StartitalienÖvrigaLa CurvaHösten 2020 — Del 1: ”Stödhjulen är borta och bara en sak gäller”

Hösten 2020 — Del 1: ”Stödhjulen är borta och bara en sak gäller”

Vi zoomar in Italien-redaktionernas syn på höstsäsongen och hör deras version av Serie A så här långt.

Första fyra frågorna rör självklart deras syn sitt lags insats så här långt..

* * *

♦ Hur skulle du vilja betygsätta lagets höstsäsong så här långt?

— Blandat såklart precis som för nästan alla lag förutom Milan. Under tiden Champions League spelades så var spelschemat extremt tätt och det märktes tydligt i vårt fall med tanke på att våran bredd i truppen är inte alls lika stark som de större klubbarna med större budget. Nu i slutet har prestationerna ändå varit bra tycker jag och det har ändå varit bra motstånd också. Först krysset borta mot Juventus som man alltid nästan tar på förhand och vinsten hemma mot Roma var en riktigt fin insats! (Arvid Franzén)
*

— Hösten har väl varit okej, men det faktum att Bologna ändå har drullat bort en del poäng stör helhetsintrycket en aning. (Mikael Mansjö)

— Oväntat bra måste jag säga - 7.5 av 10. Att laget tagit lika många poäng (räknar Roma-matchen som 0-0) som förra säsongen vid samma antal matcher är imponerande. Särskilt som den tongivande stomme från förra året huserar i andra klubbar den här säsongen. Ivan Juric har verkligen fått sitt system inpräntat i hela klubben - trots den yngsta (tillsammans med Milan ) och den bredaste truppen så har det funkat. (Johan Stistrup).
*

— 3/5
1/5 i Champions League.
4/5 i Serie A.
Motivering överflödig angående CL-spelet. Men i Serie A är man faktiskt endast en tung förlust mot Milan ifrån en fullpoängare. (Konrad Grönlund)
*

— Svårt! Det hade kunnat gå bättre men samtidigt vet alla om den här säsongens utmaningar. Det blir en ”Gazzetta 6:a”, godkänt med stort utrymme för förbättring. (Mikael Noakson)

— Hösten blandade och gav. Fint spel och goda resultat i Champions League varvades med hemmaförluster mot lag som vi borde vunnit mot. Även under dessa förluster spelade vi stundtals mycket bra, men som supporter satt jag vid slutsignalen och kände att laget givit bort vinsten, ofta på grund av individuella misstag. Men individuella misstag är inte så slumpartade som de ibland verkar. Majoriteten av sommarens värvningar anslöt sent under transferfönstret, laget fick därmed ingen försäsong tillsammans och kunde inte spela ihop sig inför säsongen. Det blev extra tydligt när Strakosha adderades till listan över långtidsskadade tillsammans med Lulic, Radu och Luiz Felipe. Alla var centrala pjäser under fjolårssäsongen när Lazio spelade ligans roligaste fotboll. Ersättarna Patric har stått för ett par svaga insatser, medan Hoedt och Reina däremot stod för positiva insatser. Dessutom skadades Muriqi, som var säsongens största värvning, tidigt under säsongen vilket begränsat hans speltid. Men laget gick vidare i Champions League och var inte långt ifrån att bli gruppsegrare. Samtidigt hade laget behövt vinna matcher i ligan för att få ett toppbetyg. Därför är mitt betyg 60 av100. (Michael Norberg Tot)
*

— Med tanke på att Milan legat överst i tabellen större delen av hösten, både med och utan Zlatan så blir det omöjligt att inte ge laget högsta betyg. Flera av spelarna som ingen haft en tanke på att ta ut i någon form av dröm11a har höjt sig långt mer än vad många av oss hade kunnat hoppats på. Höstens lag innehöll 3 Milanspelare men det kunde varit flera. (Mikael Kristersson)

— Det har väl varit lite blandade känslor kan man säga. Å ena sidan så började man bra, med bra spel och övertygande vinster. Å andra sidan så¨har lagets mentala svaghet, särskilt i vissa toppmatcher, varit precis lika tydlig som förra året. Jag tror nog att de flesta Napolisupportrar överlag är något missnöjda med hösten. Det känns som att vi har en trupp som ska kunna slåss i toppen ett år där konkurrensen är ganska svag, men jämnheten i prestationerna saknas tyvärr. (Edin Bajramovic)

— Det blir underkänt men inte nödvändigtvis för resultaten och tabellplaceringen. Jag var förberedd på en trög höst rent poängmässigt. Liverani skulle behöva lite tid att spela in sina idéer samt att Parma förstärkte truppen väldigt sent under sommarmercaton. Det underkända betyget är mer kopplat till hur det sett ut rent spelmässigt. Liverani sade en hel del förtroendeingivande ord i somras där han gav intryck att någorlunda förstå sig på sina förutsättningar. Parma skulle inte slå om och spela helt enligt Liveranis vision utan det skulle kompromissas för att skapa ett spel som matchade truppens färdigheter och karaktärsdrag. Parma skulle bli en hybrid, en blandning av Liveranis idéer och föregångaren D’Aversas. I teorin intressant men det har inte gått som han hittills hade hoppats på. (Martin Eliasson)

— En stark trea. Är kanske lite kritisk för det har många gånger sett riktigt bra ut när Fonseca fått matcha ett sånär skadefritt Roma. Det som dock utgör lite smolk i den där ökända bägaren är hur det har sett ut mot lagen i topp 6. Insatsen mot Juventus förtjänade mer men samtidigt har det sett illa ut mot exempelvis Atalanta och Napoli. Fonseca har ingen historia av att vinna mot toppkonkurrenterna och tyvärr har det inte funnits några bevis på att den dystra statistiken håller på att vända. (Erik Winell)

— Det har varit en godkänd inledning sett till tabellplaceringen. Känns som ett typiskt mittenlag som kan ta en skalp mot ett bra lag men även tappa poäng mot seriens bottenlag. Sampdorias 12:e plats i Serie A speglar lagbyggets kapacitet ganska bra, Ranieri kan inte göra så mycket mer med den spelartruppen han har till sitt förfogande. (Gustav Jogerot)

— På det hela taget har det varit en svängig höstsäsong med ett par riktigt höga toppar varvat med några ganska djupa dalar. Men Udinese ligger just nu på tolfte plats och det är mer än godkänt.(Jesper Klingnell)

* * *

♦ Och mer specifikt - vad vill du lyfta fram för händelse?

— Börjar med det negativa, vilket såklart är situationen med Papu Gómez. En klubbikon och lagkapten som kommer att lämna oss det är såklart det sämsta som kunde hända. Det mest positiva med hösten måste väl ändå vara segern borta mot Liverpool på en så anrik arena som Anfield. Att åka dit och stänga ner en av världens bästa offensiv är starka papper. En otrolig stolthet att ta sig vidare för andra året i följd i Champions League i en sån ganska tuff grupp vi hamnade i. (Arvid Franzén)

— Mest uppseendeväckande har nog lagets långa skadelista, där vi allt som oftast har hittat 8-10 spelare, varit. Till exempel har Mihajlovic tvingats klara sig utan sina två naturliga vänsterbackar (+ andrereserven Mbaye), sina två förstaval på högeryttern samt två målvakter under längre perioder och det är klart att sådana avbräck påverkar lagets prestationer.

(Mikael Mansjö)

— Visst, vinster borta mot Atalanta och Lazio sitter ju fint men det mest viktiga var nog ändå poängen hemma mot Roma. En lite förbannelse bröts där när laget för första gången i en premiärmatch mot Roma tog poäng (och sedan vann en skrivbordsseger). Laget har alltid åkt ur Serie A när förlorat mot Roma i premieären. Visserligen kan de fortfarande åka ur men viktigt att bryta en sådan förbannelse. (Johan Stistrup)

— En händelse är svårt. Det dråpliga i Arturos två gula på under en minut mot Real Madrid, den ofattbara förlusten mot AC Milan eller fiaskot över två matcher mot Shakhtar Donetsk. Eller rent av kanske det faktum att man går in i vårsäsongen med sju raka segrar och nästan redan sågat av Juventus från toppstriden, där så klart allt kan hända. (Konrad Grönlund)

— 3-0 i röven hemma mot Fiorentina var ett riktigt bottennapp och en redigt tråkig start på julen. Usch. Men å andra sidan så tror jag att den kom i precis rätt läge. Att gå igenom säsongen utan en enda förlust är alltid högst osannolikt och även om avståndet till toppen ökar så tror jag att förlusten har fungerat som tändvätska under uppehållet. Om vi ska ta den 10:e scudetton i rad behöver vi bli det stora stygga Juventus igen och då behöver fler spelare bli lite förbannade. Inget borde göra dom argare än 3-0 mot kusinen från landet. (Mikael Noakson)

— Höstens höjdpunkt var 3–1 vinsten mot Dortmund. Inför matchen hade forumet kokat med olika spekulationer och det låg en nervositet i luften. Matchen hade stort symbolvärde – hur skulle laget stå sig i Champions League efter den långa frånvaron och mot gruppens bästa lag? Bra visade det sig. Ett annat fint ögonblick var Caicedos mål på övertid mot Juventus som innebar slutresultatet 1-1. Bottennappet var hemmaförlusterna mot Sampdoria, Udinese och Verona. I den ena blev vi totalt utspelade och den andra var det som om vi gav bort matchen

(Michael Norberg Tot)

— Milans defensiv som bygger hela grunden har varit otroligt bra, trots flera skador och formdippar på deras lagkapten. Den defensiva centrala fyrkanten med Romagnoli-Kjaer- Kessie - Bennacer har varit helt grundläggande. Även dom yttre trekanterna har varit väldigt duktiga, vem kunde tippa att Calabria skulle återta en plats i landslaget? Theo har gått från att vara en opolerad diamant till Milans ersättare till Serginho dom letata efter i flera år. Besvikelsen har varit alla skador, utan dessa hade Milan haft ännu flera poäng. (Mikael Kristersson)

— Napolis bästa prestation kom tidigt på säsongen, då man mosade Atalanta med 4-0 på hemmaplan. Osimhen slet sönder motståndarna och firma Lozano/Politano var löjligt effektiva. Ett par veckor senare behövde man endast slå Sassuolo hemma för att få häng på Milan i tabelltoppen, men förlorade med 0-2 trots spelövertag. Därefter kom Napolis formkurva av sig, skador har plågat laget och nu får man nog nöja sig med att kriga om topp 4. (Edin Bajramovic)

— Det är derbyt mot Bologna som instinktivt ploppar upp i huvudet. Det är en match som på vissa sätt perfekt representerar problematiken i Parma. Parma spelade 4-3-1-2 i den matchen och envisades att försöka spela ut kort via backlinjen hela tiden. Bologna satte en intensiv hög press, bör tilläggas att deras presspel inte var jättebra egentligen. Det framstod som något oorganiserat och kaotiskt. Men med tanke på att Parmas försvarare saknar de nödvändiga egenskaperna för kortspel i backlinjen så blev pressen väldigt effektiv. Man tryckes ned i fotknölarna och hade svårt att lämna sin egen planhalva. Och det var oroväckande att Liverani hade dragit dessa slutsatser. Och efter den matchen har Fabio fumlat lite grann efter svar utan att riktigt finna dem ännu. (Martin Eliasson)

— Positivt: Hur Romas kontringsspel blivit sylvasst. Med Mkihitaryan som servar briljanta assists framåt, med dunder-Spinazzola på kanten osv är det ofta väldigt spännande att se Roma göra sina omställningar, som inte sällan renderar i mål.
Negativt: Matcherna mot storlagen och avsaknaden av möjlighet att ändra matchbild. Kommer tillbaka till det jag skrev först, mot storlagen är Roma alltför ofta ett nummer för lite och känslan är att det inte direkt är någon jättekul bänk att slänga in när det behövs skiftas matchbild, som exempelvis mot höstens torsk mot Atalanta. (Erik Winell)

— Två raka vinster inleddes med en betryggande 3-0 vinst hemma mot Lazio för att sedan åka till Bergamo och leverera en kämparinsats borta mot Atalanta som resulterade i en 1-3 vinst. Dessa två matcher är de två stora höjdpunkterna under Sampdorias höst.
Sampdoria har också tappat poäng i matcher som de inte borde ha tappat. Jag tänker främst på när Sampdoria tappade en 2-0 ledningen mot Benevento och förlora med 2-3. Bologna matchen var också en stor besvikelse där de tog ledningen men tappade till 1-2. (Gustav Jogerot)

— Den mest positiva händelsen var i bortamatchen mot Torino. Udinese ledde med 2-0 och eftersom motståndarna inte hade skapat många målchanser seglade Udinese mot en komfortabel seger. Då tappade man in två bollar på två minuter och gick plötsligt mot en total missräkning. Men istället för att låta sig nedslås gick Udinese till motattack och återtog ledningen, en ledning som man inte släppte. Det visade på en stark moral.

Jag vill även lyfta bortamatchen mot Lazio, som var Udineses bästa match under hösten.

På den negativa fronten hittar vi Udineses facit mot nykomlingarna. Nog borde man kunnat räkna med mer än en poäng av nio möjliga på hemmaplan? (Jesper Klingnell)

* * *

♦ Om vi ser till spelare - vem eller vilka har utmärkt sig?

— Den spelare som utmärkt sig sämst sett till förväntningarna för mig är ändå Duvan Zapata. Man ska såklart inte förvänta sig en målexplosion varje match men det har sett tungt ut för hans del. Han har inte alls haft samma stolpe in i avsluten och man ser det på honom att självförtroendet inte riktigt varit där stundtals. Jag hoppas att vi får se gamla fina ”GOLPATA” igen resten av säsongen. Den spelare som utmärkt sig mest positivt sett till förväntningarna är Pierluigi Gollini. Efter han kom tillbaka från sin skada så har han inte alls släppt in många mål. Sen har ju faktiskt försvarsspelet från hela laget varit mestadels bra denna höst men Gollini har även stått på huvudet en del matcher. Tydligaste exemplet är ju mot Juventus där han gjorde flera avgörande räddningar och räddade en straff från en viss Cristiano Ronaldo. Gollini ska ha en plats i truppen i det italienska landslaget hävdar jag med bestämdhet! (Arvid Franzén)

— Roberto Soriano är höstens stora förgrundsfigur och har så här långt noterats för 6 mål och 4 assist. Den tyskfödde italienaren har även belönats med en välförtjänt landslagsplats. (Mikael Mansjö)

— Här är det helt klart Marco Silvestri och Mattia Zaccagni. Marco har verkligen varit klippan i mål ochär mig veterligen den enda målvakten som inte släppt in mer än bollar (av förstamålvakterna) och har också hållit nollan fyra gånger. Hans insats under säsongen belönades också med att han blev uttagen till Gli Azzurri i november.
Mattia fick stort förtroende förra säsongen och var en lagets bästa målskyttar. När Pessina försvann fick man mer ansvar och lyft sig ytterligare ett snäpp och var en av Serie A:s mest intressanta spelaer under hölsten. Han vågar nu använda sin tekniska briljans - trots Juric strama tyglar taktiskt. (Johan Stistrup)

— Nicoló Barella är med seriens stora anfallsspelare, Ronaldo, Lukaku och Zlatan den bästa spelaren i Serie A hösten 2020 enligt vår uppfattning. Bara en dålig insats lyckades vi vaska fram, den mot Benevento. Men matchen slutade med en 5-2 seger för Nerazzurri ändå. Achraf Hakimi gör en poängmässig supersuccé i skymundan av en Theo Hernandez i Milan som bara kan drömma om Marockanens poängsnitt sett över hela karriären. Om man ska se på de lite mindre lyckade spelarna får man ändå säga att både Arturo Vidal och Aleksandar Kolarov har misslyckats totalt hittills. Lite oväntat, men det ska inte glömmas att de är erfarna spelare med många fina meriter.(Konrad Grönlund)

— McKennie kom helt utan förväntningar och har således överträffat dom rejält. Närmare en ny Vidal kommer man inte och om amerikanen kan slipa till vissa detaljer i sitt spel har jag svårt att se vem som ska peta honom under kvarvarande matcher. Sen vore det väl någon form av tjänstefel att inte nämna Dybala som en besvikelse. Ur slag, ur form och ute ur startelvan sammanfattar Paulos höst bra. (Mikael Noakson)

— Trots att resultaten i ligan låter vänta på sig finns det en hel del positivt att ta med oss. Spelare som Acerbi och Immobile har spelat på absolut högsta internationella klass. Men ingen spelare har avgjort matcher som supersub Caicedo som kommit in och gjort mål som säkrat många poäng åt Lazio. Inte minst i matcherna mot Zenit och Juventus. Det är vackert att se en spelare utvecklas under sin tid i klubben. Han har gått från hatad till älskad, från värdelös avslutare till matchavgörare. Två andra spelare jag skulle vilja nämna i positiv anda är Akpa Akpro, som i sina bästa stunder ser ut som en formstark Blaise Matuidi, och Wesley Hoedt som motbevisat alla kritiker och klarat sin andra Lazio-sejour med bravu. (Michael Norberg Tot)

— Det är lätt att lyfta en stabilt monster som Donnarumma men Milans stora skillnad är att dom fått in erfarenhet och stabilitet i Zlatan och Kjaer. Zlatan bidrar med otroligt mycket mer än bara hans enorma skills på plan, han är direkt avgörande när det kommer till att alla höger sig minst 1% och det är en enorm skillnad när man lägger ihop allas insatser. Negativt får Milan leta långt ner i kakburken men kapten Romagnoli förväntar sig alla mera av och Leao och Rebic blandar sina insatser från höga berg till djupa dalar. (Mikael Kristersson)

— Osimhen har sett otroligt fin ut i spelet, även om målen inte har kommit i den mängd man kanske hoppades. Tur då att Hirving Lozano verkligen växlat upp jämfört med föregånde säsong, mexikanaren ser nu ut som en helt annan spelare och har bidragit med en del mål. Även Insigne har gjort det bra och har burit laget på sina axlar under senhösten.
Däremot så har det centrala mittfältet inte levt upp till förväntningarna. Både Zielinski och Fabián Ruiz har hög potential, men lyckas alldeles för sällan konvertera det till poäng framåt i planen. Samtidigt så har både Demme och Bakayoko haft problem med att hålla en konsekvent hög nivå på det defensiva mittfältet. (Edin Bajramovic)

— Det är väl främst de rutinerade pjäserna som stått ut mest. Gervinho och Jasmin Kurtic i synnerhet då. De matcher där Parma tar poäng sammanfaller med goda prestationer från dem två. Hernani har haft några bra insatser också. Yann Karamoh inledde piggt men har sedan försvunnit ned i alibi-träsket. Nye mittbacken Osorio har stått ut en del nu på slutet och spelat sig till en ordinarie plats i mittlåset. (Martin Eliasson)

— Positiva utropstecken: Mkhitaryan (förstås!), Spinazzola, Pedro (i början av säsongen), Ibanez och Villar

Frågetecknen: Pau Lopez, Diawara, Santon (Erik Winell)

— Jankto har varit en viktig spelare för Sampdoria med sitt direkta anfallsspel och presspel. Har fått spela 12 matcher från start och har gjort fyra mål och två assist vilket gör honom till den spelaren som gjort näst flest poäng i Sampdoria.

En annan spelare som också har gjort det bra är Valerio Verre. Italienaren har fått slåss om platsen bakom Quagliarella med Ramirez och gjort det väldigt bra under den senare delen av hösten. Han har två mål och en assist men det som utmärker Verre jämfört med Ramirez är hur många målchanser de har skapat. Verre har elva skapade målchanser mot Ramirez sex. Ramirez ser jag som en besvikelse då han inte har en enda poäng i seriespelet. Visst fyller han funktioner i uppspelen där uruguayanen ofta hittar bra ytor mellan mittfält och backlinjen men Verres kreativitet gör han väldigt viktig för Sampdoria då de inte har en central spelare med samma egenskaper.

Jag tycker att Tonelli har varit osäker i backlinjen men trots det har han fått spela elva matcher från start. Han har åtta varningar i Seire A vilket är mest i serien vilket är ett resultat av hans dåliga tajming i försvarsspelet. Både Yoshida och Colley har gjort bättre ifrån sig i de matcher som de fått spela och det är en kombination som jag vill se i framtiden. (Gustav Jogerot)

— Den som har utmärkt sig mest är utan tvivel Rodrigo De Paul. Argentinaren är en av hela ligans bästa spelare och det är nog få, om ens någon spelare i Serie A som betyder så mycket för sitt lag som De Paul betyder för Udinese. Allt kretsar kring honom. Han är nyckeln till anfallsspelet och är dessutom nyttig i försvaret, Han har helt enkelt varit briljant.

Mittbacken Bram Nuytinck har också spelat stabilt, medan nyförvärvet Arslan har spelat bättre och bättre för varje match.

Bland missräkningarna finner vi lagkaptenen Lasagna. I början av säsongen spelade han mycket och gjorde det stundtals bra. Men han hade svårt att få in bollen, vilket förpassade honom till bänken. Och där har han blivit kvar. (Jesper Klingnell)

* * *

♦ Hur ser förutsättningarna ut inför andra halvan för er klubb ?

— De ser väl relativt bra ut tycker jag, enda problemet är Papu Gómez just nu verkar det som. Han behöver flytta i januari för jag tror inte att det alls är bra för truppen att ha en så missnöjd spelare i sitt omklädningsrum. (Arvid Franzén)

— Skadesituationen har tack och lov ändå börjat ljusna så förutsatt att laget inte drabbas av en ny skadevåg bör möjligheterna till en bättre vår vara goda. Särskilt om klubben navigerar rätt under januarifönstret. (Mikael Mansjö)

— Tjugo poäng efter 14 omgångar betyder mezza salvezza - dvs halva skörden av poäng för att rädda ett kontrakt är klara. Fem omgångar som kan ses som bonus innan serien vänder men det är inte så enkelt.
Laget ska nämligen gå i tre raka nyckelmatcher på en vecka - Spezia, Torino och Crotone - vilket kan vara helt avgörande om det blir en lugn eller kaotisk vår. Laget såg rejält tröttkört ut mot Inter - både mentalt och fysiskt. Hinner Juric ladda om batterierna inför de här holmgångarna? (Johan Stistrup)

— Det ser bra ut på många sätt. Antonio Conte har sin egen ekvation i de italienska matteböckerna. Inget europaspel + vittring med halva serien kvar = ligatitel. Det vore uselt att inte klara det ett år då Juventus inte verkar hänga med alls. (Konrad Grönlund)

— Stödhjulen är borta och nu finns det bara en sak som gäller: rada upp segrar och knapra in avståndet till förstaplatsen. Innan säsongen sa jag att om vi ligger inom 10 p efter jul så har vi fortfarande chansen och det tror jag fortfarande på. Milan hade ett helt galet 2020 och frågan är om det kan hålla hela vägen. Inter är farliga men alltid sin egen värsta fiende. Gör vi vårt jobb ser jag inte varför det skulle vara omöjligt att både gå ikapp och om Milanoklubbarna.. (Mikael Noakson)

— Med en intakt trupp och få, om några, förväntade värvningar under januarifönstret bör den största förhoppningen vila på Inzaghis förmåga att svetsa samman laget och arbeta mentalt med spelarna. Den missade försäsongen kan, om allt vill sig väl, återhämtas under säsongens lopp. Naturlig i detta läge blir att ställa ett antal frågor: kommer Muriqi att visa större framsteg? Kan Andreas Pereira nå en högre nivå och leta sig in i startelvan för att avlasta Luis Alberto och Correa? Ska Fares hitta den form som han en gång visade i SPAL? Om svaret är ja anser jag att Lazios fans har anledning att tro på mycket bättre spel under våren. För ett lag vars tidigare svaghet var dess tunna trupp måste avbytarna visa högre klass om man ska kunna växla upp. Och det snart. (Michael Norberg Tot)

— Har 2 avgörande startspelare i Donnarumma och Hakan som sitter på utgående kontrakt som klubben måste lösa, hänger dessa trådar löst kan det skapa oro i truppen. Risken kan även bli att det ruckar en ev lönestruktur i truppen men klubben måste behålla båda spelarna för att fortsatt leverera samma resultat framöver. Tyvärr behöver Milan få rätt på skadorna truppen dragits med, det är en förutsättning för att behålla nivån. (Mikael Kristersson)

— Det känns ändå som att Napoli kommer ta sig ur sin formsvacka när man får tillbaka spelare från skada. Frågan är dock hur pass många poäng man tappar tills dess. Förhoppningsvis så har julledigheten gjort gott. Kampen om Champions League-platserna lär hetta till framåt våren och varje seger nu ger bättre utgångsposition om tre månader. (Edin Bajramovic)

— Det är ju inte med samma trygghet man kan tåga in i vårsäsongen som tidigare har varit fallet. Tycker ändå förutsättningar är rätt okej, tycker att Parma står så pass välutrustade i jämförelse med bottentrion. Dessutom så bleknar problemen i Parma om man jämför dem med Torino och Genoas respektive situationer. (Martin Eliasson)

— På det stora helt okej. Vi ska ha möjlighet att ta upp kampen om en CL-plats, om vi får ha en skadefri trupp vill säga. Det krävs dock att Fonseca får in lite alternativ eller får fart på några ynglingar lite extra så att vi kan börja snuva topplagen på poäng. (Erik Winell)

— Spelare kommer tillbaka från skador som t.ex Gabbiadini och Keita Balde vilket för med sig fler anfallsalternativ, något som jag tycker att Sampdoria har saknat under hösten. Förhoppningsvis kommer även backarna Bereszynski och Ferrari komma tillbaka från sina skador och kunna spela så snart som efter uppehållet. Är alla spelare friska och om Ranieri börjar spela dem spelarna som gjort bäst ifrån sig så tror jag att Sampdoria kommer fortsätta att ligga i mitten och kanske ta sig upp på den övre halvan av tabellen. (Gustav Jogerot)

— Det beror på vad som händer under vinterns mercato. Blir De Paul kvar är förutsättningarna relativt goda för att hänga kvar. Om De Paul däremot lämnar blir det ett lite mer prekärt läge och då måste andra spelare kliva fram och ta ansvar. (Jesper Klingnell)

* * *