Johan Stistrup om sitt supporterskap till Hellas Verona
Vi låter skribenter och supportrar komma till tals där de får berätta om hur deras relation till favoritlaget ser ut och historien bakom den uppstådda kärleken.
Vår Italien-redaktör här på sajten, Johan Stistrup, är sedan länge tillbaka en anhängare till Hellas Verona och har även tidigare bott i staden. Nu berättar han hur kärleken till klubben inleddes samt delar med sig av flera minnen och historier.
Har du som läser lust att dela med dig av hur du blev supporter till ditt favoritlag och hur den relationen ser ut? Tveka då inte att skicka ett mejl till mig för att anmäla ditt intresse på filip.wollin@svenskafans.com
* * *
Hur, när och varför började du följa och supporta Hellas Verona?
- Det började några varma dagar i Paris 1984 – men det visste jag inte då. Danskarna hade tagit sig till sitt första mästerskap någonsin och skulle öppna upp EM mot värdnationen Frankrike. Var där på semester med min familj (15 år då) och vi bodde ganska nära Parc de Prince där matchen skulle spelas. Traskade dit och fick en biljett i luckan och bevittnade en lufsig, gå på-ig centerforward i Danmark för första gången – Preben Elkjaer. Det kändes så självklart att följa honom och Danmark under EM, som nästan ledde till final (straffmiss av Preben mot Spanien). Han hade gjort klart med Hellas Verona efter att spelat i belgiska Lokeren så det föll sig att det blev Hellas då.
Har du något specifikt minne under din tid som supporter du håller kärt?
- Jag skulle gärna vilja säga scudetton de vann säsongen 1984/85, men det var så magert med fotboll på TV från Italien utan man fick mest läsa om det i DN. Annars finns det sköna moment som när klubben tog sig upp i Serie B för snart tio år sedan i dramatiska kval mot Sorrento och Salernitana.
Vilka är de största för- respektive nackdelarna med att följa klubben?
- Ja, fördelar vet jag inte men nackdelar finns det väl en del. ’i Buteis’ dåliga rykte gör att det är lite motvind när man nämner vilken klubb man håller på i de flesta kretsar. Och mycket skit har man sett genom åren – både på stadion och i supporterklubbar. Finns kanske en 20-25 olika runt om i Verona som har sin egen supporterklubb och, visst, jag har sett folk stå och göra saluto romano till nationalsången. Då får man verkligen testa sin egen känsla för klubben. Så, det kanske finns en fördel i nackdelen – det är en ständig själslig prövning.
Har du någon favoritspelare i dagens lag?
- Det är sådant fint kollektiv i år att man blir gråtfärdig. Har nog aldrig sett Hellas spela så bra live – någonsin – som den här säsongen. Inte ens då de kom tillbaka efter elva år utanför Serie A med Toni, Iturbe, Jorginho. Ivan Juric har verkligen fått ut exakt vad han vill ha ut av laget. Men om jag spotta ut någon så får det bli marockanen Sofyan Amrabat. Fick en smärre chock när jag såg honom spela live mot Udinese i höstas. Han har också varit klass hela vägen den här säsongen. Inte underkänd i en enda match. Bara gratulera Viola till köpet.
Och genom tiderna, vilken spelare har betytt mest för dig personligen?
- Blir ju så klart Preben.
Hur brukar du följa matcherna och hur ofta är du själv på plats?
- Bodde utanför Verona i elva år, så Bentegodi är verkligen min lilla stuga. Jag älskar verkligen den stadion. Springbanorna, betongen, osköna stolarna, barerna utanför... Så mycket kärlek i det. Skulle kännas otroligt konstigt om de bytte arena. Jag följer matcherna så klart helst live och har otroligt svårt att kunna sitta och se en match på TV. Så mycket nervösare så det blir ofta att man hellre kollar resultatservicen för att sedan se matchen i efterhand. När jag bodde i Italien var det värre. För blev det mål eller något hände så hördes det från barerna runtomkring, så det var bättre att se eländet (för det var oftast så).
Om du varit på plats, har du någon upplevelse som du minns lite extra?
- Oj, sett över hundra matcher så det är nästan så de flyter in i varandra men om vi ska ta några så upphämtningen från 0–2 till 2–2 mot Juventus 2013/14. Vinsten mot Vicenza i Serie B med 3–2 2016/17 efter att legat under med 2–1 (magisk stämning på Bentegodi) och den famösa matchen mot Palermo 2015/16, Förlust med 0–1. Palermos tränare Ballardini var utfryst av sina spelare, Sorrentino idioträddade Pazzinis chanser och vi hade 20–2 i skott... Då visste man att ligan var körd.
Hur mycket skulle du säga ditt supporterskap påverkar dig i vardagen?
- Under coronatiden saknar jag självklart fotbollen men, när den sätter igång, kommer ångesten vara där direkt. Och, tyvärr, frugan kan lätt läsa av hur det gått i matchen när den är slut.
Anser du att ditt supporterskap ändrat sig med åren?
- Eftersom jag är ganska gammal och supporterskapet startade för 36 år sedan har det verkligen gått i vågor. Eller snarare i en enda stor. Hängivenheten för Hellas dalade ganska markant på nittiotalet för att sedan stegras och kanske bli starkare när jag flyttade ner 2007. Jag är verkligen heller ingen kille som köper matchtröjorna utan det har blivit en enda under alla år (helsvart tredjetröja).
Finns det något eller några lag du direkt ogillar?
- ”Ensam mot alla – i dag som i går” är en slogan Hellas-fans ofta drar upp. Inte konstigt då de är några av de mest hatade i den italienska fotbollen på grund av sitt extremhögerrykte. Ständig fejd med alla andra – utom Sampdoria och Fiorentina som är deras tvillingklubbar. Fast när man frågar många Hellas-fans är det Lazio de känner mest gemenskap med.
- Men för mig har jag inget lag som jag riktigt ogillar så där regelbundet – inte ens Chievo. Det kan vara lag från säsong till säsong och vilket motstånd de gör mot Hellas. Till exempel i år är Parma ett rött skynke. Även Lecce, SPAL, Brescia och Genoa. Eller förresten, nu ska jag svära. Jag har svårt för Fiorentina. Det är något med den florentinska snobbismen jag har svårt för.
Slutligen, har du någon personlig dröm eller målsättning du hoppas få förverkliga i egenskap av supporter?
- Att få göra en intervju med Preben Elkjaer.
