Hösten 2019 — Del 1: ”Tack Marotta!”

Vi har dragit fram 12 frågor till redaktionerna och kommer sammanfatta dem i fyra olika delar.
Här kommer de tre första frågorna och svaren.

* * *

Hur skulle du vilja betygsätta laget höstsäsong så här långt?

 

— Atalanta är vidare till slutspelet i Champions League och planenligt inblandade i striden om fjärdeplatsen – det är klart att man måste vara ganska nöjd. Speciellt när känslan är att Atalanta absolut inte presterat på sin högsta nivå. Det får bli fyra av fem i betyg – man gick vidare till slutspelet i CL med minsta möjliga marginal, och man borde ha tagit några fler poäng i ligan. (Erik Johansson)


— Godkänd med ett litet plus i kanten. Känslan är att laget har slarvat bort ett antal poäng, men med tanke på Mihajlovics sjukfrånvaro ska vi inte vara för hårda. (Mikael Mansjö)


— Om vi använder Gazzettans betygsskala blir mitt omdöme 5,5. Betyget 6 är ju godkänt och Brescia är efter halva säsongen en poäng under nedflyttningsstrecket - inte riktigt godkänt. Spelet har dock många gånger varit bra. Vi har förlorat med uddamålet mot jättar som Juventus, Inter, Lazio, Milan och Napoli. Något annat som är hedersamt att vi är den klubb som satsat mest på egna spelare, som är fostrade i Brescia och födda i staden. Det ger oss inga poäng, men det finns en moralisk dimension i det. (Per-Erik Wesslén)


— 4 av 10 och då är jag generös. Det finns mycket märkligt i höstens Viola där man mestadels tittar tillbaka med besvikelse men samtidigt hade vi en kort period då det såg väldigt bra ut. Sammantaget har vi alldeles för många nyförvärv som inte levererat och laget har sett överlag temposvagt och idélöst ut. (Johan Horn)


—  9 av 10. Ja, det låter lite förmätet att inte sätta en tia men när man ser att Hellas med en ordentlig striker hade haft fler poäng så blir det så. Men, ska påpeka att om någon gett mig 15 poäng vid den här tideb innan säsongen startade hade jag tagit det på uppstuds. Så risigt som det såg ut i träningsmatcherna...  Visserligen förlorade de knappt men de vann inte heller (förutom mot några algubbar som fyllde på med vad byn kunde bistå med). (Johan Stistrup)


— Högre än väntat, faktiskt. I början av säsongen trodde jag att Inter skulle ta en bekväm andraplats och ta sig ur gruppen på Dortmunds bekostnad. Idag ser vi något helt annat, Inter är i pole position, då inbördes möten inte räknas förrän efter båda mötena mellan lagen spelats. Det vill säga att Inter och Juventus just nu båda toppar Serie A. Dock väntar Europa League till våren. Men det får bli 8/10 då ligatiteln skulle förändra klubben och vad den är idag. (Konrad Grönlund)


— Jag anser att höstsäsongen varit väl godkänd, allt annat vore perspektivlöst. På sammanlagt 25 matcher har vi vunnit 19, spelat fyra oavgjorda och bara förlorat två. Det är inte många lag i Europa som kommer i närheten av de siffrorna. Det enda laget som besegrat oss är ett Lazio i superform. Ändå har Sarris Juventus varit ständigt ifrågasatt. Anledningen är att det ofta har hackat rent spelmässigt, även om poängen trillat in. Samtidigt har vi också fått se en hel del vackra mål och några riktigt vassa insatser, trots att vi dragits med ständiga skador och en helt ny taktisk ideologi. Kort sagt, hade någon erbjudit mig höstens resultat inför säsongen hade jag tackat ja utan att blinka. De verkliga prövningarna ligger fortfarande framför oss. (Adam Yngvesson)


— Lazio har hittilss gjort en dunder säsong. Lazio ligger just nu på en stabil tredje plats, det är 7 poäng ner till 4:e plats och 8 upp till a:a plats, med en match mindre spelad. Lazio har dessutom vunnit 10 raka matcher, vilket är rekord för klubben (9 raka vinster 1999). I december flög man till Saudiarabien och vann italienska supercuppen mot Juventus med 3-1. Samma match men i Serie A knappt 10 daga tidigare slutade med samma siffror, det var första gången på 16 år man lyckades besegra Juventus hemma. Inte nog med det, i november lyckades man vinna mot Milan på San Siro med 2-1. Det var så länge som 30 år sedan Lazio senast vann mot Milan borta.
Ute i Europa har det inte gått lika bra. Lazio åkte ut Europa League redan i gruppspelet. Många menar dock att detta är bra för Lazio då man kan nu fokusera på endast Serie A. Och jag är beredd att hålla med. De senaste 10 åren har Lazio som bäst spelat två kvartsfinaler i Europa League. Och detta ofta på bekostnad av prestationerna i Serie A, då spel i Europa League innebär tröttare spelare och inte sällan skadade spelare. I år har man endast Serie A att tänka på, och om formen fortsätter så kan Lazio äntligen nå den mycket efterlängtade CL platsen...minst (Niklas Tellini)


— Svårt. Oerhört svårt. Jag tycker mer eller mindre att Milans säsong inte förtjänar något betyg överhuvudtaget. Anledningen? Att man varit så förvånansvärt dåliga. De har rent ut sagt underpresterat enormt. Förväntningarna på förhand var ju att man skulle vara med och slåss om en Champions League-plats. För det ska borde man ju vara, med tanke på spelartrupp och förutsättningar. Likväl ligger man där idag, på den inte alltför åtråvärda nedre halvan av tabellen. Och den lilla ljusglimten är så minimal som den bara kan vara.
— Att Napoli gjort en katastrofal höst kan inte ha undgått någon vid det här laget. Spelmässigt så har man väl egentligen blivit sämre och sämre sedan Ancelotti tog över, men att laget skulle dippa så här snabbt och kraftigt är minst sagt förvånande. På något sätt så lyckades man ändå ta sig ur gruppen i Champions League, men det räcker inte för godkänt betyg. Napoli gör en så pass dålig säsong att man helt och hållet tillintetgjort sin position som Italiens näst bästa lag. (Edin Bajramovic)


— Svårt att ge något annat betyg på höstsäsongen än högsta möjliga. Resultaten som helhet har varit såpass bra, en sjunde plats efter halva säsongen är spelad är över all förväntan. Plus att man även måste ha i åtanke de skadeproblemen D'Aversas gäng har lidit av under hösten. Roberto Inglese är ju tänkt som en nyckelspelare för Parma men har endast kunnat startat i fem matcher under hösten på grund av skadeproblem exempel. (Martin Eliasson)


— En 7:a på en tiogradig skala. Början på säsongen såg svajig ut med 3-3 hemma mot Genoa följt av ett derby där Roma var mycket svaga, lyckades dock få 1- 1. Sedan känns det som spelet satt sig mer och tar man bort förlusten mot Torino efter nyår tycker jag ändå att laget visat ett betydligt bättre spel ju längre säsongen har gått.  (Erik Winell)


— Sett till tabelläget måste säsongen anses vara klart godkänd. Udinese ligger på tolfte plats och har just nu tio poäng ned till strecket. Det var det nog inte många som hade tippat inför säsongen, och ännu färre när det gick som tyngst i höstas. (Jesper Klingnell)


* * *

...och mer specifikt - vad vill du lyfta fram för händelse under hösten? 
 
 

— När jag skriver det här är det sju poäng upp till Lazio, som har en match mindre spelad, på tredjeplatsen – samma Lazio som man dominerade mot totalt och hade 3-0 mot med tjugo kvar. Det tappade man till 3-3 utan att Lazio ens behövde vara bra, och det är för dåligt. Mot Inter i helgen ger man bort ett mål, spelar fantastiskt men sätter inte sina lägen, och även om 1-1 borta mot Inter på förhand är bra så är man besviken efteråt. Två poäng istället för sex, och det är sådana tapp som gör att man måste kriga om topp fyra istället för att ligga där tryggt - det är lite irriterande. Förlust mot Bologna är också illa. Det finns massor av positiva grejer att nämna, exempelvis att man spelar fantastisk rolig fotboll och öser in mål. (Erik Johansson)


— Mihajlovics sjukdom har förstås präglat Bolognas säsong så här långt. Sommarens sjukdomsbesked var tungt, men desto positivare var istället höstens presskonferens där Mihajlovic berättade om sin benmärgstransplantation samt sitt relativa välmående. (Mikael Mansjö)


— Balotelli måste ju finnas med i ett sånt svar. "Why always me?" stod det på hans tröja häromåret. Ibland är det rent ofrivilligt han står i centrum, som när Verona-supportrarna hånade honom med rasistiska tillmälen - och Balotelli svarade med att plocka upp bollen med händerna och på eget bevåg avbryta matchen. Det var starkt och rätt. (Per-Erik Wesslén)


— Kan tycka att säsongens bottennapp var slakten på Sardinien. Cagliari må vara ett riktigt fint lag denna säsong och Fiorentina kanske motsatsen, men så som man spelade ut oss var bara skämmigt. Ren och skär utklassning av sarderna.
Har inte sett mycket positivt denna säsongen men Milan borta var en höjdpunkt då vi flög riktigt fint och spelade ut ett deppigt Milan på San Siro. (Johan Horn)


— Självklart svårt men ett stort moment var nog att laget redan i första matchen fick en man utvisad redan efter tretton minuter - släpper påföljande straff och blir i stort sett utspelade men ändå bärgar en poäng. Det var mot Bologna. Det var väl också den enda matchen vi inte förtjänade den poängen vid tog - sett till spelet. 
Sen självklart också hur vi pressade - PRESSADE! - Juventus på deras hemmaplan och det osannolika momentet straff-stolpe-ribba-mål . Buffon stotspelade.
Sen har vi också att ledningen för Verona verkligen tog tag i saken (efter ett tag) när det buropades åt Balotelli. 
Mannen fick fem års avstängning - inte bara från Bentegodi utan från fotboll i Europa.  (Johan Stistrup)


— Lautaro Martinez och Romelu Lukaku är en av världens bästa anfallskombinationer och de har båda utvecklats parallellt. En fantastisk säsong av båda hittills. Det är en stor del av varför Icardi inte saknats. Det är en företeelse som gör att den här säsongen sticker ut för Inter. (Konrad Grönlund)


— Segern mot Inter var höstens höjdpunkt, tillsammans med segern över Atletico de Madrid och Dybalas frisparksmål. Det var också skönt att tvåla till Atalanta på bortaplan eftersom de hemsökte oss förra säsongen. Samtliga tre matcher kom efter lyckad matchcoachning av Sarri. De två sena segrarna mot Lokomotiv Moskva bör också nämnas. (Adam Yngvesson)


— Som jag skrev i tidigare svar, många positiva händelser har inträffat under hösten. Måste jag välja en av dem väljer jag nog 3-1 vinsten mot Juventus i supercuppen, och mer specifikt Cataldis frisparksmål i 90:e minuten. Vilken träff! (Niklas Tellini)


— Positivt vill jag säga att bytet av tränare till Pioli var, samt naturligtvis även matchen mot Juventus. Giampaolo var en katastrof, totalt oförberedd trots massor av tid. Pioli fick hoppa in, helt utan tid till förberedelse och vände snabbt trenden. Uppgiften var i och för sig tacksam, sämre än clownen Giampaolo går inte att prestera.
— Det självklara valet som säsongsdefinierande händelse är det spelaruppror som skedde under senhösten, där i stort sett hela truppen med “senatorerna” i spetsen vägrade att gå i ritiro. Situationen var såklart desperat - resultaten var usla och spelet likaså, samtidigt som De Laurentiis inte var beredd att erkänna sitt misstag (att göra sig av med Sarri) genom att sparka Ancelotti. Den självklara, och kanske inte helt inkorrekta, slutsatsen blev att försöka skylla misslyckandet på spelartruppen. Tyvärr för De Laurentiis så gick hans Machiavelli-drag i stöpet när spelarna helt sonika vägrade gå med på noterna och till och med gav hans son en omgång stryk i omklädningsrummet. Summa summarum: Ancelotti fick sparken ändå, spelartruppen har tappat allt självförtroende, vi fick mästertaktikern Gattuso som tränare och familjen De Laurentiis har fullständigt tappat masken. Det går fort i hockey, men frågan är om det inte svänger ännu snabbare i Neapelbukten? (Edin Bajramovic)


— Parma inledde säsongen lite tveksamt. Man tog viktiga segrar mot Sassuolo och Torino men man hade väldigt mycket tur med marginalerna under dessa matcher samt att motståndet råkade såga i sitt egna virke. Det fanns oroväckande tendenser i spelet om man kollade bortom resultattavlan. Men sedan kom Parma tillbaka efter landslagsuppehållet under hösten och slaktade Genoa med hela 5-1. Man kunde tydligt se hur D'Aversa hade suttit vid ritbordet under uppehållet och adresserat många av problemen som fanns i spelet. Det uppehållet och den matchen ändrade på Parmas momentum och man gick från att potentiellt ha en ganska jobbig höst till att ha en trevlig första halva. Så detta var kanske den stora nyckelhändelsen under hösten.  (Martin Eliasson)


— Kan vi ta händelser i plural så är det skadorna. Egentligen är det ganska imponerande att laget kan vara femma med alla de skador som Fonsecas gäng drabbats av. Bara hoppas att man inser allvaret och går till botten med vad som gör att Roma drabbas oproportionerligt mycket av sådana här bakslag. b. Sedan går det ju inte att undvika Zaniolos vidriga korsbandsskada. Jag är rädd att den kommer visa sig oerhört tung när vi ser på tillbaka på den här säsongen. För att återknyta, Zaniolos korsbandsskada var den 20:e korsbandsskadan Roma drabbats av sedan 2014… (Erik Winell)


— Inför säsongen gav ledningen förtroendet till Igor Tudor att leda laget från tränarbänken. Kroaten hade då under båda de två föregående säsongerna fått hoppa på tränaruppdraget i slutet av respektive säsong för att rädda Udinese kvar i högsta serien. Men efter en svag inledning på säsongen 2019-20, där storförlusterna mot Atalanta (7-1) och Roma (0-4) blev droppen, valde sportchef Marino att göra ett skifte på tränarbänken. Tudor fick gå och lämna plats för den mindre namnkunnige Luca Gotti. Resultatet blev att Udinese lyfte sig spelmässigt och att poängen började trilla in. (Jesper Klingnell)


* * *

Era nyförvärv i somras - hur har de skött sig?
 
 

— Kjaer har knappt fått spela och varit skadad, svårt att sätta något betyg på honom. Sportiello och Arana går inte heller att bedöma på så lite speltid, även om det känns tryggt att ha Sportiello bakom Gollini. Malinovsky har glimtat till men inte lyckats peta Papu eller Ilicic – men vem hade klarat det som gubbarna har spelat i höst? Malinovsky har dock bidragit och visat att han verkligen passar i Atalantas spel, känslan är att han slår igenom på allvar i vår/höst när han fått anpassa sig. Muriel har tio mål på nio starter, men han har inte bidragit speciellt mycket i spelet så här långt. Skapligt sparkapital! (Erik Johansson)


— Utöver Tomiyasu har det kanske inte riktigt varit superlativbra, men spelare som Schouten, Skov Olsen och Bani har på lite olika sätt visat god potential. (Mikael Mansjö)


— Nämnde Joronen jättebra, liksom erfarne Romulo. Balotelli är förstås på en egen nivå - på alla sätt och vis. Men det finns floppar, som Zmhral, exempelvis, som har stor rutin från Europa Leage med Slavia Prag, men här har han inte fått mer än sisådär fem minuter. Obegripligt. Men i stort sett har ju Brescia valt att spela med samma elva som vann Serie B våren 2019. Lyckas man i slutändan med den filosofin är det förstås mäktigt. (Per-Erik Wesslén)


— Överlag skulle jag säga att de har skött sig dåligt. Pedro, Terzic och Ghezzal har inte fått mycket chanser och kan därför inte bedömas helt ärligt. Speciellt brassen Pedro har varit ett mysterium då han var sommarens dyraste värvning och mest hållt till hos primaveran. Ser ut att lämna nu i januari.
Caceres, Ribery och Badelj kom in som bosman och de två förstnämnda har varit fullt godkända. Badelj har sett svag ut, troligen dragits med i övriga lagets underprestationer. Det skulle jag även säga gäller Pol Lirola och Pulgar som är två nyförvärv som jag väntar mig mer av. Båda har sett bleka ut och inte alls så spännande som de såg ut i Sassuolo samt Bologna. Slutligen är det Boateng och som nämnt ovan så är han definitivt underkänd och tillför ingenting. (Johan Horn)


— Så bra att de redan är på väg bort. Vi har så många nya eftersom vi kom upp från Serie B men om man pekar ut vissa så sticker självklart albanen Rrahmani och marockanen Amrabant ut. Båda är på väg skriva på för Napoli.
Den senare är verkligen en av Serie A:s största överraskningar.Såg han live i matchen mot Udinese på Bentegodi och han fullständigt totaldominerade med sina djupledslöpingar, sin spelintelligens och teknik. 
Anfallsmässigt har det varit lite torrare. Tränare Juric och sportchef Tony D´Amico (...och nej, han ser inte ut som han i the Simpsons) jobbade otroligt metodiskt i somras - bakifrån och fram. Tyvärr hann säsongen nästan börja innan det börja hända något på anfallssidan och något desperat satsades det på Stepinski från Chievo. Intet ont om honom men han har inte presterat målmässigt och det blev ju lite överpris pga att det var just Chievo...
Genoagänget har ju varit framträndande Miguel Velosos känsliga fot varit guld värd liksom Lazovic kantspring. Günter i backlinjen är väl akilleshälen man mot man men hans positionsspel får Juric att köra honom kontinuerligt. (Johan Stistrup)


— Cristiano Biraghi och Valentino Lazaro har mycket att bevisa men annars har nyförvärven varit riktigt bra. Lånet av Sanchez kanske inte är en supersuccé, men det är väl mest för att han är skadad och varit det hela säsongen. Han gjorde en start och lyckades både bli tvåmålsskytt och utvisad. Men jag är övertygad om att han har något att ge när han är tillbaka. Nicolo Barella och Stefano Sensi är två av de bästa värvningarna i Serie A på 2010-talet. Längre bak vågar jag dock inte uttala mig om.. Men det finns inget snack om att de kan bli exakt hur bra som helst. Diego Godin är inte lika överjäkligt bra längre men visar vägen för ett i många delar ungt lag. Sen nämnde jag Romelu Lukaku.. Tack Marotta! (Konrad Grönlund)


— Det korta svaret är - dåligt. Men med lite mer nyansering kan vi säga att det även finns ljuspunkter. Merih Demiral har nyligen tagit plats i startelvan på grund av skador på Chiellini och De Ligt, och har bevisat att han redan är ready to go. Ramsey och Rabiot har varit skadade eller ur form, men fått en del speltid utan att imponera förrän väldigt nyligen. De största förhoppningarna låg givetvis på De Ligt, som både varit bra och misslyckad om vartannat. Demiral är den enda som gjort omedelbar succé när han fått chansen, medan övriga tagit långsamma steg framåt. Våren får utvisa huruvida de floppar eller flippar. (Adam Yngvesson)


— Lazzari var tänkt att ersätta Marusic och därmed höja nivån på högerkanten. Det tog lite tid för Manuel att komma in i laget men efter en kortare startsträcka började han likna den spelaren vi såg i SPAL förra året. Mycket kvantitet och minst lika mycket kvalitet. När matchen börjar närma sig slutet och tröttheten börjar synas på plan så kan Lazzari ta en sprint på 50 meter på högerkanten. Otroligt viktig spelare för Lazios spel.
— Den enda som verkligen tillfört något till Milan är vår franske vän Theo Hernandez som gjort vänsterbacksplatsen till sin. Utan att överdriva får man säga att han varit en av lagets absolut bästa spelare under säsongens första halva. Det måste vara en av de första spelarna som Pioli kritar ner i startelvan. En spelare att bygga vidare på. En annan spelare som åtminstone är intressant för framtiden är Rafael Leao, men än så länge har portugisen inte bidragit med så mycket mer än fart. I övrigt tycker jag inte att något av nyförvärven är så mycket att ha inför framtiden. Jag hade större förhoppningar på Ismael Bennacer men jag tycker att han varit alldeles för ojämn och framför allt slarvig i passningsspelet, vilket får sägas vara en ganska central del för någon som spelar i regista-positionen. (Tommi Uksila)


— Di Lorenzo har gjort det förvånansvärt bra på högerbacken och ÄNTLIGEN har vi någon som petar ner Hysaj i frysboxen. Som man har väntat! Sommarens stora propagandavärvning, Hirving Lozano, har däremot sett ganska dålig ut. Men kanske ska man inte förvänta sig alltför mycket med tanke på hur klubben som helhet ser ut? Personligen tänker jag i alla fall vänta med att döma ut Lozano, åtminstone till nästa säsong. (Edin Bajramovic)


— Karamoh har ju knappt spelat som jag påpekat tidigare. Kastriot Dermaku har fyllt sin roll som hyfsat pålitlig backup i mittförsvaret. Andreas Cornelius har även han haft stora skadebekymmer men har lyckats överträffat förväntningarna när han väl spelat och stått för flera fina mål. Matteo Darmian har gjort det okej och blev i alla fall en uppgradering gentemot Vincent Laurini även om många hade hoppats på bättre från honom. Gaston Brugman har blandat och gett men nu i efterhand känns det logiskt att han skulle behöva spelas in i D'Aversas system och ha lite av en inskolningsperiod då rollen han anses fylla i Parma skiljer sig en del från rollen han hade i Pescara. Jag har förhoppningar att uruguayanen ska lyckas höja sig nu under våren. Dejan Kulusevski har krossat alla möjliga förväntningar som fanns. Den främsta optimisten framstod som pessimistisk nu med facit i hand. Hernani har lidit lite grann av sin mångsidighet. Han har använts lite grann som en allt-i-allo under delar av hösten. Personligen tycker jag han främst ska användas som en tvåvägsspelare bredvid en mer sittande regista, nu senast mot Atalanta fick han husera just i regista-rollen men han saknar de riktigt specialiserade egenskaperna som den rollen kräver i mitt tycke. Men jag håller brassen som en funktionell värvning och han känns som en tacksam gubbe för D'Aversa att ha tillgång till. (Martin Eliasson)


— Smalling och Mancini har gjort det väldigt bra och blivit två viktiga kuggar och ett stabilt mittbackspar. Mkhitaryan borde kunna visa mer. Men där har skada satt stopp för det. Veretout har stundtals sett bra ut, men borde också kunna lyfta ytterligare. Det samma gäller Diawara. (Markus Lantz)


— För ovanlighetens skull har Udinese inte gjort särskilt många nyförvärv men den som utmärkt sig mest är svenske Ken Sema. 26-åringen har fått väldigt mycket speltid ute till vänster och bidragit med fart, kraft, teknik och en fin vänsterfot. Han har också visat upp en smarthet i försvaret där han har värderat situationerna på ett finfint sätt vilket gjort honom till en bra ”wingback”. Ilja Nestorovski har å sin sida inte glänst men varit en värdefull avlastning till de ordinarie anfallarna, medan jag misstänker att många hade högre förhoppningar på Jajalo. (Jesper Klingnell)