Serie A-genomgång: Det bästa från de sju första omgångarna

Oktobers landslagsuppehållet är över och det är dags att ta tag i ligan igen. Innan vi sätter gör det så kollar vi lite snabbt vad som hänt de sju första omgångarna av säsongens Serie A.

Underbara mål, dramatik, tidiga derbyn, toppmatcher, mycket publik och - tyvärr - rasism har väl präglat starten av 2019/20 år säsong av Serie A - den nittionde i ordningen.
Tränarprofiler har kommit hem (Antonio Conte & Maurizio Sarri), klassiska lag har tagit steget upp (Brescia, Hellas och Lecce), starka spelarnamn har anlänt (Romelu Lukaku, Frank Ribéry...) och fina löften tar plats (Stefano Sensi, Nicoló Barella, Gaetano Gastrovilli, Sandro Tonali..etc..etc...).

Och det har synts. Publiksnittet har ökat markant och snittet ligger på dyga 27.000 efter 69 matcher - vilket gör att om det står sig säsongen ut är den högsta sen 2000/01-säsongen. Då hamnade slutsnittet på 29.348.
Självklart är det de randiga lagen i norr som är dragloken och Inter är det vackraste med sina dryga 63.000 - vilket är det högsta snittet det här årtusendet. 

Vi kommer här hissa lite av vad som hänt de sju första omgångarna, för det är lite nu det börjar på allvar.
Positionerna är satta och vi har tillräckligt kött på benen att förhålla oss till resten av säsongen.



Överraskningen från förra året förnekar sig inte. Trots problem i Europaspelet (ett kanske tack vare det) så har Atalanta bevisat att tredjeplaceringen förra säsongen inte var någon tillfällighet. Laget har haft en vana att starta matcher trögt men de maler sönder motståndarna efter ett tag. Gasperinis pojkar är drillade till max och Robin Gosens sa i en intervju i våras att "vi är så fysiskt starka för att vi jobbar som idioter på Zingonia (Atalantas träingsanläggning), även om allt flyter på så jobbar vi stenhårt. Hungern på framgång sporrrar oss".
Starten är väl ändå kanske över förväntan bra då laget fick spela ett par av sina hemmamatcher i Parma då deras stadio i Bergamo byggdes om.  
Vad som har förändrats sen förra säsongen är utvecklingen på kantspelet. Gosens och Hateboer har verkligen tagit ytterligare ett steg i sin utveckling och gett laget mycket bättre bredd i spelet, det tillsammans med att Gomez och Zapata leverar lika starkt den här säsongen.
Vi får se nu hur laget kommer klara sig utan Duván Zapata då han blev skadad under landslagspelet. Det är nu testet börjar.

Runners up:
Hellas Verona och Inter


Italiens stora darling Sandro Tonali stannade kvar i Brescia. Jag var inte överraskad. Däremot var jag det att han inte gjorde det på utlåning.
Ingen av de stora klubbarna kände för att lägga ut de €50miljoner som president Cellino satt på sin kalv. 
Det är förståerligt då steget från att vara lovande i Serie B och ta rätt steg i Serie A är ganska stort för en tonåring.
Jag hade tveksamheter till hans tempo, där han i kadettserien fick kladda med bollen lite väl länge för att han skulle kunna bli synad.

Farhågorna kom dock på skam. Hybriden mellan Andrea Pirlo och Gennaro Gattuso har varit nykomlingens klart mest stabila spelare så här långt. När Donnarumma och t.ex. Joronen haft sina moment upp och ner har Sandro stått för klassen rakt igenom alla matcher. 
Den enda kröningen som saknas efter de första sju omgångarna är ett mål (vilket han hade inne mot Napoli men blev VAR-bortdömt för offside). 
Priset har nu självklart stigit för honom men jag undrar om någon längre vågar låta han hållas säsongen ut. Brescia kommer han nog ändå inte lämna under säsongen för nu vet klubbarna att laget är rätt matchning för Gli Azzurris centrala mittfältare VM 2022.

Runners up: 
Gaetano Castrovilli (Fiorentina)  och Maresh Kumbulla (Hellas Verona)


Många var vi undrande över Ivan Juric status på Serie A-scenen. Efter succén med att ta upp Crotone gick han i sin lärare Gasperinis forpår och tog över Genoa. Det blev näst intill fiasko och kroatens rykte fick sig en rejäl törn. Frågan var dock hur mycket som var Jurics fel då Genoa underpresterat i stort med varenda tränare efter Gasperini. Mycket av problemen hos Genoa ligger mer kanske i ledningsgruppen än på planen. 
Hellas är sätt som den klaraste nedflyttningskandidaten tillsammans med Lecce och Juric visste att han var tvungen att startade sin resa med att bygga från grunden. Sätta backlinjen för att sen fortsätta längre upp på planen.
Och det har synts. Så här långt har laget bara släppt in fem mål - näst minst av alla den här säsongen. Varav tre stycken är på straffar.
Tyvärr syns det också att han och sportchefen inte hann riktigt att fixa positionen längst fram då anfallarna inte mäktat med ett enda mål.

Efter en turlig poäng hemma mot Bologna med en man mindre så har laget pressat både Juventus och Milan utan att få poäng för det.
Han har verkligen fått den tillsynes heterogena trupp att prestera och känna laganda - vare sig de är på bänken eller på planen. 
Om det kommer räcka för att klara sig kvar vet vi inte men mister har nog ändå hittat rätt formel att de i alla fall har en chans.

Runners up:
Antonio Conte (Inter) och Gian Piero Gasperini (Atalanta)


Ni som hängt med i Thomas Wilbacher och Kristian Borells poddhistoria tillsammans vet att Stefano Sensi inte är någon överraskning. Úrbinosonen startade sin resa i Cesena i Serie B som 17 åring för att ganska snabbt bli utlånad till San Marino i C inna det belv dags för att ta klivet upp Cesenas a-lag som 19 åring. Sassuolo såg potentialen i den rivige mittfältaren och tog in honom januari 2016 men lät honom vara kvar på lån hos Cesena säsonegn för sen låta honom debutera i Serie A säsongen 2016/17. 
Potentialen såg man där men nog tyckte jag att han kändes alldeles för ...mesig?.  
För mig är metamorfosen under sommaren monumental. Den ungdomliga, lätt barsnliga blicken han hade i Sassuolo har förvandlats till ostoppbar vinnarskalle i Contes Inter. Hela hans väsen andas storklubb. Att en klubb av Inters dignitet har gjort sig så bereonde av den lille tvåvägsspelaren på bara sju matcher är lite lätt skrämmande.

Runners up:
Frank Ribéry (Fiorentina) och Sofyan Amrabat (Hellas Verona).


Frank Ribéry - 36 år gammal - kommer in och dominerar i Fiorentina. Varesig man hyllar eller dissar det faktumet så är han verkligen värd den stående applåd han fick av många på San Siro när han byttes ut i laget överkörning av Milan...



Runners up:
Domenico Berardi (Sassuolo) hattrick mot Sampdoria och  Etrit Berisha (SPAL) i hans bortamatch mot Juventus


SPAL har haft problem och Etrit Berisha kanske inte varit så jämn mellan stolparna som ett lag på den nedre halvan behöver men räddningen han gjorde mot Juventus hemma kan ingen ta ifrån honom.



Runners up: 
Juan Musso #VeronaUdinese   och  Robin Olsen #NapoliCagliari


En tröttkörd, skadedrabbad gammal fransman landar i Florens. Kan det verkligen vara något att lyfta laget från förra säsongens fiaskokänsla?
Frank Ribéry må vara tröttare en många andra i laget men den kvalitén och starquality-känslan han tog med sig till Florens har gjort att staden har gjort staden ännu vackrare.  Det hoppet, lusten, glädjen och stolheten över sitt lag har inte många Violafans känt sen Luca Tonis dagar - det trots den makabert dåliga starten på ligan.
Efter bara sju matcher har han redan iconstatus i klubben.

?? Foto e autografi con @FranckRibery al Fiorentina Store Duomo | Photos and autographs with Frank Ribery at the Fiorentina Store Duomo ?? #ForzaViola ?? pic.twitter.com/zSdLqtWHyc

— ACF Fiorentina (@acffiorentina) October 10, 2019

GALEN SEKVENS igår när Veloso bjöd på fotbollsgodis ?? pic.twitter.com/ga6wk68zSf

— Fotbollskanalen (@fotbollskanal) September 22, 2019

0 kommentarer

Johan Stistrupjuws@live.se@wintherbird2019-10-19 11:32:00