Krönika: ”Fans är medvetna människor”
Mats Lerneby är frilansjournalist och författare som tidigare bloggat för SvenskaFans. Under våren 2016 kommer han att regelbundet skriva krönikor om italiensk och europeisk fotboll.
Den här krönikan kommer på ett sätt handla om mitt favoritlag, Lazio. På ett sätt kommer den också handla om det ansvar och roll en riktig supporter har. Man kan också se den som en beskrivning av nästan varenda europeisk fotbollsklubb idag.
Vi tar det från början:
Den 3 februari mötte Lazio Napoli. Ur ett romersk perspektiv var det en usel match, inte bara rent sportsligt. För när domaren bröt matchen under ett par minuter på grund av att en liten del av lazioklacken gjorde apljud mot den färgade napolispelaren Koulibaly, skämdes inte bara laziofans utan fotbollssupportrar världen över, ögonen ur sig.
Låt oss slå fast en sak direkt: Lazio har en grupp rasistiska fans. De har funnits länge, ibland har de varit ledande inom supportergruppen, det är dock på intet sätt en majoritet. Men de finns. Precis som de finns i nästan varenda kurva över Italien. Det är dessvärre få matcher jag varit på där svarta spelare inte fått utstå den här typen av skändligheter. Det är alltså ett problem. Detta är alla överens om. Såväl klubb, tränare, media och supportrar. Frågan är vad som görs åt det.
Under snart två veckors tid har jag deltagit i oändliga trådar i olika forum i ämnet. Det är fans som är så besvikna och ledsna att de funderar på att sluta gå på fotboll, det är fans som menar att apljuden egentligen är riktade mot domaren ( de får dock svårt med argumenten när någon påpekar att ljuden bara hörs när en svart spelare har bollen och att det inte finns några färgade domare i Italien….), det är fans som de facto är nazister och inte ser något konstigt i det och det är fans som ställer frågor kring värdegrunder och supporterskap.
De här diskussionerna har varit intressanta att följa. För de har tydligt visat att 95% av fansen är mil före sina klubbar i frågor som rör respekt och medmänsklighet. ”Vi är det man förknippar med klubben. Vi är rösten på arenan. Vi är den tolfte spelaren. Hur fan kan vi då bete oss så här?” skriver en person. Från supporterhåll råder det alltså ingen tvekan om att man vill förändra situationen, ingen vill bli hopbuntad med rasistiska mähän.
Precis som i princip alla stora klubbar idag har Lazio en radiostation. Den är bekostad av klubben och de gånger jag varit med har folk från klubben nervöst instruerat mig vad de vill jag ska säga. Bara bra saker. Ingen politik. Inga ”svåra” frågor. Det är absolut inget ovanligt i den här världen. Jag kommer inom kort kunna berätta mer om den synnerligen trånga åsiktskorridor som finns ute bland storklubbarna i Europa.
Nåväl, en effekt från den 3 februari var att den färgade laziospelaren Keita Balde hyllade Koulibaly, Balde har själv nämligen flera gånger fått utstå rasism i Italien. Således kläcker en supporter förslaget att ha med Balde i Lazios radiostation. Där han får berätta. Där fans får ringa in och där en diskussion kring värderingar och supporterskap hamnar i fokus. Ur flera perspektiv är det en briljant idé: Fansen får möjlighet att visa att de inte är rasistiska dårar. Klubben får möjlighet att visa att man inte stödjer idioter och samtidigt skulle ett sådant här initiativ ge klubben välbehövlig god pr, i synnerhet gentemot sina fans (president Lotito har ju inte direkt ett gott rykte i den frågan). För att uttrycka det enkelt: Det är ett win-win läge.
Men klubben säger nej. I radiostationen ska fotboll och inte rasism diskuteras. Innehållet i trådarna ändras nu. Massor med människor blir upprörda och känner att de och deras åsikter inte är viktiga. Efter ett tag övergår tråden till de sedvanliga glåporden mot presidenten. Avståndet mellan fans och klubb ökar ytterligare och de som gör apljud kommer kunna fortsätta med det.
Fotboll är fotboll, det är sant. Men fotboll är också politik och inte minst ekonomi. Och den tiden när fotboll kunde stå fri från de övriga, är länge försvunnen. Det räcker bara att titta på var VM kommer spelas eller vem som är partner för Champions League för att förstå det.
Ingen klubb kan leva utan fans. Och idag är fans medvetna människor. Majoriteten vill leva i en bra värld med bra värderingar. Det är inga konstigheter. Det är ett faktum. Exemplet med Keita Balde kunde lika ha inträffat i Spanien, England eller någon annanstans i Italien. Det visar på hur fjärran verkligheten en del klubbar befinner sig. Men samtidigt på den vilja till förändring som finns hos deras fans. Jag väljer att ta fasta på det sistnämnda. För det inger hopp.
