StartitalienÖvrigaLa CurvaSerie A så här långt — del 1: ”Pinsam plats i tabellen”

Serie A så här långt — del 1: ”Pinsam plats i tabellen”

Vilka är nöjda och vilka river sitt hår av ilska? Vilka tror på framtiden och vilka har tappat allt hopp om en skön fotbollssäsong?

Landslagsamlingen över det här året och vi blickar framåt mot avslutningen av höstsäsongen genom att ta en lite koll hos redaktionera om hur starten varit och hur de tror att fortsättningen kommer att gestalta sig.
Nio frågor - nio svar uppdelade på tre artiklar kommer presenteras innan den trettonde omgången tar oss i sitt grepp på lördag.

Varsågoda - del 1:

Tolv matcher spelade - hur skulle du säga starten varit för ditt lag?

— Över förväntningarna med tanke på skadesituationen. Atalanta har även i år precis som man brukar varit trögstartade vilket till viss del beror på skador på flera nyckelspelare. Det har dock sett knackigt ut i en stor del av matcherna men man har ändå lyckats få med sig poängen man behöver. Att man nu ligger topp fyra bådar otroligt gott inför resten av säsongen och Atalanta kommer att bli att räkna med i kampen om Champions League platserna. (Martin Widéen)

— Väl godkänd. Poängmässigt är det klubbens bästa Serie A-start på nästan 20 år. Förlusterna mot Inter och Empoli är väl de enda riktiga plumparna. (Mikael Mansjö)

— Nykomlingen Empoli har startat piggt. Jag är positivt överraskad att laget står på fem segrar så här långt. Det är också roligt att man gjort så pass många mål, 18 baljor! Minns att det debutsäsongen 87 producerades 13 mål på hela säsongen. Försvaret kan bli bättre och den senaste matchens sena poängtapp ställer frågor. En del av förklaringen till de 23 insläppta målen ligger i skador och avstängningar på nyckelpersoner i backlinjen, som därmed behövt rotera på flera spelare. Vicario håller jag för att vara en av de allra bästa målvakterna i serien, ingen skugga faller över honom. (Oskar Örn)

— Ok, i fjol var vi 12:a efter tolv omgångar och hade då bara vunnit två matcher. Nu är vi 7:a och har vunnit sex, lika många som vi har förlorat. Vi har inte spelat oavgjort någon gång. (Alexander Johansson)

— Den kan egentligen delas in i två delar. De första fyra matcherna under Di Fra där Hellas spelade in 0 poäng och de efterföljande under Igor Tudor där laget tagit 16 poäng på åtta matcher vilket är ett poängsnitt på 2,0 poäng per match. Väljer jag att helt bortse från de första fyra matcherna under Di Fra så går det bara att ge Hellas högsta betyg för säsongsinledningen. (Niclas Ekström)

— Det har varit en positiv start för Inzaghi rent spelmässigt. Det är roligare att se hans Inter än Contes. Bollinnehavet är generellt större och man spelar mer framåt. Därmed har den världskända defensiva organisationen ibland fått sig en törn. Lyckas man hitta en balans i detta, kommer Inter att ta många lätta segrar i Serie A i år. (Konrad Grönlund)

— Minst sagt under förväntan. Det långsiktiga projektet Pirlo kastades åt sidan för mästartränaren Allegri och jakten på titlar. Framtiden byttes mot nuet. Men inte hjälpte det. Ärligt talat så ser det faktiskt om möjligt ännu värre ut. Om inget helt otroligt händer under resten av säsongen kommer Juventus än en gång att få slåss om CL-platserna och inte titeln. Dessutom spelar Allegris lag den typen av fotboll som kan söva en tjackpundare vilket gör det hela ännu jobbigare att titta på. Underkänt, från alla inblandade. (Juve-redaktionen)

— Liksom Sarri förutsåg i somras, har det varit en berg-och dalbana hittills i år. Förhoppningen efter senaste matcherna är att laget börjat hitta rätt (på riktigt).
Säsongen började på bästa sätt med vinst mot Empoli och Spezia och så mycket som 8 gjorda mål efter två matcher. Sedan när Europa spelet började så har det ofta varit ett steg framåt, två bakåt. Europa matcherna har tagit mycket på krafterna, och det är bevisat av att Lazio endast vunnit en match i Serie A helgen efter spel i Europa (och det mot ett enklare motstånd i form av Salernitana). Man har lyckats vinna både mot Roma och mot Inter hemma på Olimpico, men man har också förlorat på ett bedrövligt sätt mot Verona och Bologna borta. (Niklas Tellini)

— Utifrån Milanperspektiv är starten fantastisk, ligger i toppen och inte förlorat en enda match och mött tre av väntade topplagen. Milan har inte startat så bra sen min farfar var ung. CL är ett annat spår däremot men i Serie A har laget visat olika styrkor som imponerar beroende på matcher. Just att kunna vinna en match utan att imponera brukar vara ett sigmun för topplag och vad som krävs för att vara topplag. Bredden som Maldini skapat i Milan har uppenbart gett resultat. Vi blev vintermästare i fjol så det gäller att inte ta ut något i förskott dock. (Mikael Kristersson)

— Ja, man kan väl inte säga något annat än att den varit nästintill felfri? Man ska vara väldigt petig för att hitta några negativa sidor hittills, både sett på resultaten men också på spelet. De enda poängtappen som kommit hittills i ligan är ju de mot Roma och senast mot Hellas Verona. Gällande det oavgjorda resultatet mot Roma så kan man varken klaga på det givet att Roma är det lag dom, trots Mourinho och allt annat som där händer, är. Lägg därtill på det faktum att det var den match som Roma skulle studsa tillbaka från efter den katastrofala Bodö Glimt-historien, och då får ett oavgjort resultat på bortaplan definitivt ses som ett positivt sådant. Matchen mot Hellas kan man givetvis tycka bör ha varit en trepoängare, men å andra sidan är Hellas ett svårspelat lag och Milan tappade poäng i derbyt i samma omgång - så det var ett poängtapp man kunde kosta på sig. Rörande spelet så har det, i takt med att matcherna och säsongen fortlöpt, kommit att bli mer och mer stabilt. Det kändes som att vi i de första matcherna rev oss ur startblocken med en väldans fart, och nu har saktat ner på tempot lite - vilket är önskvärt att göra. Som vi alla vet är en säsong inte ett sprinterlopp, utan ett maraton. (Clarence Thunberg)

— Inte alls bra - Det känns som det var lika länge som vi drabbades av Mourinho-hybrisen till att Colosseum byggdes. Skämt åsido. Domslut har gått emot och det har Mourinho helt fastnat i. Samtidigt känns det som att han och spelartruppen, vissa i spelartruppen, inte alls passar som hand i handsken. En svag tvåa, vi har ändå Juventus bakom oss just nu. (Erik Winell)

— Sampdoria hade nog redan på förhand förväntat sig en tuff start på säsongen när då spelschemat var väldigt svårt. Däremot blir säsongsinledningen en besvikelse efter tunga förluster mot lag som Sampdoria ska kunna slå. Förlusterna mot Bologna, Torino och Cagliari står ut då Sampdoria borde kunnat få med sig betydligt mer än noll poäng från dessa matcher. Dessutom förlorade de stort mot både Cagliari och Torino som var bottenlag förra året. D’Aversas mannar har endast lyckats vinna två matcher så här långt och det är mot Spezia och nykomlingen Empoli. I skrivande stund ligger Sampdoria på en pinsam 18:e placering i Serie A vilket är en stor besvikelse och D’Aversa ligger nog inte långt ifrån att få sparken. (Gustav Jogerot)

— Helt okej. Det har sett bra ut spelmässigt i de flesta matcherna. Men ofta har man inte orkat hålla uppe spelet i 90 minuter. Tyvärr så ställer en massa offensiva skador till det. Målskyttet har blivit lidande. (Mattias Freij)

— Den första delen av säsongen har varit klart godkänd. Udinese har stundtals visat fina intentioner i anfallsspelet och att laget ligger på trettonde plats är helt okej. (Jesper Klingnell)

— En berg- och dalbana. Venezia har varvat förlustmål på tilläggstid mot både Spezia och Salernitana med vinster mot Roma och ett formstarkt Fiorentina. De ligger just nu ovanför strecket, men det återstår ett par tunga matcher innan serien vänder över till vårsäsong. (Mac Larsson)

***

Om du skulle ta fram en match eller moment så här långt för att belysa situationen - vad skulle det vara?

— Manchester United borta där jag verkligen tycker att Atalanta visar på vilken fin höjd man har men där pågrund av alla skador i backlinjen inte klarar av att hålla emot i andra halvlek. Det ser bra ut men det där lilla extra saknas vilket jag är övertygad om kommer att komma, det gäller att ha lite is i magen och respektera att det är en oerhört lång säsong. (Martin Widéen)

— Tycker att bortamatchen mot Sampdoria i den senaste omgången gav ett utmärkt exempel på att laget börjar växa upp. Lite cynism, offensiv spetskvalitet samt tre bortapoäng i en underbar kombination helt enkelt. (Miakel Mansjö)

— Den senaste matchen hemma mot Genoa. Jag vill påminna om att kvitteringen från Genoa ju faktiskt föregicks av en snabb vändning från 0-1 till 2-1 av Empoli i mitten av matchen. Det fanns en period där Empoli tryckte på och skapade, förutom de två målen, en mängd målchanser. Empoli har glimtvis visat prov både på kämpatakt, karaktär samt ett lovande eget spel. Det bådar gott inför fortsättningen. Matchen visade också att försvaret svajar i en del avgörande lägen, och där ligger även utmaningarna framåt. (Oskar Örn)

— 3-0 hemma mot Spezia var solklar på ett sätt som Fiorentina sällan varit mot sämre lag. Hur många gånger har vi inte förlorat med 0-1 mot Lecce typ, där de sätter den enda kontringen de haft. Mot Spezia var chanserna 27-3. Vi borde ha gjort 2-3 mål till. Men spelmässigt var det enormt stabilt. Stabilt på ett sätt jag sällan sett i Fiorentina faktiskt. (Alexander Johansson)

— Vändningen hemma på Bentegodi mot Roma där Hellas med fyra förluster i ryggen ligger under med 0-1 i paus men lyckas vända i andra halvlek och vinna med 3-2 mot ett dittills obesegrat Roma. Att Tudor fick den flygande starten tror jag var otroligt viktigt för den vändning vi fått se under kroaten. (Niclas Ekström)

— Tyvärr har ju både Milan och Juventus lyckats plocka poäng mot oss och i båda fallen går det att skylla på att man är dåliga på att stänga matcher. Lautaro Martinez och Edin Dzeko är riktigt bra och kombinerar väl, men det behövs fler mål från den förstnämnda. (Konrad Grönlund)

— 2-0 ledning mot Udinese i minut 65, Allegri byter in Chiellini och går ner på trebackslinje för att stänga matchen. Allt spel försvinner, laget sätter sig i knät på målvakten och matchen slutar 2-2. Fine, det var lite otur/misstag inblandade men för mig säger det tillräckligt. Allegri går hellre på försvar än på knock. Och när försvaret är långt ifrån sina fornstora dagar känns det som en ganska dålig taktik. På tal om dålig taktik vill jag även lyfta Allegris experiment med Rabiot som vänsterytter, hitta en annan tränare i världen som spelar en trög och ganska oteknisk mittmitt som ytter. Juve-redaktionen)

— Lazio är i akut behov av en anfallare som kan ersätta Immobile på ett OK sätt. Ciro har fått spela i princip alla matcher, och har även varit iväg och spelat med Italien. Innan uppehållet spelade Ciro 90 minuter mot Salernitana, trots att han absolut inte var helt skadefri och i topp form. Och även när Lazio ledde med 3-0 med så mycket som tjugo minuter kvar fick Muriqi 0 minuters speltid. Nu är Immobile skadad och kommer förmodligen att ersättas av Pedro som flyttas in i banan. (Niklas Tellini)

— Matchen borta mot Juve såg vi delar av dagens Milan som var otroligt imponerande när dom höll ifrån Juve på deras hemmaplan från farligheter på ett taktiskt sett som fick Allegri att framstå som en nybörjare trots han är en av Europas bästa tränare. Att lämna Juve borta och vara besviken med ett kryss säger mycket om dagens Milan och hur långt utvecklingen gått. Sen kändes det lite extra kul att vårt mål kom från ett svagt försvarsarbete av vår tidigare ungdomsstjärna som helt plötsligt säger sig vara Juventino...En fantastisk räddning ifrån att ta alla tre poängen. (Mikael Kristersson)

— Hmmm... Svårt att välja. Jag skulle å ena sidan vilja lyfta exempelvis 4-0-vinsten mot Sampdoria, där vi just visar upp det här trygga spelet och vad som numera sker när spelet bara flyter på för oss. Våra nyckelspelare visar framfötterna och då känns det som att siffrorna kan komma att sticka iväg om de fortsätter på den inslagna vägen säsongen ut. Sedan skulle jag vilja nämna några av de starka comebacks vi åstadkommit hittills under säsongen, exempelvis de mot juve, Fiorentina och Leicester i Europa League. Det visar på ett mentalt starkt Napoli som det var ett tag sedan jag senast såg skymten av, och som gör säsongen lag ännu mer intressant i form av verkshöjd. (Clarence Thunberg)

— Venezia-matchen. Tycker att just den förlusten symboliserar lite av den här höstens insatser. De insatser som nog kommer göra att vi tappar hoppet om en CL-plats alldeles för tidigt. Mot storlagen, förutom Lazio, har vi gjort helt okej insatser men när vi mött lag som på pappret varit sämre har det oftast sett väldigt knackigt ut. Då tappar Mourinho greppet och vi fallerar. Sen kännetecknades även Venezia-matchen av ett par underliga domarbeslut och också det har ju varit en stor rubrik den här hösten. Matchen mot Bodö Glimt är kanske den som kommer sitta fastetsad i minnet längst men vi har inte varit så dåliga att jag vill säga att just den kännetecknar den här säsongen. Dåliga har vi varit men inte Bodö/Glimt-dåliga konstant. (Erik Winell)

— Ett riktigt bottennapp var 3-1 förlusten mot Cagliari som är tabelljumbo och har haft stora problem under ett par säsonger nu. Sampdoria kan numera inte förvänta sig en vinst mot något motstånd i Serie A vilket är djupt oroväckande. (Gustav Jogerot)

— Matchen hemma mot Lazio då man spelmässigt är bättre fram till sista kvarten. Sen kommer en idiottackling av Djidji. Det blir straff för Lazio och 1-1 det sista som händer. (Mattias Freij)

— Jag säger nog Lazar Samardzics mål borta mot Spezia. Det var en match mellan två tilltänkta bottenkandidater så mycket stod på spel. Det märktes också på matchbilden som blev hård, jämn och tillknäppt. När matchen led mot sitt slut stod det också 0-0 på tavlan, ett resultat som inget av lagen kunde vara vare sig exalterat eller missnöjt med. Men så i matchminut 89 slog nyförvärvet Samardzic till och med ett välplacerat skott från straffområdeskanten avgjorde han matchen. Förutom att det var poängmässigt viktigt att besegra en direkt konkurrent, innebar även segern att Udinese tog sju poäng på de tre inledande matcherna. (Jesper Klingnell)

— Salernitanas avgörande i den 95:e minuten. Romero hade varit enastående under de 270 minuter han vaktat kassen sedan Venezia tog in honom på free transfer, men här missbedömer han ett inlägg fullständigt och orsakar en oerhört sur förlust mot en av bottenkonkurrenterna. Det får inte hända när man krigar om att hålla sig flytande. (Mac Larsson)

***

Vilka spelare har utmärkt sig?

— Zapata har absolut varit Atalantas största utropstecken så här långt med sina sju mål tillsammans med Zappacosta som har visat sig vara ännu ett kap av sportchef Sartori. Zapata har visat vilken klasspelare han är och det är han som bär Atalanta framåt för tillfället. (Martin Widéen)

— Arthur Theate har kommit in som en virvelvind och tagit en betongsäker plats i Mihajlovics nya trebackslinje. Dessutom ser Lorenzo Di Silvestri pånyttfödd ut i sin roll som kantspringare till höger.
Roberto Sorianos poängproduktion har inte riktigt kommit igång än, men så har han också fått en lite ny roll i lagets 3-4-2-1-system som inte ger honom lika fria tyglar offensivt. Med andra ord är den här lilla dippen kanske ganska förväntad.(Miakel Mansjö)

— Den unge polacken Szymon Zurkowski som bytts in de senaste två matcherna och gjort mål. Han har en riktigt fin bössa och en fin blick för spelet. In i startelvan med Zurkowski!

Fiamucci ersatte avstängde Stojanovic på högerbacken i senaste omgången och orsakade en straff. Det kändes outurligt i stunden men när jag tittar reprisen ser jag att hans armar ska inte vara däruppe och flaxa. 2-2-målet från Genoa var oerhört vackert men i efterhand ser jag att man delvis måste lasta Fiamucci även i den situationen. Nog är det hans gubbe som smiter igenom där. (Oskar Örn)

— Positivt är ju att Vlahovic fortsätter att göra mål. Visst, fyra är på straff men de ska också sättas och hittills så missar han inga. Nico Gonzalez har också varit bra, snabb i både fötter och tanke. Kan bli hur bra som helst. Mittförsvaret med Martinez Quarta och Milenkovic har varit ok. På mittfältet har Pulgar, Torreira, Duncan och kanske framför allt Bonaventura varit hyggliga. (Alexander Johansson)

— Jag skulle säga båda de sena offensiva nyförvärven. Giovanni Simeone, som med sina nio mål, verkligen varit en stor del i Hellas fina höst. Men även Gianluca Caprari har varit otroligt viktig för Hellas offensiv. (Niclas Ekström)

— Edin Dzeko har ersatt Romelu Lukaku på ett utmärkt sätt, något inte jag såg framför mig. En fantastisk karaktär och underbar nia. Nio starter och tre inhopp har gett sju mål och en assist. Siffrorna är faktiskt i underkant och belyser återigen Inters ineffektivitet framför mål. Men jag är väldigt positiv till honom och han har redan blivit en stor favorit för mig. (Konrad Grönlund)

— Dybala är en av få som utmärkt sig i positiv bemärkelse vilket känns som en silverlining då han är den offensiva spelare som kan få det där lilla extra att hända. Om Juventus ska dra sig upp ur den här slumpen är det Paulo som ska leda dom. Negativt finns det så mycket att välja på så jag vet inte var jag ska börja. Morata har varit riktigt dålig så jag väljer honom, men det finns många som skulle kunna haffa den utmärkelsen. (Juve-redaktionen)

— Pedro, Immobile och Cataldi är de spelare jag tycker har utmärkt sig positivt.
Efter sommarens EM var det mycket snack i media om att Immobile inte skulle passa in i Sarris och Lazios nya spel. Men Immobile har i dagsläget gjort 10 mål och leder skytteligan.
Pedro kom gratis från rivalerna Roma och det var många som var skeptiska kring anfallaren. Anledningarna var hans ålder, att han kom direkt från Roma samt att han av Roma fansen själva beskrivits som en "giocatore finito", alltså en spelare vars karriär är över och inte kan bidra med mycket till. Dock har Pedro visat att många hade fel. Spanjoren visar en extremt vilja när han spelare och har dessutom stått för 4 mål och 2 assists i Serie A hittills.
Cataldi har spelat i Lazio sen ungdomsåren och även om han varit utlånad några säsonger så och då har han alltid varit redo när det har behövts. Killen gör inte väsen av sig och tränar hårt och fokuserat. I många år har man hoppats och tänkt "detta kommer vara hans år", men av olika anledningar har det aldrig blivit så. Nu med Sarri har Danilo kanske äntligen hittat rätt. Flera gånger har Cataldi startat istället för Leiva, och han har fått betalt för det hårda slitet och jobbet med att Mancini tagit ut honom till Italiens trupp. (Niklas Tellini)

— Vilka spelare har utmärkt sig (positivt och negativt? Nu har vi alla extra lupp på Kessie som lovade oss fans i somras att han skulle stanna och att vi inte hade något att vara oroliga för. Hans insatser har varit mycket upp och ner, ska inte glömma att han spelat otroligt mycket under kalenderåret och även varit skadad men han har satt sig själv och klubben i en sits som är ansträngd. Hans insats vid Inters första straff var otroligt dålig på ett mycket märkligt sett, allt i den situationen gjorde han fel och då blir svårt att inte bli konspiratorisk. Positiva är det jag fått se av Mike, utifrån hans insatser så har jag inte alls saknat pizzabagarens giriga adept. Tror ingen missat Leao utveckling detta året, han är fortfarande mycket fågel eller fisk men när han höjer sin lägsta nivå kan det bli en framtida stjärna. (Mikael Kristersson)

— Positivt finns det många som utmärkt sig, och jag skulle kunna nämna nästan hela laget här. Om jag dock skall göra det hela lite svårare, och bara nämna den spelare som enligt mig utmärkt sig mest, så måste valet falla på Andre Zambo Anguissa. Det hade varit lite snack om Kameruniern innan han kom, och de som följer den brittiska fotbollen intensivt hade lovordat potentialen som fanns i honom. Och så här långt in i säsongen går det inte att missa att Anguissa nog är Serie A:s mest dominanta mittfältare, och säsongens bästa nyförvärv. Stora ord, absolut, men det spel som han hittills visat upp visar på både en kvalité som är talande redan nu, men också en potential om att det finns ännu mer att hämta.
I negativa banor så är det ingen som utmärkt sig som direkt dålig så här långt, men i (vanliga) ordalag är Mario Rui nog den svagaste länken i laget och han fortsätter att vara så. Även Politano och Lozano har gått upp och ned i form, och förhoppningsvis kan någon av de två hitta en mer konstant jämn form där på högerkanten. (Clarence Thunberg)

— Två supergivna, Patricio och Pellegrini på den positiva sidan, tycker även Cristante har varit bra stundtals.
Negativt? Oj. Får väl säga Mkhitaryan, förväntade mig mer från honom sett till förra säsongen. (Edvin Thunborg)

— Hittills har Sampdorias överlägset bästa spelare varit Antonio Candreva. Högermittfältaren har varit vital i offensiven och har legat bakom det mesta som Sampdoria har producerat i anfallsväg. Med sina fyra mål och tre assist har han varit direkt inblandad i sju av Samps femton mål. Dessutom har han bidragit med aktioner som har lett fram till mål men som inte visas i statistiken. När det gäller besvikelser skulle jag vilja lyfta fram Damsgaard och Quagliarella. Nu har visserligen Damsgaard haft skadeproblem och bara medverkat i sju matcher under hösten men efter den sommaren som han gjorde så trodde nog både jag och många andra på mycket mer. Dansken har inte stått för något mål eller assist och har dessutom varit ganska blek i de matcherna som han har spelat. Det marknadsvärdet som han nådde i somras har visserligen sjunkit något och hans prestationer reser frågetecken över Sampdorias agerande under sommarens övergångsfönster. Hade det varit bättre att släppa dansken för en rejäl transfersumma?
Förväntningarna som vi ställer på Quagliarella har nog blivit för stora och Sampdoria måste inse att 38 åringen inte längre är mannen som kan bära lagets offensiv. Kaptenen har gjort ett mål på de inledande 12 matcherna och har varit iskall framför mål. Dessutom söker han sig ofta ned i planen för att agera bollfördelare. Likt hur andra lag väljer att hantera och anpassa sitt spel efter viktiga äldre spelare borde Sampdoria spela Quagliarella efter hans styrkor, då kommer säkerligen produktionen också. (Gustav Jogerot)

— Bremer har varit stabil i mittförsvaret. Sanabria inledde bra som Belottis ersättare men har droppat av lite på slutet. Annars är det ingen som stuckit ut. Det har varit toppar och dalar för dem flesta. (Mattias Freij)

— På det positiva kontot ska några av de offensiva pjäserna lyftas fram. Beto har klivit in och varit den anfallare Udinese saknat i flera år, Deulofeu har varit löpvillig och kreativ och Roberto Pereyra är... Ja, han är Roberto Pereyra. Detta har gjort att avsaknaden av storstjärnan Rodrigo De Paul varit mindre än väntat.

Om det finns något som varit mindre bra är det defensiven. Samspelet mellan den nye målvakten Silvestri och mittförsvaret har inte varit 100 procentigt. Personligen hade jag även lite högre förhoppningar på Molina. (Jesper Klingnell)

— Positivt – Busio, Aramu och Okereke. Busio är blott 19 år gammal, men har varit Venezias bästa spelare så här långt och styr spelet från mittfältet. Aramu är Venezias bästa poängplockare och har gjort 4+2 på 9 spelade matcher. Okereke är vindsnabb och kan blixtra till från ingenstans, när som helst under en match. Han har dessutom gjort tre riktigt fina mål.
Negativt – Henry. Den franske strikern har bara gjort ett mål hittills. Istället har Venezia fått vända sig till yttrarna Okereke och Aramu för målskyttet. (Mac Larsson)

***