Krönika: Dags att revolutionera Serie A?
”Med full respekt för Atalanta, är det verkligen rätt att ett lag helt utan internationell erfarenhet och en bra säsong kan gå till Champions League? Jag tycker inte det.”
Säsongen är helt avstannad men jag kan ändå inte släppa Juventus president Andrea Agnellis uttalande om Atalanta inför deras matcher mot Valencia i Champions League.
Hans försök att dölja sitt förakt för småklubbarnas uppstickarfasoner mot lag som han tycker bättre förtjänar en plats i Europas pompösaste turnering lyckades inte riktigt.
Agnelli har fått mycket skit i tidningar och TV i Italien för sitt uttalande och det är väl inte mer än rätt.
Någon drog upp Nottingham Forest som exempel av en liten förening som gått långt och någon annan tog upp statistik på europeiska lag och jämfört med Juventus för ta udden av hans uttalande
.
För egen del tycker jag att de flesta har fokuserat på fel saker.
Att presidenten i mästarlaget visar storklubbsarrogans för en förening som gjort all ting rätt är självklart något han ska äta upp.
Men är det inte fel fokus när vi hänger upp oss på vad han sa om en klubbs historia i Europa.
Det är väl ändå inte det som skaver för honom?
Jag vill hellre fokusera på vad han sa sen i intervjun:
"Jag tycker det är fel att t.ex. Roma, som har bidragit mycket med rankingpoäng för Italien, är borta bara för att de hade en dålig säsong, med allt som följer med rent ekonomiskt för en klubb med den budgeten. Vi behöver också skydda klubbar som gör långsiktiga investeringar och har stora kostnader".
Det var alltså inget emot Atalanta i sig utan fenomenet att en lite provinsklubb med för små sponsorer, för få fans och för liten arena kan komma här och komma.
Vi vet ju alla att han fullständigt struntar i deras historia - vare sig de vunnit Champions League eller om det är första gången de är med.
Tror aldrig att han hade hoppat på Paris S:t Germains historia - eller för den delen Manchester City...
Kärnan för honom är nämligen den sista meningen:
"Vi behöver också skydda klubbar som gör investeringar och har stora kostnader"
Champions League är en grundbult för alla stora klubbar i Italien - mer än vad det är för Atalanta.
Vi vet också att Agnelli varit i främsta ledet för att skapa en helt stängd Champions League. Ingen uppflyttning - bara lag med störst sponsorer, mest fans, finaste arenorna och största budgetarna.
Han vill inte ha ett lag med från en stad där Inter och Milan har fler fans än det lokala laget...
Men om vi nu ser det från Agnellis perspektiv. Ligger det något i det? Borde vi se till de stora lagen, eller lagen med stora budgetar i alla fall?
Lag som satsar, ska de behöva betala för ett dåligt år eller två utan den kanske livsviktiga inkomsten som Champions League ger?
Kanske ska Lega bygga om kriterierna för att nå Champions League?
För många år sedan, när landet bara hade tre platser direkt till CL, så drog någon pundit upp i italiensk TV (minns inte vilken kanal...) att ligan skulle införa koefficient. Alltså ett system där olika variabler under en tid bestämmer poängen, så som UEFA gör med ländernas seedningar inför t.ex. Champions League.
Minns att det inte ens blev en diskussion utan det viftades bort ganska direkt.
Jag gör självmordsuppdraget och bollar fram den igen.
Självklart kan man räkna ut det på en mängd olika sätt men om vi nu tar fram ett exempel på hur det kan se ut så drog fram en enkel mall:
Den är baserad på placering och poäng under de fem senaste åren. Eftersom lag utvecklas snabbt och ändrar mycket i laget under en femårsperiod har jag helt enkelt gjort en trappstege: 100% den senaste säsongen, 80% säsongen därinnan, 60% för tre säsonger sen, 40% respektive 20% för de två sista (eller första om man ser det från det hållet). Den skalan skulle då följa från år till år. M.a.o skulle det året med 20% försvinna och inte gälla nästa säsong.
Uträkningen är gjord att de lag som slutat etta får fyrtio poäng och sen fallande skala ner till två poäng för sista laget. Plus då de poäng de tagit under respektive säsong.
T.ex. Atalanta kom trea förra året på 69 poäng. Det ger 105 poäng (36+69)
Här är en möjlig top-10 lista:
| 18/19 | 100% | 17/18 | 80% | 16/17 | 60% | 15/16 | 40% | 14/15 | 20% | S:a | |
| Juventus | 40+90 | 130 | 40+95 | 108 | 40+91 | 95 | 40+91 | 39 | 40+87 | 18 | 390 |
| Napoli | 38+79 | 117 | 38+91 | 103 | 36-86 | 73 | 38+82 | 33 | 32+63 | 13 | 339 |
| Roma | 30+66 | 96 | 36+77 | 90 | 38+87 | 75 | 36+80 | 46 | 38+70 | 22 | 329 |
| Lazio | 26+59 | 95 | 34+72 | 85 | 32+70 | 61 | 26+54 | 32 | 36+69 | 21 | 294 |
| Inter | 34+69 | 103 | 32+72 | 83 | 28+62 | 47 | 32+67 | 40 | 26+55 | 16 | 289 |
| Milan | 32+68 | 100 | 30+64 | 75 | 30+63 | 56 | 28+57 | 34 | 18+52 | 14 | 279 |
| Atalanta | 36+69 | 105 | 28+60 | 70 | 34+72 | 64 | 16+45 | 25 | 8+37 | 9 | 273 |
| Torino | 28+63 | 91 | 22+54 | 61 | 24+53 | 46 | 18+45 | 25 | 24+54 | 16 | 239 |
| Fiorentina | 14+44 | 58 | 26+57 | 66 | 26+60 | 52 | 32+64 | 38 | 34+64 | 20 | 234 |
| Sampdoria | 24+53 | 77 | 24+54 | 62 | 22+48 | 42 | 12+40 | 21 | 28+56 | 17 | 219 |
Så här skulle alltså tabellen för att nå Champions League se ut till inför den här säsongen (reservation för felskrivningar)...
Som ni ser så skulle det vara relativt tajt mellan Lazio och Inter medan Atalanta t.o.m har Milan före sig.
Enligt den här listan skulle inte Atalanta ens vara i närheten av en CL-plats. Roma skulle vara där ohotad - och det är väl lite det Agnelli menar. Se det i ett lite längre perspektiv.
Räknesystemet är, som sagt innan, bara ett exempel. Man kan självklart köra ett helt annat koncept men min poäng var att lyfta fram långsiktigheten och ett sätt att ta tillvara på "poängsvinnet".
Självklart finns det fördelar och nackdelar:
Fördelar:
- Kontinuitet - Säg att Roma tar in ny tränare och ny sportchef. Efter att haft ett par bra säsonger behöver inte laget känna pressen att allt ska klaffa på en gång trots stora investeringar.
- Poängen - Alla poäng räknas. Napoli gjorde 91 poäng säsongen 17/18. Till vilken nytta? Den stora fångsten kan de spara utan att slänga tillbaka den i sjön igen. Underbar poängplatå att starta nya säsongen med.
- Placering - Visserligen ger det inte lika mycket som poängen men alla placeringar har betydelse. Ni fick ju ett exempel några rader upp med Inter.
- Europa - Nog borde en det gynna koefficenten på lång sikt för Italien i Europa med jämna, stabila lag ute i Champions League.
- Sponsorer - De gillar långsiktiga mål och investeringar.
Nackdelarna:
- Kontinuitet - Fast åt andra hållet. Se Milan som varit utanför ett bra tag och behöver göra förändringar. Nu räcker det inte med en bra säsong för att få in CL-pengar utan det krävs minst två, kanske tre, starka säsonger.
- Uppstickare - Atalanta gör sin bästa säsong någonsin och kommer trea. Ändå inte i närheten av Champions League. Är det rättvist? Självklart sticker det så här direkt.
- Avgjort - Visst är risken större att kanske CL-platsers avgörs tidigare och att de är färre att slåss om men är det just nu så stor skillnad från nu?
- Extra tabell - Mer siffror att hålla reda på.
Visst, det här systmetet går att applicera även på Europa League men den cupen är av en annan karaktär. Tycker där förra säsongens placering gör sig bättre som morot. Inget lag investerar extra för att ta sig till EL och egentligen är det väl roligare och se uppstickare där än i CL.
Självklart går vinnaren av scudetton till CL - oavsett tidigare års placering. Är, trots allt, en mästarcup vi pratar om.
Sen kanske man kan ha som regel att ett lag måste minst placerat sig t.ex. åtta eller liknande för att kunna vara tänkbar. Champions League är redan rätt devalverat i det hänseendet med att tillåta en ligafyra vi turneringen...
Visst, kommer säkert höra "Vad är nästa steg? Kommer vinnaren också beslutas över fem säsonger?"
Nej, och inte heller nedflyttning. Tycker helt enkelt att det här systemet bara kan gälla CL (och möjligtvis Europa League) då pengarna ligger där och, uppriktigt, det är ju de det handlar om här.
Så, vad säger ni... Varför inte gå Agnelli och storsatsande klubbar tillmötes en bit och göra en mini-revolution av kvalificeringssystemet?
