Marcello Lippi - Il Commendatore
Har man någonsin sett mannen fira? Har man sett honom dirigera och skrika vilt vad spelarna skall göra? Detta är Marcello Lippi, gentlemannen som röker cigarr och njuter när hans lag spelar.
Tränarkarriären började i ett antal mindre klubbar ,vars namn jag inte kan, innan Atalanta fick upp ögonen för honom och han då fick ingå i ledarstaben. Genombrottet kom då han tog över Napoli när Napoli var i kris 1993 och han lyckades leda laget till en sjätteplats i Serie A. Endast efter ett år som tränare i Napoli så fick Juventus upp ögonen för honom och anställde honom som tränare. Nu tränare för ett av världens största klubblag och väldigt många tvivlade på hans förmåga att leda detta Juventus som ansågs vara det bästa klubblaget åren mellan 95-99.
Under debutsäsongen i Juventus lyckades han leda laget till både Serie A titeln och Cuptiteln. Det var inte många som trodde på en dubbel under sin första säsong i Juve. De som följde matcherna samt Marcello Lippi, såg hur lugn han var i sin tränarroll och vilket lugn han utstrålade. Det var som att han tyckte att spelarna visste vad de skulle göra och mer behöver han inte säga förutom att byta in och ut spelare. Jag kan inte minnas så här på rak arm den gången man såg Lippi skrika eller vifta med armarna under en match.
Säsongen 95/96 hade han ett utav det starkaste Juventus till förfogande och målet var Champions League bucklan, den skulle hem till Turin oavsett, kosta vad det kostar. Spelare som Torricelli, Deschamps, Paulo Sosa, Del Piero, Ravanelli och Vialli bara för att nämna några. Vem eller vilka skulle stoppa Il Commendatore´s mannar. Även där fanns lag som Ajax som inte haft ett så intressant lag sedan Cruyffs era och som var regerande mästare. Redan på förhand anade man att det var mellan dessa 2 det skulle stå emellan när det kom till Champions League.
I Serie A halkade man tidigt efter Milan och blev utslagna av Atalanta i den inhemska cupen och stod chanslösa till någon titel inhemskt. I Champions League dominerade man gruppen och tog sig vidare 4 poäng före Borussia Dortmund. Detta var deras sista hopp till en titel och den mest eftertraktade av 3 nämnda. I kvartsfinalen ställdes man mot de mesta mästarna(Europacupen inräknad) Real Madrid med Michael Laudrup som tillhörde Juventus under åren 85-89. Matchen var väldigt ful och innehöll ett antal gula kort och den slutade med 1-0 till marängerna efter mål av Raul Gonzales Blanco. Fördel Madrid och hoppet verkade klart nere hos de svartvita som hade en tuff match i returen hemma i Turin som de nu var tvungna att vinna med 2 mål.
Om matchen i Madrid var hård så var matchen i Turin ännu hårdare med fler gula kort och 2 röda. Juventus började starkast och redan vid den 17e minuten kunde Del Piero sätta 1-0 och nu var det fördel för Den Gamla Damen. 2-0 kom i den 54e minuten av Padovano och Juventus kunde spela klart matchen väldigt lugnt utan att bli riktigt hotade av Real Madrid som egentligen bara behövde 1 mål till för att gå vidare men så blev inte fallet. Den som följde Lippi riktigt noga såg att han knappt rörde en min förutom när han tog ett bloss från sin cigarr. Den mannen är av is och han kunde verkligen hålla känslorna i takt. I semifinalen ställdes de mot Nantes och där avfärdades fransmännen enkelt av Lippis mannar och Lippi var knappt upp från bänken för att leda laget. Lippi som kom från Napoli för att de hade slutat på en sjätteplats till Juventus och redan det andra året tog han hem Champions League på straffar mot regerande mästarna Ajax i finalen utan att han för den delen sagt för mycket eller coachat så mycket under match.
En bragd och en kärlek hade skapats mellan Agnellis skapelse och Il commendatore som skulle vara oskiljaktig. Lippi blev ärad som en av de stora tränarna i Italien och hela världen dessutom. De två efterföljande åren tog han sitt Juventus till finalen båda åren och tyvärr slutade det där, men ack så bevisade han att han var en tränare att räkna med. Det fjärde och sista året tog han Juventus till semifinal i Champions League men åkte ur mot United, som gick och vann hela, efter en av de konstigare matcherna jag åskådat i mitt liv. Under sina fem år i Juventus så vann han en Champions League titel, kom till två finaler utöver den och vann Serie A hela tre gånger. Inte illa för en som kom från ingenstans och gjorde Juventus till det mäktiga lag de än är idag. På det sättet han coachade förbryllar mig än idag, han måste vara den tränare som säger minst under match och ändå får ut så mycket av sina spelare.
