Halvtidskoll: Totalt kaos vid sidan av planen
Milan-redaktionen sammanfattar en höst med ytterst få ljuspunkter.
- Hur har er höstsäsong varit, över eller under förväntan? Eller ungefär som ni trott?
Henrik Edman: Faktum är att jag inte trodde alls på någon framskjuten placering inför säsongen. Dels har Milan alldeles för dåligt spelarmaterial för en topplacering och dels är laget inte särskilt samspelt efter alla vindar som dragit igenom den rödsvarta delen av Milano. Men 13:e plats inför juluppehållet, 27 poäng från tabelltoppen och endast fem poäng från nedflyttning? Nej, det kunde jag aldrig föreställa mig. Med rådande trupp borde Milan vara på säker mark och i alla fall slåss om en av platserna till Europa League. Tyvärr har Allegri mer eller mindre utpekats som den stora syndaren och risken är stor att man skjuter på fel måltavla. Vi har inte råd med fler bommar nu, problemen måste hittas, inte skapas.
- Vad har det mest positiva varit under säsongens fyra första månader?
Henrik Edman: Avancemanget i Champions League. Tråkigt nog var Milan den enda italienska klubben som gick vidare. Jag hoppas alltid på alla italienska klubbar i europaspelet, men det finns ett par positiva saker med att vara den enda klubben kvar. Den ena är att intresset för Milan ökar hos alla som gillar italiensk fotboll och det andra att Milan får ännu större del av den italienska tilldelningen av TV-potten. Lottningen blev ju också bra och förhoppningsvis tar Berlusconi till vara på chansen till ytterligare avancemang genom att öppna plånboken lite extra i januari.
- Vilka spelare har varit mest framträdande hittills och vem har varit den största besvikelsen?
Jonas Desai: Jag tycker att Nigel De Jong har varit den jämnaste spelaren hittills denna säsong. Han spelar i en otroligt krävande position och gör det med bravur. Han är inte bara nyttig i det defensiva spelet, utan blandar kraft med god teknik och vårdat passningsspel, och levererar därmed i enlighet med fotbollsvärldens nuvarande krav på modernitet i den positionen. Hans höga lägstanivå är något dagens AC Milan skulle behöva mer av.
Riccardo Montolivo har för mig varit en stor besvikelse under hösten. Innan jag fick frågan hade jag aldrig tänkt tanken generellt, utan begränsade min frustration till varje enskild match. Nu när jag fått tid att tänka inser jag att hans säsong, som helhet, varit alldeles för långt ifrån vad hans kapacitet och färdigheter borde tillåta. Montolivo är otroligt talangfull med fötterna och har även en spelförståelse av allra högsta klass. Förutom det har han även utvecklat sitt försvarsspel och sliter nu på ett annat sätt än jag sett tidigare. Tyvärr har inte detta fått utslag under 2013/2014 och förväntningarna som man har på Milans kapten gör honom till min största besvikelse hittills. Dock finns min tro fortfarande kvar och jag hoppas verkligen att han åter hittar självförtroendet, nu i solen i Dubai om inget annat.
- Vilket omdöme vill du ge till er tränare?
Jonas Desai: Marcus Birro påpekade före derbyt hur Allegri verkligen inte fått jobba med ro under säsongen. Det naturliga svaret från pessimister blir att jobbet som tränare i Milan går hand i hand med press och förväntningar, och att detta är något man bör räkna med. Men när krafter inom klubben och de flesta runtomkring öppet och nästan hotfullt pratar om en kommande säsong utan Allegri förstår man att det kan bli svårt att motivera sig själv, och i förlängningen motivera spelarna. För det är väl det som Allegri, och även Tassotti, har misslyckats med, att motivera. Spelatruppen är inte alls lika dålig som tabelläget vill visa på och därför är det oundvikligt att inte dra en slutsats om Allegris misslyckande. Förmågan att hamna i tidiga underlägen och svagheten på fasta situationer har inte Allegri kunnat slipa bort, utan har istället malt på och förklarat misstagen som slumpartade händelser. Jag får en uppfattning om att kraven på spelarna, att leverera match efter match på en hög nivå, inte har varit höga nog och att detta förklarar ojämnheten i Milans spel och kvalitetsnivå. Omdöme? G- till Allegri.
- Vilken är er bästa match under hösten?
Henrik Brandel: Med 19 poäng på 17 omgångar får man gräva djupt för att hitta positiva insatser. 3-0-visten över PSV i Champions League-kvalet står ut som den viktigaste segern. Mot PSV, till skillnad på i ligaspelet, släppte laget bollinnehavet och satsade med framgång på kontringar istället. Kevin-Prince Boateng fick dessutom göra två mål i sin sista match för laget. I ligaspelet är det egentligen bara 3-1-segern mot Cagliari som imponerar.
- Hur har publiktillströmningen varit jämfört med tidigare år?
Henrik Brandel: Uteblivna framgångar har lett till ytterligare publiktapp på San Siro. Förra säsongen hade Milan ett publiksnitt på 43.651 åskådare. I år är siffran hittills 39.670, en nedgång med 9% och långt under toppnoteringarna på 80 och 90-talen.
- Vad är du mest missnöjd med hittills?
Henrik Edman: Det totala kaos vid sidan av plan som tillåtits råda. Milan har läckt ut sina problem vilket fått problemen att växa sig ännu större. Ingen har rakryggat backat upp Allegri, då borde man i konsekvensens namn sparka honom istället. Berlusconi har större problem än någonsin inom juridikens domäner. Galliani har sagt upp sig och kommit tillbaka. Braida slutade häromdagen. Vägen för Barbara håller på att stakas ut men den är allt annat än rak. Milan behöver en stark ledare, där är inte Silvio Berlusconi längre. Mitt i all denna anarki förväntas laget hitta någon form av stabilitet.
- Är det någonting ni måste ändra inför vårsäsongen, i så fall vad?
Henrik Edman: Allt beror på vad man vill nå. Den primära målsättningen måste vara att undvika nedflyttning. Inte särskilt troligt men det vore en gigantisk katastrof om det blev så. Nöjer man sig med detta som målsättning så kanske vi inte får se fler förvärv än Rami och Honda samt möjligen Nainggolan. Vill man högre och slåss om CL-platserna samt även nå långt i Champions League måste en revolution till i januari med investeringar på många hundra miljoner. Alla lagdelar förutom målvaktsposten måste förstärkas ordentligt. Men så blir inte fallet, Milan kommer att tuffa på och hoppas allt löser sig ändå. Har man inte viljan att investera, ingen klubbledning som bryr sig, avsaknad av klasspelare på de flesta positioner, en coach som tappade all sin kvarvarande legitimitet då han förkunnade sin avgång, en publik som sviker; ja då finns inte mycket annat att hoppas på än en j-a massa tur.
