Spanien-Italien 0-0 (7-6): Det där lilla flytet…
Spanien vann semifinalen mot Italien i Confederations Cup efter en straffläggning där i princip alla straffar utom en slogs med imponerande kvalitet. Surt för Italien som kanske borde vunnit matchen sett till helheten.
”Inte en gång till” – det var precis den tanken som slog mig när Bonucci missade sin straff och jag skymtade Jesus Navas gå mot straffpunkten med chansen att definitivt avgöra matchen. Att Italien än en gång förlorade mot Spanien i en avgörande mästerskapsmatch är otroligt bittert – speciellt med tanke på hur matchen såg ut och att Italien faktiskt var det bättre laget sett till matchens helhet. Det där lilla flytet som kanske behövs för att slå Spanien, det som Gli Azzurri verkligen tjänade ihop till under matchens gång, hade man dock inte.
Primo tempo
Prandelli ställde upp med den på förhand förväntade uppställningen i avsaknaden av en del ordinarie startspelare. I anfallet fick Gilardino chansen i Balotellis frånvaro, uppbackad av Marchisio och Candreva som offensiva centrala mittfältare. Giaccherini, som imponerat under mästerskapet, fick fortsatt förtroende till vänster på det italienska mittfältet med Maggio på den högra sidan.
Även om Spanien inledningsvis hade en del boll (vem hade väntat sig något annat?) såg man ganska tidigt att Italien faktiskt etablerat en taktik som verkade fungera mot detta starka och bollskickliga spanska landslag. Spaniens omständiga spel i sidled bröts gång på gång av Gli Azzurri som ställde om snabbt och spelade rakt i anfallsspelet. Inget duttande med bollen här inte utan snarare direktpassningar, tidiga inlägg och kvicka avslut. Det var också Italien som lyckades skapa de allra flesta målchanserna under den första halvleken. Giaccherini och Maggio visade framfötterna i kantspelet uppbackade av ett centralt mittfält som hittade rätt med passningarna. Gilardino slet i anfallet och visade eventuella skeptiker att han fortfarande kan prestera helt okej på en hög nivå. De chanser som skapades lyckades man dock inte förvalta.
Spanien såg uddlösa ut. Efter att man initialt kommit runt en del på kanterna där Maggio och i synnerhet Giaccherini inte riktigt hjälpte till i försvarsspelet utan snarare fokuserade på offensiven såg Prandelli till att försöka stänga dessa ytor. Det dröjde därför egentligen till slutet av halvleken innan den första riktigt fina spanska målchansen dök upp. Torres vände felvänd bort Barzagli men avslutade någon meter utanför Buffons bortre stolpe. En bra chans som en äldre upplaga av Torres hade gjort mål på.
0-0 i paus med mersmak för Italien. Egentligen borde man haft ledningen – mot Spanien finns det inget utrymme för att vara ineffektiv.
Secondo tempo
Barzagli byttes ut mot Montolivo i paus på grund av muskelproblem han ådrog sig i den första halvleken. Ändringen betydde att De Rossi fick gå ner i backlinjen tillsammans med Bonucci och Chiellini, en trots allt inte ovan position för Daniele.
Den andra halvleken började emellertid segt och det syntes att klimatet i Fortaleza började ta ut sin rätt på spelarna. Italien, som lyckats hålla uppe tempot i den första halvleken, tog det lite lugnare och Spanien bidrog inte direkt till att öka matchtempot. Skralt med chanser och två lag som ju längre halvleken led blev mer och mer försiktiga. Spanien flyttade backlinjen bakåt för att täcka de ytor Italien hittade i djupled gång på gång under den första halvleken. Både hel- och halvchanser skapades där förmodligen Giaccherini var närmast med ett skott i stolpen.
Men – 0-0 även efter full tid och en förlängning väntade.
Supplementari
Det var två trötta lag som ställde upp för en extra halvtimme av spel i det varma brasilianska klimatet. Italien såg tröttast ut under förlängningen och det var Spanien som var närmast att vinna matchen då man skapade ett flertal farliga chanser. 0-0 stod sig dock förlängningen ut.
Rigori
Candreva lade ribban på en hög nivå direkt i straffläggningen. Utan ett uns av nervositet (i alla fall utåt) stegade han fram och slog in en perfekt Panenka-straff, mycket retligt för Casillas. Jag brukar ha svårt för dessa typer av straffar då jag till stor del anser att spelarna som slår dem tar en för stor (och onödig) risk utifrån lagets perspektiv, men Candrevas straff fick mig att småle.
De kommande straffarna höll samma höga klass, om inte högre, och de bägge målvakterna kämpade förgäves under de första fem ordinarie straffarna. Efter att de båda lagen även satte sina straffar under den sjätte straffomgången kom så avgörandet i den sjunde. Bonucci stegade fram för Italien och slog sin straff en bra bit över målet. Ridå. Jag blev egentligen lite överraskad över att Bonucci missade med tanke på att han vanligtvis har en bra känsla i fötterna, men jag antar att nervositeten och orutinen spelade in. När Navas gick mot straffpunkten kändes det redan då som att matchen var slut – vilket den också var bara sekunderna senare. Otroligt bittert, men det är väl bara att gratulera Spanien till finalplatsen.
Analys
Italien ska ha en stor eloge för deras insats. När Balotelli var tvungen att lämna återbud kändes det som att semifinalen i princip redan var avgjord men Gli Azzurri lyckades stå upp bra och var egentligen det bättre laget sett till matchen som helhet (även om matchen var jämn). Man hade en fungerande spelidé och spelarna var noga införstådda med att en laginsats, med betoning på lag, skulle krävas för att kunna rubba Spanien. I mina ögon förtjänade Italien det lilla flyt som ibland krävs för att vinna en sådan här match och därmed segern, men tyvärr blev det inte så. Kanske nästa gång.
MATCHFAKTA
Confederations Cup, semifinal Spanien-Italien 0-0 (7-6), straffläggning: Candreva (mål), Xavi (mål), Aquilani (mål), Iniesta (mål), De Rossi (mål), Pique (mål), Giovinco (mål), Ramos (mål), Pirlo (mål), Juan Mata (mål), Montolivo (mål), Busquets (mål), Bonucci (miss), Jesus Navas (mål)
Stadio: Estadio Castelao, Fortaleza
Domare: Howard Webb, England
Spanien: Casillas; Arbeloa, Piqué, Sergio Ramos, Jordi Alba; Busquets; Pedro (Juan Mata 79), Xavi, Iniesta, David Silva (Navas 53); Torres (Javi Martinez 94)
Italien: Buffon; Barzagli (Montolivo 46), Bonucci, Chiellini; Maggio, De Rossi, Pirlo, Giaccherini; Candreva, Marchisio (Aquilani 79); Gilardino (Giovinco 91)
