Tränarsparkningar i Serie A - Vi gör en resumé av säsongens
Trettonde tränarbytet under spelåret är ett faktum när Zenga tar över rollen efter Maran i Cagliari. Vi blickar tillbaka på alla säsongens
Häpp!
Rolando Maran fick sarderna (de utanför Sassari i alla fall) att, kanske inte drömma om guld men i alla fall om Europa efter att Cagliari drog in lina på elva raka matcher utan förlust, vilket fick de att placera sig på en Europaleague-plats med smak på CL.
Visst, laget hade gjort fina värvningar i Nainggolan, Nandez, Olsen och Rog t.ex. men att de skulle vara där de var då var det inte många som trodde.
Kanske är dagens placering lite mer i paritet med lagets kvalitet. Men det klart att nio raka matcher utan vinst inte klingar fint hos ledningen och en trend måste brytas.Rolando Maran fick alltså gå pga att form är en färskvara.
In kommer nu Walter Zenga och Primaveratränaren Max Cranzi. Walters senaste A-lags uppdrag var Venezia - som han fick lämna för ganska snart ett år sen efter att bara varit där sen Oktober 2018.
Tretton byten har alltså skett bara den här säsongen. Det låter ganska mycket men är i stort sett snittet (13,56) på hur många som gått under säsongen då man börjat spela serien. Då är bytena räknade, inte managers, då några har fått komma tillbaka (t.ex. Corini i Brescia den här säsongen). Även interimtränarna är med i beräkningen.
Den mest extrema säsongen var nog ändå 2014/15. "Bara" sju tränarbyten över hela säsongen. I stort sett hälften av snittet.
Det mesta är säsongerna 2009/10 och 2011/12. Arton stycken byten skedde de säsongerna.
2015/16 var också exceptionell då Zamparini i Palermo han skifta sju gånger under säsongen innan han blev nöjd och laget rädda sig kvar i A.
Den här säsongen då, minns ni alla?
Jag friskar upp minnet här i fall ni tappat det:
Eusebio di Francesco (Sampdoria) - Mardrömsstart med sitt Sampdoria. Bara en enda seger på de sju första matcherna (Torino 1-0) och droppen blev förlusten borta mot Hellas Verona 5 Oktober. Claudio Ranieri fick återigen hoppa in och städa upp efter DJ - likt han gjorde i Roma under våren. Inte ens ett år hade gått m.a.o
Marco Giampaolo (Milan) - I stort sett samma veva var inte Milans ledning nöjda med den förre Samptränarens resultatrad 3-0-4.
Trots den snåriga vinsten borta mot Genoa fick han tacka för sig och klubben välkomnade Stefano Pioli den 8 Oktober.
Aurelio Andreazzoli (Genoa) - Vi kanske trodde att just den matchen där hans Genoa förlorade snöpligt hemma mot Milan skulle bli hans dödsdom. Han fick några dagar och en matcher till på sig. Med en kraftig torsk borta mot Parma med 5-1 i den åttonde omgången så var sagan all för Aurelio. En seger på åtta matcher var självklart grundproblemet.
President Preziosi var nu sugen på Thiago Motta och hans falsk nia-fotboll.
Igor Tudor (Udinese)- Den gamle storbacken fick tio omgångar med Udinese och trots ett facit med tio poäng så var målskörden under all kritik. Bara fem producerade på tio matcher. Första november tog andretränaren Luca Gotti översom interimtränare som sen fick vara kvar.
Eugenio Corini (Brescia)- Skiftet i Udinese kom lite i skymundan när president Cellino drog till med en blivande klassiker: "Trodde Eugenio var från Verona. Hade jag vetat att var från Brescia hade jag aldrig anställt honom". In kommer i stället en från Verona, eller klubben i alla fall.
Fabio Grosso löses ut från sitt kontrakt med klubben i början på november och ska få bort de hedersamma uddamålsförlusterna brescianerna samlat på sig under säsongen.
Fabio Grosso (Brescia)- ...och nog fick han det. Men inte på det sättet klubbledningen hoppats på. Efter tre raka, direkt ohedersamma, förluster och 0-10 i målskillnad behövde inte klubben mycket betänketid för att plocka in Eugenio Corini igen, som i stort sett knappt lämnat träningsanläggningen och, trots att han var från trakten. Han var inte bort en hel månad ens.
Carlo Ancelotti (Napoli)- Segern mot Genk med 4-0 blev allt annat än en seger för Carlito. Stor schism bland spelare som vägrade lyda order från ledningen plus bara 21 poäng på femton matcher. Ett tag hade laget inte en seger på åtta raka matcher och lagets form var under nedflyttningsstrecket. ADL, som hade gett sin kärleksförklraing till Ancelotti under sommaren att han ville ha ett livstidskontrakt, fick se att Amors pilar inte är av rostfritt stål. In plockade San Gennaro Gattuso och det skulle bli hårdare träning under vulkanen.
Vincenzo Montella (Fiorentina)- Var väl den sista tränare som fick sparken innan "mangiare il Panettone". Egentligen ifrågasatt redan från början men den nya presidenten i Fiorentina - Rocco Commisso - insisterade på l´Areoplanino. Efter sex raka matcher utan seger så blev Romas överkörning med 4-1 droppen. Försvaret var som ett såll och Pradé gick in safety first-spåret och tog in Giuseppe Iachini.
Thiago Motta (Genoa)- Det ville sig inte riktigt för den förre PSG Primavera tränaren att ändra skutan.
Den fina början med en grandios 3-1 seger mot Brescia blev startskottet - för åtta matcher utan seger. Och mitt i julmiddagen fick han foten och Davide Nicola fick förtroendet.
Walter Mazzarri (Torino)- En bedrövligt månadskifte mellan januari och februari där Torino först förnedrades hemma på Olimpico Grande Torino mot Atalanta med 7-0 (vilket var lagets största förlsute genom tiderna hemma) och sen få se Lecce fira sin första seger hemma på Via del Mare efter att ha vunnit med 4-0 fick luttrade Walter att lämna in redan innan president Cairo kom med det bruna kuvertet. In kom hemmasonen Moreno Longo, som klubben löst ut från Frosinone.
Eugenio Corini (Brescia)- Då var det dags igen. Grossos intåg innebar tre bortslösade matcher. Det tog fart direkt och laget tog viktiga trepoängsmatcher mot Lecce och SPAL.
Sen kom det gamla vanliga...
Cellino tröttnade igen efter sex matcher och bara två poäng. Gamle vännen från Cagliaritiden, Diego Lopez, kallades in.
Leonardo Semplici (SPAL)- Det blev tillslut ohållbart. Visst, man vill inte sparka en tränare som plockat upp laget från Serie C till Serie A och fått laget att stanna där med en av seriens billigaste trupper. Men efter över fem år och 221 matcher var ledningen i Ferrara tvungna att få en ändring på det prikära läget. Tappet hemma mot Sassuolo i den 23:dje omgången (Förlust med 2-1 och Boga gjorde segermålet i den 90:e minuten) och sju poäng upp till strecket så kan man förstå att det krävs en annan röst. Den tidigare U-23 landslagstränaren Luigi Di Biagio. Att han är helt oerfaren med klubblag bekom inte President Mattioli.
Och så var vi framme till dagens datum då Walter Zenga ska visa målvaktsspel för Robin Olsen i stället för Rolando Maran.
Men det lär väl knappast bli den sista?
