Postpartita #20: Sparka Pioli?

I omgång 20 åkte återigen Milan på en rejäl överkörning, Juventus har det fortsatt motigt och hela Serie A sjunker bara längre ner i hierarkin!

Omgångens haveri:
Tre raka förluster i alla tävlingar. 14 insläppta mål på de fyra senaste. Tappad Champions League-plats. Detta är vad som snurrar i alla Milan-supportrar just nu, även Stefano Pioli. Någon svacka påstår jag inte att det är. Utveckling denna säsong har varit tydlig i Milan: nedförsbacke med några få kullar. Allt som allt blir det bara sämre. Omångens match mot Sassuolo på San Siro var säsongens lägsta punkt.
   Sassuolo har förvisso inte förlorat när man mött Milan på San Siro sedan i december 2019, trots det framkallar just Sassuolo fina minnen för supportrar då det var där man lyfte scudetton för 8 månader sedan. En scudetto som nu bara är ett minne blott och så kommer det förbli även i den närmsta framtiden - det kunde Sassuolo försäkra. Det var dock Milan som inledde målskyttet när Giroud tryckte in 1-0, et mål som snabbt dömdes bort. Matchen tycktes var i trygga Milan-händer. Domenico Berardi tycker annat. Huvudrollsinnehavaren för förmiddagen satte fart mot Gabbia som inte hängde med i svängarna. När Berardi fick för stora ytor kunde han lägga in den till Defrel som sköt Sassuolo i ledning. När hela Milans lag agerar hönsgård kan Berardi återigen få in bollen till närmaste lagkamrat. Tatarusanu är inte bättre han och låter bollen flyga  in med första stolpen. Milans enda bra spelare som också råkar vara den spelare längst upp i planen gör det återigen bra i straffområdet när han får pannan på bollen. 1-2. Game: on?
   Hörna kommer till Berardi som får en fin träff med pannan. Helt omarkerad hoppar han upp ovanför de bolltittande rödsvarta. Tataruanu ser man knappt. Var han ens där är frågan? 1-3. Ridå. Domaren blåser, och i samma ögonblick är det både andra halvlek och straff till Sassuolo. 1-4. Matchen slutar och Milan har släppt in 5 mål och gjorde 2. 
   Det finns så många hål i laget. Så många spelare och positioner som håller alldeles för dålig kvalité. Känslan är dock att det alltid varit så senaste säsongerna. Det snackas ofta om att Milan har överpresterat enligt Expected Goals etc. Egentligen finns ju ingen lögn i det. Om man inte litar på statistik går det ju att kolla på truppen. Om någon skulle visa mig Milans trupp och säga att detta laget vann Scudetton förra säsongen skulle jag aldrig gå på det. Bennacer borta: Krunic ersätter. Spelare på höger kanten: Saelemakers och Junior Messias, sedan när har det varit en scudetto-vinnande uppsättning? Kan nämna minst 6 trupper som är bättre på den positionen. Bevisligen var ju Saelemakers en del i laget som vann scudetton, men det är tamejfan en av livets största frågor. Eftersom Simon Kjaer av olika anledningar tydligen inte spelar fotboll lika mycket som förut är Matteo Gabbia nummer 3 i mittbacksuppsättningen. Helt otroligt. Min poäng är att Milans trupp är för dålig och kanske har den alltid varit. Kanske är det nu vi får se dess riktiga ansikte. 
   I dessa tider höjs det och så såklart röster som kräver Piolis avgång. Helt befogat med tanke på haveriet på senaste. Men samtidigt så är det helt orimligt med tanke på att han lyfte scudetto för 8 månader sedan. Återigen tror jag mer att spelarmaterialet är syndabocken. Förstår knappt att man tyckte att Milans transferfönster i somras var godkänt. I efterhand är det ju skamligt. Kanske har man haft otur i att stjärnvärvningen De Ketelaere inte lyckats alls. Eller inte? Efter fem månader måste man ju unna krävan någonting. Bara något! Om något är det väl Milans jobb att se till så att spelaren kommer in i laget. Både nu när han är på plats (och har varit snart ett halvår), men också innan han köptes. Kvalitén är för svag, men samtidigt så tog denna svaga trupp hem en ligatitel en gång i tiden. Kanske ingen ligatitel denna gången men trenden kan fortfarande vändas såklart. Och vem var det som gjorde det en gång i tiden? Jo, Zlatan Ibrahimovic. Snart spelklar och i skrivande stund framme med hårtorken på Saelemakers, Gabbia och resten av mjukglassarna. 

Omgångens motgång:
Ett annat lag som har det motigt just nu är Juventus. Deras negativa trend bara fortsätter. Hemma mot Monza fanns det en speciell ljusglimt. Paul Pogba var med i spelartruppen. När man hade glömt bort honom som mest var han tillbaka, dock ingen speltid denna gången med det kommer väl. Ja, när en spelare som inte har spelat fotboll på hela säsongen och är med i spelartruppen är den absolut största ljusglimten då är det mörkt. 
   Silvio Berlusconis Monza kunde inte fått en trevligare uppgift så här års. Som man vet att Berlusconi sitter och myser när Juventus sakta men säkert går under. Det tog bara 12 minuter innan 0-1 kom, ett mål som blev bortdömt. Men det gjorde inte Berlusconi arg för 6 minuter senare blir det 0-1. Strax innan första halvlek är slut så får Monza en kontring som slutar med att Mota rundar målvakten och lägger 0-2. 
   Juventus har fina chanser att göra mål men med hjälp av en fantastisk insats av Monzas målvakt Di Gregorio så hålls nollan och matchen slutar 0-2. Kanske hade Berlusconi hållit ett klassiskt motivationstal igen eller så står precis allt fel för Juventus. Den gamla damens trettonde placeringen är totalt becksvart. 15 poäng upp till Champions League. Finns inte en chans att man löser det, inte med denna defensiven. Om man redan tillskrivit Napoli scudetton med 13 poäng ner borde det väl vara samma princip med Juventus. Men det är väl upp till bevis om Paul Pogba kan frälsa Juventus denna vår, ett mer troligt alternativ är att han blir långtidsskadad. 

Omgångens sorgliga:
På senaste har det visats upp mycket grafik på de olika ligornas spenderande. Som Serie A-älskare är det är ingen grafik som inger hopp och glädje direkt. Säsongen 2022/2023 har Premier League spenderat, på spelare, 2.54 miljarder euro. Serie A-klubbar har spenderat 763 miljoner euro. Aldrig tidigare har gapet mellan Premier League resterande ligor varit större. Detta är dock en trend som hållit på sedan säsongen 2001/2002 då Serie A var större än Premier League i den parametern.
   Senast såldes Juventus-mittfältaren Weston McKennie till Leed United. Summan? Hissnande 40 miljoner euro. Då får man tänka att Leeds är på den sämre halvan av tabellen. Motsvarande klubb i Serie A är inte i närheten av att spendera så mycket pengar på en spelare. 
   Gapet lär bara växa kommande år och medan Premier League bara blir mer attraktiv för spelare, tränare och framför allt supportrar/TV-tittare går Serie A åt det motsatta hållet. Samtidigt som man gillar att gotta sig i Juventus ekonomiska haveri, så är Plusvalenze det sämsta som kunde hände ligan. Italien största klubb måste prenumerera på Champions League-finaler och semifinaler för att representera ligan. Vare sig man vill eller inte behöver Serie A Agnelli/Elkann-familjen. Det positiva är att Milan och Inter börja komma upp sig och på senare år, till skillnad från nästan hela 10-talet, frå bättre trupper och blir mer konkurrenskraftiga, både i Serie A men också i Europa. 





  Resultat :
 

0 kommentarer

Nico Frisknicofrisk04@gmail.com@NicoFrisk2023-01-29 22:50:00