Postpartita 10: Napoli and the great Conte

Makalös bottenstrid, Parmas skräll och Napoli befäster ledningen.

The Great Conte
Antonio Conte visade återigen varför han är en av de stora stora tränarna senaste decenniet. På ett San Siro där Milan bjöd in Napoli, möttes två olika tränarskolor.
Matchen börjar värsta på det värsta tänkbara sättet för Fonseca och hans Milan. Romelu Lukaku, som gjort det till sin grej att göra mål mot Milan, gjorde det igen. Efter fem minuter gjorde Lukaku det han kanske är bäst i världen på. Använda sin kropp och fysik i direkta avslutningslägen. 0-1. Även om Milan kommer in i matchen och kommer längre fram i planen, kommer de inte hela vägen fram. Några riktigt farliga anfall kommer aldrig. Vilket i Milans fall är ovanligt. Theo Hernandez och Tijani Reijnders hade kanske ändrat på det, vem vet? Men jag vill ändå tro att det är Contes total kontroll och realistiska fotbollsfilosofi som lyser igenom här. 

Det är vattentätt. De få avslut Milan kommer till är sådana “långskott” så att det står minst fyra ljusblåa spelare bakom bollen. Försvarsspelet är klappat och klart och alla vet om det. När man ser Milans försök till anfall på Napoli är det nästan lite lojt och slarvigt, nästan som att spelarna vet att det ändå inte kommer att bli någonting i slutändan. Alla vet hur Conte spelar. Alla vet hur det kommer att sluta. 

Napoli ska också utöka ledningen. Likt en sant Conte-lag ska utökningsmålen komma ur ren och skär individuell briljans. Khvisha Kvaratskhlia kommer med bollen på kanten, viker in och drar in den i bortre. 0-2. Milans försök till att “ta över” och forcera blir aldrig riktigt som de tänkt sig. Leao har en farlig chans mot slutet men mer än det är inte värt att nämna. 

Vad ska man då dra för växlar av att Napoli slår Milan på San Siro med 0-2? Inte så många. Milan kommer såklart inte att brytas ner av det här. När vi summerar denna säsongen kommer inte detta heller vara någon stor och avgörande match. Det man kan säga dock är att man tydligt kunde se skillnaden mellan en stor tränare och en omogen tränare. Det går att säga mycket om skillnaderna mellan Conte och Fonseca i hur de spelar och dit ska vi inte gå. Däremot förtjänar Fonseca att få lite skit. Det blev nämligen tydligt i och med denna match att Fonseca är en typisk momentum-tränare. Den sortens tränare som måste rida på en våg för att det ska fungera. 
Conte behöver inget momentum. Hans idé är konstant och kan och kommer alltid att följas av spelarna. Och i följande led också att leda till resultat, bra som dåliga, men jämna över tid. Fonsecas Milan svajar. De kan sticka upp och vinna ett Milanoderby, men som ett lag och en enhet kommer det inte spela någon roll för ett Fonseca-lag, för det finns ändå ingen grundtrygghet eller tyngd i spelet. 

Fonseca har fortfarande mycket kvar att bevisa för mig. Och Zlatan. Har i själva verket svårt att se honom träna Milan efter 31 januari. Conte skulle, om han bara vill, träna vilket lag han vill i 15 år. För med honom kommer resultat, tyngd och riktning. En stor tränare. 

/Nico Frisk

Serie A är ligan där alla slår alla
Drabbningen under onsdagskvällen mellan Juventus och Parma är en tydlig representation över årets Serie A upplaga och vad som gör den så intressant. På pappret tänkte nog många att det skulle bli en enkelspårig tillställning där topplaget Juventus utan problem besegrar bottenlaget Parma som befann sig på sjuttonde plats inför avspark. Men istället bjöds åskådarna på en jämn och rafflande tillställning som kunde ha slutat i tre poäng åt bägge håll.

En guidolinsk kameleont

Parma är ett intressant lag på så vis att man speglar motståndarna man möter. Den här typen av taktisk filosofi som Pecchia står för förknippar jag väldigt mycket med Francesco Guidolin som nådde väldigt höga nivåer med den under sin tid med Udinese. Men Parma speglar inte bara motståndarna taktiskt utan man speglar även deras kvalité. Lagets främsta insatser den här säsongen har kommit mot Milan, Napoli och nu Juventus. Sedan har vi konsekvenserna samtidigt och det andra sidan av myntet där Parmas klart sämsta insatser har kommit mot Cagliari och Lecce där man på samma sätt speglar deras kvalité. Ju bättre motstånd desto bättre spelar Pecchias unga manskap.

Dramatik in i det sista

Första halvleken inleddes i ett sprakande tempo där Fabio Pecchia i vanlig ordning när toppmotstånd väntar hade gjort sin hemläxa. Parma startade intensivt och tar ledningen redan i den tredje matchminuten. Ett mycket fint fotbollsmål där Adrien Bernabé även känd som den spanske Gianfranco Zola smeker in ett inlägg till mittbacken Botond Balogh som elegant nickpassar fram bollen till mittbackskollegan Enrico Del Prato som sedan nickar upp bollen i krysset utom räckhåll för Di Gregorio mellan stolparna. Efter några halvchanser och en helchans missad av Vlahovic kvitterar Juventus efter en halvtimmes spel via Weston McKennie som nickar in ett inlägg från höger. Men Thiago Motta hade rejäla svårigheter att få bukt med Parmas farliga kontringsspel och cirka tio minuter från halvtidsvilan tar Parma återigen ledningen. Rumänerna Mihaila och Dennis Mans fart blev för svårt att tygla för en högt positionerad svartvit försvarslinje men istället för att söka avslut håller Dennis Man kallt i bollen och serverar Simon Sohm som kommer i en vältajmad andravågslöpning.

I andra halvlek slås det av på takten då energin började tryta för bägge lagen men chanserna avtog inte för det. Juventus kvitterar kort in på andra halvlek när Thuram junior till synes får nog och forcerar sig fram i planen och detta leder till att Weah får möjligheten att näta. Parma har sedan två gyllene möjligheter för ett segermål där de borde ha gjort mål. Dennis Man serverar inhoppande Charpentier med en perfekt genomskärare men kongolesen står för ett svagt avslut i friläget med Di Gregorio. Sedan blir det extremt dramatiskt mot slutet när svenske Pontus Almqvist i sista ordinarie matchminuten får ett guldläge. Och om han hade gjort som Dennis Man i första halvlek och vänt upp blicken och visat kyla hade han sett sina två lagkamrater komma springandes och de hade haft öppet mål om Almqvist spelat bollen. Men svensken hade tunnelseende och viljan att bli matchvinnare mot Juventus var för stor. Och tänkte man där att dramat var över så tänkte man fel för i matchens sista sekund slår Juventus in en lyftning mot boxen och Parmas målvakt Suzuki dräller när han ska plocka ned bollen och Yildiz får en bländande möjlighet att bli matchvinnare men kapten Del Prato glider in som en räddande ängel och räddar bollen framför mållinjen. Det var som sagt en spännande och underhållande tillställning under onsdagskvällen.

/ Martin Eliasson


Ångestmatch i syd
När twitterinlägg kommer upp om Napoli så är det oftast om deras obesegrade svit. Är det någon som minns premiären mot Hellas Verona borta. Förlust med 3-0.
Nä. förståerligt. Inte ens Hellassupportrarna minns det längre. Efter två segrar mot kanske seriens sämsta lag (Genoa och Venezia) har Gialloblús form dalat markant.
Efter 0-3 hemma mot Monza och 1-6 borta mot Atalanta var Zanetti hårt åtsatt för ett bra resultat i borta matchen mot Lecce. Ett Lecce som startade lika risigt som Hellas började serien bra.
Tränare Gotti hamnade i stort sett i samma position efter att ha en 6-0 förlust hemma mot Fiorentina och en "snygg" densamma mot Napoli på Stadio Maradona.

Matchen blev så ångestladdad som ni kan tänka er. Inget lag hade vilja, styrka eller kunnande att ta tag i det. I en oas av missade passningar var hemmalaget de minst dåliga i det. 
Ett bortdömt mål för ruff i först halvlek var matchens chans så långt och när sen Veronas Tchatchoua åkte på frilägesutvisning på anfallaren Dorgu (tveksamt då en annan Veronaförsvarare var där också) i slutet på första halvlek så blev det tungt för gästerna. Det tog heller inte lång tid in i andra innan just Dorgu satte ledningsmålet för hemmalaget.
Med usel form, organisation, vilja, grinta.... ja, allt så kunde inte gästerna komma fram till någon som helst vettigt läge. Mittfältaren Belahyane gjorde det bara värre genom att få rött i den åttionde minuten och definitvt förkorta Zanettis tillvaro i klubben.
Vilktiga poäng för hemmalaget och Gotti som kan ta laget till Bologna utan press. Zanetti ska ta sig ann en pressad Juric och hans Roma på Bentegodi - och de utan två av lagets viktigaste kuggar som blev utvisade nere i Puglia.

Det är annars anmärkingsvärt svaga prestationer i botten på serien. Genoa sladdar med sina sex poäng (tränare Gilardino har matchen mot Parma på sig) men vi har hela sju lag inom en poängs marginal. Känns som alla kan slå all där nere bara dagsformen och en perfekt snedspark skiljer lagen. Kommer bli åtskilliga sexpoängsmatcher under hösten - och antagligen även under våren.

/Johan Stistrup


  * * *

Resultat:
 

0 kommentarer