklimatisera sig och att bli fullt fit, men hittade till slut en plats under Allegri. Hans insats i returen mot Atletico var en säsongens bästa individuella insatser. Spinazzola gick tyvärr skadad större delen av säsongen när han äntligen fick chansen. Under våren bevisade han dock inte bara att klubben bör behålla honom, utan också att han kanske bör prioriteras framför Alex Sandro. Perin får nöja sig med godkänt. Han har varit en duktig ersättare till Szczesny, men han hade nog högre ambitioner själv, och många trodde nog att han skulle kunna utmana om en startplats när han anlände. Szczesny har dock varit det självklara förstavalet och har växt ut till en sann världsmålvakt, samtidigt som Perins status har sjunkit efter ett par taffliga ingrepp under våren. Nu dras han återigen med skadebekymmer och det förekommer t.o.m. flyttrykten. (Adam Yngvesson)
— Acerbi har varit klart bäst bland nyförvärven. Given startplats i Lazio och agerat säkert och tryggt i backlinjen. Han har även stått för några mål. Man hade anledning att vara orolig när de Vrij lämnade men jag tycker Acerbi har varit minst lika bra denna säsong. De andra nyförvärv förutom Correa har inte varit något vidare. Correa fick inte mycket speltid i början av säsongen men spelat mer och mer mot slutet. Killen besitter en fin teknik och är mycket snabb med bollen. Correa gjorde dessutom målet mot Milan borta som tog Lazio till final i cupen (NiklasnT)
— Min topp 3 är Bakayoko, Piatek och Paquetà. Tiemoué har varit klart bäst bland nyförvärven (och klart bäst i Milan överhuvudtaget) och det är ett otroligt korkat beslut att låta honom återvända till Chelsea. Spelare som Bertolucci och Çalhanoglu har inneburit investeringar på 20 respektive 22 miljoner så varför inte investera 35 för en av Europas bästa mittfältare? Piatek har på kort tid etablerat sig som en ”Idolo della curva" och kommer att bli oumbärlig för Milan även nästa säsong. Jag ser verkligen fram emot att hoppa på soffan för att skrika Pum Pum Pum i augusti. Paquetà har skickat positiva signaler, men även ett onödigt hjärnsläpp i 35e omgången mot Bologna. Jag vill inte hitta ursäkter, men Paquetà har verkligen spelat FÖR mycket mellan 2018-19. Vi får inte glömma att Lucas spelade sin sista match i Brasilien i december och debuterade i Milan redan i januari mot Sampdoria. (Erik Terzi)
— Fabian Ruiz och Meret är två bra värvningar som har levererat. Det finns mindre utropstecken hos övriga nyförvärv, men jag tycker ingen har glänst. De har breddat truppen till viss del, men samtidigt är de inte den spets vi alla önskat att få in i många år. (Fredrik Kreuger)
— Det har blandats och getts på den punkten. Börjar man med målvakterna så började Olsen bra i mål men med takt att laget gick sämre så märkte man att han självförtroende sjönk och de sista matcherna hans stod blir nog också de sista i klubben. Mirante däremot har varit bra de matcher han har fått chansen och när tillfället gavs till att bli först i ledet så tog han det med besked och Roma har inte förlorat en enda match sedan han ställde sig i målet (med reservation inför sista Parma matchen som inte spelats än.)
— Som vanligt är det svårt att ge ett helhetsbetyg på nyförvärven då några varit bättre än andra. Udinese har exempelvis värvat tre tränare, en inför och två under säsongen. Ska någon av dem få godkänt? Faktiskt svårt att svara på då man kan argumentera både för och emot dem alla tre.
* * *
Vem har varit er klarast lysande stjärnan?
— Zapata. Papú och Ilicic är – precis som på planen – ett snäpp bakom honom den här säsongen. (Erik Johansson)
— Får nog svara Rodrigo Palacio. Det blev inte så många mål, men oj vad viktig argentinaren har varit för laget. (Mikael Mansjö)
— Donnarumma har målmässigt varit bäst, men inte spelmässigt. Torregrossa vid hans sida har varit minst lika viktig, om inte ännu viktigare (han stannade på 12 mål, men bidrog med många målgivande passningar). Den mest kända spelaren - och därmed den klarast lysande stjärnan - är dock Tonali, den nye Pirlo (egen produkt, liksom Pirlo var en Brescia-son). Vår guldkalv. När vi säljer honom kan vi köpa hur många kvalitetsspelare som helst, som säkrar vårt Serie A-kontrakt i många år framöver. (Per Erik Wesslén)
— Måste vara målvakten Handanovic. Han har varit stabil hela säsongen. (Mio Wallin)
— Cristiano Ronaldo. Vidare kommentarer känns överflödiga. (Adam Yngvesson)
— Jag skulle nog vilja säga Acerbi även om det kanske inte är populärt att välja en back som lysande stjärna. Correa fick som sagt inte mycket speltid i höstas, medans Acerbi har levererat i alla matcher. Klockrena brytningar, grinta och personlighet gör honom till Lazios bästa i år.. (Niklas T)
— Bakayoko under säsongens andra halva, inte minst för hur han återhämtat sig och blev en nyckelspelare. Under första halvan var väl kapten Romagnoli ett av få utropstecken. (Kaveh Golestani)
— Ingen i mina ögon. Insigne har haft en sämre säsong och dessutom varit i diverse konflikter. Han är annars den största stjärnan. Men i år har ingen glänst så tydligt (Fredrik Kreuger)
— Det har helt klart varit Zaniolo och det är viktigt att Roma får behålla honom i sommar och börja bygga vidare runt honom. Han blev utnämnd till bästa unga spelaren i Italien och det är helt klart välförtjänt. (Philip Lantz)
— Rodrigo De Paul. Argentinaren har under ett par års tid visat vilket spel han har i sig och att han är en kreatör av rang. Tidigare har han haft problem med att få till avslut och de avgörande passningarna vilket gjort att han inte haft det poängsnitt som krävs av en offensiv spelare. Men i år har poängen formligen haglat in och De Paul har lett läget, inte bara genom sitt spel utan även genom poängproduktionen. Han har vunnit den interna skytteligan och varit navet i Udineses spel. En riktigt bra säsong av denne De Paul som dessutom fått äran bära kaptensbindeln vid ett par tillfällen.
* * *
Är det någon spelare som du är extra besviken på?
— Egentligen är jag inte besviken på någon, men jag hade kanske hoppats lite mer på Barrow. Visst, han är fortfarande ung, men det känns som att han inte utvecklats speciellt mycket under det här året. Han har ju haft en grym colombian framför sig i näringskedjan, men jag hade hoppas att Barrow stuckit ut mer när han fått chansen. Om han inte steppar upp känns det väldigt tunt bakom Zapata, om denne nu blir kvar. (Erik Johansson)
— Diego Falcinelli har väl inte rosat marknaden direkt, men där var å andra sidan inte förväntningarna så högt ställda heller. (Mikael Mansjö)
— Nej, inte alls (Per Erik Wesslén)
— Icardi och Asamoah. (Mio Wallin)
— Paulo Dybala såklart. Han var bra under hösten, inte minst i CL, även om målen uteblev i ligaspelet, och var given tillsammans Ronaldo och Mandzukic, vilket många verkar ha glömt. Allt snack om bristande speltid är ogrundade villfarelser då bara Ronaldo har fler spelade minuter än Dybala av samtliga sju anfallare. Däremot går det inte att förneka att han tappade så pass mycket form under andra halvan av säsongen att både klubb och fans ifrågasätter om han verkligen är rätt man för tröjan när nästa era ska inledas. Personligen anser jag dock inte att hans underprestation bör skyllas på varken Ronaldo eller Allegri och dennes spelsystem. Snarare ligger problemet hos Dybala själv. Han verkar ha väldigt svårt att hålla sig fullt fit under längre perioder, både när det gäller skador och kondition. Kanske är det också dags att sätta ett frågetecken kring Dybalas huvud, jag får allt mer känslan av att han inte har vad som krävs rent mentalt för att bära ett lag till de allra högsta triumferna. Pjanic är en annan som inte riktigt kom upp i samma nivå som han hållit sedan han kom till klubben, trots det var han vår klart bästa mittfältare i år, vilket säger en del om både Pjanic och det övriga mittfältet. Sedan har jag till slut börjat tröttna på Mandzukic faktiskt, som annars länge varit en favorit. Han var helt fantastisk så sent som i höstas, men i takt med att Allegris maskineri föll samman under våren försämrades även Mandzukics prestationer så till den grad att han till slut kändes överflödig på planen. (Adam Yngvesson)
— Ciro Immobile, Milinkovic-Savic samt Luis Alberto har alla presterat sämre än vad de gjorde förra året. Det är också anledningen till att Lazio gjort 30 mål mindre än förra säsongen. Jag känner dock att det är svårt att vara besviken på Immobile då han verkligen kämpar, krigar och visar grinta match efter match. Samma sak gäller för Milinkovic. För Luis Alberto tycker jag tyvärr inte samma sak. Killen är en fantastisk fotbollspelare men han är allt för ojämn, dessutom får man ofta intrycket att han egentligen hellre vill vara någon annanstans än på fotbollsplanen iklädd Lazio tröjan. (Níklas T)
— Väldigt svårt att peka ut en specifik person. Skulle kunna klandra tränaren, Gattuso, för allt och säga att jag är besviken, men samtidigt hade jag varken några förhoppningar eller förväntningar. Lite på känn hade man att hans sejour skulle bli kortvarig. Om specifika spelare ska lyftas, väljer jag två. Mattia Caldara - egentligen svårt att klandra spelaren i fråga, då han haft oturen att åka på skada efter skada. Han har däremot inte visat sig vara värd summan man pungade upp för honom, vilket inte får glömmas bort. En annan är Suso, trots hans finfina avslutning. Besitter man egenskaper och en högsta nivå likt Suso ska prestationerna vara bra mycket jämnare. Istället har han hängt läpp och varit ovän med bollen. (Gabriel Melke)
— Insigne har inte levt upp till vad han kan, kanske har Ancelottis taktiska drag påverkat. Men han borde ha gjort lite mer. Sedan tycker jag det är trist att Ghoulam inte kommit tillbaka på allvar efter att han blev skadefri. Han har inte lyft, utan ligger nu i nivå med hur han var de första två och halvt åren, dvs på en sorts "Hysajnivå" (Fredrik Kreuger)
— Det finns många spelare som jag tycker har underpresterat rejält men den spelare som sticker ut mest är Nzonzi. Jag hade höga förväntningar på honom när han kom och tänkte att han skulle axla rollen som defensiv mittfältsgeneral. Istället har den fantastiske Daniele De Rossi visat vägen de matcher han inte varit skadad.
(Philip Lantz)
— Tror att många hade högre förväntningar på Kevin Lasagna, framförallt målmässigt. Han är fortfarande en av de spelarna som sliter hårdast och tar flest löpningar utan boll vilket ofta gör honom till en nyttig spelare för laget. Men detta var säsongen då Lasagna skulle ta nästa steg i sin utveckling för att bli den ledande spelaren som Udineses anfallsspel byggde kring. Riktigt så har det ju inte blivit.
