Postpartita 15: Klass i Milano - Kasst i Verona

En dag på jobbet på San Siro, Atalanta streak fortsätter och fritt fall i Verona.

Skifte i Verona i både stort smått

Hellas Verona har inte en rolig period bakom sig. Då pratar jag inte enbart om säsongen 24/25, utan även om de två föregående säsongerna där man var direkt hotade till nedflyttning. Det är alltså mer än två år sedan man var på en överhuvudtaget duglig nivå. Igor Tudors Verona. Säsongen 21/22 var det inte många lag som kunde stoppa trion Caprari-Simone-Barak. Lägg därtill på att vi prata om Tudor-boll med den struktur, inte minst defensivt, som det innebär. 13 förluster totalt blev det den där säsongen. 8 december har man samlat på sig 11 förluster. 12 poäng och på nedflyttningplacering.

I omgångens match mot Empoli fick man inga glädjande resultat. Empoli, som har ett kraftigt mycket starkare lag och en tränare i Roberto D’Aversa som går att lita på, var flera nummer för stora för Verona. Detta var något som märktes direkt i matchen. Inter-lånet Sebastiano Esposito gör 2 mål på fyra minuter. Även om Empoli får mycket med sig och gör på i princip alla lägen dem får, är det bara för dåligt från Veronas sida. Första halvlek slutsr 1-4 till Empoli. Ridån är nere för länge sedan. I andra halvlek ska vara vassare, fatala, fokuserade, men ingenting, absolut ingenting fåran ut. Till och med ett tillbakadraget Empoli på hemmaplan är en för övermäktig uppgift för detta Verona. Mister Paolo Zanetti förlorade på Bentegodi med 1-4 mot Empoli. Tillika den klubb han senast fick sparken från i september 2023. 

Vem är då skyldig? Sportchef Sean Sogliano har hittat sin syndabock. Eller hittat och hittat, det är ingen bevarad hemlighet. Efter förlusten mot Empoli skickade Sogliano inte fram tränare Zanetti till pressen, utan stegade själv fram. ”Delvis är det tränarens fel, men också spelarnas”, var Soglianos slutsats och kom fram till att klubben ”inte kommer att ta beslut idag, men i de kommande 24-48 timmarna” om lagets och i synnerhet Zanettis framtid. 

Att Zanetti inte ens blev framskickad till pressen säger mycket om hur långt han är från Bentegodis tränarbänk till nästa match. Alla vet, inte minst Sogliano, att något radikalt behöver hända för att detta sjunkande skepp ska kunna klara sig kommande vår. Det är ju trots allt inte bara kring de sportsliga resultaten det stormar. Ägaren Maurizio Setti, vars ägarskap länge varit ifrågasatt, verkar nu ha hittat ett gäng köpare. Vilka då? Ja, det behöver man inte vara raketforskare för att lista ut. För drygt ett år sedan togs klubbens aktier beslagtagna av italienska myndigheter efter att Setti fifflat med ekonomin. Trots utredningar och påtryckningar har Setti fått behålla klubben. Klubbens ekonomiska situation har länge varit dålig och även om Setti har klarat upp de absolut största problemen genom spelarförsäljningar befinner sig klubben i fortsätta stora bekymmer. 

Uppgifter till Bloomberg gör gällande att de Texas-baserade Presidio Investors har lagt ett bud på 75 miljoner euro för ett majoritetsägande i klubben. Ännu en klubb med amerikanskt ägarskap! Om amerikanarna tar över Hellas Verona skulle det innebära att drygt hälften av klubbarna i Serie A ägs från USA. Både byte på tränarposten och ägarposten skulle definitivt skaka om och ge Sogliano nytt spelrum i Hellas Verona. Nya pengar, där investeringar i spelartruppen, måste ligga högt på prioriteringslistan är åtminstone ett steg i rätt riktning. Men nog lär det blåsa om de blågula banderollerna på Bentegodi ett tag till.
/Nico Frisk


Kära Vincenzo Italiano, när ska du lära dig?  

Jag vill egentligen undvika att vara för hård mot stackars Italiano, det blev ju trots allt en poäng borta i Turin mot ett förlustfritt Juventus. Och Bologna har faktikst smugit sig med i ligan. Faktum är att man bara ligger 5 poäng bakom just Juventus och det med en match mindre spelad. Men med historian i bakhuvudet var detta så mycket mer än ett litet poängtapp mot ett starkt Juventus. Det var historian om Vincenzo Italiano. Vad pågår egentligen i den där kala skallen när hans lag åter igen tappar en ledning. Jag har på nära håll fått lida av just detta i flera år i Fiorentina, så jag kan tänka mig hur Bologna känner efter en sån här match.
 
Allt såg ut att gå Bolognas väg, i början på andra halvlek satte Pobega 0-2 efter försvarsmisstag av Juventus. Det enda Bologna nu behövde göra var att sjunka lite lägre och inte bjuda på några ytor. För alla i hela världen vet ju om att just Juventus har haft problem att lösa upp lägre försvar under säsongsinledningen. Men Bologna, precis som Fiorentina de senaste tre säsongerna, är helt oförmögna att ställa om till det tankesättet. Försvaret ser osammanhängande ut och vet inte alls hur man ska neutralisera Juventus. Och just den taktiska biten faller tillbaka på Just Italiano, det är hans jobb som tränare att förbereda sitt lag taktiskt. Dels på hur de ska göra när de behöver göra mål, men också i en ledning. Men precis samma problem med att stänga matcher återupprepar sig år efter år. För mig har det varit klart länge, Italiano kommer aldrig bli något mer än en mittenlagstränare. För som så många gånger tidigare släpper hans lag in mål i slutminuterna, på en kontring.  

Jag hatar inte Italiano, men jag är bara så otroligt glad att han inte är kvar i Fiorentina. För det finns inget jag blir mer provocerad av än en tränare som vägrar förändras och erkänna sina misstag och brister. 
/Torsten Armini


Historien om gudinnan, snoken, örnen, åsnan…

Det rådde en känsla under den här omgången att man skulle börja se en liten glipa mellan de verkliga topplagen och utmanargängen. Inter spelade byxorna av Parma hemma på Giuseppe Meazza utan att det krävde någon större ansträngning. Simone Inzaghi stod och gäspade vid sidlinjen samtidigt som hans lag bjöd på drömmål och läckra anfall och lekte hem en enkel 3–1 seger.

Atalanta gick upp emot ett förhoppningsfullt Milan som enligt Fonseca hade fått ett nyttigt genrep i tidigare omgången mot ”fattigmans Atalanta” i Empoli. Och visst segern satt långt inne för Gasperinis vargar men det låg också väldigt mycket i luften. Det rådde inga tvivel vilket det bästa laget på plan var.

Nu rycker de lite grann, tänkte man. Nu kommer det riktiga scudetto-gängen att visa färgen. Men så segrade Fiorentina igen och fortsätter att överraska för vad som känns som den 450:e matchen i följd. Och även om deras överdrivna målkavalkader har avtagit en smula så håller de nu nollan istället. David De Gea har inte släppt in något mål i fyra av de fem senaste ligadusterna.

Antonio Conte valde att rotera hela startelvan och köra reserverna mot Lazio i copa italia-mötet mellan klubbarna tidigare i veckan. Baroni valde att inte rotera lika mycket och gick segrande ur cupmötet. Tanken hos många då var att ett piggt och cyniskt Napoli förmodligen skulle anlända för att kriga sönder Baronis tekniska Lazio under söndagskvällen. Men så blev det inte. Det var regnigt och gyttjigt på Maradonastadion vilket i teorin borde ha gynnat Contes krigargäng och missgynnat Baronis mer tekniskt präglade Lazio. Men istället acklimatiserade sig Lazio och växte in i matchen. Och under sista kvarten kom segermålet delikat utfört av Gustav Eriksen efter en fantastisk framspelning av inhoppande Noslin. Jag har sagt detta tidigare men Lazio saknade Rovella som varit en av deras viktigaste och bästa spelare den här säsongen och precis som när lagkaptenen Zaccagni var borta tidigare på grund av skada så påverkas knappt resultaten alls för Baroni. Han är otroligt duktig på att bara stuva om lite i laget och minska tappet av nyckelspelare. Och att även att besegra Antonio Conte två gånger om på kort tid är väldigt imponerande.
SÅ med andra ord, känslan inför var fel. Det är fortfarande fem lag som försöker övertyga oss alla om att det blir just dem som står som ligavinnare framåt våren. Atalanta och Inter må spela den bästa fotbollen och ha de bästa spelarna men lagen som tätt hänger efter dem kompenserar med fantastisk coachning, laganda och sluga strategiska manövrar.
/Martin Eliasson

Stövelsracet

I toppen slås det rekord i antalet lag som briljerar i jakt på äran och titlarna. I botten är det tvärtom där en grå dimma av misär och elände breder ut sig över en tredjedel av serien. Väldigt många tränarbyten riskerar att ske inom en väldigt snar framtid. Lecce och Genoa har redan agerat medan Paulo Zanetti, Eusebio Di Francesco, Alessandro Nesta alla lever på lånad tid. Cesc Fabregas hade lagts till på den listan om inte för hans spelarkarriär och frågan är hur länge hans ”kändisskap” gör honom immun mot kritik?
/Martin Eliasson




Resultat:

0 kommentarer