Postpartita 14: Känslosam söndag

Känslosam söndag i Lecce och Florens

Det var utan tvekan en väldigt känslosam söndagskväll som utspelade sig på flera plan i Italien. Men jag vill börja i just Lecce och på ett kokande Via del Mare och med Juventus. Den gamla damen befinner sig i en mini-kris trots att resultaten är hyfsat bra. Men den skönspelande Thiago Motta har väldigt svårt med sitt offensiva spel just nu. Juventus pågående skadekris ska dock adderas i ekvationen, där många viktiga spelare saknas. Juventus kan ju faktiskt knappt fylla en bänk just nu. Men det finns fortfarande problem som beror på annat än skador, det kan tillskrivas tränaren men jag tycker även det kan tillskrivas truppen.
 
För det första behöver Juventus en anfallare som kan vara mer delaktig i spelet än Vlahovic, en situation som den sportsliga ledningen behöver lösa med tanke på att serben är bäst betald i hela Serie A. Sen vill jag även diskutera kvaliteten i offensiven. Koopmeiners i all ära men spenderas de pengarna så förväntar nog de flesta sig mer. Jag var kritisk till övergången redan i somras då jag dels tyckte att det inte fanns ett behov samt att spelaren var något övervärderad sett till vad han presterade. Just nu är det väldigt stort ansvar på Yildiz och Conceicao. Två spelare som är bra men just nu klarar de inte av att axla det offensiva ansvaret som krävs för att Juventus ska kunna utmana om scudetton. Stort ansvar ligger också på Motta som måste hitta lösningar i spelet som just nu inte finns. Jag tror dock att han kommer lösa detta på sikt och att Juventus kommer bli ett vinnande lag igen snart. Men av ovan nämnda anledningar tror jag inte Juventus vinner Scudetton denna säsongen.
 
Matchen på Via del Mare avgjordes i slutet efter att Rebic petat in bollen i öppet mål och hela arenan exploderade. Giampaolo kanske äntligen kan få ordning på Lecce som trots att de har alla odds emot sig fortsätter att kämpa i alla matcher. De fantastiska scenerna i Lecce blev också ett fint avslut på en väldigt känslosam kväll. I matchen mellan Fiorentina och Inter segnade Edoardo Bove ner medvetslös och alla fruktade det värsta. Men senare på kvällen kom lugnande besked från sjukhuset i Florens och kvällen blev ett bevis på fotbollens fantastiska styrka. De totala euforikänslorna i Lecce,  samtidigt som en hel fotbollsvärld drog en lättnadens suck, för livet och för Edoardo Bove. 
/Torsten Armini

Ranieris defensivjobb räckte inte mot Atalanta

Det har inte varit några lätta uppgifter som Claudio Ranieri har fått ta sig an som Roma-tränare. I förra veckan åkte man till London i en tuff drabbning mot Tottenham som slutade 2-2, och i Serie A var det dags för Atalanta. Ett Atalanta i toppform med 8 raka vinster i ligan. 

Med en klar defensiv balans i startelvan, där det centrala mittfältet utgjordes av Cristante, Paredes och Koné, skulle Atalanta få det tufft. Gasperinis (som för övrigt var frånvarande pga utvisad) sedvanliga anstormning i inledningen bromsades ner kraftigt. Det innebar däremot inte att man hade möjligheten att hota framåt. Det ska man såklart inte beskylla den gamle Ranieri, men man kan konstatera att den tyngd som läggs vid Dybalas axlar i offensiven är inte proportionerlig, även om argentinaren är världsklass. Romas offensiv i denna matchen påminner lite om hur det såg ut under Mourinhos sista tid i klubben. Oinspirerat, hafsigt och utan någon realistisk strategi för hur man ska gå framåt som lag. 

Roma står fortsatt upp bra när vi går upp mot två tredjedelar av matchen. Som sagt inget offensivt hot, men man gör det svårt för Atalanta. Det dröjer till 70’ då Marten De Roon lyckas få en boll via Zeki Celiks rygg och in i mål. Och nu kommer den stora forceringen och Roma-anstormningen! Nej, tyvärr. Roma har som så många gånger förut inget att komma med. Uzbeken Eldor Shomurodov till trots, en löpduell mot Isak Hien vinner han inte. Svensken som för övrigt återigen gör en fantastisk insats. 

Även 0-2 ska komma när Nicolo Zaniolo får till en perfekt avvägd nick i bortre stolpen. Den gamle Roma-spelaren bjöd upp till ett rejält firande. Rusade bort till de tillresta supportrarna, utan tröja och ett stort vrål av känslor. Hans Roma-exit drygt 2 år sedan var inte snyggt och han har uttryckt sitt stora missnöje innan. Måste vara en otrolig känsla att på något sätt bevisa sig själv för ett Olimpico och för en klubb som uppenbarligen inte trodde på honom nog innan han fick ta bakdörren till Turkiet. Kul för Zaniolo!

Hur ska Roma bygga vidare på detta? För det är det som Ranieri kommer för att göra, eller rättare sagt: bygga upp detta lag. Det som kommer vara prioritet hos Ranieri tror jag helt klart kommer vara att sätta defensiven och inte minst gå tillbaka till grunderna. Vi vet inte var Roma tappade bort sig själva riktigt, men det är ett lag och en klubb som har varit ute och svävat ett bra tag. Om det är någon som vet hur man ska rädda ett sjunkande skepp är det nog Ranieri. Man ska inte lägga sig ner och ge upp efter denna insats mot Atalanta. Tvärtom. Någonstans måste man börja göra bra insatser, då kommer poängen rulla in. Bara man gör värdiga och rediga insatser. Kan det vara så enkelt? Back to basics!
/Nico Frisk

Pecchias barnsoldater sprätte hål i Baronis rustning

Lazio trädde in i helgen i sprakande form medan deras motståndare Parma endast hade kvitterat ut en seger på de senaste 10 omgångarna. Utöver detta är Parma på pappret ett av seriens sämsta hemmalag men inget av detta visade sig vara relevant för matchens utgång. Lazio startade kvickt dock och Rovella stod för ett vackert mål från distans efter mindre än en minut spelad men målet blev dessvärre bortdömt för en foul i situationen som föranledde målet. Rovella var verkligen huvudpersonen i inledningen när han fem minuter senare tappade fokus och gav iväg bollen till Dennis Man som likt en dödlig kobra kapitaliserade och placerade in bollen i nät utan krusiduller. Fabio Pecchia med sitt unga lag där snittåldern på startelvan är 22 år fick Baronis excellenta Lazio märkbart ur gungning. Det var ett frustrerat Lazio under den första halvleken som inte alls lyckades komma in i sin sedvanliga rytm. Och när man väl lyckades överlista Sion Suzuki så stod Batond Bologh eller 17-åriga Giovanni Leoni och agerade backupkeeper.

Under den andra halvleken inledde Lazio med försök till intensivt tryck med syftet att få till ett tidigt kvitteringsmål men istället för jubel möttes man av en rejäl kalldusch. Parma iscensatte en av sina patenterade kontringsattacker som avslutades av ett drömavslut av 19-årige Anas Haj Mohamed. Unge tunisiern vikte in bollen med kraft och teknik som om han vore Hernan Crespo för en dag. Lazio tryckte på med det var helt enkelt inte deras dag detta. Sion Suzuki stod för flera fina räddningar och även om Lazio blev bjuden på ett reduceringsmål efter missförstånd mellan Valeri och Suzuki så kändes det aldrig riktigt som en vändning var riktigt på gång. Parmas kapten Enrico Delprato stod för spiken när han placerade in 3-1 på tilläggstid i friläge med Provedel. Det var på tiden att något av topplagen stod för ett litet snedsteg.
/Martin Eliasson

Salvezzakrig på flera fronter

Udinese och Torino började säsongen starkt och såg ut att besitta plaggen för att klä på sig rollerna som seriens kanske enda två stabila mittenklubbar. Men efter den lovande inledningen befinner sig bägge klubbarna i en bekymmersam trend. Udinese hade en hel del oflyt mot Genoa med tidig utvisning och självmål emot sig men samtidigt var det inte en förlust som förvånade särskilt många. Formen har pekat spikrakt nedåt under en längre tid nu för Udinese och sättet säsongen börjat utveckla sig påminner mycket om fjolåret. För vi kommer alla ihåg hur Udinese toppade Serie A i början av förra säsongen och hur Andrea Sottil fick stämpeln på sig som den potentiella nästa stora italienaren på tränarbänken. Men sedan föll laget som en död fågeln genom skyn och Sottil är nu åter i Serie B. Udinese har en förmåga att befinna sig i ett fräschare fysiskt stadium när säsongen drar igång vilket leder till många extrapoäng men när motståndarna väl hunnit ikapp på den fronten får laget stora problem.

Torino överraskade många i inledningen med sina imponerande spelmässiga insatser. De flesta var skeptiska till Paolo Vanolis anställning som Ivan Juric ersättare men det såg ut som ett potentiellt briljant drag i det tysta. Men nu är det andra bullar för efter Duvan Zapatas hemska skada har Torino befunnit sig i en spelmässig kris och ingen lösning syns runt horisonten. Svagheterna som kunde skådas i Ivan Juric Torino har förvärrats där Torino inte kan skapa någonting överhuvudtaget utan att blotta sig rejält bakåt. Vanoli har fått otroligt svårt med balansen. Två mål på de senaste sex omgångarna är vad Toro producerat och det är inte bra nog helt enkelt. I synnerhet inte då laget sällan är kapabelt till att hålla nollan som under Ivan Juric. Kroatens starka försvarsmur var lagets stora trygghet men den har mer och mer monterats ned. Även under dessa uddamålsförluster man samlat på sig på sistone så är det ofta tack vare en storspelande Milinkovic-Savic mellan stolparna som siffrorna hållits ned. Men jag har samtidigt svårt att skylla för mycket på Vanoli, frågetecken bör istället riktas mot klubbens agerande under sommaren. Man tappade stora delar av Juric ramstarka försvar däribland sin stora försvarsstjärna Buongiorno utan att några imponerande nytillskott tillkom. Och i Duvan Zapatas frånvaro är det inte mycket mål man ser i Torinos startelva. Inga dödliga anfallare eller målglada mezzalas så långt ögat kan nå.

Jag tror att Torino och Udineses starka inledning var en hägring och att bägge klubbarna ju längre säsongen lider kommer bli allt mer indragna i en massiv salvezza-strid som kanske kommer involvera snudd på halva serien.
/Martin Eliasson




Resultat: