När kommer boken om Brolin?
När det ska skrivas listor över fotbollsspelare som kastat bort sin talang finns han ofta med. Likaså när man listar spelare som avslutat sin karriär i förtid.
Platini slutade vid 32 års ålder, Van Basten var 31, Cantona blott 30. Men ingen har slutat så ung som Tomas Brolin. 29 år gammal var Hudiksvallssonen när han på en presskonferens i augusti 1998 meddelade: "Jag kommer inte att spela fotboll något mer".
Vi minns honom bäst från EM 1992 (bronsmedalj och skyttekung) och VM 1994 (bronsmedalj och uttagen i världslaget). Men också för tiden i Parma; fem och ett halvt år med sagolika resultat i Serie A och i Europacuperna.
Men så tog allt slut, ungefär som en grekisk tragedi, på ett förnedrande plågsamt vis. Brolin blev hånad och utskrattad i media, bötfälld och mobbad av sina tränare i England. Det blev att resa hem till Hälsingland igen, för en karriär inom dammsugarförsäljning.
VAD GICK SNETT?
Aftonbladets krönikör Olle Svenning försökte vid tiden för beskedet att förstå varför Sveriges främste fotbollsspelare valt att lägga skorna på hyllan alldeles för tidigt. Vad låg bakom uppgivenheten? "Sökte sig Brolin mot förnedringen för att sona något brott han ansett sig ha begått?" spekulerade Svenning, kanske lite väl djupsinnigt.
En etablerad mediebild av Brolin i slutet av 1990-talet - särskilt i England - var en överviktig festprisse som tappat bollsinnet, som inte kom i tid till träningar och som satte sig upp mot managers.
Under de gyllene åren dessförinnan vann Brolins Parma allt som gick att vinna, förutom scudetton (även om det var nära). UEFA-cupen, UEFA-supercupen, Coppa Italia, för att bara ta några exempel på triumfer. Och så tabellplaceringar som idag framstår som otroliga för en sån liten klubb, som aldrig tidigare huserat i högsta divisionen: 5:a, 6:a, 3:a, 5:a, 3:a och 2:a (rekord för klubben).
1994 var både himmel och helvete för Brolin. Han bröt foten strax innan året var till ända. Periodvis lyckades han därefter hitta tillbaka till god form. Men inte med tillräcklig kontinuitet för att Parma skulle vilja satsa på honom helhjärtat. Därför blev det Leeds, och en nedstigning i skärselden.
"Hade någon annan blivit behandlad som jag blev [i Leeds], den tror jag inte hade levt i dag. Så illa var det, berättade Brolin i DPlays "Superstars på hemmaplan" 2020.
VUXENMOBBNING
Meningsskiljaktigheterna mellan Brolin och tränarna Howard Wilkinson och sedermera George Graham urartade till "vuxenmobbning", med Brolins egna ord. Flera gånger har han hintat om att han ska skriva en bok om vad som egentligen hände under den där traumatiska tiden, om orsaken till det alltför tidiga avskedet till fotbollsvärlden.
"Folk har förutfattade meningar om vad som har hänt, och det är det som jag ska skriva en bok om", berättade han för Tommy Engstrand i en Viasat-studio 2007.
Två år senare uttalade han sig i brittiska fotbollsmagasinet FourFourTwo och menade att fiaskorubrikerna om tiden i Premier League gett en felaktig bild av verkligheten (bland annat utsåg magasinet Total Football Leeds värvning av Brolin till den sämsta någonsin i engelsk fotboll). Det var dags att berätta sanningen i bokform: "Med boken kanske jag skulle få folk att förstå".
UNO KRYSS DUE
I slutet av 1996 köpte Brolin sig tillfälligt fri från Leeds, med pengar ur egen ficka (motsvarande ungefär tio miljoner kr i dagens pengavärde), för att kunna göra en comeback i Parma.
TV3:s Uno Kryss Due och Tomas Nordahl besökte Brolin i skinkstaden våren 1997 och Nordahl fick en intervju med tränare Ancelotti, som uttryckte sig mycket positivt: "Framtiden ser utan tvekan ljus ut för Brolin, han är en av de bästa konstruktiva spelarna". Låneperioden blev dock inte helt lyckad (15 matcher, inget mål). Men Parma blev en oas, och Brolin har kallat perioden för "fem fantastiska månader".
Under sommaren framkom det dock att Parma inte var beredda att betala det Leeds begärde för att få behålla sin svensk. Och så tvekade man kring statusen på foten, skadan som spökade. Den brittiska pinan fortsatte således. I FourFourTwo-intervjun från 2009 framkom bland annat att när Brolin ville åka hem till Sverige beslagtog den nye Leeds-tränaren George Graham hans pass inför resan.
Problemet för Brolin med att få ihop sin historia på boksidan är kanske det faktum att han egentligen avskyr böcker. En gång när han skadat benet och blev sängliggandes en längre tid sa en reporter till honom: "Nu får du tid att läsa böcker". Brolin skrattade och svarade: "Så sjuk blir jag aldrig".
Det var ett uttalande som ledde till ett mindre ordkrig mellan honom och författaren Björn Ranelid (som själv varit allsvensk spelare i Malmö FF). Ranelid menade att det var en skam att uttrycka sig om litteratur på det nedvärderande sättet, och tillade med sarkasm apropå Brolins bokplaner: "Jag önskar honom all lycka till med det. Men, ska han verkligen skriva själv...?".
Nej, Brolin har aldrig varit någon intellektuell, eller velat ge intryck av att vara det - eller ens allmänbildad. När journalisten Kristina Kappelin i en tidig intervju frågade det nyanlända Italien-proffset om han visste vad Italiens premiärminister hette svarade han: "Inte en aning. Jag vet inte vad Sveriges statsminister heter heller för den delen".
Men håll med om att man väntat länge på denna självbiografi. Och han behöver ju inte skriva själv heller, han behöver bara hitta sin egen David Lagercrantz.
