Serie A-säsongen - Experterna säger sitt
Längsta Serie A-säsongen någonsin är över och vi fick några utpumpade calcioexperter att säga sin mening om säsongen.
Ja vad har calcioexperterna utanför SvenskaFans har att säga om den famösa säsongen 2019/20. Vem/Vilka vill de hissa och dissa?
Vad har de för bild av ligan och hur påverkade sommarens värme det hela.
Här har ni olika calciorösters syn på den famösa säsongen.
I "panelen" har vi dessa stjärnor: Roma
Vicki Blommé - Serie A-experten och analytikern som ni inte kan missa i Cmores calciosändningar. En av hennes få svagheter är dock Milan.
Christoffer Svanemar - Uppcoming star på kommentatorshimlen. Ingen har väl undgått hans flängande på heta matcher runt om i Europa under Destination Europa. Calciohjärtan ligger vid foten av Vesuvius.
Therese Strömberg - Expressensstjärnan som har en fäbles för calcion i allmänhet och Milan i synnerhet.
Erik Hadzic - Fotbollskanalens främsta tangentknackare om italiensk fotboll. Laziale och tycker Immobile förtjänar mer cred än han får.
Dov Schiavone - Flygande skotten som alltid är på plats. Rattar sajten ForzaItalianFootball. En av de få som vill ha Chievo tillbaka i Serie A.
Nima Tavallaey Roodsari - The Pundit. Interistan som svängt runt på allt som går uppbringa angående italiensk fotboll på sociala medier.
Trygve Röed - Norsk italienexpert som driver calciopodden #Stöveball.
Nicole Amiri - Frilansade journalist (tidgare Expressen) som sitter på första parkett (Milano) och följer den italienska fotbollen.
Säsongen som helhet, hur skulle du beskriva Serie A 2019/20?
Vicki:
— Det är tveklöst en säsong som man alltid kommer att minnas på grund av Corona och allt den drog med sig. Återigen blev det Juventus som tog hem scudetton, men det var uppfriskande att se tre olika lag vara med och fajtas om det. Ett Inter där Conte snabbt satte sin prägel, men som inte lyckades få den effekten att vara under hela säsongen. Ett Lazio med en perfekt startelva byggd av Inzaghi och Tare, men där bredden till slut var för svag. Ett Atalanta med ligans bästa offensiv, men som inte riktigt hade helheten för att rå på Juve. Juventus hittade aldrig rätt i Sarris fotboll, men med den starkaste truppen och med Ronaldo och Dybala i storform räckte det hela vägen ändå.
Dov:
— Säsongen måste delas upp - pga COVID - med en första, spännande del - lag som utmanar Juventus och att ha en verklig chans att slå dem (Ja Lazio, de är dig jag kollar på) - till ett slut med det oundvikliga, att Juve vann titeln mycket enkelt.
Det är uppmuntrande att se att andra lag har stängt gapet till Juve, men det kan tyvärr också bara bero på att Bianconeri hade en övergångssäsong och nu bara kommer att bli starkare.
Säsongen lovade så mycket, men COVID tog bort det mesta av spänning och mening.
Christoffer:
— Som en speciell säsong. Såklart. Som överallt. Svårt att inte präglas av Corona här. Väldigt mycket är ju ”tänk om inte...”. Väldigt mycket är också som vanligt. De väntade stryklagen åker ur och Juventus vinner.
Therese:
— Någonstans tar jag framför allt med mig att Juventus inte längre känns oslagbara. Inter har gjort en riktigt bra säsong, Atalanta fortsätter att imponera och Lazio likaså. Milan kan eventuellt ha någonting på gång till nästa säsong, inte för att utmana om någon Scudetto, men förhoppningsvis för att ge en match till topp fyra-lagen. Beroende på vad som händer fram tills den startar känns det som att nästa säsong kan bli ganska oförutsägbar, äntligen.
Erik:
— En intressantare säsong än på länge med mycket som hände i många klubbar. Ett tränarbyte gjorde att dominanten Juventus såg sårbar ut på tronen och ett antal klubbar turades om att framställa sig själva som den största utmanaren. Vi fick se två klubbar (Napoli och Milan) kasta bort deras respektive säsong, Champions League-chansen för att förtydliga, med dåligt spel under hösten. Serie A har möjligen blivit en mer ojämlik liga med en bottenduo framförallt som blev avhängd väldigt tidigt.
Nicole:
— Det är svårt att beskriva säsongen som helhet då det känns som att man packat ihop två olika säsonger i en och samma. En pre och en post lockdown. Den har varit märklig, lång, oförutsägbar. Jag minns när de första matcherna sköts upp, och när viruset spreds som en löpeld här i Lombardiet. Då kunde ingen föreställa sig att det skulle dröja månader innan ligan skulle återupptas. Och bara några veckor senare, när hela Italien omfattades av karantän, var det svårt att föreställa sig att fotbollen ens skulle kicka igång igen. Det har svängt fort. Men säsongen har också varit rolig. Efter en hel vår då allt handlat om covid-19 så har fotbollen varit en fin underhållning under sommaren. Fotbollsprogrammen togs ju bort från tablån nästan direkt för att ge rum åt covid-rapporteringen. Fotbollen har skänkt glädje till otroligt många efter de fruktansvärda månaderna vi lämnat bakom oss.
Nima:
— En mycket märklig och udda säsong. Går inte att komma ifrån att avbrottet till följd av COVID-19 pandemin ändrade alla förutsättningarna. Men sportsligt var det en mycket intressant säsong.
Serie A börjar bli mer som Premier League i att topp 6 lagen tog ytterligare kliv framåt i kvalite med Lazio och Atalanta som tydligaste exempel på detta, samtidigt som lagen i botten är sämre än på mycket länge, med Brescia, SPAL och Lecce som tydliga expempel på det.
Hur Genoa klarade sig kvar i år är anmärkningsvärt då dom är verkligen inte ett bra lag, men överlevde pga att övriga var så ofantligt mycket sämre.
Trygve:
— Säsongen kommer vi att minnas , men inte på grund av sportens kvalitet vi kommer att komma ihåg säsongen 19/20 utan för pandemin. Då blir fotbollen också obetydlig i det stora hela.
Men om vi ska ta några poäng om den obetydliga frågan som kallas fotboll: Juventini kommer ihåg säsongen för sin nionde raka scudetti och 36: e totalt. De har nästan definierat att vinna något utan att imponera. För inte ens de mest inbitna Juve-supporterna kommer att påminna om den här säsongen på några år och tänka: "Hjälp mig när jag saknar den bländande fotboll från säsongen 19/20 med Bernardeschi, Matuidi, Pjanic, Khedira (ja, han spelade faktiskt nästan 1/3 av matcherna) och glasspelarna med De Sciglio, Ramsey och Costa. "
Om du tittar på säsongen genom mer "positiva" glasögon har Atalanta och Lazio faktiskt varit fina. Atalanta slutade aldrig göra mål och Lazio skulle, tills pandemin sa farväl och fick fotfäste, vinna scudetto. Men det var inte så det gick.
Dessutom arbetar Inter med Conte och Marotta och bygger något potentiellt MYCKET stadigt och otroligt inspirerande fundament.
Utöver detta har jag noterat att Zlatan kom till Milan för sent, Ribéry gör som han vill när han är frisk, Cristiano har fortfarande en bra nivå, Lukaku har varit väldigt övertygande, Immobile är en målscorare av rang och Papu Gómez då - finns någon i Serie A jag gillar bättre? Nej.
Om du skulle lyfta fram en enskild händelse för att illustrera säsongen, vad skulle det vara?
Vicki:
— Jag tycker att Josip Ilicic personifierar denna säsong. En säsong där anfallsfotboll har varit i fokus. Många offensivt balanserade lag och vi har bjudits på en fotboll i högt tempo och med hög teknisk nivå, allra bäst representerad av Ilicic och hans Atalanta. Men också en säsong som mer än något präglats av en pandemi, som inte bara stoppade fotbollen utan som blev en tragedi där många har förlorat familj, vänner, sina jobb och livsverk. För Ilicic del klarar han inte av att avsluta säsongen på grund av privata skäl, som enligt rapporterna ska handla om bland annat en depression till viss del orsakad av vad han gick igenom i det hårt drabbade Bergamo under Corona. En säsong av högt och lågt. Där fotbollen inte alltid varit viktigast.
Christoffer:
— Ronaldos mål borta mot Sampdoria är väl på många sätt symboliskt. I ett Juventus som inte på något sätt har spelat bländande så har man haft CR som någonstans garanterat titeln. Har man en spelare som kan korsa gränsen för vad naturlagen tillåter så är det bara för övriga lag att applådera.
Dov:
— Det kan bara vara fiaskot i mars om man skulle spela eller inte bakom stängda dörrar eller stoppa ligan helt. Olika fraktioner ville ha olika saker, med kulminationen var Parma mot SPAL-matchen när spelarna var i tunneln redo att komma ut för kick off, bara för att få höra att gå tillbaka till omklädningsrummet, för att spelet skulle gå vidare 75 minuter senare. Det var en fars.
Therese:
— Det är väl oundvikligen uppehållet och pandemin som i slutänden präglar den här säsongen, trots att den kom först under våren. Det är det man kommer att minnas och prata om när man ser tillbaka på den här säsongen under lång tid från nu.
Erik:
— Paulo Dybalas mål i den näst sista matchen innan avbrottet mot Inter. Aaron Ramsey gav Juventus ledningen några minuter tidigare men det är Dybalas dribbelkonster och avslut i "fel" hörn som ramar in matchen och Juves scudetto. Målet distanserade Inter i tabellen och blev en dolkstöt på Antonio Conte och hans scudettoambitioner när han återvände till ett ekande tomt Juventus Stadium.
Nicole:
— Svårt att inte välja något covid-relaterat. Men när många spelare insjuknade förstod nog de flesta att man agerat rätt i att förbjuda all idrott. Paulo Dybalas resa är värd att nämna. Det här viruset kan bete sig mycket aggressivt, och Dybalas variant var relativt långvarig. Han medgav ju själv att han inte var på topp efter att ha friskförklarats efter 46 dagar. Att han tog sig igenom det och sedan blev Serie A:s bästa spelare (i mitt tycke) är helt otroligt. Det har varit en fröjd för ögat att följa honom den här säsongen, och framför allt denna sommar.
Nima:
— Det känns som det skedde för ett decennium sedan men Serie A's fruktansvärt tondöva och korkade antirasism kampanj med chimpanserna som spelare samt Corriere dello Sport's hjärndöda ordvitsar om Lukaku och Smalling's hudfärg i rubriksättningen, som sticker ut på ett negativt sätt.
Ur ett positivt perspektiv så kommer jag inte ifrån Cristiano Ronaldo's galna nickmål borta mot Sampdoria där han flyger 1.5 meter upp i luften. Makalöst.
Trygve:
— Det måste verkligen vara säsongens sista derby della Madonnina. Men det måste sättas i sammanhang. För i skrivande stund verkar paketet vi serverades i Lombardiets huvudstad så vansinnigt avlägset.
Och paketet som vi serverades innehöll bland annat människor. Ja, för det fanns faktiskt människor - publiken - på sällskapet i världens finaste betongblock. Tillsätter vi Zlatan i den ekvationen där utöver en scudetto-jagande Inter. Ja, då har vi plötsligt en mycket bra ram.
Och jag var inne på Zlatan. Han var tillbaka i derbyarenan - och gick naturligtvis inte besviken. Han satte och hjälpte till. Milan med 2-0 i pausen.
Men då. Sedan kom den berömda pausen. Och när du står inför pauser där en viss Antonio Conte inte är helt nöjd - då är det inte lätt och vara motståndare.
Contes snack fick Inter att gå vidare i andra halvlek mot deras stadsrival. Fyra mål och en därmed 4-2 seger för Conte och Inter.
Men varför denna match beskriver säsongen som helhet för mig är:
1. De otroligt höga topparna och motsvarande oändligt djupa dalar som vi har haft årets säsong.
2. Publik. Det var publiken där. Publiken som tog fram det lilla (läs: stora) extra. Finns det något med det som du inte vet vad du har förrän du förlorar det..
Vi har ett före och efter pandemin, hur skulle du beskriva skillnaderna av serien– vare sig du tycker det var några eller ej?
Vicki:
— Rent spelmässigt var det i de inledande omgångarna efter återstarten ett lågt tempo och det var tydligt att spelarna var en bra bit ifrån sin normala fysiska status. Det blev dock bättre och vi fick senare se många bra fotbollsmatcher. Sett till scudetto-striden så slapp Lazios konkurrenter ”störningsmomentet” Europa-spel, men som jag ser det var det Lazio som själva spelade sig ur den kampen. Juventus är värdiga vinnare efter 38 omgångar oavsett Corona-uppehållet.
Dov:
— Som nämnts tidigare tänker jag före pandemin hade vi en helt annan tävling. Juve såg ut i oordning, Lazio och Inter var på tårna och Milan var mer patetiska. Efer pandemin kom allt i sin ordning igen (förutom Milan...)
Christoffer:
— Mycket av säsongen tog ju slut när den avbröts. Fotbollen är folkets sport. Så är det överallt, men lite extra i Italien. Utan publik så är det något annat. Det ser vi nu när många tränare faktiskt går ut och säger att detta inte är samma sport längre. Jag förstår och accepterar varför man spelar klart säsongen. Det är en för stor affärsverksamhet för att göra något annat. Men det är inte riktig fotboll.
Therese:
— Det är så klart svårt för mig att inte fastna vid Milans form. Att gå från det de var under hösten, till att trumma igång efter att Zlatan anländer och sedan vara ett av seriens bästa lag, inte förlora en enda match och ösa in mål efter coronauppehållet. Det är otroligt imponerande. Därtill finns så klart de uppenbara skillnaderna vad gäller ingen publik och hela den biten.
Nicole:
— Skillnaderna är många. Det görs många mål, och det döms ut rekordmånga straffar. I skrivande stund är vi uppe i 180 (Udinese är det enda lag som inte har tilldelats en enda straff kan tilläggas). Senaste straffrekordet slogs ett bra tag sedan, säsongen 1949-1950. Då dömdes det ut 140 straffar… Sedan är det ju en helt annan stämning utan fansen. Men jag kan tycka att det är lite kul att höra när spelare, tränare, domare pratar. Det blir mer personligt på något sätt.
Erik:
— Det har blivit en annan sorts fotboll under det maniskt inpressade spelschemat under sommaren, som de allra bredaste trupperna kapitaliserat på. Fler lag än någonsin har också fått chansen att förbereda sig till nästa säsong, av förklarliga skäl. Jag tänker på ett redan Europa League-klart Napoli eller Atalanta som under de sista omgångarna började spara sig inför Champions League. Det har lett till en känsla av sommarfotboll (den vanliga sortens) under en del matcher.
Nima:
— Som skillnaden mellan en riktig säsong och en försäsong. Man kan inte bedriva elitidrott i Italian utomhus under Juni och Juli månader då det är helt enkelt olidligt varmt och fuktigt. Många av lagen kollapsade ju mentalt pga detta. Kvaliten blev ju då följdaktligen också lidande.
Trygve:
— Då kan vi gå tillbaka till Milan-Inter. Före pandemin = Milans första halvlek. Sommarspelet = Milans andra halvlek.
För det är verkligen lite så det har känts. Pandemin har varit oerhört krävande och många har förlorat sina nära och kära, men från en rent fotbollssynpunkt har vi också tappat något. Frånvaron av publiken i kombination med matcher nästan varje dag som utförs i ganska subtropiska temperaturer har varit lite av ett slag för den objektiva kvaliteten och upplevelsen från utsidan.
Vilket lag har varit säsongens överraskning kontra största besvikelse?
Vicki:
— Hellas Verona är den stora överraskningen. Jag trodde aldrig att den truppen, ledd av Juric, som hittills aldrig lyckats i Serie A, hade förmågan att nå övre halvan. Många spelare som kommit från ingenstans och verkligen fått sina genombrott. Vill även nämna Atalanta. Att de är bra visste vi, men den nivå de har visat upp denna säsong är över förväntan. En otroligt imponerande tredjeplats i år igen. Sett till förväntningar inför säsongen så är Napoli den största besvikelsen enligt mig. Ancelotti misslyckades totalt med en trupp bra nog att nå topp fyra.
Dov:
— Jag har Lazio i båda kategorierna faktiskt. De var den största överraskningen fram till mars och hade en riktig Scudetto-chans. De hade bara en turnering att tänka på, Juventus var med i tre och det kunde varit en avgörande faktor.
Sen spolar vi fram till juni och de förlorar mot Atalanta och startar upp svit på fem matcher mot Milan, Lecce, Sassuolo och Juventus utan att vinna och titelchansen rök all värdens väg.
Christoffer:
— Atalanta. När Atalanta är som bäst finns det inget lag i Italien som är lika bra. Det bevisade man i Turin där Juventus räddas av den mycket skeva handsregeln. Jag både tror och hoppas Atalanta spelar final i Champions League. Besvikelse. Napoli. Nu räddar Gattuso upp detta med Coppa Italia. Men detta var ju Carlo Ancelottis andra säsong. Säsongen då man på allvar skulle få se vilken mästartränare han var. Och visst, han spöade Liverpool hemma på San Paolo men i övrigt var det rejäl pyspunka hela hösten.
Therese:
— Att Atalanta varit så bra kanske inte är en överraskning i den bemärkelsen, men jag hade kanske inte riktigt förväntat mig att de skulle klara av att balansera och hantera både ligan och Champions på det sätt de gjort. Kudos. Napoli har så klart varit en besvikelse sett till vad de varit de senaste säsongerna, Genoa är jag också lite besviken på, samt att man hade väl ändå hoppats på att Brescia med Balotelli skulle ha någonting?
Erik:
— Ett nedflyttningsstippat Hellas Verona slutar på övre halvan med sin death metal-fotboll under tränaren Ivan Juric, som också förlängde kontraktet. Jag vill tro att i princip ingen kunde förutspå det inför säsongen. Torino på 16:e plats slutar bara fem poäng ifrån nedflyttningszonen. De sparkade tränaren under säsongen och har fortfarande ingen lösning på den frågan. Det enda positiva från Toros säsong är att de inte åkte ur och att de fortfarande kan få en rejäl slant för Andrea Belotti.
Nicole:
— Efter lockdown är överraskningen helt klart Milan, och Lazio besvikelsen. De rödsvarta ser ju ut som ett helt nytt lag. Här i Italien snackar man om ett ”Milan da scudetto” - hade Milan sett ut så här från start hade de vunnit ligatiteln. Som en frälsare kom Zlatan för att hjälpa laget och han lyckades, trots att de inte har vunnit några titlar och måste kvala till Europa League. Men man har vunnit på så många andra punkter. En stark grund och ett lag med spelare som faktiskt funkar ihop. Det är underhållande att titta på Milan i dag (Milan-Juve var kanske årets match). Det är tydligt att laget har två ledare: Stefano Pioli och Zlatan Ibrahimovic. Och klubben gör rätt i att hålla kvar dem. Lazio ångade på som tåget före lockdown, men de många skadorna, det pressade spelschemat och värmen verkar tyvärr ha missgynnat dem enormt.
Nima:
— Det går inte att säga något annat än Hellas Verona som under stora delar av säsongen spelade en helt makalöst fin fotboll. Detta var ett lag de allra flesta, mig sälv inkluderat, hade fastkilade i botten av tabellen. Att man är och nosar på en Europa plats med 3 omgångar kvar är ju inget annat än fantastiskt.
Största besvikelsen måste ändå vara Milan och Napoli fram till innan Jul. Det var inte bara smärtsamt för deras fans att uppleva, det gjorde ont i alla som tittade oavsett lagtillhörighet. Vilket gör förvandlingen efter Jul för bägge ännu mer imponerande.
Men om jag ska välja ett lag så är det tyvärr Roma pga den clown dom har som ägare och president. Att säga att han inte har någon koll på vad han sysslar med vore en komplimang.
Ju fortare James pallotta säljer Roma desto bättre, klubben blödde ekonomiskt redan innan pandemin och har sedermera blivit en dokusåpa med dom berömda WhatsApp grälen mellan Petrachi och Pallotta. Pinsamt är bara förnamnet. Detta är ovärdigt en klubb av Romas dignitet.
Trygve:
— Här är jag lite uppdelad. Jag tror, ??med en viss grad av säkerhet, att om vi hade varit utan pandemin, skulle det ha varit Lazio som skulle ha varit säsongens överraskning. De var en också en överraskelse totalt sett trots att scudetto-drömmen gled. Sammantaget är Top 4 och Champions League mer än godkända.
En annan slutkandidat är Verona och Juric. Det är möjligt att jag är lite färgad eftersom Juric är bland mina topp 3 tränare i Serie A, men vad han har uppnått med ett relativt begränsat Verona-team har överträffat alla förväntningar. Vi talar inte bara om den övre halvan, utan den fotboll de har spelat då! Gasperini-inspirerad 3-4-2-1-variant. Amrabat i mitten där. Med i säsongens lag imo. Solid Veloso och på sidan av Sofyan också Lazovic - han överraskade på vänstra kanten bakom världens mest användbara spelare, Fabio Borini, En kommande Kumbulla och Zaccagni som kryddor. Jag är frälst. Faktisk.
Knappt någon sommarvila för spelarna då ligan kanske drar igång i slutet på september redan, Vad vill du se respektive inte se nästa säsong?
Vicki:
— Jag vill väldigt gärna se våra två svenska stjärnor fortsätta imponera. Blir spännande att följa Kulusevski ta sig an en stor utmaning i Juventus, men han har alla förutsättningar för att klara den med bravur. För Ibra tyder allt på en fortsättning i Milan och främst av allt vill jag bara njuta av att se honom spela fotboll högsta nivå en säsong till, men blir också spännande att se om han klarar uppgiften att ta tillbaka Milan till Champions League. Vad jag inte vill se är några fler tomma arenor! Har varit väldigt märkligt att både titta och kommentera utan publik. Hoppas verkligen fansen är tillbaka till uppstarten av nästa säsong.
Dov:
— Nästa säsong vill jag starta och upprätthålla en tävling under så normala omständigheter som möjligt. Jag tror att transfermarknaden kommer vara lugnare till nästa säsong pga pandemin då ekonomin för klubbarna göra att de kommer hålla igen.
Som för varje säsong skulle det vara trevligt med ett Scudetto-race - som varar hela säsongen ut. Också en kamp för Champions League-platserna också. Vill ha mer tävling om platserna i största allmänhet eftersom vi befinner oss i en punkt i Serie A - och det mesta i fotbollsvärlden - där t.ex. vinnarna redan väljs innan säsongen börjar, med en eller två avvikelser.
Christoffer:
— Det absolut enda som är av betydelse är att supportrarna får återvända till sina arenor.
Therese:
— Jag fortsätter önska att vi skulle få slippa se VAR något mer, men jag förstår att det är här för att stanna och att jag inte kommer få den viljan igenom. Då väljer jag i stället att jag inte vill se Nations League i höst, det kanske inte låter som att det har direkt med Serie A att göra, men faktum är att det är en helt onödig landslagsturnering som kommer att tajta till klubblagssäsongerna ytterligare av ingen anledning.
Erik:
— Inget emot Juventus men jag vill inte se laget ta en tionde scudetto i rad. Inte ens i den skotska ligan har något lag lyckats med det, och jag tror att Serie A:s trovärdighet och intresset för ligan lider om Juve lyckas med den bedriften. Från Juventus är det inte långt till straffar (skojar bara) och jag vill se någon gå till botten med varför det dömts överlägset flest sådana i Serie A? Där har domarkåren nästa utmaning ett par år efter introduktionen av VAR..
Nicole:
— Jag vill gärna se färre straffar, att man ser över systemet. Att snitta nästan fem straffar per omgång är otroligt mycket, och det är uppenbart att något inte stämmer. Handsregeln måste ses över direkt, det är oerhört svårt att förstå sig på den och har lämnat många frustrerade denna säsong.
Nima:
'— Ligan behöver ge mycket tydligare riktlinjer till domarna angående handsregeln. Rizzoli är föga förvånande varken kapabel samt kompetent nog att inneha det ämbetet han de facto har. Gått rykten om att Collina kanske tar över eller i varje fall blir inblandad i hur domarna utbildas samt vilka direktiv de får. Ju fortare det sker desto bättre för hela ligan.
Sen som Interista drömmer jag mardrömmar om att klubben säljer Milan Skriniar för att ersätta honom med Campagnaro 2.0 aka Armando Izzo. Det vore ett genuint korkat beslut på precis alla möjliga tänkbara sätt.
Trygve:
— 1. Jag vill se mer Sarri-känsla över Juventus. För det kan vara såå bra. Åtminstone när vi vet att de har Kulusevski och Arthur på väg in.
2. Jag vill INTE se de södra italienska lagen komma upp och sedan ta hissen rakt ner igen.
3. Jag vill se Sassuolo och De Zerbi och de nämnda Verona och Juric vidta ytterligare steg.
4. Jag vill (verkligen) INTE se Iachini hantera Fiorentina-teamet där med Koumé, Ribéry, Chiesa, Vlahovic, Castrovilli, Amrabat, Duncan, Milenkovic, Dragowski, Lirola, etc., men det är så det kommer att bli. DET ÄR SÅ MYCKET POTENSIELLT I TEAMET DET. Jag känner mig nästan provocerad över att det ser ut att slösas bort på honom.
5. Jag vill se Tonali och mina två favoriter inom Z-kategorin: Zlatan och Zaniolo.
Tack och bock till alla inblandade
Redaktionen
