Serie B så här långt — 1: ”Frustration höstens stora kännetecken”
Vi tar pulsen på Serie B:s två redaktioner som har lag med samma mål men med helt olika upplevelser - så här långt.
Per Erik Wessléns Brescia och Martin Eliassons Parma är båda kandidater för att ta sig till Serie A.
Vi var nyfikna på deras syn på de tolv första omgångarna och är deras ord om det. Här är den första delen:
Tolv matcher spelade - hur skulle du säga starten varit för ditt lag?
— Nästintill perfekt. Brescia leder Serie B på 24 poäng, strax före tvåan Lecce som har 23 poäng. Det liknar sluttabellen 2019, då Brescia vann serien just en poäng före Lecce - båda lagen alltså uppflyttade till Serie A det året. Mycket talar för att det blir samma sak nu till våren 2022.
— Bedrövlig och underkänd. Parma har den överlägset dyraste spelartruppen och den mest meriterade klubbledningen men återfinns på 14:e plats med negativ målskillnad.
* * *
Om du skulle ta fram ett moment så här långt för att belysa situationen - vad skulle det vara?
— Det jag vill lyfta fram mest som belyser Brescias framgång, det är Filippo Inzaghis aura, hans närvaro, hans personlighet. Brescias största stjärna är nämligen han som sitter på bänken och leder laget. Eller rättare sagt: Han sitter aldrig ner, det skulle ju inte vara Inzaghi då. Han är aktiv vid sidlinjen, både verbalt och i kroppsspråk, rör sig omkring som om det spritter i honom att få springa in och avgöra, som han gjorde så många gånger i sin spelarkarriär.
— Jag tänker främst på de onödiga utvisningarna som inträffat under matcher. När Franco Vazquez blir utvisad för att han i ren ilska och frustration skjuter bollen mot motståndarnas avbytarbänk eller när Brunetta dunkar bollen rakt i ryggen på en motspelare. Frustration har varit höstens stora kännetecken.
* * *
Vilka spelare har utmärkt sig ?
— Finländske målvakten Jesse Joronen skulle platsa i minst hälften av alla Serie A-startelvor, så det är en stor lyx att få ha en sån världsmålvakt här i andra divisionen. President Cellino har vägrat släppa honom, och behandlar honom som en son för att få honom att trivas och vilja fortsätta prestera på topp här i Brescia. Och det har Joronen gjort. Det säger mycket om hans professionalism och fantastiska idrottspersonlighet. Trots att han egentligen ville lämna efter nedflyttningen till Serie B 2020 har han satsat allt i varje match och ensam vunnit många poäng åt oss sen dess. Så han är en starkt bidragande orsak till att vi sannolikt ser ett återtåg till Serie A för Brescia.
— På den negativa skalan kan alla spelare nämnas men Dennis Man är väl den som står ut mest. Det visar sig att Rumäniens Maradona anser sig själv vara lite för stor för Serie B även om hans prestationer hittills inte har varit någonting att hurra för. På den positiva skalan är det endast den rutinerade trion med Buffon, Vazquez och Schiattarella som lyckats bidragit med positiva insatser som helhet medan lagkamraterna fallerar.
* * *
Vad är målet för säsongen och tror du tränaren har vad som krävs?
— Att nå Serie A är målet och när en tredjedel av omgångarna spelats befinner vi oss alltså på första plats, så uppenbarligen kan Inzaghi sitt jobb. De första matcherna öste vi in mål och dominerade fullständigt med vårt spel - men vi släppte också in en hel del onödiga bollar. Så andra halvan av den här säsongsinledningen har Inzaghi valt att spela säkrare, lite tråkigare och mindre anfallsinriktat. Det har lett till ytterligare segrar, men de har suttit långt inne ibland och vi har inte öst på som tidigare. Men det verkar som att vi vunnit en större defensiv säkerhet i och med detta, och på lång sikt är det nog det bästa, att vi blir mer stabila (om än inte alltid så sprakande offensiva).
— Målet är direktuppflyttning och svaret är nej på den andra frågan. Enzo Maresca har inte vad som krävs är min uppfattning just nu.
* * *
Alla matcher är viktiga men om du skulle ta fram en nyckelmatch under höstsäsongen - vilken har det varit?
— Kanske när Bisoli, vår kapten, efter år av skador och corona, äntligen hittade tillbaka till startelvan - något som befästes av hans sena kvitteringsmål mot Lecce i slutet av oktober. Sen dess har vi faktiskt hållit nollan, så onekligen var vår kaptens formmässiga återkomst viktig för hela lagets självförtroende.
— 4-0 torsken mot Lecce nu senast borde varit nyckelmatchen då den borde ha resulterat i tränarskifte. Men den gjorde inte det nu så ingen match har varit någon direkt nyckelmatch. Parmas säsong befinner sig i ett slags stadie av limbo just nu. Och inte förrän det nödvändiga beslutet fattas kommer man att lämna ingenmanslandet. Om man dock sysslar med överdrivet önsketänk kan man ju hoppas att förlusten mot Lecce ändå blir nyckelmatchen då Maresca helt plötsligt får till det för att nöden och stoltheten kräver det. Men jag skulle inte satsa några stålar på detta.
* * *
Några ungdomar som fått chansen som kan vara värda att lägga ett extra öga på?.
— Vi sålde Tonali till Milan då var han 20 år, så nu handlar det om att få fram en ny Tonali. Brescia är ju bra på sånt. Vi fostrade som bekant också Pirlo tidigare. Den mest spännande, Baggio-like talang vi har just nu, är en ung fransman vid namn Tramoni, som är lika gammal som Tonali. Tramoni är trequartista och spelar med strumporna långt neddragna, ungefär som Baggio, eller Totti. Han har för övrigt ett bra samspel med lagets ålderman, snart 40-årige Palacio.
— Den som dyker fram i huvudet just nu är polacken Benedyczak som tog chansen och klev fram lite oväntat efter Mans utspel som ledde till att han blev bänkad. 20-åringen stod för viktiga matchvinnande mål i matcherna mot Cittadella och Vicenza. Målet mot Vicenza var särskilt läckert då han drog till bollen på halvvolley utanför straffområdet.
