TYS - ITA 4-1: Asfaltering
Sista matchen innan uppladdningen inför EM börjar på allvar och Antonio Conte fick inte många svar i München.
Antonio Conte experimenterade vidare i jakten på alternativ till de platser som ännu inte är klara till sommarens EM. 16 spelare har han redan bestämt sig för vilket innebär att en tredjedel av platserna fortfarande är öppna.
I München plockade han en elva med Buffon i mål, tre backar i form av Darmian, Bonucci och Acerbi. Mittfältet (ett av de minst upphetsande i landslagshistorien) bestod av Florenzi, Montolivo, Motta och Giaccherini. Framåt desto mer intressant i form av undomligheter som Insigne, Zaza och Bernardeschi.
I Tyskland saknades en sjuk Neuer i mål och endast en "italienare" på plan i form av Rüdiger då Khedira är skadad. Löw satsade på en av de falskaste nior vi sett på länge i form av Götze, understödd av Draxler, Özil och Müller.
En tyst minut (som varken var tyst eller en minut lång) till Johan Cruyffs minne fick inleda tillställningen.
Första halvlek
Italien inledde piggt och Rüdiger hälsade Insigne välkommen till Tyskland med en riktigt kroppsvärmare redan efter lite drygt två minuter. Italien gick högt i press precis som Conte vill, men det lämnade också luckor bakåt.
Åtta minuter in i matchen sprang Özil in i en sådan och hade inte Darmian nått fram med sin tå, så hade Buffon nog fått vittja nät tidigt.
Italiens första chans kom när Insigne tog en svängom centralt i banan och la in bollen till Bernardeschi, nu var det Hummels tur att visa på god spelförståelse och komma emellan det italienska friläget.
Sakta börjar vågskålen väga tyngre på Tysklands sida.
Nästa orosmoment på Azzurris planhalva kom när Giaccherini inte hade koll på vad som hände bakom honom utan han fick springa ikapp och fälla den framstormande Rudy. Kvällens första gula kort var därmed ett faktum.
Det visade sig att Tyskland hade hittat en sårbarhet på den italienska vänsterkanten. I den 24:e minuten fick Müller tid på sig att servera ett inspel. Inte alltför märkvärdigt, men Bonucci lyckades styra bollen perfekt ut till Toni Kroos som från halvcirkelns topp inte hade några problem att skruva in den intill Buffons vänstra stolpe. 1-0 Tyskland.
Tyskland får självförtroende efter målet och Müller testar någon minut senare Buffon från distans, men målvaktsveteranen styr enkelt ut bollen till hörna. Ett par minuter senare tappar den för dagen bedrövlige Thiago Motta bollen på mittplan. Julian Draxlers passning skar genom straffområdet men ingen påpasslig tysk fanns på plats den gången som tur var för Italien.
Italien kom nu inte till särskilt vettiga anfall längre. Långbollar som ofta rann ut i sanden och de få som hittade fram till Zaza tappade denne ganska snart bort. Det italienska innermittfältet med Montolivo och Motta hamnade alldeles för långt ner i banan under långa stunder.
Sista kvarten av första halvlek var ganska sömnig, så pass att det italienska försvaret alltför tidigt började tänka på halvtidsvilan. Strax innan det var dags att blås av så fick Müller utrymme på nytt på den italienska vänsterkanten. Denna gång provade han ett högre inlägg som nådde Götzes panna perfekt. 2-0 Tyskland.
Ett fint mål kan tyckas, om det inte hade varit för att Götze fick komma emellan en passiv Florenzi och en amatörmässigt spelande Darmian.
Andra halvlek
Oförändrade uppställningar steg in efter halvtidsvilan och precis som i första halvlek så inledde Italien piggt. Ter Stegens haltaffliga inspark fångades upp av Giaccherini som passade till Insigne. Denne bjöd på en ljuvlig lyftning till Montolivo som hittat upp till straffområdet. Nedtagningen blev perfekt, avslutet allt annat än det.
Tyskland såg vid denna tidpunkt ut att ha bra kontroll på matchen och behövde inte förta sig för att försvara sin ledning.
Italien hade dock ryckt upp sig något. I den 53:e minuten skarvade Zaza en frispark med huvudet när det såg ut som att han hade kunnat avsluta själv. Några minuter senare var Hummels tvungen att sätta stopp för Bernardeschis raid på ett otillåtet sätt som gav honom gult kort.
Den efterföljande frisparken var en light-variant av Brolinaren från VM 94, Insigne i rollen som Brolin kom dock inte i skottläge utan han fick spela in bollen istället utan att lyckas hitta någon lagkamrat.
Ytterligare ett par minuter senare är matchen avgjord. Draxler tunnlar Darmian och Montolivo missar sin tackling. Bonucci fastnar i gräset och snubblar när han ska bryta Götzes klackpassning tillbaka till Draxler. Denne får då fri gata fram till mål och spelar där fram vänsterbacken Jonas Hector som utan problem kan förpassa bollen in i öppet mål. 3-0 Tyskland.
Den skadade Bonucci fick bytas ut mot Ranocchia samtidigt som De Silvestri tog Florenzis ytterplats. Reus och Götze bytte plats i det tyska laget.
Simone Zazas enda chans kom strax innan han blev utbytt. Framspelad av Thiago Motta smällde han bollen över ter Stegens ribba. Okaka tog därefter hans plats. Även Parolo och El Shaarawy fick komma in nu.
Dessa byten fick äntligen lite fart på Italien. Men det hjälpte föga när Tyskland lyckades utnyttja varje hål i det italienska försvaret. I den 74:e minuten var det dags igen när Bernardeschis nedtagningen av en långboll i straffområdet istället blev en perfekt dämpning till Sebastian Rudy. Denna blev då nerdragen av Gigi Buffon med en 11-metersspark som följd. Mesut Özil var så säker man kunde bli från denna distans och Italien var begravda. 4-0 Tyskland.´
EL Shaarawy och Okaka försökte skaka lite liv i de blåklädda italienarna, men det var Ranocchia som serverades den bästa chansen. Efter att El Shaarawy blivit nerdragen svepte Bernardeschi in en frispark som hamnade perfekt på foten hos Samp-försvararen. Hans avslut höll dock den kvalité som han generellt hållit den här säsongen, dvs. i allra högsta grad undermålig.
En liten tröst fick Italien med sig hem i alla fall. Okaka sög ner en långboll och serverade El Shaarawy som från lite drygt 20 meter hittade rätt bakom Barca-keepern ter Stegen. Han fick dock god hjälp av sin lagkamrat i Roma, Antonio Rüdiger, vars ben påpassligt hamnade i bollbanan och gav bollen en perfekt båge i mål. 4-1 Italien.
Analys
Om det är tänkt att dessa träningslandskamper skall ge någon form av informationsgrund inför stundande EM så var det inte många av Contes frågetecken som rätades ut idag, inte med positivt utfall i alla fall.
Flera spelare såg ut att vara allt annat än bekväma i sina roller. Darmian funkade inte särskilt bra i trebackslinjen och de båda yttrarna Florenzi och framförallt Giaccherini misslyckades helt med att hittade ett fungerande kombinationsspel med sina anfallsditon.
Konstellationen Motta - Montolivo var nästan dömd att misslyckas redan på förhand. Montolivo som numera gör mer nytta defensivt än offensivt behöver en betydligt mer bollskickligare spelare vid sin sida. Sett till hur Motta spelade idag så hade det dock kunna vara vem som helst.
De små ljusglimtar som man ändå kan tvinga fram hittar vi i offensiven. Lorenzo Insigne är i min bok den ende som är given i en anfallstridente i EM. Han har fart och bollbehandling som Conte får svårt att bortse från när han ska forma sin elva.
Bernardeschi spelade inte till sig någon EM-plats ikväll, men visade att det ändå fanns en bra inställning och stundtals intressant initiativ. Francesco Acerbi gjorde inte bort sig, men hade ingen enkel kväll med en malplacerad Giaccherini på sin kant av planen.
Om 3-4-3 är Contes tänkta val till EM så får han fundera länge och väl vilka han ska sätta på kanterna egentligen. Bonaventura hade varit kul att se ikväll, men febern satte stopp för hans medverkan. Candreva är att legitimt alternativ, men formkurvan oroar ändå lite grann.
Största frågetecknen kvarstår ändå i anfallet. Kvalitetsbristen är frapperande. Det finns en bra spelare att tillgå, och det är den redan nämnde Insigne. Sen är det bara en hög med namn som i bästa fall kan bli kompatibla, men jag ser inga EM-hjältar i den brokiga skara som iklätt sig den azurblå tröjan de senaste åren.
Av de tio bästa inhemska målskyttarna är endast Insigne, Giaccherini och Eder uttagna. Och då har Eder inte gjort i sin nya klubb Inter och Giaccherini står på sex mål totalt. Pellé och Okaka är inte heller namn som inger jättemycket respekt hos kommande EM-motståndare.
Det är bara försöka glömma denna kväll så snart som möjligt. En kväll när flera spelare hamnade längre ifrån en EM-trupp än kom närmare den.
