Lagbanner
Serie A-säsongen 2019/20 #3 ”I finaste stunder lika bra som Messi”

Serie A-säsongen 2019/20 #3 ”I finaste stunder lika bra som Messi”

Acerbi, Ronaldo, Kulusevski, Gomez, Gosens, Hernandez, Musso.... listan kan göras oändlig av olika val till Årets lag i Serie A.

 

En av de mest spektakulära Serie A-säsongerna har haft bokslut nu den första helgen i augusti.
Vi ska försöka sammanfatta det hela med hjälp av de olika redaktionerna på SvenskaFans.
Det kommer göras i tre delar där den första berör deras syn på deras lag, den andra generellt av serien och den tredje med att plocka ut årets elva.

Varsågoda, här är tredje och sista delen:

  * * *

Ta ut din version av årets Serie A-förstaelva och vilken formation du använder – från tränare till utespelare.
 



Tränare: S. Mihajlovic
P. Gollini
T. Tomiyasu - M. Kumbulla - A. Bastoni,-. Hernandez 
 S. Milinkovic-Savic -J. Schouten - G.. Castrovilli
D. Kulusevski - C. Immobile - M. Barrow
 (Mikael Mansjö)



— 
Här svarar jag kort och gott: Gasperinis Atalanta. Man behöver inte plocka in någon Immobile, Lukaku eller Ronaldo (eller någon annan).(Per-Erik Wesslén)




Elvan beaktar inte faktorer som offensiv/defensiv balans i laget och är inte på något sätt en elva med de bästa spelarna i Serie A 19/20 utan speglar mer min första elva för att visualisera säsongen 19/20.
 
3-5-2
Tränare De Zerbi
Musso
Kumbulla - Smalling - Hernandez
Amrabat - Kulusevski - Ilicic - Luis Alberto - Castrovilli
Immobile - Caputo
(Johan Horn)



— 
Är så hemmablind att jag lyfter Ivan Juric som tränare och då blir det såklart ett lag
som bygger på 3-4-2-1
Wojciech Szczesny har stått för stabilteten i försvaret det här året i Juve där Chiellini varit borta, De Ligt jobbat sig in och Bonucci mer mänsklig än normal och Demiral och Rugani inte visat sig hålla riktig Juve-klass.
Samma sak får väl nästan sägas om Stefan De Vrij. i Inter och Francesco Acerbi i Lazio. Båda har varit stabiliteten där bak då för Inters del Godin aldrig riktigt kom in i det, Skriniar famlade och Bastoni fortfarande växer upp. Lazios akilleshäl har alltid varit bakre leden och Acerbi är anledningen att många mål gjordes framåt - färre än normalt släpptes in bakåt.
På mittfältet hade Luis Alberto helt klart nyckeln till Immobiles rekordtangering, Dejan Kulusevski tog frustrationen i Atalanta och förvaltade den på bästa sätt i en fri roll i Parma,
Sofyan Amrabat visade att teknisk elegans också kunde spela tvåvägsspel och tog Hellas till oanade höjder och Robin Gosens visade prov på back, mittfält och anfallspel som en gammal klassisk totalfotbollare från Holland.
Längre fram tog en i hösten ratad Paulo Dybala fram sin kvalitet och lyfte Juventus mot titeln, Papu Gomez trollband ännu en gång och låg bakom Atalantas jakt på scudetton och Ciro Immobile var vi inne på tidigare. 36 mål på en säsong - vare sig drygt 1/3 del var på straffar så är det siffror som sticker ut.
 
Szczesny
De Vrij - Acerbi - Kumbulla
Luis Alberto - Kulusevski - Amrabat - Gosens
Dybala - Gomez
Immobile
 
(Johan Stistrup)




4-3-3
Samir Handanovic
Manuel Lazzari - Marash Kumbulla, - Stefan de Vrij - Theo Hernandez
Marcelo Brozovic,- Luis Alberto - Papu Gomez
Josip Ilicic - Ciro Immobile - Cristiano Ronaldo

Bubblare: Nicolo Barella, Matthijs De Ligt, Paulo Dybala, Duvan Zapata, Romelu Lukaku och Marten de Roon.

Elvan är full av fantastiska spelare och det gick inte att få med alla såklart, men det tyder på vilken stark säsong ligan har haft. Många fina spelare som inte platsade bland bubblarna men som kanske gör det i andras ögon. (Konrad Grönlund)




Slutligen känner jag mig ärad att plocka ut min Serie A-elva. Det svåraste med en topp-elva är att ackompanjera rätt spelare med rätt formation. Jag väljer att plocka ut de spelare som imponerat mest utifrån förutsättningar & prestation. Årets Serie A-elva. (3-4-3), Tränare: Antonio Conte.
Juan Musso (Udinese)-
De Vrij (Inter) - Francesco Acerbi (Lazio) - Kumbulla (H Verona)
Candreva (Inter) - Bentancur (Juventus), Luis Alberto (Lazio) - Gosens (Atalanta)
Dybala (Juventus) - Immobile (Lazio) - Ronaldo (Juventus).

 Dessa spelare tog platsen i min elva, i foörmån för vad vi kan kalla för avbytarbänk. Samir Handanovic (Inter), Leonardo Bonucci (Juventus), Jose´ Luis Palomino (Atalanta), Hans Hateboer (Atalanta), Marcelo Brozovic (Inter), Matteo Pessina (Hellas Verona), Marten de Roon (Atalanta), Papu´ Gomez (Atalanta), Dejan Kulusevski (Parma/Juventus), Filippo Falco (Lecce), Zlatan Ibrahimovic (Milan). (Alexander Ågren)



— 
4-3-3
Målvakt Wojciech Szczesny, Juventus - En annan stående kandidat är Samir Handanovic som jag är vädligt förtjust i, men som Inters försvarsspel stundtals sett ut är det omöjligt att välja honom framför Szczesny. En annan uppstickare är förstås Pierluigi Gollini.
Försvar
VB Theo Hernandez, Milan - Framförallt starkast efter uppehållet och har varit en starkt bidragande faktor till Milans offensiva framgångar. Ämnad för större sammanhang.
HB Robin Gosens, Atalanta - Atalantas formation med offensiva ytterbackar gör det mer möjligt för ytterbackarna att plocka poäng, men en ytterback som gör nio mål är självskriven i elvan. Ryktas till större klubbar och jag förstår varför.
VMB Francesco Acerbi, Lazio - Lyfter på egen hand ett helt försvar och har på egen hand räddat matcher. Finns enligt mig ingen bättre mittback i ligan just nu.
HMB Stefan De Vrij, Inter - Den gamle Lazio-sonen har överglänst sina mittbackskollegor och då Inter trots allt slutade på andra plats tar han en plats även här.
Mittfält
CM Luis Alberto, Lazio - Med femton assist och sex mål är han självskriven i årets elva. Omöjlig att försvara och högst bidragande till Lazios starka säsong.
CM Josip Ilicic, Atalanta - Har under säsongen spelat på den nivå han förutspåddes nå för flera år sedan när han breakade i Palermo. Gör femton mål, står för fullständigt spektakulära insatser i såväl ligan som i Champions League. Världsklass.
OM Alejandro Gomez, Atalanta - Vem är han? Går det att stjäla bollen från honom? Har i sina finaste stunder spelat lika bra som Messi och har varit lika viktig för Atalanta som just Messi för Barcelona. Håller boll så att motståndarlagen springer sig slut, står sen för assist eller mål. Om han inte nått en ålder om 32 år hade storklubbarna stått radade.
Anfall
CF Cristiano Ronaldo, Juventus - Vad ska man säga? Det finns bara en spelare i världen som kan fortsätta på samma nivå år efter år och det är Ronaldo. Är inte lika dominant som under åren i Real Madrid, men gör 31 mål. Hatten av.
CF Ciro Immobile, Lazio - Tangerar Higuains målrekord med 36 mål på en säsong. Har bara blivit bättre med åren och denna säsong visar att Immobile, trots att han inte alltid har en spektakulär speltyp, att han är Italiens bästa anfallare de senaste tio åren.
CF Duvan Zapata, Atalanta - Stod mellan Zapata och Lukaku som, enligt mig, påminner mycket om varandra. Kompletta spelare så till den grad att de kan göra mål med både huvud och fötter, besitter fin teknik, är hyfsat snabba och kan ensamma luckra upp en fyrbackslinje. Då Atalanta trotsat alla odds medan Inter underpresterat går platsen till Zapata. Kan gå in i vilket lag som helst. (Niklas Tellini)

 


Tränare: Gasperini
Uppställning: 4-4-2
Donnarumma
Cuadrado-De Ligt-Kumbulla-Theo Hernandez
Papu Gomez-Amrabat-Luis Alberto-Kulusevski
Ronaldo-Immobile

Många roliga överraskningar. Gian Piero Gasperini och hans arbete med Atalanta är för mig formidabelt och därför är han given som coach. Känslan är att varenda spelare i den truppen kan kastas in och vara otroligt bra.
Donnarumma har varit rejäl mellan stolparna och utstrålar numera en trygghet som aldrig förr. Cuadrado har imponerat på högerbackspositionen och mittbacksparet har helt klart varit säsongens bästa. Theo Hernandez och Gosens gjorde upp om vem som var säsongens bästa vänsterback, men mina färgade ögon gav så klart den förstnämnde segern i den kampen. Mittfältet var, som alltid, svårt. Speciellt innermittfältarna, där har många imponerat, inte minst Bentancur, Tonali, Castrovilli och Bennacer. Känns dock som att de Amrabat och Luis Alberto hade en hög och jämn nivå, därav mitt val. Självklara val i anfallet - Lukaku som supersub och Caputo som reserv också.
(Gabriel Melke)

 


3-3-3-1 
Kruxet med att ta ut en årets elva är att många av de bästa spelarna spelar på samma position och det är svårt att få till en balanserad elva som fungerat i praktiken. Jag ville från början plocka Gasperinis formation för jag tyckte det hade varit väldigt passande. Men fick till slut låta mig inspireras av Marcelo Bielsas lite okonventionella 3-3-3-1 som han ofta kört i Leeds i år. 
 
Målvakt: Salvatore Sirigu 
Visst, Sirigu har nog förmodligen inte varit den mest framstående burväktaren i år men han har tveklöst varit den mest värdefulla och jag tycker han förtjänar uppmärksamhet för detta och därför väljer jag honom. Utan Sirigus storspel under framförallt hösten så skulle nog Torino spelat Serie B nästa säsong och det är nog ingen målvakt i år som sagt vars insatser har haft samma värde.
 
Mittback nr 1: Rafael Tolói 
Tolói är ju lite märklig då det inte främst är hans defensiva kontribution man först tänker på. Gasperini kör med sina offensivt överlappande mittbackar och Tolói är den som lyst som allra mest under dessa omständigheter. Många fina assist och även mål från brasilianaren.  
Mittback nr 2: Francesco Acerbi 
Jag har redan klargjort min kärlek till den gamla skolan och detta präglar nog detta val. Acerbi är en av få gamla, hederliga italienska mittbackar som fortfarande existerar. Men jag tycker han förtjänar en viss uppmärksamhet för den nivån han trots allt nått sedan han passerade 30-strecket. I Lazio är han Herr Konsekvent, sällan en dålig match utan han står med stolt ryggrad, match efter match.  
Mittback nr 3: Chris Smalling 
Jag hade inte särskilt höga förväntningar på engelsmannen när han först tillkom så kanske är detta en bidragande faktor till varför han stått ut så mycket för mig bland andra mittbackar. Han har utsöndrat klass och lugn i en annars ganska förvirrad försvarslinje. Fonseca är ingen defensiv tränare och utsätter ofta sin backlinje för mycket fara, att Smalling ändå gjort det så bra som han gjort och stått pall under sådana omständigheter under sin första säsong i en ny liga gör att han tar plats i min elva. Både Stefan De Vrij och Marash Kumbulla var klara bubblare och kunde likväl ha tagit plats på bekostnad av någon av dessa tre.  
 
Centralmittfältare nr 1: Miguel Veloso 
Tänkte från början plocka ut Velosos lagkamrat Sofyan Amrabat. Den unge marockanen är väl den mittfältaren som glänst mest bländande i år i Hellas. Men han har i mitt tycke varit lite ojämn. Den spelaren som stått rakt i medvind som motvind, som varit en fundamental systemspelare för Ivan Juric i år är den gamle portugisen. Det är en av de mest imponerande bedrifterna som Juric lyckats med i år. Hur han har sett till att 34-åringen återvänt från karriärens ruiner och stått för en säsong som är i paritet med hans bästa i Genoa, en sann renässans. 
Centralmittfältare nr 2: Rodrigo De Paul 
Om man ska prata om ”one-man teams” så ligger ju onekligen Udinese en nära till hands. Varenda gång jag sett Udinese den här säsongen, oavsett om de är dåliga eller bra så är alltid Rodrigo De Paul bäst på plan för dem. Allt går verkligen via honom. I synnerhet sedan den ovillige ståthållaren, Luca Gotti valde att låta De Paul utgå lite längre ned i planen för att vara en nyckel i Udineses uppbyggnadsspel. Argentinaren är spindeln i nätet och har en fot med i allt som Udinese skapat den här säsongen skulle jag tippa på. 26-åringen borde enligt rimlig logik spela i en större klubb nästa säsong. Eller åtminstone en klubb med mer framstående aspirationer än Udinese har för stunden.  
Centralmittfältare nr 3: Robin Gosens 
Marcelo Bielsa tog den hårt jobbande vänsteryttern Stuart Dallas och förvandlade honom till en spelskicklig central mittfältare i år. Och när jag tänker på Gosens styrkor och framträdande egenskaper så är han helt klart förmögen till samma slags transformation. Att han skulle ha en plats i en årets elva är given. En fullständigt briljant säsong och att flera andra klubbar simmar runt tysken som utsvultna hajar känns på så vis logiskt.
 
Offensiv mittfältare nr 1: Dejan Kulusevski 
Den unge svensken konkurrerar om den här platsen med främst Josip Ilicic och även kanske Domenico Berardi och förmodligen bör väl Ilicic gå vinnande ur denna duell men jag är en skribent på en supportersida. Så med andra ord har jag inga skyldigheter att ens försöka uppträda objektivt, Kulan tar med andra ord plats! 10 mål och 9 assist under sin första fulla säsong på seniornivå är häpnadsväckande siffror. Och sättet som han fullständigt dominerat vissa matcher är bortom ordets förmåga att beskriva. Detta är inte en bara en lovande talang vi har att göra med utan en framtida superstjärna. Förhoppningsvis kommer Dejan kunna lindra den abstinens många kommer känna den dagen då den stora Ibra väljer att gå i pension.  
Offensiv mittfältare nr 2: Luis Alberto 
Har slagits mot Papu Gómez den här säsongen om titeln som Serie A:s assistkung. Alberto har haft en gyllene säsong och framstår nu i efterhand som en fullständigt genialisk värvning från Lazios sida. Få människor trodde spanjoren skulle gå den här utvecklingen till mötes när han lämnade Liverpool för spel i Serie A. Det var ju inte som att han hade briljerat direkt i sina lånesejourer i La liga tidigare heller. Men detta är en fantastisk spelare nuförtiden. När han är i form så passar han inte bollen till lagkamraterna utan snarare smeker fram dem. 
Offensiv mittfältare nr 3: Papu Gómez 
Ja, vad ska man säga egentligen om denna 32-årige argentinare? Innan Bergamo-äventyret så löpte Gómez risken att summeras på liknande sätt som typ Pablo Piatti. En sevärd spelare men som inte riktigt lyckades få ut all den talangen han besatt. När äventyret med Gasperini kommer till sitt slut kommer Papu snarare nämnas i liknande kategori som Juan Roman Riquelme. Det vill säga en massivt begåvad spelare som inte hamnade rätt till en början men när han väl fann sitt hem i Bergamo erövrade han vartenda fotbollshjärta. Årets spelare i Serie A.  

Anfallare: Francesco Caputo 
Alla kommer ju givetvis välja någon ur trion Cristiano Ronaldo, Romelu Lukaku och Ciro Immobile. Och av denna anledning väljer jag Caputo därför jag tycker han verkligen förtjänar att stå under lite extra spotlight. En spelare som folk kommer stämpla som en late-bloomer men det är viktigt att ha i åtanke att han började vräka in mål i Serie B redan för åtta säsonger sedan. Och när det väl såg ut som att det skulle bära vägen till Serie A satte den gode ”Ciccio” krokben för sig själv genom att åka dit för matchbetting vilket ledde till ett års avstängning från fotbollen. Men när väl chansen gavs tog han den verkligen. 16 mål i ett dysfunktionellt Empoli ifjol imponerar verkligen. Ska man peka på en sak som gjort att Sassuolo är ett lag för övre halvan i år så pekar jag mot Caputo med hela handen. Sassuolo har en av Serie A:s mest sevärda offensiva kvartetter i Duricic, Berardi, Boga och Caputo. De tre förstnämnda är mer mångsidigt begåvade och tekniskt framstående men Caputo bidrar med någonting som ingen annan kan. Han är en specialiserad ”goal-getter”. En av ligans mest kliniska avslutare. Sassuolo spelade i princip likadant förra säsongen och en av deras svagheter då var ineffektivitet. De hade svårt att omvandla sitt chansskapande till tillräckligt mycket mål för att lotsa sig själva högre upp i tabellen. Caputo har varit botemedlet för detta i år då han inte behöver många chanser för att sätta dit dem. 21 mål och 7 assist, Roberto Mancini borde hålla honom under extra uppsikt i mitt tycke.  

Tränare: Ivan Juric 
Gasperini kommer nog vara de flestas val men mitt faller på Ivan Juric. De flesta trodde på nedflyttning inför säsongen, många tippade till och med Hellas på jumboplatsen. Att de då ligger på 9:e plats och har haft häng på Europaplatser under stora delar av säsongen är otroligt imponerande. Det är heller inget galet flyt som ligger bakom framgången utan detta är en ren och skär tränarhandling. Systemet som Juric har fått på plats väldigt snabbt är hemligheten. Hellas är nog det jobbigaste och kanske det mest svårlästa laget i serien. De kan spela med ett organiserat och ganska högt presspel och man-man markering men de kan också falla djupt och kväva ytor. De är flexibla och kan ändra taktik mitt under matcherna. När man tror att man har dem i sitt grepp kan de slinka undan. Många spelare ryktas bort nu som resultat av den fina säsongen men jag är skeptisk till att många av dessa spelare kommer lyckas när de inte längre har Ivans guidande hand över sig. 

Årets elva 
3-3-3-1 
Sirigu 
Tolói       Acerbi     Smalling 
Veloso   De Paul   Gosens 
Kulusevski   Alberto   Gómez 
   Caputo 

(Martin Eliasson)



— En lång fråga som förtjänar ett långt svar! Till att börja med väljer jag att formera laget enligt 4-3-3.
Portiere: Szczesny 
På målvaktspositionen finns det flera namn som gör upp om det men jag sätter ändå  Szczesny som sista utpost. Polacken har inte alltid briljerat med spektakulära räddningar eller magiska stormatcher, utan istället sett till att stå rätt i princip hela tiden. Han har därmed vuxit ut till en världsmålvakt.

Difensori: Hateboer-Bastoni-Bonucci-Theo Hernandez
 I backlinjen finns det givetvis också flera spelare att välja mellan. Men jag ser ändå Hateboer och Theo Hernandez som givna ytterbackar. Den förstnämnde har stått för ett genombrott i år, medan Theo har öst in så många offensiva poäng att hans stundtals lite svajiga defensiv vägts upp med råge. I mittlåset sätter jag rutinerade Bonucci. Han får sällskap av Inters yngling Bastoni, inte nödvändigtvis för att han varit den näst bästa mittbacken (De Vrij och Acerbi har förmodligen varit bättre). Men Bastoni har stått för ett stort genombrott som förtjänar uppmärksamhet.

Centrocampisti: Nainggolan-De Paul-Luis Alberto
 Även här i mittens rike är konkurrensen enorm och att en spelare som Papu Gomez hamnat utanför min elva säger mer om de andra tre spelarna kapacitet. Hösten känns avlägsen men Nainggolan var en av seriens bästa spelare under den första halvan av säsongen och förtjänar sin plats. Luis Alberto å sin sida har varit en viktig del i Ciro Immobiles målfacit. Dessa två kompletteras av Rodrigo De Paul. Det kan låta som en partisk Udineseutnämning, men det är inte bara det. De Paul har under året vuxit ut till en fantastisk spelare och är den överlägset viktigaste orsaken till att Udinese knappt ens var inblandade i bottenstriden. Han kombinerar teknik, passningsspel och långskott med ett hårt arbete och ledaregenskaper. Jag skulle sträcka mig så långt som att säga att han är en av de spelarna i hela serien som är viktigast för sitt lag.

Attacanti: Ronaldo-Immobile-Lautaro  
Att skytteligavinnaren Immobile har en given plats säger sig självt. Han får först sällskap av skytteligatvåan Ronaldo, som visserligen inte varit lika dominant som förr om åren, men som fortfarande håller yppersta världsklass. Dessa två kompletteras av Lautaru Martinez som, verkligen visat sin fulla potential under den gångna säsongen!

Allenatore: Gasperini 
När jag tittar på min startelva noterar jag att jag bara har plockat ut en enda Atalantaspelare. Visst övervägde jag att ta ut en rad svartblåa Bergamospelare. Namn som Gollini, Papu Gomez, Ilicic, Duvan Zapata, Gosens och Malinovskiy passerade genom mitt huvud när jag övervägde alternativen på deras respektive positioner. Men att de till slut hamnade utanför elvan handlar om Atalantas stora styrka: lagspelet. Framgången är en produkt av att alla spelare levererar hela tiden och att det finns många som är beredda att ta ansvar. Det är endast möjligt tack för Gasperinis hjärna. 
Laget i sin helhet:
Szczesny 
Hateboer-Bastoni-Bonucci-Theo Hernandez
Nainggolan-De Paul-Luis Alberto
Ronaldo-Immobile-Lautaro

Allenatore: Gasperini

(Jesper Klingnell)


 * * *

Håller ni med någon?
Och om inte, vad är eran bästa elva?
 

La Curva-redaktionen2020-08-07 21:58:00

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 12)