Till kvartsfinal!
Contes fotbollsorganism går inte att bryta ner.
Italien tog sig igenom gruppspelet på ett väldigt oitalienskt sätt genom att redan efter två matcher som enda lag vara klara gruppsegrare. Ett sådant facit borde ha inneburit en bekväm lottning inför åttondelen. Ödet och UEFA:s märkliga policy att på förhand lotta vem som möter vem i de olika grupperna ville annorlunda (vore mer rättvist om de bästa lagen i gruppspelet skulle få möta de sämsta, då skulle alla ha någonting att spela för i alla matcherna). Motståndarna kom att bli regerande europamästarna Spanien.
På förhand en mardrömslottning, men så här i efterhand kanske den bästa lottningen för Contes mannar. Spanien hade visserligen spelat bra, men historiken berättade samtidigt att man tidigare mer än en gång snubblat mot lag med just trebackslinje. I detta fall var det inte heller vilken trebackslinje som helst, utan kanske en av de bättre tre-enigheterna som skådats rent defensivt.
Men all cred skall inte gå till enbart denna lagdel ty Antonio Conte har lyckats skapa inte bara ett lag, utan en fotbollsorganism som arbetar i perfekt symbios. 11 individer som rör sig som en enda sammanhållande massa.
Jag kan villigt erkänna att mina förhoppningar på detta italienska lag var små inför turneringen. Urvalet av toppspelare var ganska litet från början, och när två av dem (Verratti och Marchisio) fick boka sjukhustid istället för EM-biljetter så sjönk förhoppningarna från minimala till nästintill obefintliga.
Inte blev det bättre av att Conte (i mitt tycke) lämnade flera spännande namn hemma (Bonaventura, Jorginho m.fl) och konstant underutnyttjade denna trupps mest begåvade spelare Insigne. Men under veckorna fram till EM så har Conte visat att han hittat en grupp som är beredda att anamma hans filosofi och idéer och det syntes mer än tydligt mot ett betydligt mer namnkunnigt spanskt lag.
Spanien hade förtvivlat svårt att hitta några som helst vägar genom det italienska blocket och trots den defensiva grundinställningen hos Gli Azzurri så var det de som stod för den mesta grannlåten framåt. Detta inte tack vare briljanta individuella insatser, utan snarare ett gediget lagspel där man hela tiden sökte nya positioner så att det fanns flera passningsalternativ. Conte har dessutom ingjutit ett stort självförtroende i laget så att man även i trängda situationer vågar slå en passning framåt och inte sällan på ett tillslag.
De få gånger som Spanien lyckades hitta en väg igenom så stod Buffon som sista utpost, lika säkert som han gjort de senaste 20 åren.
Varför Italien nu kommer spela kvartsfinal beror enbart på det faktum att 11, inte särskilt upphetsande (jag har sett flugsvärmar som varit mer profilstarka), spelare håller samman och håller ihop i den spelidé deras tränare presenterat för dem. Vem vet hur långt det räcker när regerande världsmästarna står i vägen härnäst. Oavsett så kan alla spelare åka hem med huvudet högt oavsett om det blir nu på söndag eller om en och en halv vecka.
